Triss i retrobrall

Ny har jag knåpat klart tre retrobrallor. De bruna med orange kantband är till ett syskonpar. De rostfärgade har varit hemliga fram tills nu. Jag fick nämligen uppmaningen att göra något jag tyckte var snyggt och låta det vara en överraskning. Några ledtrådar fick jag på favoritfärger, så jag hoppas verkligen att detta blev rätt (annars får jag sy ett annat par och behålla dessa själv). Just den här kombinationen tycker jag själv nämligen väldigt mycket om. Muddisarna jag sydde i detta tyget har jag (eller dottern!!) använt massor. Velouren är verkligen jättemjuk och gosig.

Att sy de här byxorna är både roligt och lite läskigt. Roligt är det när det går bra och läskigt är det för att man aldrig riktigt vet hur bandkantaren ska bete sig. Efter lite bråkande denna gång gick det faktiskt utomordentligt. Jag har nu bestämt mig för att jag alltid ska sy med följande input när jag använder min Janome Coverpro:

Fållar:
Trådspänning: 4-4-3
Differentialmatning: 1,25
Steglängd: 3,5
Pressarfotstryck: 10 mm

För kantband sydda av muddväv från Stoff och Stil använder jag dessa inställningar:
Trådspänning: 4-4-6
Differentialmatning: 1,75
Steglängd: 4
Pressarfotstryck: 8 mm

Innan jag hade justerat pressarfotstrycket fick jag hoppstygn över skarvar, men när jag skruvat ned det till 8 mm märktes det knappt ens att jag sydde över skarvar. Inte ett hoppstygn så långt ögat kunde nå! Tänk vilken skillnad bara av att skruva lite på en knapp.

Material:
Velour från Jofotex
Mudd från Stoff och Stil

Bäst just nu:
Att retrobyxorna är så uppskattade.
Att jag klurade ut pressarfotstrycket.

Sämst just nu:
Att jag suttit inne och sytt när det varit kanonväder ute... Det ska bli ändring på det nu...nu gör jag som skomakar'n - tar ledigt mellan hägg och syrén!

Ny 86:a - trodde jag...

Det här är nog det finaste tyg jag någonsin haft. Jag blev kär i det när jag såg det på Tradera och trotsade mina principer att inte buda. Det tenderar nämligen att bli alldeles för kostsamt. Men den här gången kunde jag bara inte hålla mig. Det hade varit ena kappan till ett gardinpar - och attans vad jag önskar att jag hade funnit den andra också. Om någon har detta tyget på en hylla och vill göra sig av med lite skulle jag bli jätteglad!

Festligt nog har jag hemma på hyllan en förklädesklänning i frotté sen jag var liten i just de här färgerna. Tyvärr är den lite trasig, men jag har så många gånger tittat på den och beundrat färgerna. I alla fall visste jag direkt jag såg tyget vad det skulle bli om det blev mitt: en retroklänning till yngsta dottern. Hittills har jag bara en i storlek 86, och nu var det dags igen.

Och hur klantig får man då vara??? Jag klipper till den utan sömsmån! Och hur jag än snålar på sömsmånerna och syr för hand och fixar så passar den stackars klänningen inte när den är klar!! Jag blev så oändligt besviken. Som tur är har jag så pass kvar att jag kan sy en klänning till, men det tyget hade jag ju velat spara till "ett annat år". Nu har jag en för liten klänning i mitt drömtyg i en storlek som ingen av mina döttrar kan ha. Otroligt snopet! Till råga på allt hade jag satt på henne de nya pirattightsen som passade perfekt till. När klänningen inte passade fick hon på sig en annan, men tightsen blev kvar på. Och hon han inte mer än fem meter utanför dörren innan hon snubblade och skrapade upp ett litet hål på byxan. Första gången hon hade dem! Såklart mest synd om lilla knät, men ändå!!

Rosa muddisar

Idag sydde jag klart ett par velourmuddisar. Rosa med bruna muddar. Just den kombinationen tycker jag är så himla fin.

Som jag tidigare har berättat har min overlock strulat. Då är man väldigt nöjd och glad att man har två. Jag tänkte att det skulle vara onödigt att behålla min gamla Bernina först, men sen kom jag på att det var bra att slippa sitta och trä om jämt och isället ha den nya maskinen till specialsömmar. Alltså har jag inte lagt ner så mycket tid med att sy "vanliga" sömmar på den. Så tur i oturen kan man säga, att min andra maskin krånglade, så jag var tvungen att göra mig kompis med min nya. Och jag är mer än nöjd! Den syr jättfina sömmar och det är så skönt att den ställer in sig själv. Det enda jag inte riktigt fattat finessen med är att den har en speciell knapp för att lösgöra trådspänningen. På min gamla räckte det att lyfta pressarfoten. Nu har man ju ena handen upptagen när man ska dra loss tyget.

Vädret var så vackert och soligt att det var svårt att få till en helt rättvisande bild, med alla skuggor och kontraster.

Material:
Rosa velour - minns inte var jag köpt den
Brun mudd från Nea Nobelle

Bäst just nu:
Att ja kommit igång med att sy på min nya maskin och att det blev så fina sömmar!

Sämst just nu:
Att det var den sista biten av just det tyget. Jag är väldigt förtjust i just den nyansen. Och så kommer jag inte ihåg var jag köpt det!

