Tänk att den blev så fin till slut! Min 70-talsklänning i tunikalängd i mörk stretchdenim med orangea stickningar.
Faktum är att i princip allt gick fel med den här klänningen. Det finns knappt en söm som inte är sydd minst två gånger. Jag har sprättat åtskilliga sömmar som jag först har makintråcklat, sen overlockat ihop och därefter stickat med dubbla stickningar... Det är inte precis det man menar när man säger att man brinner för att sy. :-)
Efter åtskillig tid med sprätten insåg jag varför det blivit som det blivit: tyget var extremt värmekänsligt. Trots att jag bara strök på tvåan drog det ihop sig direkt. Och då är det klart att man inte får mönsterdelar att passa... (Ärligt talat fattade jag ingenting för jag hade ritat ut sömsmånerna på mönstret innan jag klippte till och varit extra noggrann och ändå var plötsligt den ena mönsterdelen betydligt mindre än den andra). Efter rejält slit och många svordomar blev klänningen klar till sist - tyvärr tvingas jag dock att inse att den antagligen är för liten. Ägarinnan - som för övrigt byter kläder ungefär tolv gånger om dagen eller så fort man vänder ryggen till - ligger och sover och kan inte prova just nu, så den slutgiltiga domen får komma i morgon. Mönstret är ju från 70-talet så jag funderar på om strl 92 då är mindre än strl 92 nu? Så är det ju med vuxenkläder, eller hur?
Jag vet inte om det var dumt eller inte, men det lite korkat är det nog att inte ge upp ett sånt projekt och börja om helt från början. För när det börjar krångla sådär så brukar det ofta fortsätta. Lite som när man spelar innebandy, eller handboll eller säkert golf för den som gör det; man liksom känner redan när man ska till att skotta att den här kommer att sitta. På samma sätt är det när man syr något som man känner på sig kommer bli fel flera gånger, fast man nästan aldrig brukar göra just de missarna.
I alla fall är jag fantastiskt nöjd med klänningen, nu när den äntligen är klar. Den blev så himla tuff! Jag får väl spara den till barnbarnen om den nu blev för liten. :-)
Till nästa gång - för det kommer det absolut att bli - ska jag tänka på att:
-Inte använda ett tyg som krullar sig bara man visar strykjärnet
-Sy en infodring i halsen för att få till kragen snyggt. Med sammetsbandet blev det inte helt hundra.
-Gå upp minst en storlek
Mönster:Ett gammalt 70-talsmönster jag fått av en kollega.
Material:Mörkt svart-blå strechdenim som jag bytt till mig. Jag tror att den kommer från Stoff och Stil.
Dolt blixtlås.
Orange sammetsband
Resår till ärmarna.
Bäst just nu:Å, jag tycker den blev så himla söt! Precis min smak; ska det vara sött så ska det vara lite tufft också - det gillar jag!
Sämst just nu:Ja, det var ju inte mitt mest lyckade projekt, arbetsmässigt ialla fall. Jösses så mycket tid jag fick lägga ned. Och om det var tyget som var kasst, eller jag som var det eller kanske en kombination av båda, vet jag inte, men jag tror inte jag kommer att sy i det igen.
Lite bloggtorka har det varit ett tag nu. Det beror på att det är sommar; vi har riktig värmebölja här! Sen beror det på att jag sytt klart ett par beställningar. Och dagisavslutningskläder till äldsta dottern. Och så har jag plötsligt kommit på att sommargarderoben behöver fyllas på. Så i den mån jag inte har varit ute och njutit av sommaren har jag faktiskt prioriterat bort bloggandet. Fräckt va?! ;-)
