Jag hade tänkt sy en sovpåse redan till lillasyster när hon var liten, men jag kom liksom aldrig till skott och sen var det överspelat. Mönstret fanns redan tillklippt, fast i en storlek större än den här. Det kommer förresten från Ottobre 5/2006 och finns i storlek 56-68 och 74-86. Det här är förstås den mindre varianten av de två.
Sovpåsen är sydd i marinblå fleece och har rutig flanell som foder. I originalmönstret sker knäppningen bara över axlarna, men jag ville kunna öppna lite längre ned för att lättare kunna lyfta ur ett sovande barn. Alltså lät jag öppningen gå en bra bit ned på sidorna och satte tre tryckknappar på varje sida att stänga med. Vad jag skulle ha tänkt på var att jag ju snodde lite av rörelsevidden när jag gjorde det. Jag borde ha breddat mönstret 1-2 cm innan jag valde knapplösningen. Påsen passar fortfarande, men blev lite snävare än tänkt över bröstet, så den kanske inte håller lika länge som den annars skulle gjort.
Det roliga med den här påsen var att jag och storasyster gjorde den tillsammans. Eller, vi började i alla fall tillsammans. Sen tröttnade hon och övergick till att göra dockkudde istället. Men jag fick hjälp med att klippa till delarna och sy en söm på overlocken (premiär för henne, faktiskt. Hon satt i mitt knä, men ändå). Storasyster har i alla fall valt tygerna och knapparna. Det blev så fint, så fint till lillebror.
Mönster:
Ottobre 5/2006, strl 56-68
Material:
Marinblå fleece från Stoff och Stil
Rutig flanell från Jofotex
KAM-knappar strl 12,4 mm, Babythings
Bäst just nu:
Vilket toppenplagg!! Praktiskt och lättsytt.
Det var så skönt att se hur lillebror sov sin jag-ger-mig-sömn (ni vet, totalt avslappnad med armarna ovanför huvudet), varm och go och utan risk att han skulle sparka av sig täcket när som helst.
Sämst just nu:
Att jag inte använt sovpåse till de andra barnen. Jag kommer lätt att sy minst en till att ha som ombyte.
Sen var det lite tråkigt att storasyster gav upp så snabbt. Mest för hennes egen skull, faktiskt. Det hade varit roligt för henne att känna att hon hade varit med på allt och inte bara hjälpt till litegrann i början. Kanske jag kan klippa till nästa gång och hon hoppar in när det är dags att sy? Eller att vi tar det i lite mindre etapper så hon inte hinner tröttna. Näste gång behöver det ju inte vara så bråttom att få den klar.