tisdag 22 mars 2011

Färgglad


Skrikig eller cool? Cool, tyckte dottern och hennes kompis unisont. Bra, tänkte jag, för det var tänkt som en födelsedagspresent till en annan kompis. Själv tyckte jag den var rolig och färgglad, men var lite osäker på om det bara var jag som tyckte så. Men eftersom det är en åttaåring som ska bära den var det väl inte mer än rätt att låta åttaåringarna-to-be att få avgöra? Själv skulle jag vilja sätta etiketten färgglad! :-)

Det här är faktiskt modell nummer två. Jag gjorde en prototyp som inte blev riktigt bra i passformen. (Det är förresten typiskt mig att göra en prototyp i skarpt läge och till och med trycka i knapparna innan jag testat om plagget passar.). Första gången hade jag gjort den mer som en tröja och ställt ut över magen, men den stod rakt ut och blev ändå för trång över midjan. Gör om, gör rätt. Det blev en tunika i A-form istället. Knappslån är ihopsydd samtidigt som framstycket sytts ihop med överdelen. Väldigt praktiskt; bara förläng mönstret lite, stryk på vlieseline, overlocka kanten, vik in, sy en stickning och så är det klart. Jag tog lite temporärt spraylim också, så det inte skulle dra sig när jag sydde. Tycker det är extra viktigt när man har mönsterpassning med ränder. Jag passade på att ställa ut framstycket lite även denna andra gång. På så sätt får tunikan en smal look men ändå lite mer utrymme framtill.

Mönster:
Eget, strl 128

Material:
Randig Campantrikå från tyghyllan här hemma.
Cerist husvagnstyg i bomull/lycra från JNYdesign (Här måste jag berätta lite om kopiorna på Jennys husvagnstyg och moln. Jag har inte provat själv, men fått höra att de inte håller färgen efter tvätt. Bloggläsare har mailat mig och frågat om de tappat färg för mig också och då är det kopiorna de köpt. De riktiga husvagns- och molntygerna har inte tappat i färg för mig i alla fall och dem köper man alltså från JNYdesign och hennes återförsäljare, kolla hennes hemsida.)
Knappar; 12,4 mm kamknappar i plast från Babythings.

Bäst just nu:
Att kompisen hade på sig sin nya tunika första dagen i skolan efter kalaset. Det måste ju betyda att hon gillade den, eller hur?

Sämst just nu:
Ränder. Visserligen är det jättesnyggt med ränder och det är lättare att hitta trådraken, men åååå vad mycket jobbigare det är med mönsterpassningen. Och ärmarna får man klippa ut var för sig, annars kan man ge sig på att det blir snett.

16 kommentarer:

  1. Så flott! Jeg er virkelig imponert over hvordan du har fått stoffet til å treffe ved knappene! Strekene er jo helt rette!! Du er flink!

    SvaraRadera
  2. Du gör verkligen fina saker. Kanske vågar jag ta fram min symaskin och våga mig på ett försök snart. I såna fall är det mycket tack vare inspiration från din blogg. :-)

    SvaraRadera
  3. Jag tycker den blev jätte rolig kul att 8 åringen gillade den, annars tycker jag det är svårt att sy till äldre barn det ska vara så mycket vuxen kläder =(
    gillade bodyn och byxan i förra inlägget med snyggt!!

    SvaraRadera
  4. Helcool! Vad annars kan jag säga, jag som älskar färg.

    Jag gör likadant som dig - gör prototyper i skarpt läge. "Peppar, peppar" så brukar de ju bli helt ok och användbara även om småjusteringar kanske krävs. Det är dessutom helt sagolikt tråkigt att göra en prototyp i ett trist tyg som man inte vill använda efteråt.

    SvaraRadera
  5. Det blev jättesnyggt och ser ju väldigt fräscht ut.

