Byxor x 2

Idag är en speciell dag. Dels är sommaren definitivt slut. Den vackra brittsommaren är till ända och höstregnet har kommit. Dels är det min allra sista mammalediga dag idag. Jag och maken har saxat under september, men nu tar han över helt. Det känns väldigt roligt för hans och tjejernas skull, men lite vemodigt för mig! Och dels har jag sytt klart två par byxor som jag inte sytt förut.

Det första av de två paren är ett par bruna retrobrallor med mudd. Det är första gången jag syr dem med mudd, men jag gillar dem väldigt mycket så också. Just att de är så utställda gör att det blir så fint pös. Jag tror att det var hos Gekko jag såg dem så första gången.

Det andra paret är ett par muddbyxor i tunt demintyg. Fickorna fram och bak är i bomullstyg med Blixten McQueen på och mudden är i matchande röd färg.

Mönster:
Eget till retrobyxorna och modifierat Börnetöj 4-7 år för muddbyxorna. Fickorna har jag ritat själv.

Material:
Velour från Nea Nobelle
Brun och röd Stretchjersey från Stoff och Stil till kantband och muddar
Tunt denimtyg från Ohlssons tyger
Biltyg från...minns faktiskt inte!

Bäst just nu:
Jag kan inte annat än att säga de bruna retrobrallorna. Jag gillar dem verkligen i helbrunt!
Sen är det väldigt roligt att få sy varsitt par byxor till två syskon så här. Hoppas verkligen att byxorna uppskattas och att de blev som det var tänkt.

Sämst just nu:
Det är alltid lite läskigt att sy något som man bara har beskrivit i huvudet. Då vet man ju inte om det motsvarar beställarens förväntningar. Men jag HOPPAS att det var såhär hon ville ha muddisarna. Jag kunde i alla fall konstatera att de passar i storlek 116 - smygprovade på dottern!

Hästtröjor

Oj, nu har jag äntligen avslutat en riktig långbänk!

Sedan i mars har någon väntat på dessa tröjor. Efter mitt inlägg när jag berättade om hästtröjorna jag sydde till min dotter och hennes bästis fick jag frågan om jag kunde sy två till, i storlek 110 och 128. Eller, om jag hade svårt att hinna, storlek 116 och 134, så räckte det om de var klara efter sommaren. Och nu är det väl efter sommaren?!

Faktum är att jag skrev ett mail för en månad sedan och frågade om det fortfarande var aktuellt. Jag fick inget svar, men började ändå. Och så nu i förra veckan hittade jag mailet bland mina utkast!! Alltså hade det inte gått iväg. Så nu är jag ärligt talat väldigt osäker på om jag har någon tagare av tröjorna. (Jag får väl säga att jag väntar på svar 2-3 veckor till, sen är de till salu)

Om någon tycker att storlekarna känns väldigt lika kan jag berätta att den stora är rak och ganska tigth. Den mindre är också tight och rak, men något lång för sin storlek.

Material och tillvägagångssätt:
Samma som för de förra hästtröjorna. Förutom att jag använde topcoversöm till stickningar och fållar denna gång.
Applikationen sydde jag såhär.

Bäst just nu:
Att jag är klar med ett dåligt samvete.

Sämst just nu:
Att det tog sån tid att slutföra. Puh, jag tror det var sista gången jag syr en sån här hästtröja, för guuuud vilket jobb det är!

Sämre kan man ha det...

Så här skulle man ha det när man har det som sämst!
-Strålande höstsol, gula och röda löv på träden, en kopp nybryggt kaffe och några lagom ansträngande nålningsjobb att utföra i solen medan lillan sover sin skönhetssömn i vagnen!

Först ut i denna hög av påbörjade projekt är ett par retrobrallor i gult och brun/vitrandigt med gula kantband. De är beställda av en trevlig dagismamma som blev så förtjust i min yngstas byxor häromveckan (jag skrev lite om det i mitt inlägg om missödesbyxorna). Jag fick lite tankar kring färger och så men i övrigt fritt. Det är ju alltid roligt, men samtidigt lite läskigt. För bara för att man syr det man själv tycker är snyggt behöver det ju inte innebära att andra har samma smak...

