Kundvagnsbälte

Det här är en så himla smart pryl! Ingalunda min egen uppfinning och tydligen inte helt nypåkommen heller. Men ändå! Första gången jag hörde om ett kundvagnsbälte var när Stratus för lite sen berättade om att hon hade sytt ett till sina barn när de var mindre.

Kundvagnsbältet används förstås att stötta barnet i kundvagnen och spänns runt själva "stolen" med barnet i i kundvagnen.  Förut har jag pallat upp pastapaket och mjölpåsar runt för att lillebror inte ska välta vid veckohandlingarna.  Det slipper jag nu! 

Ett kundvagnsbälte är superenkelt att sy: en dubbelvikt tygremsa (min mäter 75 * 15 cm färdig, alltså 77 * 17 cm inkl sömsmån) och två 22 cm långa karborrband längsmed på ena sidan och 4 st 11 cm långa karborrband (dvs andra halvan av kardborrbandet klippt på midden) på tvären på andra sidan.

Tack för bollningshjälpen, Kånkarong!

Att sy muddar med övervik

Ärmmuddar med övervik är himla praktiskt på jackor och tröjor till små barn som helst inte vill ha vantar eller slänger av sig dem. Det är faktiskt inte alls så svårt att sy heller. I alla fall inte om man vet hur man gör! Jag höll på en hel lördagskväll med mer eller mindre misslyckade försök innan jag till slut kom på hur jag skulle göra.  Varsågoda - en liten tutorial som kanske kan vara till glädje?

OBS: Tänk på att mudden ska vara klippt på höjden när du gör muddar på det här viset. 

1. Klipp till två remsor, den ena muddens höjd gånger två och den andra muddens höjd gånger två plus övervikets höjd gånger två.  Lägg muddarna dubbelvikta som på bilden, den längre under den kortare.

2.  Vik ned överviket över den övre, kortare mudden.





3. Låt mudden ligga precis som på förra bilden, men vik över det understa lagret (alltså inte båda de understa lagren utan bara det ena), så att överviket innesluts.

4.  Nåla och sy långsidorna.  Jag använder vanlig raksöm.  Klipp ned sömsmånerna till ett par millimeter.

5.  Vik tillbaka överviket och kräng muddarna rätt.  Bilden här visar en öppen och en stängd mudd.

Stadsjamis

Här i huset är det alltid slut på pyjamasar av någon anledning. Men inte så länge till, för nu har jag fått pyjamasmönstret som jag vill ha det och det går så smidigt att det är en fröjd att sy dem! Det finns risk för massproduktion!

Mönstret är egentligen en vidareutveckling av peacepyjamasen, men här gjorde jag så att jag ritade överdelen som jag ville ha den, ställde ut en centimeter vid stussen och förlängde sedan linjen från ärmhålet via stussen ända ned till foten, ritade ut fotbredden (12 cm om jag minns rätt) och sen rakt upp till grenen som avslutas med en böj. En liten grenkil syddes fast på bakstycket, annars är fram och baksida likadana (bara att framstycket har delats i två och fått 0,5 cm sömsmån fram för att kantbandet ska sitta rätt. Ena benet sydde jag ihop som vanligt. Sedan kantade jag, från ena foten upp runt halsen och ned igen, runt fothörnet sen vek jag änden på kantbandet runt kanten. Otroligt smidigt!

Och tyget, ja, det skulle jag ju skriva! Tyget är supermjuk bambuinterlock från Strömming. Kan inte tänka mig någon gosigare pyjamas! Det är så kul för det uupplevs verkligen olika beroende på vilken färg på kantbandet man har valt.

Mönster:
Eget, strl 80, BV+9, STV+13

Material:
Bambuinterlock "Staden" från Strömming.
Röd tunn ribb från Jofotex till kantband.
Knappar, 9 mm, från Babythings.

Bäst just nu:
Hela pyjamasen är den bästa jag gjort, tror jag.  Mönstret är nu som jag vill ha det och tyget är så mjukt, så mjukt.

Sämst just nu:
Kan faktiskt inte komma på något. För jag kan ju inte tjata sovvanor i varje inlägg...

Medaljonger

Det är roligt med ett färgglatt tyg som passar både stora och små. Så är det med JNYdesigns medaljongtyg, tyckte jag och sydde en tröja till lillasyster och en tunika till storasyster. Med på bilden i det här inlägget fick dock bara lillasysters tröja vara. Den fick kantband och sömmar i cerise. Det såg jag att Jenny själv hade använt till sina plagg och tyckte det blev så himla snyggt, så jag härmade helt fräckt. :-) Storarsysters kantade jag med medaljongtyget och fållade med turkost. Det blev en lite mer diskret variant som också blev jättefin.

Mönster:
Ottobre Creative 301, strl 110.

Material:
Medaljongtyg från JNYdesign. Finns i två färgställningar.
Cerise stretchjersey, till kantband.  Också från JNYdesign.

Bäst just nu:
igår hade båda tjejerna på sig sin tröja/tunia och varsitt par jeans. Då var de lätta att känna igen på skolgården!