Tuffa dockan...

...fick jeans och tröja när "mamma" fyllde år. "Mamma" själv fick ju ett sommarset och risken är ju annars att det är lite FÖR trist med mjuka paket.

Det var nu ett tag sen jag sydde dockkläder. Det är faktiskt riktigt roligt! Och när jag ändå höll på med jeansen kunde jag lika väl sy ett par extra till min äldstas docka (som jag i och för sig undrar om inte lillasyster uppskattar ännu mer!).

Mönstret till tröjan är från boken "Sy och strik dukketöj" av Anita Gunnars. Mönstret till byxorna kommer från början från ett Burdamönster, men då var det ett par vanliga trikåbyxor. Det fick jag bredda upptill och justera om till att bli muddisar. Turligt nog passade byxorna - tur att dockor inte är så kräsna! :-)

Material:
Randig campan från Charlottas
Orange och marin mudd från Stoff och Stil
Mjukt jeanstyg från Ohlssons tyger

Bäst just nu:
Det är så roligt att sy personliga dockkläder. Och åtminstone min dotter älskar att klä dockan i såna kläder som hon själv har på sig.

Sämst just nu:
Att overlocken bråkar. Linilur kom dock med ett tips på vilket fel det kan vara. Ska ta mig tid att försöka undersöka om det är det.

Till vårsnuviga näsor

En omgång näsduksfodral till. Jag trodde det skulle vara slut för säsongen, men då hade jag inte tänkt på alla hösnuviga näsor. Och faktum är att vi är mer förkylda än någonsin i familjen. Dessutom behöver väl barnfamlijer alltid näsdukar i fickan, oavsett årstid. Om jag har gjort av med nästan alla jag gjort tidigare.

Extra roligt är det att kunna glädja äldsta dotterns dagiskompis som har vårsnuva och tycker det är jättetrist när hans mamma tjatar om näsdukar. Så jag sydde ett näsduksfodral i Spidermantyg till honom. Han blev jätteglad!! Tänk om han kan tycka det är roligt med näsdukar nu istället!

Luftiga sommarkläder

I ett helt underbart, svalt, luftigt, crepat bomullstyg från Hilco är det här setet sytt. Det är en present till en liten kusin som blivit en något lite mindre liten tjej!

Byxan är sydd enligt samma mönster som denna (från Ottobre 1/2008) och tunikan är ritat med utgångspunkt från Meedoms "börnetöj 0-3 år", fast form 2 denna gång. Förra gången sydde jag form 3 och det blev nästan lite väl luftigt, framför allt som det är tänkt att man ska kunna ha en klänning eller något över detta.

GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN, tjejen!

Material:
Crepat bomullstyg "Crepe Uni", från Nea Nobelle

Bäst just nu:
Tyget är så härligt, precis perfekt för att skydda mot solen och ändå vara svalt. Jag var tvungen att beställa lit till till mina tjejer.

Sämst just nu:
Att min lila märkpenna som ska blekas av sig självt inte riktigt gjorde det. Det försvinner i tvätten, men är ju lite trist när man ska ge bort något.

Sommarvariant på retrobyxor

Nu när det börjar bli lite varmare tyckte jag det vore praktiskt med ett par lite tunnare retrobyxor. Nu kan det ju såklart vara så att man inte får nån användning alls för sommarkläderna - vi bor ju i Sverige... - men man kan ju inte låta bli att ladda upp.

Mönstret är samma gamla vanliga, förkortat, och tyget kommer från Dollys Tyger på Norrtullsgatan i Stockholm. Jag valde ett orange kantband, som mot detta tyget snarast ser aprikost ut.

Material:
Beige/vitrandig bomullstrikå från Dollys Tyger
Muddväv som kantband från Stoff & Stil

Bäst just nu:
Att faktiskt ingenting krånglade. Det är ju lite slumpartat annars, hur lång tid ett par byxor tar - det beror helt på vilket humör Coverpron är på (märker ni hur jag skyller ifrån mig?!)

Sämst just nu:
Att kanbandet inte blev mer orange. Det blev fint ändå, men inte riktigt som jag tänkt mig; jag gillar ju kraftig orange.

Turkos/lila kaninklänning

Först ut bland mina nya kaninalster blev den här klänningen. Egentligen hade jag inte beställt något tyg i den här färgställningen (turkost med lila tryck), men Jenny skickade med en liten bit så jag fick se. Verkligen jättesnygga färger! Tyvärr passar ingen av mina tjejer i de här färgerna, så det får nog bli en liten present. För det kan ju knappast hindra en från att sy något i det underbara tyget!

Mönstret är detsamma som till uggleklänningen, men denna gång gjorde jag trekvartsärmar istället. Har märkt att de kortärmade används lite för sällan.

Material:
Kanintyg från JnyDesign, finns att köpa hos Nea Nobelle
Lila matchande interlock från E-slöjd

Bäst just nu:
Tyget! Färgkombinationen är helt underbar!

Sämst just nu:
Att mina tjejer passar bäst i varma färger och ser ut som spöken i kalla!