Mönster:
Eget

Material:
Gul velour och interlock från Nea Nobelle
Randig velour från min lilla tygängel

Bäst just nu:
Att byxorna är så omtyckta! Och att det kom något gott ur den där skräckhistorien.

Sämst just nu:
Att tygerna ändå är så olika att benlängden kan uppfattas som olika. Det randiga tyget är helt enkelt stretchigare. Jag varnade för det, men valet föll ändå på den här kombinationen. Och tygerna är noggrant förtvättade så jag hoppas det håller - man vill ju bara att byxorna ska vara bra!!

Att sy jacka med linning (mudd), blixtlås och infodring

När jag sydde min ugglejacka tampades jag med problemet att få dit både foder och linning nedtill, samtidigt som jag ville kunna sticka ned jack-linningens söm mot själva jackan. Hur i hela världen gjorde man det. Jag satt och vände och vred på min egen munkjacka, men lyckades inte komma på hur jag skulle göra. Till sist blev det någon egen liten lösning som väl funkade, men det var ju inte så man skulle göra PÅ RIKTIGT.

Som tur var kom Bibbi till min räddning, med en bra beskrivning som jag broderar ut lite här nedan. Först har jag gjort några enkla skisser och sen har jag fotat momenten. På skisserna är plagget sett när det ligger med avigan uppåt, men sömmarna är sydda räta mot räta.

Först syr man axelsömmar, syr fast ärmarna, syr ärm/sidsömmar. (Och gör de stickningar man vill ha).

Sen har man två infodringar och en linning som man ska sy fast på plagget.

Man börjar med att sy fast infodringen på linningen (mudden), räta mot räta. Sedan syr man fast linningen på jackan, räta mot räta. Observera att man bara ska sy 5-8 cm in på kanterna. Detta för att man sen ska kunna få dit blixtlåset. Det görs på båda framstyckena. (Se bild 1, 2 och 3).

Därefter viker man mudden dubbel och syr fast den räta mot räta meot jackan. När man gör det syr man INTE de första 5-8 cm som man sydde i förra steget.

Vill man syr man även en dekorstickning eller syr ned sömsmånen mot jackan (men se till att vika undan infodringens ände så att den inte sys fast - att den är öppen är liksom hela finessen). (Se bild 4 & 5)

Nu syr man fast blixtlåset mellan infodringen och jackan. Tack vara gluggen nedtill mellan infodringen och mudden kan man kränga ut och in på mudden och få blixtlåset på plats. (Se bild 6-9)

Bild 1. Infodringarna är två 5 cm breda remsor, lika långa som jackan (exkl fåll) och tillklippt i samma ledd som jackan. Mellan infodringen och framstycket syr man fast blixtlåset.

Man börjar med att sy fast infodringsremsorna på linningens ena kant (här syns det i överkanten)

Bild 2. Närbild på hur infodringen sytts fast i muddremsan.

Bild 3. Sy fast den andra delen av linningen i framstycket. Sy bara precis förbi linningen; en 5-8 cm (från ytterkanten till där pennan visar). Detta gör man på båda sidor i framstycket.

Bild 4. Nu syr man fast resten av mudden dubbelvikt (som den ska vara) mot jackans rätsida. Observera att man bara syr de bitar som inte tidigare var sydda; alltså INTE de första 5-8 cm som man sydde tidigare (dvs man syr mellan pennorna).

Därefter syr man en stickning - med coverstich eller vanlig maskin.

Bild 5. Här är anledningen till varför man inte syr hela vägen runt - nu har man fått en öppning mellan linning och infording som gör att man kan fästa dragkedjan.

Bild 6. Nu har det blivit dags för dragkedjan.

Eftersom tyget var så stretchigt fick jag tipset att stryka på vlieselin både på infodringen och en smal remsa på jackans kant. Till jackkanten tog jag formband.

Bild 7. Mät jackan för att få ett referensmått.

