Dopklänning med släktklenoder

Så har det varit barndop i familjen Kokalal. Båda tjejerna har burit en vanlig, normallång, vit linneklänning på sina dop. Det var så fint och enkelt, men på nåt vis tyckte jag inte det var lika klockrent på lillebror. Han fick, som tredje barnet, en helt ny dopklänning istället - hemsydd såklart!

Mönstret kommer från Ottobre 1/2003, men är en kombination av de två olika modellerna. Jag är egentligen inte någon spets- och ryschpyschmänniska, men på en dopklänning får det gärna vara lite spetsar. Fortfarande föredrar jag dock de lite rakare linjerna, så det blev ärmar utan rynk.  Rynket i livet behöll jag ändå; det gav ett fint fall åt klänningen.

Med tygvalet fick jag hjälp av min snälla svägerska (och lillebrors gudmor), som följde med till Jofotex och rumsterade bland tyghyllorna. Det blev ett bomullstyg med lite struktur till själva klänningen och ett tunnare bomullstyg med broderade små blommor och hålmönster i till draperingen. Jag gjorde alltså inte som i ursprungsmönstret där det lite genomskinliga tyget skulle vara även liv och ärmar utan valde att ha det till drapering istället.

Jag är väldigt nöjd och glad för dopklänningen, men det roligaste med den är ändå att den insydda spetsen i mittstycket fram samt i ärmarna är handvirkad spets som mina föräldrar fick i lysningspresent av en god vän (som även jag känner). Det är hantverk på riktigt, det! Kan ni förstå hur mycket noggrannhet, omsorg och tid som lagts ned på bara en liten bit av den spetsen? Jag bockar och bugar inför det! Sen har vi kantspetsen; den är visserligen inte handvirkad, men har en historia ändå. Den kommer nämligen från min mammas mormor och har legat i (nästan) glömska fram till nu. Det känns verkligen fantastiskt roligt att få använda dessa små detaljer till en dopklänning som kanske, om barnen vill, kan bli någon slags familjetradition.

Mönster:
Ottobre 1/2003, en blandning av två mönster. Storlek 74.

Material:
Bomullstyg med struktur och bomullstyg med broderade blommor och hålmönster, båda från Jofotex.
Bomullsbatist som foder. Köpt från Stoff och Stil.
Mellanspets som är handvirkad av en bekant och kantspets ärvd från min mammas mormor.

Bäst just nu:
Ytterligare ett plagg där jag har "utmanat mig själv" och sytt något jag inte provat tidigare. Det ger verkligen en särskild känsla. Extra roligt också att få använda "släktklenoderna" till något speciellt.

Sen måste jag ju berätta om äldsta dottern, som precis innan vi gick från dopet, gick fram till prästen och sa: "Min mamma har sytt dopklänningen. Och hon har sytt min klänning också". Och hon sa det på ett sätt som visade att hon var så stolt över mig! Jag blev riktigt rörd!

Sämst just nu:
Att lillebror i ett sätt att uttrycka sin tillgivenhet sög sig fast som en sugfisk på min haka. Så om ni ser någon gå runt med en sexmånaders på armen och ett stort rödlila sugmärke på hakan så kan ni väl hälsa? Då är det jag!