Försök till retrobrallor i vävt tyg

Knytbanden istället för hängslen är toppen, tycker jag. Inspirerad av Kokos Flanell och Ottopippi, gav jag mig i kast med att göra en variant på retrobrallorna, fast i vävt tyg. Jag utgick från ett grundmönster ifrån "Börnetöj 0-3 år" och gjorde fört form 2, ändrade till nånstans mellan form 1 och 2 och fick sen ändå justera in det så att det motsvarade form 1. Ärmhål och halslinning ritade jag själv, men de hamnade lite fel efter att jag sytt bort 1 cm på vardera sidan (för att få form 1). Ska justeras till nästa gång.

Tyget har jag fått av en kompis och är faktiskt exakt samma som min mamma hade en skjorta i från 70-talet. Den finns kvar på landet... Så härliga färger!

Bäst just nu:
Att jag är en bit på väg med jobbet att hitta en passande modell. Jag vet att jag borde sy i lakansväv eller nåt först, men jag tycker det är så himla trist! Det roliga är ju att jobba i glada tyger.

Sämst just nu:
Att axelbanden kom för långt ut på axlarna.
Att jag inte lyckades med fållen nedtill helt. Jag måste ha klippt till sömsmånen lite slarvigt , för när jag skulle sy upp veckade sig fållen lite.

Solig sommartröja

Häromveckan hade jag bestämt mig för att gå och handla en vårtröja till min äldsta tjej. Men konstigt nog hittade jag inget jag ville ha (gissar att jag blivit lite kräsen sen jag börjat sy själv; antingen är det för dyrt eller också är det för dålig kvalitet). Istället fick jag fundera på vad jag skulle kunna sy själv. Valet föll på en omlottröja i glada färger. Jag gjorde om mitt tunikamönster till tröjmodell istället. Just omlotten gör ju att man kan få tre färger och det tycker jag är så roligt!

För att inte omlottdelen skulle dra sig strök jag på formband både på omlottdelarna och det halva framstycket. Då blev det lite lättare att sy. Jag har testat det förut och har även läst på någons blogg om att de rekommenderar det, och det hjälpte lite. Fast det hade nog räckt att ha det på omlottdelarna.

Annars var maskinerna snälla mot mig. Coverpron och bandkantaren tycker mycket om Stoff och Stils mudd... :-)

Material:
Gul/orange campechano (samma typ av trikå som Campan) från Michas Stoffecke
Gul/ljusgul campantrikå från Nea Nobelle
Röd/orange campantrikå från Charlottas(köpt i höstas)
Orange mudd från Stoff & Stil

Bäst just nu:
Att mönstret gjorde sig som tröja också.

Sämst just nu:
Ett tag var jag lite osäker på om jag hade valt fel färger, men maken tyckte den blev jättebra!

Pirattights

För att kunna matcha någon (!) av sina retroklänningar sydde jag ett par somriga pirattights i campantrikå. Den är bara SÅ härlig. Jag älskar det tyget, det är min absoluta favorit!

Mönstret är tights från Meedoms "Börnetöj 0-3 år". Jag gjorde dem i piratlängd och lade till lite extra upptill för att få plats med en bredare resår. Jag gillar när resåren är sådär 2,5 - 3 cm bred.

Innan jag fållade byxorna upptill, vilket jag gjorde med fållguiden till Coverpron (efter att ha overlockat kanterna - hängslen och livrem? -Ja, jag vet!), sydde jag ett litet knapphål i fållen. Då är det enkelt att justera resåren om man vill. En vanlig raksöm i vävt tyg är ju enkel att sprätta, men det är mindre kul att öppna en täcksöm i ett stretchtyg... Alltså blev det ett knapphål. När jag sydde det hade jag lite lösrivbart mellanlägg bakom för att stadga upp. Gick jättebra.

Material:
Campantrikå orange/fuchsia från Nea Nobelle

Bäst just nu:
De blev som jag hade tänkt och hoppats - enkla, mjuka och användbara. Det kommer säkert bli fler.

Sämst just nu:
Det var just inget "sämst" den här gången.

Karamellbyxor

Karamellbyxor tycker jag är ett passande namn på dessa byxor. För de ser ut som en riktigt färgglad godisbit. Kanske därför de heter "Candy-byxa" i det Ottobrenumret jag hittade modellen i; nummer 1/2008.

Tygvalet är snarlikt, limefärgad poplin med vita prickar till byxan och rosa poplin med röda prickar till kantbanden.

Byxan är sydd som beskrivningen i tidningen, med undantaget att jag gör på mitt eget vis när jag gör resårkanalen: Jag overlockar hela kanten, viker ner byxkanten så att overlockkanten går över resåren och pressar. Då har jag inte sytt ihop resåren än. Det gör jag först när jag sytt ihop nästan hela varvet runt, ca 2 mm från overlockkanten (från avigan eller rätan; det är vilket som). Sen syr jag ihop resåren och därefter den sista lilla biten. Då är det så lätt att sprätta en liten bit och justera resåren om det skulle behövas. Och en till sak som jag gjorde lite annorlunda: När jag sydde ihop ytterbensömmen från midjan och ned sydde jag med vanlig steglängd tills jag kom till stämhacket för bensprundet. Då fäste jag och sydde sen med långa stygn som jag sprättade när jag hade sytt stickningen runt sprundet. Då blev det enkelt att får det jämnt och fint (har läst nånstans att man ska göra så när man syr blixtlås).