Lägg dragkedjan mellan jackan och infodringen (jackan och infodringen räta mot räta med blixtlåset emellan). Se till att blixtlåset hamnar åt rätt håll!! Dubbelkolla också vänster och höger sida i höjdled.

Botten på blixtlåset hamnar i infodringen (hade ingen detaljbild på det); det är lite småpilligt att få dit den eftersom man måste vända hörnet räta mot räta, liksom, men öppningen mellan infodringen och linningen gör att man kommer åt.

Eftersom jag inte är så van att sy blixtlås - speciellt inte i stretchiga tyger - tråcklade jag ihop alla tre lagren för hand innan jag sydde ihop dem.

Sedan sydde jag med blixtlåsfoten till symaskinen en söm nära kanten.

Bild 8. Avslutningsvis vände jag ut dragkedjan och sydde en stickning från rätsidan.

Bild 9. Närbild på mötet mellan infodring och linning. Vill man kan man sy ihop dem för hand nu.

Bild 10. Visst är de goa, mina tjejer, när de står och leker kurragömma i sina nya jackor? Älskade ungar!

Att vändsy fickor på en trikåjacka

Här kommer en liten snabb beskrivning på hur jag sydde på framfickorna på min bruna svettisjacka. Först fållade jag fickkanten med topcoversöm (men det kan man ju göra hur man vill). Egentligen kan man säkert sy på fickan direkt, men det kändes vanskligt sig när man syr i så stretchigt tyg som jag gjorde.

1. Jag började med att ritad ut sömsmånerna på fickorna och lade dem som jag ville ha dem på jackan. Jag passade noga så att de hamnade på rätt höjd. Därefter ritade jag ut markeringar på själva jackan, på samma nivå som sömsmånerna.

2. Sedan lade jag fickans överkant räta mot räta med jackan så att det passade med linjen jag ritat ut, nålade fast och sydde fast den...

3. ...och sedan gjorde jag samma sak med fickans framkant; dvs lade den räta mot räta med jackan så att markerningarna låg på varandra och sydde längs linjern. Lite knöligare denna gång när överkanten redan var sydd, men det gick bra.
4. När fickorna är på plats syr jag en dubbel stickning från rätsidan och passar samtidigt på att hjälpsticka fast dem nedtill och mot framkanten.

Mer retrobrall!

Hej Hiskon!

Nu är dina bytesbyxor klara! Tusen tack för det fina aptyget som jag redan hunnit sy en väska av. Jag är jätteglad för det!
Hoppas du gillar färgkombinationen med turkos hilcointerlock till den turkos/limerandiga velouren. Jag har tidigare sytt med limefärgad mudd, men det här var ett annat färgbad på velouren, så den matchade inte den gamla mudden. Jag tycker det blev fint i alla fall! Om inte får du hojta till så får jag sy någon annan färgkombination. :-)

Färgglada muddisar

Min snälla, snälla kollega kom häromdagen med ett oöppnat bäddset från - låt mig gissa - 70-talet. Det gick i lime-vitt-grönt. Jättehärligt!

Jag har själv varit lite dålig på att sy den här typen av byxor, trots att det länge funnits massor av snygga exemplar att låta sig inspireras av på bloggarna. Jag vet inte om jag har varit lite för feg för de starka färgerna kanske? Lite svårmatchat här hemma i en garderob som till stor del går i varma färger? Vi får se om de får bo kvar eller om det får hitta ett annat hem! Fina tycker jag de är i alla fall.

Maskinerna var rätt trädda efter mitt förra alster och det gör ju inget! :-) När jag syr i vävda tyger brukar jag sticka ned grensömmen. Det gör jag faktiskt inte när jag syr i trikå. Jag tycker inte det behövs. Eller är jag slarvig??

Mönster:
Lite härochvarifrån i storlek 92.

Material:
Nytt retrotyg från loppis (Tack igen!!)
Naturvit mudd från Stoff och Stil

Bäst just nu:
Jag gillar tyget och färgkombinationen!

