fredag 26 juni 2009

Hattar på parad

Lite bloggtorka har det varit ett tag nu. Det beror på att det är sommar; vi har riktig värmebölja här! Sen beror det på att jag sytt klart ett par beställningar. Och dagisavslutningskläder till äldsta dottern. Och så har jag plötsligt kommit på att sommargarderoben behöver fyllas på. Så i den mån jag inte har varit ute och njutit av sommaren har jag faktiskt prioriterat bort bloggandet. Fräckt va?! ;-)

Här kommer i alla fall en litet inlägg om tre solhattar jag sytt; en var till mina tjejer och en traktorhatt till yngsta kusinen.

Mönster:
Eget, utifrån en passande hatt, som jag sedan ritade om lite.

Material:
Vintaget måstyg, mitt eget traktortyg och blått elefanttyg köpt på Superbuzzy i fjol.

Bäst just nu:
Sommar, sommar, sommar, tralala! Och det är inte utan att jag är lite nöjd med mig själv som faktiskt har lyckats slita mig lite från dator och symaskin och nosat på sommarkvällarna!

Sämst just nu:
Att jag har en hög grejer som ligger här hemma com jag inte hunnit blogga om ännu. Men det kommer, hoppas jag!

måndag 15 juni 2009

Äntligen!


Äntligen damp molntyget ned i lådan! Om det var härligt?! Bara förnamnet! Värt varenda lovord som har haglat på bloggarna i helgen!

Jag hade trätt maskinerna innan, förberett mönstret och struntade i att tvätta tyget innan. Båda barnen sov och sygudarna var på min sida, så jag hann till och med färdigt redan nu på eftermiddagen. Faktiskt var enda svårigheten att välja färg på kantbandet. Mönstret och den turkosa färgen är ju väldigt lättmatchat, så det mesta hade nog varit snyggt. Valet föll i alla fall på orange. Jag gillar den kombinationen. Kanske blev jag undermedvetet påverkad av retrobrallorna jag bloggade om i helgen? :-)

Mönster:
Eget.

Material:
Rykande nytt molntyg i interlock från JnyDesign. Finns även i brunt och cerise.

Bäst just nu:
Tyget, tyget, tyget!!

Sämst just nu:
Sambeställning kan ju vara både bäst och sämst. Just nu hamnar det under sämst, för att jag har massa tyg som ligger och väntar långt hemifrån. Men jag får vara glad för det jag har här hemma istället!

lördag 13 juni 2009

Efterlängtad kombo

En ny kombination på retrobrallor har sett dagens ljus. Det är ett par orangea med turkos stjärna. Jag har faktiskt länge varit sugen på just den kombinationen så därför blev det extra roligt när jag fick en beställning på ett par.

Jag funderade på vilken turkos färg jag skulle ha till stjärnan. Jag har en klarturkos fin färg från Andersson och Hjalmarsson också, men när jag lade den mot byxtyget blev det nästan neonfärgat. Den turkosa jag istället valde gav ett betydligt lugnare intryck. Tänk så mycket en liten nyans kan göra!

Jag har pillat lite ytterligare med mönstret. Undrar om jag någonsin kommer anse mig färdig...

Mönster:
Eget, strl 86

Material:
Orange velour från Sundbybergs Textilcentrum
Turkos Hilcovelour till stjärnan, från Nea Nobelle.

Bäst just nu:
Att få sy den här kombinationen! Äntligen! Och det blev så tufft. :-)

Sämst just nu:
Jag sneglar avundsjukt på alla som sitter och syr i det fantastiska nya molntyget från JnyDesign. Mitt ligger på posten och där gör det ju ingen nytta! Förhoppningsvis kommer kommer det på måndag.

måndag 8 juni 2009

Team work-tröja

Jag är faktiskt väldigt stolt!

Detta är nämligen ett team work mellan mig och äldsta dottern, 5 år. En söndagsmorgon efter Bolibompa skuttade hon ut i köket och ritade hon sin egen version av Musse Pigg. Innan hon färglade den bönade och bad jag att få låna den och ta en kopia. Sen lade jag till nos och morrhår och gjorde ett screentryck. Det trycket fick sedan pryda hennes första egendesignade sommarT-shirt. Eller andra förresten, hon har ju varit med och skapat en hundtröja förut också.