Material:
Poplin från Nea Nobelle

Bäst just nu:
Ett riktigt roligt möster som jag säkert kommer att använda många gånger. Enkelt och med en liten detalj som gör det möjligt att variera sig.

Sämst just nu:
Jag är lite osäker på om det blev för mycket färg för mig. Hoppas de inte kommer bli liggande på hyllan... Men tänk en vit T-shirt eller nåt, då måste ju ett par såna här byxor vara klockrena, eller?

GPS-fodral

Nu är det klart, mamma! Ditt GPS-fodral, alltså!

Det var nog nästan en månad sen mamma frågade om jag möjligen skulle kunna tänka mig att sy ett fodral till deras GPS. När de är ute och åker vill de undvika att lämna den i bilen och skramlandes i lilla handväskan bland nycklar och plånböcker blir den snabbt repig på glaset.

"Det räcker med en enkel påse", sa mamma. Men det grejar inte jag. Ska jag sy till någon annan måste det vara ordentligt gjort. Och klart lilla mamma ska ha ett välarbetat fodral. Fast ärligt talat kanske hon hellre hade fått sin "påse" direkt istället för att ha väntat på att jag ska måtta och sy fel på fickor och annat. Egentligen är det här ju inget komplicerat, men ändå lyckades jag mäta och sy fel flera gånger!

Fodralet är inspirerat av Ankis på Sytt fina mobilfodral och är sytt av två bitar 20*12 cm exkl sömsmån. Fickan är 12*12 cm ex fåll och sömsmån. Den passar (förhoppningsvis!) till en GPS med måtten HxBxD cirka 97x74x20 mm

Så här gjorde jag i alla fall till sist:
1. Sicksackade alla delar på overlocken
2. Fållade fickan
3. Sydde ihop två långsidor med fickan emellan
4. Pressade ned överkanten
5. Sydde två knapphål precis under den nedpressade kanten (jag ville ha knapphålen på framsidan)på de långsidor som inte var ihopsydda.
6. Sydde botten och andra långsidan
7. Sydde av hörnen på botten (OBS: kolla så att fickan hamnar åt rätt håll - jag tråcklade först för att förvissa mig om att det blev rätt
8. Trädde i snöret och fållade utan att sy i snöret! :-)

Material:
Grönt kraftigare bomullstyg från IKEA
Nyckelpigstyg från Superbuzzy
Grön anorakssnodd från Kilotex

Bäst just nu:
Att äntligen bli klar med en utlovad sak!

Sämst just nu:
Alla små onödiga snedsteg i ett egentligen lätt projekt.
Önskar också att jag använt en tråd i en mer exakt grön nyans.

Skuldfri!

Puuuuuh! Äntligen är ett dåligt samvete åtgärdat!

Det är Jenny (JnyDesign) som sedan väldigt länge blivit lovad lite grejer till sina barn: Ett par muddbyxor i storlek 98, en tröja i storlek 5 år samt en liten handväska.

Jag antar att det var så att spidermanklänningen och byxorna jag sydde sist blev uppskattade så att de ville utöka garderoben. Det var ju roligt, så jag tog mig an uppgiften. Efter att ha fått Jennys otroligt fina paket ville jag verkligen anstränga mig och sy några fina saker och lägga ned jobb på det jag skulle sy.

Byxorna var ju inte så svåra; där tog jag ett mönster från Meedoms "Börnetöj 0-3 år" och anpassade lite. Tröjan var svårare. För hur syr man en tröja i ett stumt tyg till en 5-årig kille? Till en tjej hade jag ju kunnat göra den lite tunikaaktig, men till en pojk? Jag lät mig inspireras lite av Florins blusar och konsulterade min "Sy till barnen 62-98 cl" av Elsebeth Gynther. (Jag har fö läst att den ska komma i nytryck på danska nu nån gång). Ett blusmönster med isydd ärm fick ett vändsytt sprund och muddar vid ärmar och nedtill. Nedtill gjorde jag med flit mudden så slapp så att tröjan inte rynkade sig. Runt sprundet satte jag öljetter och trädde i en snodd som stängning.

Men allra svårast var väskan. Jenny bad mig "sy nåt enkelt bara, som hon kan stänga med blixtlås och ha på armen". Låter lätt. Var inte lika självklart när jag skulle börja (och är en stor del av förklaringen till varför hela projektet blev fördröjt). Jag har otroligt svårt för att bara slänga ihop något om det inte ska vara till mig själv. Och efter den presenten från Jenny? Kommer inte på fråga.

Till slut kikade jag på en plastnecessär yngsta dottern har och ritade ett mönster utifrån den. Egentligen är mönstret rätt enkelt. Två rektangulära sidor med rundade hörn och en lång 7 cm bred remsa runt om (omkretsen plus 4 cm sömsmån). En bit av remsan är avklippt och isärklippt längs med. Mellan dessa bitar sydde jag fast blixtlåset. Sen sydde jag fast blixtlåsbiten på resten av remsan. Mellan sidorna och mittremsan sydde jag fast en reflexpasspoal och handtaget. Lite som en rolig detalj. Sen sydde jag ihop allt. Eftersom jag krånglade till det ohyggligt med fodertyg som jag sydde på i felordning och vändsydde två gånger, blev det vansinnigt pilligt! Och det finns säkert miljoner smartare sätt att göra det på så jag ska inte ens beskriva här hur jag gjorde det! Men väskan blev riktigt gullig när den blev klar!