Sämst just nu:
Att jag är lite osäker om det är rätt färg för min lilla tös. Men det kan ju inte få hindra en att sy när man får en fin idé för ögonen, eller? :-)

En vinteranpassad sommartunika

Ja, så kan man lite vemodigt konstatera att en sommar till är till ända. Och fort gick det! Här är det riktigt kyligt och vi fick snabbt leta fram fingervantarna. Fina sommar kläderna får man sortera ut för att lämna plats åt lånkisar och tjocka tröjor. Men det finns något fint med årstidsväxlingar - ungarna behöver nya kläder!! Hurra, säger syglada mamman som nu kan fylla på garderoben med gott samvete.

Höstvädret till trots kunde jag inte låta bli att sätta saxen i detta underbara landskapstyg från Superbuzzy. (Tack snälla Jes för att du tipsade mig - nu är det redan slut. Kan bara konstatera att jag nog skulle handlat lite till.) Visst är det härligt? Det är ett japanskt tyg, men jag säger som Anki på Sytt; de måste allt ha sneglat på svensk design när de gjorde det. Jag hittar flera likheter med svenska tyger. Till exempel påminner tulpanerna om en rullgardin jag hade när jag var liten. Och de svenska kyrkorna finns där - fast här är de korsade med väderkvarnar (de kan inte ha gjort någon inspektion på plats, det är helt klart!). Sen kan jag konstatera att de till och med fått med våra hederliga svenska koraser SLB och SRB) svensk låglandsboskap resp svensk rödbrokig boskap! Den lär ju knappast finnas i Japan! :-)

Oj, det var en utsvävning! Nu var det ju sömnad det handlade om. Åter till ämnet! Klänningen som är i tunikalängd är helfodrad med ett lite tjockare lakansväv. Det behövdes eftersom yttertyget är väldigt tunt. Att fodra en klänning är faktiskt lite klurigt. Första gången jag skulle göra det satt jag en hel natt och fick till slut ge upp. Men nu har jag lärt mig, även om det behövs mer träning.

Så här gjorde jag:
1. Sydde ihop både ytterklänning och foderklänning (spara ett hål i foderklänningens sidsöm att vända igenom).
2. Sydde halshålet och sprundet räta mot räta
3. I ena sprundhörnet sydde jag fast ett gummiband till knäppning.
4. Lade de båda klänningarna som på bilden (eftersom Alvan redan har gjort en jättebra bild på hur man gör bad jag henne om lov att visa den här.). Man vränger axelsömmen så att fodret hamna på ena sidan och yttertyget på andra. Sen syr man ihop tyglagren med de gröna punkterna. Tyget emellan knölar man liksom in. Sen syr man andra sidan på samma sätt. Jag tycker det är enklast att se var man syr om man inte startar eller slutar exakt vid axel- eller sidsömmen.
5. Sy sömmen nedtill på samma vid. Tänk efter innan så det inte blir fel!
6. Pressa och sy en stickning någon mm från kanten.
7. Sy knapp och namnband.

Mönster:
Justerad retroklänning utan vingar

Material:
Landskapstyg från Superbuzzy
Kraftig lakansväv från Jofotex

Bäst just nu:
Jag gillar både tyget och modellen. Ser redan framför mig vad nästa projekt ska bli!

Sämst just nu:
Jag måste träna mer på att vändsy ärmhål. Jag vill att det ska gå FORT!

Sy kantband i trikå

När jag började sy tyckte jag trikå var så läskigt. Jag hade sån respekt för det. Och att få till ett snyggt kantband vågade jag inte ens tänka på (jo, jag tänkte faktiskt på det en gång och försökte - och det blev katastrof). Men så hittade jag bloggarnas underbara värld och på Filurkläder till Fiffiluren hade Charleston så bra beskrivit hur hon hade gjort (tack!!), så jag vågade mig på att försöka. Och det var ju inte så svårt!

Nu har jag ett par gånger fått frågan hur jag gör när jag inte använder bandkantare (Hur man syr med bandkantare har Gekko förresten gjort ett jättebra inlägg om) och tänkte jag skulle skriva ett inlägg om det. (Bra förresten att skriva inlägg om sånt när man är för trött för att sy efter att ha börjat jobba igen!). Det känns jättekul om det kunde inspirera någon på samma sätt som det inspirerade mig! Med risk för att vara övertydlig fotade jag massor!