Mönster:
Ottobre creative, omgjort till kort ärm.

Material:
Bomull/lycra från Jofotex
Hilcomudd från Nea Nobelle

Bäst just nu:
Jag är så stolt över den fina teckningen dottern gjorde. Jag tycker den är så himla fin. Lite Lasse Åberg över det. :-)
Sen är jag glad över att det verkade funka så bra att trycka på bomull/lycra. Jag var lite osäker, framför allt på hur tyget skulle tåla värmfixeringen, men det verkar ha gått jättebra. Jag har tvättat tröjan och det syns inte!

Sämst just nu:
1.) Tyvärr visar inte bilden riktigt hur snygg tröjan faktiskt är på.
2.) Att jag inte fick till ärmarna direkt. Det är lite svårt att göra om långa ärmar till korta och få det snyggt, tycker jag. Jag fick klippa av ärmarna och göra ett jack intill ärmsömmen och bandkanta om, på samma sätt som jag syr halslinningen på raglantröjor. Det funkade det också!

tisdag 2 juni 2009

Jeansklänning i 70-talsstuk

Tänk att den blev så fin till slut! Min 70-talsklänning i tunikalängd i mörk stretchdenim med orangea stickningar.

Faktum är att i princip allt gick fel med den här klänningen. Det finns knappt en söm som inte är sydd minst två gånger. Jag har sprättat åtskilliga sömmar som jag först har makintråcklat, sen overlockat ihop och därefter stickat med dubbla stickningar... Det är inte precis det man menar när man säger att man brinner för att sy. :-)

Efter åtskillig tid med sprätten insåg jag varför det blivit som det blivit: tyget var extremt värmekänsligt. Trots att jag bara strök på tvåan drog det ihop sig direkt. Och då är det klart att man inte får mönsterdelar att passa... (Ärligt talat fattade jag ingenting för jag hade ritat ut sömsmånerna på mönstret innan jag klippte till och varit extra noggrann och ändå var plötsligt den ena mönsterdelen betydligt mindre än den andra). Efter rejält slit och många svordomar blev klänningen klar till sist - tyvärr tvingas jag dock att inse att den antagligen är för liten. Ägarinnan - som för övrigt byter kläder ungefär tolv gånger om dagen eller så fort man vänder ryggen till - ligger och sover och kan inte prova just nu, så den slutgiltiga domen får komma i morgon. Mönstret är ju från 70-talet så jag funderar på om strl 92 då är mindre än strl 92 nu? Så är det ju med vuxenkläder, eller hur?

Jag vet inte om det var dumt eller inte, men det lite korkat är det nog att inte ge upp ett sånt projekt och börja om helt från början. För när det börjar krångla sådär så brukar det ofta fortsätta. Lite som när man spelar innebandy, eller handboll eller säkert golf för den som gör det; man liksom känner redan när man ska till att skotta att den här kommer att sitta. På samma sätt är det när man syr något som man känner på sig kommer bli fel flera gånger, fast man nästan aldrig brukar göra just de missarna.

I alla fall är jag fantastiskt nöjd med klänningen, nu när den äntligen är klar. Den blev så himla tuff! Jag får väl spara den till barnbarnen om den nu blev för liten. :-)

Till nästa gång - för det kommer det absolut att bli - ska jag tänka på att:
-Inte använda ett tyg som krullar sig bara man visar strykjärnet
-Sy en infodring i halsen för att få till kragen snyggt. Med sammetsbandet blev det inte helt hundra.
-Gå upp minst en storlek

Mönster:
Ett gammalt 70-talsmönster jag fått av en kollega.

Material:
Mörkt svart-blå strechdenim som jag bytt till mig. Jag tror att den kommer från Stoff och Stil.
Dolt blixtlås.
Orange sammetsband
Resår till ärmarna.

Bäst just nu:
Å, jag tycker den blev så himla söt! Precis min smak; ska det vara sött så ska det vara lite tufft också - det gillar jag!

Sämst just nu:
Ja, det var ju inte mitt mest lyckade projekt, arbetsmässigt ialla fall. Jösses så mycket tid jag fick lägga ned. Och om det var tyget som var kasst, eller jag som var det eller kanske en kombination av båda, vet jag inte, men jag tror inte jag kommer att sy i det igen.