Material:
Spidermantyg från Sundbybergs Textilcentrum
Grovt bomullstyg som foder från Jofotex
Mudd från Nea Nobelle
Snodd från vet inte var!
Vlieseline till infodringarna
Öljetter från Prym (ditsatta med prymtången)
Namnband från Mina Namnband
Reflexpasspoal från Stoff&Stil

Bäst just nu:
Att jag är klar!! Äntligen! Jenny slipper vänta längre!
Väskan blev nog jag nog lite extra nöjd med också.

Sämst just nu:
Att jag är lite orolig för storleken på tröjan. Jag har mätt mot en vanlig tröja och även provat på min äldsta dotter, men eftersom jag inte har någon erfarenhet av tröjor i vävda tyger är jag livrädd att den inte ska passa. Men då hoppas jag Jenny säger till så jag får göra en ny!
En annan tråkig sak är att overlocken började krångla helt plötsligt Rätt som det var klickade det bara till, sen gick en nål av och efter att jag byt både en och två nålar kvarstår problemet. Jag fick kompletteringssy med vanliga maskinen. Inget som förstör funktionen, men Jenny får inte kika för noga på sömmarna!

Succé med KokaLal-lappar

Jag har fått ett nytt användningsområde för mina namnband. Det har ju blivit ett antal band eftersom jag två gånger i rad fick felleverans från Mina Namnband. Som plåster på såren fick jag behålla de som blev fel (tack, det var generöst!) - felet bestod i att texten blev orange på turkos botten istället för tvärtom, så de går ju att använda, även om de inte var i den tänkta KokaLalfärgen.

Hursomhelst ligger alla numer huller om buller i en av påsarna. Där plockas de i och ur och i igen. Helst sker detta plockande i torkskåpet! Vi använder inte vårt torkskåp mer än till att hänga tvätten, så det blir som en koja när pappas skjortor hänger på tork! Perfekt sysselsättning medan jag hänger tvätt, kollar mailen eller tar en dusch. Tänk att sybehör kan användas till så mycket!
:-)

Svedinhoodie i bytesaffär

Den här underbara hoodien kom med posten från Cecilia på tygpärlor. Bytt mot ett par av mina retrobrallor. Den är bara så underbar i blå velour med vita detaljer. Min busunge var så fin i den idag (såklart hon hade på sig den direkt!). Färgkombinationen var Cecilias eget förslag och jag kan inte annat än jubla - den klär min lilla piggelin perfekt!

Inte nog med den fina hoodien; Cecilia hade även gjort en liten sjal till dockan Hanna, som är äldsta dotterns kompis. Så otroligt snällt och omtänksamt. Jag kan berätta att äldsta dottern omsorgsfullt har slagit in den i presentpapper, tejpat typ 15 tejpbitar, sett till att få presentsnöre fastknutet och krullat samt har ritat och textat ("HANNA" med spretiga bokstäver) ett personligt grattiskort till Hanna. Sen blev hon för trött, så Hanna ska få öppna paketet i morgon! :-)

Tack snälla Cecilia för dina fina grejer! Jag kan lova att de kommer att användas flitigt och jag är väldigt stolt över att ha ett äkta Svedinplagg i garderoben!

Sommarlätt blus/tunika/klänning

Det här plagget - ja, det är lättare att skriva "plagg" än att riktigt definiera vad det är - sydde jag igår till min yngsta. Mönstret är från Meedoms "Börnetöj 0-3 år" och en klänning i form 3, med raglanskärning och korta ärmar. Jag gjorde den dock lite kortare än originalet. Halshålet är anorakvidd. I ärmslut, halsringning och midja har jag sytt fast resår, för att få lite rynk. Hela modellen finns redan som förslag i boken.

När jag sydde resåren i ärmslut och halslinning använde jag faktiskt overlocken och sydde fast från avigan. Det gick jättebra och blev snyggare än med vanlig sicksack. När jag hade sytt fast resåren vek jag in den och sydde fast den från rätan med en raksöm. Mitt-på-sömmen fick jag dock sicksacka fast med vanliga maskinen. I boken stod att man skulle ha ca 1/3 kortare resår än måttet på det tyg man skulle rynka. Jag hade kunnat sätta igång och försöka lära mig min nya pressarfot till Pfaffen, men jag orkade inte!

Material:
Bomullstyg från Sundbybergs Textilcentrum.

Bäst just nu:
Den somriga looken.

Sämst just nu:
Att Meedoms storlekar är så fel. Man kan alltid utgå från en storlek mindre och ofta är även det för stort. Sen tror jag att om jag skulle sy den en gång till skulle jag nog göra form 2 istället; dvs ta in vidden lite. Eller mycket! För nu blev den väldigt ballongig. Fast det kanske är skönt en varm sommardag?

Sommartunika till kusin

Äldsta kusinen har fått en sommartunika. Eftersom älsklingsfärgen är turkos fick tunikan gå mest i den färgen med inslag av lime och rosa.

Klänningen är sydd efter mitt eget mönster, men eftersom jag inte gjorde den i den här storleken förut, utan fått gradera upp mönstret från storlek 86 till 122 (detgjorde jag på sykursen jag går på - väldigt lärorikt), sydde jag först en prototyp i ett enklare tyg. Som tur var passade den bra, så jag kunde lugnt klippa i min fina Campantrikå från Hilco.

