Äntligen en passande klänning!

Man skulle ju kunna tro att min yngsta har klänningar för jämnan. Men det är snarare så att hon KOMMER att ha det! Hittills har klänningarna jag sytt nämligen varit för stora. Nu har jag i alla fall till slut sytt en i storlek 86 och den passade perfekt!

Tyget blir man ju bara för glad av! Jag har sett det på flera bloggar och läste i Gekkos senaste inlägg om att hon fått ett landskapstyg av en snäll kompis och blev lite småavis! Så pass i alla fall att jag tog mig en tur till Myrorna för att se om de hade något roligt. Och döm min glädje när jag såg två gardinlängder av det här fina landskapstyget hänga där på varsin galge! :-) Hurra! Jag såg rätt snart framför mig att det skulle bli en retroklänning av en bit. Ett av mina nya kantband matchade perfekt. Men när jag sytt fast ungefär hälften kom jag på att det kanske varit ännu snyggare med marinblått. Men när klänningen var klar och jag fick prova den på tyckte jag det blev väldigt bra med gammelrosa också.

Många har frågat mig om hur klänningen ser ut på, så jag passade på att försöka dokumentera det. Lättare sagt än gjort, kan jag säga. Mitt lilla yrväder vill verkligen aldrig stå still! I alla fall syns rätt bra att det är en ganska kort modell, nästan lite tunikalängd på den. Den stora halsöppningen gör att det inte behövs vare sig dregkedja eller sprund. Sen har jag kommit på att vingarna faktiskt är rätt bra som extra solskydd på axlarna, som ju ofa är rätt utsatta annars.

Material:
Landskapstyg fyndat på Myrorna
Kantband från Stoff och stil (köpt på hel rulle för 75 kr)
Namnband från Mina Namnband

Bäst just nu:
Att jag hittade tyget! Jag är så glad för det. Och att det var såpass mycket att det räcker till ett par klänningar till.
Sen är det väldigt roligt att äntligen ha sytt en klänning som passar NU.

Sämst just nu:
Att det är så svårt att få tag på roliga retrotyger.