Om lillebror varit en lillasyster...

De blommiga byxorna är brallorna som kan få mig att önska att lillebror varit en lillasyster!

Skämt åsido. Men jag är verkligen otroligt svag för dem och nästan tvingade mig till att få sy ett par till lillkusinen. :-) Förutom de blommiga byxorna fick hon även ett par i rött molntyg med orangea kantband. Lillebror själv fick ett par bruna med orangea kantband. Tyvärr hade jag hunnit trä om coverpron, så jag hade ingen nytta av att sy samma färg på kantbanden i två plagg, haha.

Mönster:
Eget, strl 62

Material:
Molnvelour från JNYdesign
Blomvelour från Lasten Metsola (men den finns hos JNYdesign nu, om den inte tagit slut)

Bäst just nu:
Jag tycker verkligen om den här byxmodellen. Lillebror kan ha både strl 56 och 62 trots att han är nästan 62 cm lång nu. De känns lite mer rejält klätt nu på varma vintern också.

Sämst just nu:
Haha, det stod ju redan i rubriken. Ja, inte att lillebror blev just en lillebror förstås, utan att jag inte fick sy ett par såna här byxor till honom. Fast det kanske jag hade kunnat göra ändå? Med bruna kantband?

Ett par gröna!

Det är första gången jag sytt mina retrobrallor i grönt och jag bara älskar den här retrogröna färgen. Den lille ägaren till dessa små byxor i strl 62 är ingen mindre än Kånkarongs lille kille. Jag fick glädjen att träffa honom i förra veckan. Än är han för liten för den här storleken, men jösses vad de växer!

Mönster:
Eget, under ständig utveckling!

Material:
Retrogrön velour från JofotexInterlock till kantband

Bäst just nu:
Att jag i mitt huvud har åtminstone två varianter på retrobrallan som jag tänkt ska se dagens ljus när lillebror och hans systrar tillåter. ;-)

Sämst just nu:
Faktiskt inget speciellt!

Avbockat på listan

Jag har en lista på en massa saker som jag vill sy till "vår bäbis".  Den är lång.  Där finns en blandning av nya idéer och favoriter som jag, när jag sydde dem första gången, tänkte att "å, en sån ska jag sy till vår trea om vi får någon".  Och nu är trean som bekant här. En del saker på listan är redan avbockade och nu har turen kommit till den lilla mussefiguren som storasyster ritade för över ett år sedan.  Den är tryckt med s.k. screentryck (om du är intresserad av att läsa mer om hur det går till att göra ett screentryck, kika här).  Jag tycker så väldigt mycket om den; den har redan figurerat på några plagg här hemma, både som stort och litet tryck. 

Jag hade en rätt stor bit underbar, mjuk, orange campantrikå hemma på hyllan.  Den ville jag sy i. Jag kan nämligen inte tänka mig något skönare tyg att ha till en liten body.  Jag var lite nyfiken på hur rött respektive brunt tryck skulle göra sig mot det orangea tyget så jag sydde två bodeis på en gång: en till lillebror och en till hans jämngamla kusin.  På den body som sen fick rött tryck valde jag att plocka upp det röda trycket i röda raglanärmar och rött kantband för att det inte trycket skulle försvinna.  Den bodyn fick färgade taggtryckknappar (fast på baksidan är de silvriga).  Bodyn med brunt tryck fick också rött kantband - jag tyckte jag skulle variera lillebrors überbruna garderob.  Till den tyckte jag dock att det var snyggast med oxiderade knappar eftersom det gav lite mer balans åt helheten.

Mönster:
Eget, strl 62

Material:
Hilcos Campantrikå från NeaNobelle och Michas Stoffecke.  Av alla tyger jag har sytt i så slår detta allt annat med hästlängder.  Jag fullkomligt älskar kvalitén!  Och som den håller!  Jag har flera randiga tröjor till döttrarna och det är knappt det syns att jag tvättat dem trots att de åkt tvättmaskin hur många gånger som helst.  Men torktumlaren slipper de.