Annars är det inga konstigheter. Det gick rätt smidigt, även om jag måste säga att det är bra mycket lättare att sy utan ränder. Visserligen kan man ju använda ränderna som stöd, men allt snett syns ju också! Ett bra tips när man klipper till i randiga tyger (eller i alla faktiskt) är att klippa till ena halvan först sen vika över den och klippa till exakt likadant efter den första. Mycket smidigare än att försöka vika tyget dubbelt först och sen klippa.

Material:
Campantrikå från Nea Nobelle, Tygpyssling och Michas Stoffecke
Hilcos interlock som kantband, köpt från Nea Nobelle

Bäst just nu:
Jag gillar färgkombinationen och modellen. Och det var ju roligt att prototypen passade bra.

Sämst just nu:
Att det är så svårt att passa ränderna!

Äntligen en passande klänning!

Man skulle ju kunna tro att min yngsta har klänningar för jämnan. Men det är snarare så att hon KOMMER att ha det! Hittills har klänningarna jag sytt nämligen varit för stora. Nu har jag i alla fall till slut sytt en i storlek 86 och den passade perfekt!

Tyget blir man ju bara för glad av! Jag har sett det på flera bloggar och läste i Gekkos senaste inlägg om att hon fått ett landskapstyg av en snäll kompis och blev lite småavis! Så pass i alla fall att jag tog mig en tur till Myrorna för att se om de hade något roligt. Och döm min glädje när jag såg två gardinlängder av det här fina landskapstyget hänga där på varsin galge! :-) Hurra! Jag såg rätt snart framför mig att det skulle bli en retroklänning av en bit. Ett av mina nya kantband matchade perfekt. Men när jag sytt fast ungefär hälften kom jag på att det kanske varit ännu snyggare med marinblått. Men när klänningen var klar och jag fick prova den på tyckte jag det blev väldigt bra med gammelrosa också.

Många har frågat mig om hur klänningen ser ut på, så jag passade på att försöka dokumentera det. Lättare sagt än gjort, kan jag säga. Mitt lilla yrväder vill verkligen aldrig stå still! I alla fall syns rätt bra att det är en ganska kort modell, nästan lite tunikalängd på den. Den stora halsöppningen gör att det inte behövs vare sig dregkedja eller sprund. Sen har jag kommit på att vingarna faktiskt är rätt bra som extra solskydd på axlarna, som ju ofa är rätt utsatta annars.

Material:
Landskapstyg fyndat på Myrorna
Kantband från Stoff och stil (köpt på hel rulle för 75 kr)
Namnband från Mina Namnband

Bäst just nu:
Att jag hittade tyget! Jag är så glad för det. Och att det var såpass mycket att det räcker till ett par klänningar till.
Sen är det väldigt roligt att äntligen ha sytt en klänning som passar NU.

Sämst just nu:
Att det är så svårt att få tag på roliga retrotyger.

Ny väska

Den här väskan är beställd av min svägerska för att bli present till hennes mamma. Det är väl roligt? Att hon tycker så mycket om väskorna att hon vill ge en till sin kära mamma?

Önskemålet var att den skulle vara lite romantisk och gå snarare i blått än orange och gult. Det blev lite av en utmaning för mig som annars är väldigt svag för varma färger. Men variation är ju roligt, så jag och yngsta dottern tog en tur till Sundbybergs Textilcentrum för att leta passande tyg. Valet föll på detta. Först hade jag tänkt ett blåare kantband, men när jag kom hem och tittade i min bandsamling (som numer är rätt omfattande, eftesrom jag passade på att beställa ett par hela rullar i några färger sista jag köpte från Stoff och stil. Klart prisvärt!) och tyckte nog att turkost gjorde sig ännu bättre. Hoppas även att den nya ägaren tycker det. För turkost är väl nästan blått??

Mönster:
Från Knåpmoderns blogg:

Material:
Tyg från Sundbybergs Textilcentrum
Foder i grövre bomull från Jofotex
Kantband från Stoff och stil

Bäst just nu:
Att min snälla, glada, trevliga svägerska ville ge en av mina väskor till sin älskade mamma!

Sämst just nu:
Att jag inte vet om det var nåt sån här hon tänkte sig. Men det går ju att göra en ny om denna skulle vara fel.

Vårkit

Ett vårkit är klart: Omlottunika och matchande utställda byxor i färgkombinationen rosa/orange. Hur somrigt som helst. Det är sytt till en av mina bloggläsare som tyvärr har fått vänta väldigt länge. På nåt sätt gick det troll i det hela: Först visste jag inte om jag hade randigt tyg så det räckte. Visst, enkelt att kolla, men det blev inte att jag kom till skott. Sen hade jag inget mönster, så det tog sin tid att få tid och tummen ur att göra det. Sen blev äntligen byxorna klara. Då fattades tunn trikå till tunikan, så den fick jag beställa. Och när jag ändå skulle skicka efter grejer och betala porto ville jag samla på mig lite olika saker. Ett tag försökte jag vänta in kanintyget för att se om Hilcos velour matchar, men det gav jag upp när jag fick veta att kanintyget var försenat. Istället bad jag att få hem tygladdningen och satte mig direkt att sy. Och nu är det klart. Hoppas att beställaren tröstar sig med att det var somrig touch på det hela så att det är ungefär nu det är dags att börja användas.

