En förverkligad idé

Ända sen innan sommaren har jag velat göra detta: Att trycka ett recept, skrivet med barntext, på en tröja (eller som här, på en tunika). Nu äntligen blev det av! Äldsta dottern skrev ett recept på chokladbollar med stor omsorg; hon har blivit så duktig på att skriva. Sen scannade jag in det och redigerade lite i Photoshop. Tog bort några plumpar, rätade upp ord som blivit alltför sneda, men ändå utan att begå våld på texten och dotterns handstil. Verket är hennes! Sedan gjorde jag ett screentryck av det, blandade färg och tryckte. Voilá, ett eget chokladbollsrecept på tröjan!

Idag är det kalas. En av äldsta dotterns allra bästa kompisar, A, har sexårskalas. Då ska hon få den här tunikan och ett par mjuka velourmuddisar. Kanske lite mycket, men byxorna blev liksom bara en bonus. Jag kunde inte låta bli, för jag vet att A suttit och klappat på dotterns byxor på samtlingen på skolan och tyckt de var såååå mjuka (dotterns nya kläder har för övrigt blivit omåttligt omtalade i skolan. Jättemånga kommer fram till mig och pratar om dem och dottern är jättestolt - kul!). Klart att A skulle ha ett par mjuka byxor hon också! Det fick helt enkelt bli två plagg den här gången.

Byxorna är grå med en dragning mot lila. Färgvalet till tröjan föll på rosa (A:s favvofärg). Recepttrycket är ljusgrått men ser nästan silvrigt ut. Det matchar byxorna väldigt väl (vilket var meningen, jag ville att det skulle se ut som en enhet). Till kantning valde jag tyget Deportivo, som är en blommig trikå i bomull/lycra, från Hilco.

Mönster:
Eget, samma som dessa, men med kantband nederst och mudd i ärmen.

Material:
Rosa bomull/lycra ("Vivi") och trikå "Deportivo" som kantband och mudd. Köpte från Michas Stoffecke.
Grålila velour från Sundbybergs Textilcentrum och mudd från gömmorna.

Bäst just nu:
Att ha fått förverkliga en idé! Jag tycker själva texten blev så himla bra. Precis som jag hade sett framför mig, med tydliga, äkta, barnbokstäver.
Sen är det ofantligt roligt att flera fröknar och föräldrar kommit fram till mig på skolan och sagt att de tycker att dotterns kläder är så fina.

Sämst just nu:
Jag blev inte helt vän med muddarna. Först sydde jag resår i nederkanten och bandkantade över den. Det blev för stumt och trångt. Därför klippte jag bort det och sydde på muddar istället. Hoppas de blev tillräckligt trånga. Eftersom tunikan är lång i ärmarna blir det inte så bra om de kasar ned. Men i sånt fall får jag väl ändra i efterhand.