Bäst just nu:
Det känns så roligt att förverkliga plagg efter plagg på listan över "det här vill jag sy till lillebror".  Av den anledningen syr jag inte heller på beställning just nu.  Den sytid jag har går till ren glädjesömnad till mina ungar!

Sämst just nu:
Att jag bara köpte en meter av den röda campanen.  Hade bra gärna haft en meter till eller två.

Åkpåse till babyskyddet

Visst är det ofta så att man måste plocka med sin sovande lilla baby nånstans? Här hemma somnar lillebror väldigt ofta precis när innan jag ska gå och hämta på dagis. Har jag vagnen är det inga problem, men om jag ska nånstans eller är på väg hem nånstans ifrån är det värre. Då måste man kränga på en klumpig overall och trycka fast axelremmarna och i nio fall av tio är lillebror vaken efter den behandlingen. Och ledsen.

Lösningen är en åkpåse till babyskyddet. Jag minns att Gekko gjorde nåt liknande till hennes Mille när han var liten och jag tyckte det var så praktiskt. Och nu blev det aktuellt för mig också. Det var en del pyssel att få till mönstret eftersom vårt baabyskydd är så djupt. Jag fick forma det efter själva stolen, annars hade det blivit väldigt knöligt och obekvämt. Ett antal prototyper och några meter IKEA-tyg senare var modellen klar.

Tanken var att man skulle kunna sätta ned en baby i vanliga innekläder (eller pyjamas) och kanske bara komplettera med en mössa och en liten scarf. Sen spänner man fast babyn. Flikarna kan man sedan vika upp över fötterna och omlott över bröstet.  Den har redan provinvigts och fungerar bra. Kanske inget för tjugo minusgrader, men ett par under nollan klarar den nog.  Blir det kallare får man nog komplettera med en extra filt. Men man är ju inte ute så långa stunder; till och från bilen, kanske, och medan bilen bli varm. Så otroligt smidigt att bara sätta ned lillebror i babyskyddet häromdagen när jag först skulle hämta på dagis och sedan vidare till öppnis. Nu somnade han inte den här gången, men hade han gjort det hade han kunnat sova vidare utan att bli överhettad - bara att vika upp flikarna.

Åkpåsen är sydd i ljusblå manchester fodrad med brun fleece. För att få rundningen upptill sydde jag en resårkanal och trädde i en bit resår som jag sydde fast. Jag ska bara sätta dit ett par tryckknappar också sen, så det går att knäppa den. Men jag ville prova ut exakt var de ska sitta först.

Mönster:
Eget, formsydd till vårt Britax babyskydd

Material:
Ljusblå manchester, Jofotex
Brun fleece, Stoff och Stil

Bäst just nu:
En praktiskt lösning som faktiskt gör vardagen lite enklare ibland. :-)

Sämst just nu:
Att jag gjorde den lite för kort upptill. Jag skulle ha lagt på en decimeter till. Hoppas att lillebror inte hinner växa ur den innan vårvärmen kommer.

Lite mer färg, tack!

Det har blivit väldigt mycket brunt och orange på sistone. Lillebror behöver lite färg i garderoben! Och faktum är att han passar väldigt fint i rött. Just den här kombinationen av rött och orange tycker jag så mycket om.

Bodyn är sydd i interlock.  Det är mjukt och lite varmare så här på vintern.  Egentligen hade jag nog tänkt att sy den i jersey med lycra eftersom jag ändrat mönstret till en smalare passform och jerseyn med lycra passar så bra till det, men  jag hade fått för mig att 1) de röda molnen inte fanns i jersey med lycra och 2) att jag framför allt inte hade någon själv.  Båda var givetvis fel!  Hur kan man glömma så viktiga saker? ;-)

Och tänk var han växer, killen. Nu är nog snart garderoben full av 62:or och det är dags att gå på 68:orna. Det gäller att hålla i sig, snart är det bara "ööööh", "moped" och "kom igen, morsan" som gäller. Konstigt att föreställa sig!