1. Här har jag klippt till en bit i E-slöjds fina trikå (som är en interlocktrikå). Till det har jag klippt till en ca 5 cm bred remsa av Stoff&Stils stretchjersey/muddväv.

2. Nåla fast det som ska bli kantbandet på plagget räta mot räta. Töj mudden lite. (Den ska alltså vara något kortare än själva ringningen.)

3. Sy fast mudden på plagget. Töj både mudden och plagget när du syr så blir kantbandet elastiskt. Jag använde en smal, tät sicksack när jag sydde (för tydlighets skull valde jag en brun tråd), men det finns även andra sömmar för elastiska tyger.
4. Vik över mudden och pressa sömmen.

5. Vik mudden hela vägen runt kanten och nåla fast. Pressa noggrant igen.

6. Hela halslinningen nålad.
7. Sy fast kantbandet nära kanten. Då syr man alltså genom alla lagren; kantband-kantband-tyg-kantband.
Här använde jag en tvillingnål (maskinen träs på samma sätt som när man har en vanlig nål). Men man kan även använda den smala sicksacken eller någon dekorsöm för stretchiga tyger.

8. Sen vänder man på plagget och klipper försiktigt bort överflödigt tyg på avigsidan.

9. Klart! Så ser det ut framifrån....
(Jag kan själv tycka att jag skulle tagit lite längre steglängd på sömmen...)
10. ...och så här från baksidan. Observera att man faktiskt ser den första sömmen precis utanför kanten. Det kan vara bra att tänka på när man väljer trådfärg. Vill man kan man istället för att sy på kantbandet sy exakt i den första sömmen från rätsidan. Då får man en så gott som osynlig söm.

11. En tydlig bild av hur det ser ut när det är klart. Här ser man alla lagren.

En liten dockklänning

En av mina bloggläsare hade sett dockklänningen jag sydde i julklapp till tjejernas yngsta kusin. Hon skickade mig ett mail och undrade om jag inte kund sy en likadan till hennes son. Det var ok att den inte var exakt likadan (för originalet var faktiskt nästan lite overkill); bara den var brun. Och brun blev den! Till och med i exakt samma bruna manchester som julklappsklänningen. Och en likadan ficka. Den här klänningen fick dock knäppning i ryggen; både med karborrband (för små fumliga barnfingrar) och med knappar (för att den skulle se lite mer "äkta" ut).

Mönster:
Blandning mellan Jes:s och från ett annat dockklädesmönster.

Material:
Brun manchester från Jofotex
Blommigt tyg från Loppis (jag älskar det men har tyvärr bara minilite)

Lite läskigt just nu:
Att den ska passa en 35 cm docka. Och det har vi ingen här hemma att prova på! Så jag hoppas verkligen den blev rätt...

Tur i oturen...

Ibland går det troll i det man syr. Som denna gång när jag sydde de med olika ben, efter önskemål från en mamma som bad mig sy ett par till hennes dotter

Att sy med två olika tyger ger inte bara ett jättehäftigt resultat; det är lite vanskligt också. Det ena benet var i brun/vitrandig velour och det andra i helorange velour. Tygerna kom från olika tillverkare och hade lite olika egenskaper (insåg jag efter ett tag); det randiga var mer töjbart (och svårare att ställa in diffmatningen på än det orangea), vilket gjorde att de ibland uppfattades som olika långa.

Sen gjorde jag en KARDINALMISS. Jag förtvättade inte tygerna. Tidigare har jag bara gjort det när jag ska fodra kläder, men efter detta har jag börjat göra det jämt (var för övrigt mitt nyårslöfte som jag anammade väldigt sent...). Efter en tvätt hörde nämligen beställaren av sig igen och berättade att benen blivit ganska mycket olika långa! (Oj, så dum man känner sig!).

