Till nya rinniga näsor

Klockan halv nio sov alla tre. Maken tog en god bok och jag sydde lite. Nästan som vanligt, innan vi blev trebarnsföräldrar. Jag passade på att leta bland tygstuvarna och knåpa ihop ett par näsduksfodral. Det var precis lagom sömnad och riktigt roligt att leta tyger. Som foder har jag ett tunt gardinfoder. Det är lite glatt, så näsdukarna glider lätt ned i fodralet. Även overlocken gillar att det inte blir för tjockt.

Näsduksfodral kan verkligen behövas nu när skola och dagis har börjat, förkylingar och influensor grasserar och snön vräker ner. IGEN! De är så bra små gå-bort-presenter, tycker jag. Min snälla barnmorska på MVC fick ett när jag var där senast. En annan gång använde jag dem som placeringskort på en tjejmiddag. Jag lade ett näsduksfodral på varje tallrik och så fick gästerna ta en liten matchande tygbit när de kom (dem hade storasyster hjälpt mig att klippa). Man fick sen sitta på den plats som hade näsduksfodralet som matchade tygbiten. Skoj va?

Mönster:
Inget konstigt, två tygbitar , 15 * 17 cm. Sen gör man så här.

Material:
Diverse resbitar av olika tyger och tunt gardinfoder som foder.

Bäst just nu:
Ett otroligt bra sätt att få användning för små restbitar av tyger man tycker om.

Sämst just nu:
Att det går åt så många namnlappar när man syr näsduksfodral. För det är ju kul när de blir lite personliga. Tänk, jag har snart gjotr slut på mina femhundra namnlappa jag beställde förra hösten. OCh då har bara sju av dem gått till näsduksfodral...