På sistone har jag kommit på att för att slippa fästa alla overlocktrådar med stoppnål, så syr jag en bit, tills nålarna är inne i tyget. Då stannar jag, lyfter upp pressarfoten (nålarna ska vara nere), drar trådkorven runt på utsidan och framför nålarna och in framför kniven så att de skärs av direkt och sen bakas in i sömmen. Supersmidigt. Att jag inte tänkt på det förut! När jag använder fållningsguiden till Coverpron är det ännu bättre, för då hag jag sytt hela plagget klart innan jag fållar nedtill så då slipper jag fästa några overlocksömmar alls. Och eftersom man med fållningsguiden syr så exakt i sina tidigare stygn blir det lätt och snyggt att bara dra igenom trådarna till baksidan och fästa. *Nöjd* Hoppas att den nya ägaren håller med ordspråken "den som väntar på något gott väntar aldrig för länge"...

Material:
Randig tunn trikå från Michas Stoffecke
Orange Hilcointerlock från Nea Nobelle
Rosa Hilcointerlock från Nea Nobelle till kantband.
Resår
Namnband från Mina Namnband

Bäst just nu:
Att jag äntligen är klar!!! Puh, mitt dåliga samvete (eller ett av dem; Jenny på Jnydesign väntar också på ett par saker...) är åtgärdat!
Färgkombinationen är så fin!
Att jag kom på hur jag "syr av" tråden med overlocken

Sämst just nu:
Att det tog sån tid.
Sen är den randiga trikån väldigt svårsydd, tycker jag, så det genererade en del svordomar. Men det blev fint till slut!

Solhatt till storasyster

Vårvärmen slog till. Krokusarna och scillan blommade över på en vecka, björkarna är nästan fullt utslagna och försommarblommorna prunkar redan i rabatten. Och det är bara början på maj. Det är ingen ordning alls!

Och småttingarna har vuxit ur sina solhattar. Lillasyster kan ärva storasysters, men storasyster behövde något nytt. Det räcker inte med bara "solkonsvakt" (=solskyddsfaktor); lilla nosen måste skyddas av skugga också.

Förra sommaren sydde jag en så fin hatt till lillasyster. Det mönstret tog jag och förstorade upp i kopiatorn. Tyget påminner om det hon hade till sin första solhatt (den som lillasyster nu ärvt) och som blev ett sånt kännetecken för henne Den hatten kommer jag minnas resten av livet! Men det var innan jag sydde själv.

Efter två misslyckade försök blev den bra på det tredje.
Miss nr 1: Att jag trodde jag skulle få bättre precision om jag sydde på vanliga maskinen och klyvpressade sömmarna. Fel. Det blev jättesvårt att få "korset" exakt. Det gick mycket enklare att sy med overlocken.
Miss nr 2: När du gör ditt eget mönster: kontrollmät brättets inre omkrets med kullens nedre mått. I mitt fall diffade det 6 cm. Och då kan det ju aldrig bli bra!

Material:
Hawaiityg men hibiscusblommor i tunn bomull från Hawaiian Fabric. Tack Jenny (JnyDesign) för det tipset!
Bomullsfoder
Vlieseline

Bäst just nu:
Tyget och hatten. Möjligen att den blev lite för barnslig för en lite större tjej (men säg ALDRIG det till dottern, för då kommer hon aldrig mer ha den på sig!)

Sämst just nu:
Att det tog sån TID. Och att jag använde så mycket tyg så det borde ha räckt till tre hattar. Jag avskyr verkligen när det blir fel sådär. Och mitt i allt måste man gå och sova och får inte lösa det förrän nästa dag och då inte ens på morgonen!!

En somrig bodysuit

En av min svägerskas bästa kompisar har nyss fått en liten dotter. Smickrande nog bad min svägerska (visst låter förresten svägerska så vuxet?? Finns det inget annat man kan skriva?) mig att sy en bodysuit till den lilla. Tyget hade jag sen förra våren, då jag sydde en bodysuit till min yngsta. Önskar jag hade haft massor kvar...

Då lilltösen inte var någon bamse när hon kom, skulle bodysuiten vara modell inte för stor. Alltså var det till att börja från scratch. Några erfarenheter hade jag med mig sen förra gången jag sydde. Tidigare har jag gjort dem helt raka, men nu tog jag ut lite över rumpan och låren. Mönstret ritade jag själv, med hjälp från Meedoms bok börnetöj 0-4 år, Stoff&Stils bodysuitsmönster och en bodysuit från hylla hemma. Samt mina egna önskemål och tidigare erfarenheter och lärdomar.

Måste erkänna att detta inte var det snabbaste att sy. I alla fall inte om man inte ska behålla det själv och det inte gör något med små skavanker. Den här gången har jag faktiskt använt alla mina maskiner! Overlocken till att sy ihop, Pfaffen till topcoverstickningarna av raglansömmarna, Coverpron till ärmfållarna och med bandkantaren till kantbanden. Den vanliga maskinen hade jag lite här och var och till att sy kantbandet. Knapparna tryckte jag dit med Prymtången. Många timmar tog det! En del tid gick till att bli kompis med topcoverstygnen. Till slut gick det bra och jag misstänker att det är tråden som spökar. Tycker nog att tråd av märket Dor Tak ger lite för mycket statisk elektricitet. Nån som håller med?