Byxorna kom hem igen med posten och jag sydde ett par nya (och sparade de andra för att bli höstbyxor till yngsta dottern). Men TVÅ gånger mätte jag fel, Sydde fel och till sist vågade jag knappt titta på byxorna! Till råga på allt hade jag lovat att försöka justera mönstret lite extra efter den nya ägarinnans figur. Ärligt talat var jag livrädd på slutet!

I alla fall blev de klara till sist. Som bonus fick jag ett par att korta av (så båda benen blev lika långa!) så de passade till yngsta dottern som hunnit växa ur ett av sina två par. Och jag hann inte mer än sätta på henne dem och gå med henne och äldsta dottern till dagis innan en observant dagismamma såg dem och blev så glad i dem att hon försiktigt undrade om jag inte kunde sy ett par snarlika till hennes son också. Visst!! Jättekul! Men den här gången ska jag förtvätta tygerna! :-)

Väskor - igen!

Som jag skrev förut sydde jag ett par väskor, av vilken en kompis lille kille skulle få en. Men det var fler som hade spetsat in sig på samma väska... Nu har jag sytt en ny, likadan. Och på samma gång sydde jag en till, fast med röda apor på gul bakgrund. Det tyget tycker jag är så himla fint. Tack snälla, snälla Hiskon, för att du hjälpte mig att få tag på det. Egentligen är det ett barnpåslakan som jag sett på hennes blogg men inte lyckats få tag på själv. Vi kom överens om en bytesaffär som involverar ett par retrobrallor. (De är på gång, Hiskon!)

Sen håller jag på att lära mig lite Photoshop, som synes. Buskul! :-) Jag har ju sett hur fint Gekko gör på sin blogg...

Tuff svettisjacka till lillasyster (också!)

Den röda ugglejackan blev en stor succé här hemma. Samtidigt fanns det ett par saker jag skulle vilja förbättra (t ex några små justeringar av mönstret; framför allt att jag gjorde halsen aningen mindre urringad). Och träna på; liksom nöta in.

Som bekant blev jag dessutom inte riktigt klok på hur jag skulle sy infodringen vid blixtlåset när jag hade mudd nedtill och luva upptill. Sedan jag sydde den förra har jag fått experthjälp av Bibbi som har sin ateljé en bit utanför Nyköping där hon även säljer en massa bra sybehör. (Väl värt att kika på hennes lista - finns HÄR. Eller maila henne på bibbistextil@brikks.com så skickar hon den.). Med hennes tillåtelse har jag även fotat de steg jag gjorde för att sy infodringen och tänkte i ett senare inlägg berätta och beskriva hur jag har gjort. Tusen tack, Bibbi, för att du tog dig tid att beskriva och berätta!!

Tygvalet den här gången föll på brun stretchsweat med detaljer i orange kanintyg och orangea stickningar. Jag gillar ju som bekant brunt och orange. Jag är jättenöjd med det om jag får säga det själv. Visst är de fina, mina tjejer, i lite lagom syskonmatchning (lilla bilden, längst ned)?

Mönster:
Eget i storlek 92, med utgångspunkt i Meedoms grundmönster form 1.

Material:
Brun stretchsweat - kommer inte ihåg var jag har köpt den. Faktiskt inte ens att jag hade köpt den!
Orange kanintyg från JnyDesign (tyvärr slut sedan ett tag)

Bäst just nu:
Först är jag väldigt nöjd med jackan. Det är så kul att de (båda) har blivit som jag velat ha dem och att detaljerna med retrotyg blivit så fina.
Sen är jag stolt över att jag lyckats så (för mig i alla fall) bra med något som jag inte är så van att sy. Många nya moment - JÄTTEKUL att får träna på det. Det gav mersmak.
Men allra bäst just nu är nog att jag är så glad att jag började blogga. Genom det har jag dels fått en massa inspiration, dels lärt känna en massa trevliga människor med samma intresse som jag själv och dessutom kommit i kontakt med snälla och hjälpsamma personer som delar med sig av sin gedigna kunskap. Jag tackar och niger!

Sämst just nu:
Att jag inte tänkte på att anpassa mönstret efter jämna dragkedjelängder.
Att jag missade att overlocka kanten på infodringen innan.