Mönster:
Eget, strl 62.

Material:
Röd molninterlock från JNYdesign (såg att den fanns på rea, förresten!)
Tunn interlock som kantband.

Bäst just nu:
Den fina färgkombinationen.  Rött och orange är så härligt ihop.

Sämst just nu:
Att fina, fina hunden Anja numera är i hundhimlen. Kram till husse och matte.

Hoppsanbyxor

Ja, hoppsan! De här byxorna var faktiskt inte alls tänkta att bli till. De råkar vara resultatet av att rita mönster i amningsdimma. :-)

Det var när jag skulle fixa till mitt retrobrallmönster i storlek 62, det som senare blev retrobrallorna i det här kitet, som det hände. Mönstret gjorde jag i två delar; livet (delen från midjan och uppåt) för sig och byxan (från midjan och nedåt) för sig. Sen sammanfogade jag dem till ett mönster. Inget konstigt. Om man sammanfogar en vänstervänd överdel med en vänstervänd underdel, vill säga. Tar man istället en vänster överdel och kombinerar men en höger underdel så blir mönstret lite märkligt. För att inte tala om byxan! Jag upptäckte inte misstaget förrän jag klippt ut mönsterdelarna, sytt mitt fram och mitt bak  och sen påbörjat sidsömmarna (fattar inte hur det kunde ta så lång tid att upptäcka att något var galet, förresten). Inte ska det väl vara en grenkil i sidan, tänkte jag lite förvirrat och insåg sen rätt snabbt vad jag hade gjort.

Efter att ha fixat till mönstret klippte jag till ett par nya och sydde klart dem. Som tur var räckte velouren precis.  Den som jag sparat för att den skulle räcka till ett par hängselbrallor i en större storlek, snyft. Dessutom stod jag ju där med fyra färdigklippta, felvända mönsterdelar. Jag tog vara på underdelarna och klippte till nya överdelar i ett annat tyg och sydde på rätt överdel på rätt underdel. Det blev inte så pjåkigt när allt kom omkring. Men jag skulle ha klippt ut det randiga tyget vikt på mitt fram istället för att klippa det i två delar. Då hade jag sluppit en massa jobbig mönsterpassning, som trots stor noggrannhet inte blev helt hundra.  Lätt att vara efterklok!

Mönster:
Eget, storlek 62. Samma som till dessa.

Material:
Senapsfärgad velour, Tygpyssling
Randig velour "Lenny", NeaNobelle (tyvärr slut)

Bäst just nu:
Jag tycker att den färdiga brallan blev riktigt snygg, trots allt. Klart jag hade gjort en del moment lite annorlunda om jag planerat sömnaden från början, men tänk om alla misslyckade grejer blev till något så pass bra ändå.

Sämst just nu:
Eftersom jag hade sytt ihop alla fyra sidor innan jag fattade vad som var fel och sen bara sprättade två, blev det en massa extra jobb med att sy på de nya delarna, som jag ju dessutom skulle klippt till vikta på mitt fram och mitt bak så jag slapp mönsterpassningen.

Matcha med knappsprund

-Utmana dig själv! Makens ord ringer som ett mantra i öronen när jag tvekar om jag ska våga mig på ett knappsprund eller inte. Det avgör saken! Klart jag måste våga testa.

Bakgrunden är att kjoltokiga lillasyster fick en KÖPEkjol i present för ett tag sen. En jättefin från Polarn & Pyret. Färgskalan i blått, limegrönt och lila är det dock lite svårt med i lillasysters garderob och det kan ju bli lite trist att alltid behöva en vit tröja till. Ja, inte för att det bekommer lillasyster själv det minsta egentligen, hon kombinerar hej vilt och tycker att allt är fint till. ;-) I affären fanns en enfärgad lila och en brun tröja att matcha med, men dels tyckte jag att de inte matchade tillräckligt mycket och dels var grejerna så DYRA. Man blir snål av att sy själv. Och kanske framför allt kräsen.

