Överdragsbyxor

Egentligen hade jag tänkt köpa överdragsbyxor. Jag menar, de kostar en hundring på H&M, är rätt trista och ständigt skitiga. Men jag var för sent ute. Nu kan man bara köpa fodrade byxor och jag ville ha något som man bara kan dra på utanpå jeansen så man slipper slita på galonisarna vid lite torrare väder. Det fick bli till att sy ett par. Snabbt och enkelt, tänkte jag. Fem sömmar, en fåll och två benuppläggningar, så skulle de vara klara. Men sen hittade jag ett mönster på kanvasbyxor i Ottobre 3/2004. De kändes lite lagom vida och lite roliga. När jag tänkte efter var det nog bättre att sy ett par byxor som är lite kul. Annars kommer 3½-åringen inte att ha dem. Nu är det ju de själva som klär på sig på dagis och när inte mamma står hotande bredvid kan det bli lite vad som helst. Och absolut inte ett par FULA byxor.
Jag rotade fram min meter bävernylon som jag köpte på Sundbybergs Textilcentrum i våras när jag skulle laga ett par huggarbyxor. Sen ritade jag av mönstret i 116 på bredden och 110 på längden för att få utrymme. Jag gjorde en egen skärning fram. De sömmarna samt sömmarna till besparingarna bak sydde jag med reflexpasspoalband (köpt på postorder från Stoff&Stil). Tänkte dottern skulle synas ordentligt i höstmörkret. Sen ser det lite tufft ut också! Istället för blixtlås sydde jag dit kardborrband. Lättare för små kalla barnfingrar att stänga. Framfickorna hoppade jag över. Hade en känsla av att det blir lite för bylsigt med fickor fram när man syr överdragsbyxor i bävernylon.

Egentligen var det inte så svårt att sy dem. Kanske inte bästa passpoalträningen med halkig bävernylon och halkig reflex, men det gick det också. Den enda egentliga missen jag gjorde var att jag sydde på linningen mot rätan först. Jag skulle sytt den mot avigan, vänt över, vikt in sömsmånen och sytt från rätan (för att hålla koll så inte sömsmånen smet ut igen!). Det blev betydligt pyssligare på mitt sätt! Men det funkade det också. De allra flesta sömmarna sydde jag med vanliga maskinen. Sen eftersydde jag med overlocken för att kasta kanterna. Det känns tryggast att göra så när jag syr något som är nytt för mig. Lättare att sprätta en vanlig raksöm än att åtgärda en felaktiv overlocksöm.

Bäst just nu:
Att byxorna blev så bra som de blev.
Sen är jag lite stolt över att ha lyckats sy passpoaler för första gången i mitt liv.
Att jag vågat mig på byxor med knäppning. Nu blev det inte blixtlås den här gången, men dessa är sydda nästan på samma sätt, så lite övning blev det ändå.
Att jag fått sy lite på vanliga maskinen. Den krånglar inte. Vi är kompisar!

Sämst just nu:
Att dottern är på dagis så jag inte kan prova!