    SvaraRadera
  6. Haha, klart man ska köra skarpt på en gång! Var ska man annars få adrenalinet ifrån? Jag gör också så, kör skarpt och slutför innan jag faktiskt testar. Medge att det går bra i de allra flesta fallen? Bara så störigt när det inte gör det... :-)

    Färgglad och fin! Och använde hon den i skolan kan du ge dig på att hon gillade den! Jag ser inte för mig att en åttaåring skulle ta på sig ett plagg för någon annans skull! :-)

    SvaraRadera
  7. Alltså jag kan inte fatta att det finns butiker som tagit in de där kopiorna! Förstår de inte att "syvärlden" är väldigt liten och att de flesta tycker att det är fult gjort? Man har ju bra stor lust att bojkotta sådana ställen helt. Det är så synd att det inte finns någonslags "hederskodex" angående sådant. Man tar helt enkelt inte in kopior på det som någon annan tryckt upp och säljer. Man tycker ju att det bör vara självklart.. och då blir ju grossiterna inte av med tygerna...

    Tror också att min 8-åring to be skulle gilla tunikan förresten! :)

    SvaraRadera
  8. Va??! Nu har ja verkligen missat nåt! Kopior?!

    Tyckte att det va lite konstigt att ohlsons tyger hade köpt in molnen faktiskt... gissar att det är kopior då?.... Har inte sett dom irl... fult...

    Men fin topp ialla fall! :) Ser väldigt välsydd ut också, som vanligt :)

    SvaraRadera
  9. Superfin! Förstår att hon tyckte om den :-)!
    Håller med om att det är trist med kopiorna!!
    kram

    SvaraRadera
  10. Men rackarns vad snyggt och vilket arbete med ränderna! Kul att 8-åringen gillade den!

    SvaraRadera
  11. Helt klart cool!

    Du har verkligen lagt ner energi på att mönsterpassa, och att våga dig på knappslå mitt i alla ränder!!! Jag är grymt imponerad av resultatet. (Jag har sytt kappa till mig själv där mönsterpassning krävdes, det är verkligen ingen lek ;-)

    SvaraRadera
  12. Tack!

    Kajsa: Så kul att kunna inspirera! Klart symaskinen ska fram. Heja!

    Gekko: Haha, du har rätt. Få åttaåringar tar på sig kläder de inte gillar för nån annans skull! :-D

    Angi: Om mönsterpassningen måste jag bara säga att den faktiskt är bättre i verkligheten än på bild! ;-) På bilden ser det lite snett ut längst ned, men det är nog vinkeln som gör det. För jag var tokpetig när jag gjorde det! :-)

    SvaraRadera
  13. Jätteläcker å vilket bra betyg att den användes redan dagen efter!

    SvaraRadera
  14. Ja, åttaåringar lurar man inte! Har de på sig en tunika så är det för att de gillar den och inget annat.

    När jag läste ditt inlägg blev jag så glatt påmind om hur det var att vara kompis med en mamma som du när jag var åtta. Min mamma var akademiker och ganska ohändig men min bästa kompis mamma, hon var världens ballaste tyckte jag. Hon hade rött, vilt hår och fick barn sådär i 20-årsåldern så hon var bara ljusår coolare än min mamma i största allmänhet. Och så kunde hon sy! Hon var superkreativ och klädde om stolar och sydde necessärer. Jag beundrade henne djupt. Så för några år sedan upptäckte jag att hon (mamman alltså) hade skaffat sig ett sommarställe ett par kilometer från där mina föräldrar har sommarställe, så nu umgås vi ibland. Vi är fortfarande lika intresserade av tyg båda två och det är SÅ kul. Jag känner mig som en glad åtta-åring igen varenda gång vi ses.

    SvaraRadera
  15. Tack för era kommentarer! :-)

    Ordinary Mary: Vilken härlig kommentar både på det här och förra inlägget! Det är så härligt att läsa andras erfarenheter, minnen och kopplingar. Vad mysgt det låter med din kompis mamma och kul att ni träffaes igen som vuxna!

    SvaraRadera