Alltså behövde jag sy något att matcha med. En lila tröja med sprund med matchande knappar! Lillasyster hjälpte själv till att välja rätt knappar och jag slog i böcker och tidningar och letade sömnadsbeskrivningar på nätet. Hello har tex en jättebra tutorial på hur man syr knappsprund, eller "farfarsknäppning". Den utgick jag ifrån. Tack Hello!

Resultatet blev som jag hade hoppats:  Tunikan matchade fint och lillasyster blev glad.  Det blir absolut fler sprund framöver.

Jag ska bara, för min egen skull till nästa gång jag ska sy ett sprund, skriva ned några minnesanteckningar. Det mesta är exakt som Hello beskrivit det (dessutom i bild) och en del är egna små förändringar eller sånt jag måste tänka extra på.

1. Mitt sprund är (skulle vara, det blev lite för brett för jag glömde vika in sömsmånen) 2,5 * 10 cm. Alltså klippte jag till två bitar som var 7,5 * 15 cm. (Sprundbitarna ska vara 3 gånger sprundets storlek)
2. Stryk vlieseline på ena halvan (den som ska sys fast mot framstycket) på båda sprunden. Overlocka den andra. Pressa sprundet dubbelt, så jag vet var jag ska vika sen.
3. Klipp jacket mitt fram 1 cm kortare än det färdiga sprundet (här 9 cm).
4. Ha sömsmån som halva det färdiga sprundets bredd. Här 1,25 cm. Sy fast. Klipp ned sömsmånen!
5. Vik runt. Vik in sömsmånen. Sy precis i sprundets kant, så sys den invikta sömsmånen fast.
6. Nåla sprundet på plats och sy ihop lagren på avigan. Sy ev en triangel fram.

Mönster:
Samma som till denna

Material:
Plommonlila jersey i bomull/lycra från Jofotex
Knappar från Babythings

Bäst just nu:
Jag är omåttligt stolt över mitt sprund. Jag sydde ett när jag precis började sy, men sen har det inte blivit av och jag har dragit mig lite för det. Lite som med blixtlås. Men när man sen givit sig på det och gjort det ett par gånger så tappar man respekten och så plötsligt är man kung på blixtlås. Eller sprund!
Och visst är det galet kul att kunna matcha med knappar?!

Sämst just nu:
Jag glömde klippa ned sömsmånen på insidan av sprundet. Det syns ju inte, tänkte jag. Men det märks när man ska trycka i knapparna! Då kom sömsmånen i vägen och sköt knapparna någon mm i sidled. Det ska inte hända igen, jag lovar!

Till nya rinniga näsor

Klockan halv nio sov alla tre. Maken tog en god bok och jag sydde lite. Nästan som vanligt, innan vi blev trebarnsföräldrar. Jag passade på att leta bland tygstuvarna och knåpa ihop ett par näsduksfodral. Det var precis lagom sömnad och riktigt roligt att leta tyger. Som foder har jag ett tunt gardinfoder. Det är lite glatt, så näsdukarna glider lätt ned i fodralet. Även overlocken gillar att det inte blir för tjockt.

Näsduksfodral kan verkligen behövas nu när skola och dagis har börjat, förkylingar och influensor grasserar och snön vräker ner. IGEN! De är så bra små gå-bort-presenter, tycker jag. Min snälla barnmorska på MVC fick ett när jag var där senast. En annan gång använde jag dem som placeringskort på en tjejmiddag. Jag lade ett näsduksfodral på varje tallrik och så fick gästerna ta en liten matchande tygbit när de kom (dem hade storasyster hjälpt mig att klippa). Man fick sen sitta på den plats som hade näsduksfodralet som matchade tygbiten. Skoj va?

Mönster:
Inget konstigt, två tygbitar , 15 * 17 cm. Sen gör man så här.

