En del saker är svårare att ta in än andra. Som till exempel att det börjar bli höst. Sommaren är slut. Snyft. Och visserligen sägs ju att “våren ska man svettas in och hösten ska man frysa in”, men när lillebror vaknat kall om händer och fötter efter sovstunden i vagnen fler dagar i rad tyckte jag att det började kännas sådär. Pojken behövde en ny höstjacka. Punkt.
Som tur var sammanföll det här behovet med en syträff, så i lördags åkte jag iväg utan lillebror men med ett nyritat mönster, min “vanliga” symaskin och lite olika tygalternativ och kom hem med en här jackan. Mycket nöjd, glad och stolt! Jag har velat sy en så länge men inte kommit till skott. En syträff, lite egentid och ett projekt var precis vad jag behövde!
Eftersom jag hade tänkt så länge på den visste jag ungefär vad jag ville ha: Manchester med avvikande fickor och krage. Fleecefoder. Extra långa ärmar med dekortyget som foder i ärmslutet (tänkta att vara uppvikta och även att ha som växmån). Dragkedja hela vägen upp. Muddar i fodret (inte ärmsluten) som man kan vika ut över små svala händer som inte vill ha vantar. Längd till grenen och förlängd ned över rumpan så det går bra att sitta i vagnen. Faktiskt inte så svårsytt. Men lite pilligt, visst.
Nån klok person, eller flera, har sagt att först tredje gången man gör något är man nöjd. Så är det säkert. Till nästa gång ska jag i alla fall justera några små detaljer:
- Rakställa ärmarna nedtill. Annars blir det ju lite knöligt när man viker upp dem, vilket de är tänkta till.
- Sänka ärmhålsdjupet en halv till en centimeter
- Göra muddarna i tunn stretchjersey istället för muddväv. Så kan man gör en sån mudd med “lock” som man kan vika över. Med muddväv hade det blivit för bylsigt och jag inser att jag saknar överviket.
Annars är jag faktiskt väldigt, väldigt nöjd!
Mönster:
Eget, storlek 80, BV + 16
Material:
Brun smalspårig manchester från
Stoff och Stil
Grön fleece från tyghyllan, liksom dragkedjan.
Tyget till detaljerna är ett second handköp. Fast tyget var helt nytt och oanvänt. Underbart!
Bäst just nu:
Jag myser varje gång jag får sätta på lillebror jackan. Han är så fin i den. Och han är så varm och go när jag plockar upp honom efter sovstunden.
Sämst just nu:
De små detaljerna som kan förbättras. Det är ju alltid roligt att ha gjort plagget helt perfekt. Men jag har å andra sidan planer på att förse åtminstone lillasyster med en sån här jacka också.
Inspirationstack:
-
Kånkarong syr superfina manchesterjackor i den här stilen.
-
Gekko kom på att jag skulle sätta framfickorna på snedden. Snyggt!
-
Benglan för de praktiska muddarna.