Sämst just nu:
Lillebrors sovvanor. I natt lyckades jag skrapa ihop 3,5 timmar. Det mesta på dagarna kretsar kring hur man ska få ihop några små tupplurar då...

Dansande pyjamas

Jag funderade på att döpa det här inlägget till "Rest in peace", men jag tyckte det blev lite på gränsen. Fast jag kunde ändå inte låta bli att skriva det här för lite fyndigt var det allt, eller hur?!

Det är ju det skojiga tyget som gör pyjamasen. Det kommer från Danska jättetygaffären Stof2000 och är köpt av Kånkarong som var så snäll och delade med sig en bit. Man tackar! Visst lyfte de mörkbla kantbanden tyget lite extra?

Mönstret är nyritat, strl 80. Jag ska öka på ärmvidden med två cm och möjligen fotvidden med en nästa gång. Kanske.  För jag gillar att de inte är för vida också, annars trasslar lillebror in sig där han ligger och snor runt.

När jag sydde knäpplisten tänkte jag att jag skulle vara smart och stryka på formband (som en smal remsa vlieseline med en sydd tråd i) för att stabilisera innan jag sydde på kantbandet. Men det blir faktiskt bättre utan. Det var som att Coverpron inte riktigt förstod vad jag menade - ska du ha diffmatning för kantband eller för fållning egntligen hörrudu!

Mönster:
Eget, strl 80.

Material:
Jersey i bomull/lycra från Stof2000's butik i Danmark.
Hiclos mörkblå enfärgade Campantrik till kantband.
9 mm metalltryckknappar från Kam köpta hos Babythings.

Bäst just nu:
Den blev verkligen supermysig, de aningen smala ärmarna till trots. Jag var faktiskt just inne och nattade om den med lillebror i och den kändes mjuk och skön.
Sen är det roligt med ett tyg som är lite annorlunda och som man inte hittar överallt.  Tack igen!

Sämst just nu:
Att lillebror, fast han nu har en så mjuk och skön pyjamas, vaknar ideligen. Varför då? När man kan sova skönt hela nätterna istället?

Ikapp med årstiden

En del saker är svårare att ta in än andra. Som till exempel att det börjar bli höst. Sommaren är slut. Snyft. Och visserligen sägs ju att “våren ska man svettas in och hösten ska man frysa in”, men när lillebror vaknat kall om händer och fötter efter sovstunden i vagnen fler dagar i rad tyckte jag att det började kännas sådär. Pojken behövde en ny höstjacka. Punkt.

Som tur var sammanföll det här behovet med en syträff, så i lördags åkte jag iväg utan lillebror men med ett nyritat mönster, min “vanliga” symaskin och lite olika tygalternativ och kom hem med en här jackan. Mycket nöjd, glad och stolt! Jag har velat sy en så länge men inte kommit till skott. En syträff, lite egentid och ett projekt var precis vad jag behövde!

Eftersom jag hade tänkt så länge på den visste jag ungefär vad jag ville ha: Manchester med avvikande fickor och krage. Fleecefoder. Extra långa ärmar med dekortyget som foder i ärmslutet (tänkta att vara uppvikta och även att ha som växmån). Dragkedja hela vägen upp. Muddar i fodret (inte ärmsluten) som man kan vika ut över små svala händer som inte vill ha vantar. Längd till grenen och förlängd ned över rumpan så det går bra att sitta i vagnen. Faktiskt inte så svårsytt. Men lite pilligt, visst.

Nån klok person, eller flera, har sagt att först tredje gången man gör något är man nöjd. Så är det säkert. Till nästa gång ska jag i alla fall justera några små detaljer:
- Rakställa ärmarna nedtill. Annars blir det ju lite knöligt när man viker upp dem, vilket de är tänkta till.
- Sänka ärmhålsdjupet en halv till en centimeter
- Göra muddarna i tunn stretchjersey istället för muddväv. Så kan man gör en sån mudd med “lock” som man kan vika över. Med muddväv hade det blivit för bylsigt och jag inser att jag saknar överviket.
Annars är jag faktiskt väldigt, väldigt nöjd!

Mönster:
Eget, storlek 80, BV + 16

Material:
Brun smalspårig manchester från Stoff och Stil
Grön fleece från tyghyllan, liksom dragkedjan.
Tyget till detaljerna är ett second handköp. Fast tyget var helt nytt och oanvänt. Underbart!

Bäst just nu:
Jag myser varje gång jag får sätta på lillebror jackan. Han är så fin i den. Och han är så varm och go när jag plockar upp honom efter sovstunden.

Sämst just nu:
De små detaljerna som kan förbättras. Det är ju alltid roligt att ha gjort plagget helt perfekt. Men jag har å andra sidan planer på att förse åtminstone lillasyster med en sån här jacka också.

Inspirationstack:
-Kånkarong syr superfina manchesterjackor i den här stilen.
-Gekko kom på att jag skulle sätta framfickorna på snedden.  Snyggt!
-Benglan för de praktiska muddarna.