Material:
Diverse resbitar av olika tyger och tunt gardinfoder som foder.

Bäst just nu:
Ett otroligt bra sätt att få användning för små restbitar av tyger man tycker om.

Sämst just nu:
Att det går åt så många namnlappar när man syr näsduksfodral. För det är ju kul när de blir lite personliga. Tänk, jag har snart gjotr slut på mina femhundra namnlappa jag beställde förra hösten. OCh då har bara sju av dem gått till näsduksfodral...

Ombyte

Tänk vad bra det är med sovpåse! När lillebror somnar har han bara vanligt täcke på sig (vi vet liksom inte riktigt vilken av gångerna han somnar för natten ännu). Då ligger han med halva överkroppen utan täcke och man skulle bara vilja stoppa om honom, med det går inte. Armarna flaxar och de små benen sparkar. När vi går och lägger oss lite senare lägger jag över lillebror i sovpåsen. Den sitter så skönt och går upp över bröstet på honom. Han är alltid lagom varm och go när jag tar upp honom ur den.

Utan att gå in på detaljer kan man konstatera att som med alla babysaker så behöver man ombyte även när det gäller sovpåsar. Därför sydde jag en till (den förra finns att beskåda här) och passade på att göra mig av med några tyger ur gömmorna. Även denna är sydd i fleece och fodrad med flanell. Jag har dock gjort den lite bredare för att få plats med knappar och även förlängt den ett par centimeter.

Mönster:
Ottobre 5/06, fast breddat och försett med knappar. Jag har också förlängt den några cm så att den mostvarar en 62/74 istället för 56/68.

Material:
Nougatbrun fleece från tyghyllan.
Flanell med giraffer, köpt på Jofotex för rätt länge sen.
Knappar från Babythings

Bäst just nu:
Helt klart ett favvoplagg. Sitter så bra på utan att varken åka upp över huvudet eller halka av när lillebror sprattlar. Och ändå såpass rymligt att han kan röra sig i den.

Sämst just nu:
Inget, faktiskt. Eller möjligen att man skulle sända en trött tanke på att det snart är dags att trycka barnvagn genom snömoddiga gator igen. Snöröjningen hos oss funkar sådär... Fast det har ju förstås inte med sovpåsar att göra. Mer än att trötta mammor orkar mindre. :-)

Miss Ladybug

Jag vet faktiskt inte riktigt vad det var som gav mig den här idén. Kanske var det en desperat längtan efter vår och sommar bland all snö och vargavinter vi har?

Hur som helst såg jag plötsligt framför mig en bild av en tunika i klövertyg med en nyckelpigeapplikation på. Jag blev alldeles eld och lågor och kunde inte släppa tanken på den. När tjejerna satt och ritade googlade jag lite på nyckelpigor för att kika närmare på hur de såg ut och skissade ihop en egen som skulle passa tunikan. Så ritade och färglade vi nyckelpigor allihop ett tag! Sen när alla barn sov skred jag till verket.

Jag ville ha tunikan lite smalare än de jag syr i velour eller stretchfrotté. Tiden var knapp så istället för att plocka fram mönsterkonstruktionsgrejerna eller rota bland mina grundmönster tog jag ett Ottobre Creative 301-mönster och ritade min egen nederdel (samma som till tunikorna i tjockare material).

Applikationer har jag ju sytt några stycken, men jag bestämde mig för att testa ett annat grepp den här gången: Jag klippte ut hela nyckelpigan i svart och sedan vingarna i rött. Där det skulle vara svarta prickar lämnade jag hål i det röda så det svarta kom fram. Sen strök jag vliesofix på alla delarna och sydde först det svarta och sen det röda. Vill du se lite mer detaljerat hur man kan göra finns en noggrann beskrivning här.

Jag gissar att detaljerna var för små och maskinen lite trött. Eller så var det jag som var det. Den här gången ville det sig i alla fall inte riktigt. Det blev fult och ojämnt. Fram med sprätten. Jag svor och var irriterad. Men så drog jag mig till minnes att jag testat att sy applikation med raksöm istället för sicksack på chokladbollstunikan och omvänd applikation på den här klänningen. Jag kombinerade dem och fick ett resultat som jag är supernöjd med.

Mönster:
En kombination av Ottobre Creative 301 och mitt eget tunikamönster, strl 104.

Material:
Klövertyg i bomull/lycra från MG-Tyger, köpt i våras. Fanns i blått också. Samma tyg har jag använt till kantband.
Jersey i bomull/lycra till applikationen. Tror den kommer från JNYdesign.
Totally stable och vliesofix till applikationen. Jag tror jag har köpt mitt på Syfestivalen, men det finns bland annat hos Bibbi.

Bäst just nu:
Jag gillar hela tunikan, men mest stolt är jag över applikationen. Det blev så himla bra att göra på det här sättet. Ska bli spännande att se om den håller i tvätt lika bra som blomapplikationen på chokladbollstunikan gjort.

Sämst just nu:
Lillasyster blev jätteglad för sin tunika - och det var ju naturligtvis inte det sämsta. Däremot lyckades hon spilla tomatsås på den i princip direkt. Hoppas det går bort i tvätten, annars kanske nyckelpigan får en kompis mitt på magen. ;-)

Att tänka på till nästa gång:
Ögonen ska jag göra på samma sätt som prickarna, dvs göra hål i
det svarta och ha en bit vitt tyg under.

Snigelset

Oj vad jag är förtjust i snigeltyget! Så himla fint! Och roligt att matcha med olika färger. Jag blev helt såld på Man Made:s fina omlottisar och sydde mig en egen (eller till lillebror naturligtvis, om det nu var nån som trodde att jag brukar gå omkring här hemma med omlottbodies). Jag valde bruna kantband så att det skulle passa till både bruna muddbyxor och de senapsfärgade retrobrallorna.

Mönstret till bodyn är mitt egna som jag justerat en aning. Jag insåg att det nästan var en storlek större än jag tänkt så jag tog in vidden 2 cm plus att jag justerade grenfläpen och halsringningen så den skulle bli lite snävare. En justering till ska jag göra, kom jag på - jag ska lägga till 2 cm på stussen så det ryms lite mer blöja under. Det hade jag gjort på förra mönstret men glömde den här gången.

Till muddisarna hade jag också mitt eget mönster. Jag har bara ritat det i storlek 50 och 56, så jag tog en 56:a och lade till lite på längden och midjan. De är rätt rymliga. Sen har jag lärt mig att om man har mudd i midjan, vilket jag har, är det bra att ta resåren 2 cm större än midjemåttet (och mudden, som här är samma som midjemåttet), så blir det inte för tight. Trots att resåren alltså är längre än mudden blir det bra när man syr. Jag brukar sy fast resåren med några stygn i sidorna också för att den inte ska halka omkring eller sno sig.

Mönster:
Body: Eget rev 2, strl 62
Muddisar: Eget, strl 62 (eller egentligen en förlängd 56:a, för de är rätt rymliga)

Material:
Jersey med snigeltryck från Znok Design
Brun velour från Michas Stoffecke
Mjuk babyresår från Bibbi

Bäst just nu:
Det här är ett riktigt favvoplagg i lillebrors garderob. Roligt, retro, glatt och lättmatchat.

Sämst just nu:
Att jag bara beställde den ena färgställningen.. Den i rött och blått verkar vara slut nu och även om jag älskar brunt oh orange inser jag att det börjar bli dags att införa lite fler färger i kollektionerna. Lillebror klär så himla bra i rött!

Hjärtans kär

Hur härligt var inte det här hjärttyget?? Det kommer från JNYdesign och ville bli en tunika minsann. Till ärmarna valde jag randigt tyg, inspirerad av flera olika bloggare som sytt så fina alster i olika kombinationer med randigt och mönstrat.