Hand i hand

Det hade kunnat vara lillebror och lillkusin som var så här fina ihop. Men faktiskt så fick lillkusin båda två. Lillebror hade så mycket nytt i sin garderob just då och lillkusin hade önskat sig lite nytt (eller var det jag som tolkade in det för att få sy lite extra?!). Ja, som ni märker så är de från tidigare i somras. Men så kan det vara när det är sommar och sol och datorledigt!

Jag gillar den här modellen på body: raglanskärning på ärmen, täcksömmar i kontrasterande färger, sprundet och tryckknappar i avvikande kulörer.  När jag satt och sydde en body häromkvällen lade jag förresten märke till hur stor skillnad själva raglanskärningen gör för plaggets helhetsintryck:  Utan raglan, med en vanlig isydd ärm, blir bodyn eller tröjan mycket snällare medan en raglanskärning ger ett kaxigare intryck. Håller ni med?  Det ska jag tänka på när jag vill tuffa till mjukare mönster och mjuka upp lite tuffare tyger.

Mönster:
Eget, strl 74

Material:
Elefanttyg från Stoff och Stil för ett par år sedan.
Gröna hjärtan från Liandlo.
Jersey som kantband och tryckknappar från Babythings.

Bäst just nu:
Att plaggen använts flitigt! Det gör mig så glad att höra att kompisar och andra jag sytt till ibland berättar att just det plagget har varit ett absolut favoritplagg. Oj vad det värmer!

Sämst just nu:
Mmm, min backlog på bloggandet...

Klänning i Gekkoblommor

Familjen skulle åka på en semestertur. Jag hade precis fått hem tyget. Jag bara MÅSTE hinna sy något innan vi åkte. Så blev det naturligtvis inte, för när man BARA ska göra något lite snabbt så krånglar allt. Faktiskt alla fyra maskinerna. För den här lilla klänningen slutade det med en kraschlandning som en knölig boll i ett hörn i mitt syrum. Sen åkte vi. Och jag skäms nästan att berätta det; en sån fullkomligt ovärdig hantering av nya, fina Gekkotyget. Förlåt!!

Nu är ju tyger som tur är sådana, att några snälla ord, ett lagom varmt strykjärn och en varsam hand (plus mätt och utsövd sömmerska) kan återställa en dylik misshandel utan att det ens märks på slutresultatet. Och dessutom hann klänningen faktiskt bli klar så att den kunde användas av lillkusin innan hösten satte in på allvar.

Annars är det första gången jag syr i det här snygga Gekkotyget. I like a lot! Blommorna är i så perfekt storlek att de passar lika bra till småkläder som denna klänning som till plagg åt större barn. Eller varför inte vuxna? Dessutom gillar jag färgkombon mycket.  Inte helt lätt att hitta såna färger i affärerna.  Och visst blev det fint med gult kantband och orangea knappar till? 

Mönster:
Eget, strl 74.

Material:
Fina, nya (inte helt sprillans vid det här laget) Gekkotyget i bomull/lycra. Finns i två snygga färgställningar. Köps hos JNYdesign.
Enfärgad singeljersey som kantband.
Knappar från Babythings.

Bäst just nu:
Att jag hann klart med klänningen innan sommaren var helt över och att lillkusin inte lämnat storlek 74.

Sämst just nu:
Att allt krånglar när man vill att det ska gå snabbt. Egentligen borde man inte ens försöka sy när man tä ker tanken "jag ska bara".

Jagande vargen

När jag var liten brukade jag och min bror leka indianer på sommarlovet. Vi täljde pilbågar, byggde läger, smög och jagade, inspirerade av mina morbröders alla indianböcker som vi läst om och om igen. Vad min bror hette minns jag inte, men själv hette jag Jagande Vargen och var en Delawareindian. Då det begav sig hade jag gett vad som helst för en indianutstyrsel. Som det var fick vi hålla tillgodo med fjäderskrudar tillverkade av svanfjädrar och resårband och en gammal polotröja vi klippt fransar på ärmarna på. Tänk vad man minns vissa saker!

Med det här nya fina tyget fick jag en riktig nostalgitripp. Det är supernytt, även om jag har gått och sneglat på det där det har legat bakom disken på Jofotex ett tag i väntan på att trycket skulle bli rätt (tror jag i alla fall). Av de två färgställningarna valde jag att börja med den här. Båda är jättefina, men jag är ju så svag för orange! Dessutom kan lillebror fortfarande ha sin "Prins katt-body" som är i ungefär samma färger som den andra indianvarianten.

Mönster:
Eget, strl 80

Material:
Sprillans nytt indiantyg från Jofotex. Finns som sagt i två snygga färgställningar.

Bäst just nu:
Vilket härligt tryck! Mer unisex än så kan det knappast bli, med både små indianpojkar och indianflickor på.

Sämst just nu:
Alla planer på projekt som inte lämnar tankestadiet. Och den ständiga tröttheten...