Mönstret är en blandning av olika. Egentligen hade jag ett färdigt som jag använt många gånger, men jag ville ha nederdelen från en tunika och överdelen från en annan. Så det blev lite pusslande. Samtidigt höll jag på att klippa till ett annat plagg. Ajaj, ska man inte göra. Det slutade med att jag, när jag sytt färdigt tunikan och höll upp den framför mig, direkt såg att något var fel. Ja, naturligtvis hade jag tagit ärmmönstret från det andra plagget jag höll på med. Det var en betydligt smalare modell och dessutom en storlek mindre, så tunikan såg inte klok ut. Maken försökte att säga att det inte syns, men sa sen att "ja, när du säger det så".

I vanliga fall hade jag nog knölat ihop tunikan och längt den i något hörn och försökt glömma eländet, men det fina tyget hindrade mig. Nu sprättade jag faktiskt bort ärmarna, klippte till nya i rätt mönster och sydde på dem som man syr på muddar, dvs att jag sydde klart ärmarna innan jag sydde fast dem på tröjan. Det gick bra, förutom att jag naturligtvis sydde på den första fel så att sömmen hamnade utåt. Har det väl börjat gå snett så fortsätter det gärna.

De båda missarna fick mig att inse betydelsen av en bra sprätt. Jag öppnade min nya racersprätt (se bild nedan) som legat i förpackningen sen förra syfestivalen och jisses vilken skillnad! Ska man nu göra något så trist som att sprätta ska man ha det bästa verktyg som finns. Och det kostar inte många kronor mer än de vanliga. Har ni förresten sett Krumelejs inlägg om att sprätta en overlocksöm?

Mönster:
Eget, strl 110 (fast det står 104 i tunikan). Överdel mitt omlottunikamönster och underdel som den här.

Material:
Hjärttyg i interlock från JNYdesign
Randig interlock från Jofotex

Bäst just nu:
Visst är tyget häftigt? Och det är så himla skönt att sy i interlock! Jag syr nog mest i jersey med lycra och den är lite mer svårsydd än interlock, så det här var skönsömnad!

Sämst just nu:
Att sprätta! Så himla retligt. När man dessutom inte har så mycket sytid vill man ju helst inte ägna den åt att sprätta. Fast å andra sidan så tog jag med mig tunikan in i tvättstugan och sprättade där. Det är nämligen lillebrors favoritställe i huset. Där kan han ligga och titta på tvätten som snurrar runt i tvättmaskinen och lyssna på torktumlarens susande och titta på alla färgglada tvätthögar. Och då hann jag med att göra sprättgörat. :-)

När familjen själv får välja

Så här blev resultatet när lillkusins familj fick välja garderob. Jag frågade om de ville ha några bodies till sin lilla. Jag har ju tyger och jag har mönster. Och en liten lillkusin!

Min bror hade uttryckt att "såna där bodies som man viker ut" är så himla bra (och jag håller med!), så de fick gå loss bland tygerna. Storasyster och mamma valde djungeltyg medan mellansystern ville ha lila kaniner. Pappa tyckte om de rosa molnen, han. Kombinationerna med kantbanden valde jag själv, men de var inte så märkvärdiga. Jag satsade på att det skulle vara lättmatchat och rött och vitt brukar ju finnas i garderoben när man har två äldre systrar.

Mönster:
Eget, storlek 50 och 56 (dock stort i storlekarna, omjustering pågår).

Material:
Alla tyger är i interlock från JNYdesign.
Kantband från olika ställen.

Bäst just nu:
Att familjen verkade så glada över de nya kläderna. Då är det verkligen roligt att sy! Nånstans innerst inne finns ju alltid den där rädslan att nära och kära ska känna att man prackar på dem sina hemsydda grejer och att de måste ta emot dem för att vara snälla. Typ Fasters stickiga kofta eller nåt.

Sämst just nu:
Att mönstret är lite stort i storleken. Men jag har fixat till det (tex på klöverbodyn i det här inlägget).