Material:
Blommig trikå från Jofotex (köpt förra våren)
Röd interlock från Nea Nobelle till kantband
Knappar från Prym

Bäst just nu:
Å, jag gillar den! Det blev bra med det röda kantbandet. Måste säga att det funkade jättebra att kanta med interlocken. Tror jag ska skaffa lite tunnare muddtrikå till bandkantaren. Då blir det lättare att få dit tryckknapparna också.

Sämst just nu:
Att det tog så lång tid att få till topcoverstygnen. Om inga maskiner någonsin krånglade skulle det gå så otroligt mycket snabbare att sy. Nu är det ju lite läskigt att sy sånt här på beställning, för man vet ju aldrig riktigt om man lyckas!
Och hoppas, hoppas att den passar!!!

En annorlunda uggletröja

Då var det äntligen storasysters tur. Stackarn, plagg efter plagg har hon sett bli sydda åt lillasyster och undrat när hennes tröja kommer. Men jag visste att jag ville göra den lite annorlunda än bara ugglor. Kanske med röda ärmar eller nåt. Eller...varför inte med en stor uggla på magen???

Det första jag gjorde var att förstora upp en lämplig uggla 30o% i kopiatorn. Hela tygstycket fick följa med! Sen tejpade jag fast självhäftande bokplast på den uppförstorade bilden och satte igång att skära ut motivet med en skalpell. Eftersom jag ville ha trycket exakt likadant fanns inga andra genvägar än att skära ut alla smådelar och sen klistra fast dem på tyget för sig. Det blev ett fasligt pilljobb! När jag fått alla bitar på plats stöpplade jag försiktigt på med färg med en stöppel (en träbit med en skumgummibit nedtill) och lät torka över natten. Sen tog jag bort plasten och fixerade trycket med strykjärn i fem minuter. Ta-daaaa! Jag måste säga att jag blev mer än nöjd!

Resten av tröjan är inga konstigheter. Jag sydde först ena axeln och sen sydde jag fast halsmudden och stickade ned den och sydde sen andra axeln. För att få skarven snygg brukar jag sy på vanliga maskinen först, precis över mudden, och sen med overlocken. Behövs det syr jag ned sömmen för hand. Vill man fuska lite kan man måla med en textilpenna i samma färg som mudden. Det gjorde jag! Tyvärr bråkade Coverpron när jag skulle sticka ned halsmudden, och efter två försök med massa hoppstygn gav jag upp och sydde faktiskt raksöm med vanliga maskinen.

Sen till dagens andra nyhet - min fållningsguide till Coverpron. Gekko, Jes och jag beställde gemensamt, och Gekko har redan testat och bloggat om det och nu är även jag såld. Tänk så jämt och snyggt det kan bli! Framför allt blir det så himla bra när man slutar; det är jättelätt att hamna exakt i samma söm, så avslutet blir sådär proffsigt som man vill ha det. Det är till och med så att jag sydde klart hela tröjan innan jag fållade. Annars har jag alltid väntat med sista ärm-sidsömmen just för att slippa avsluta med Coverpron.

Mönster:
Eget

Material:
Rött uggletyg från Jofotex
Vit interlock från Jofotex
Röd matchande mudd från Jofotex
Textilfärg, stöpplar och skalpell från Panduro
Bokplast från lokala bokaffären

Bäst just nu:
Att ha förverkligat en idé jag haft i huvudet ett tag. Jag är riktigt nöjd, och det gör ju inte saken sämre! Dessutom är det väldigt roligt att äntligen fått sy en uggletröja till storasyster. Och den känns väldigt unik - garanterat är hon ensam om den på dagis. Och lika garanterat är den bara vit en enda gång!

Sämst just nu:
Att den inte funkade att sticka ned halsmudden. Jag vet inte varför den fick spel och bara gjorde hoppstygn. Men efter två försök bytte jag maskin. Och ändå hade den redan lyckats ge mig ett par små, små hål... Nedrans!!

Kattväska

E:s storebror fick en spindelmannenväska så hastigt att jag inte ens hann blogga om den innan den var iväglämnad. Hans mamma ville gärna ha en till lillasyster också, men i ett annat tyg. Den var det dock inte så bråttom med; det viktiga var att den första hann bli klar till storebrors födelsedag. Eftersom det inte brådskade tyckte jag att det var roligt att anstränga mig lite för att hitta ett tyg som passade. E är nämligen, enligt sin mamma, väldigt förtjust i katter. En Jofotextripp senare hade jag hittat det (enligt mig) perfekta tyget för varje kattälskande liten unge. Avgör själva! :-) Tyget är av lapptygskvalitet, alltså väldigt tunt. Det kompenserade jag med att fodra med ett kraftigare naturvitt bomullstyg. Som kantband valde jag ett korallrött som mathcade de mellanbruna katterna. Hoppas den blir till glädje!

Mönster:
Beskrivning från Knåpmoderns blogg

Material:
Kattyg, kraftigt bomullstyg och kantband från Jofotex.

Bäst just nu:
Att jag hittade tyget! Jag ville så gärna hitta något med katter, men bar ajust därför är det ju inte säkert att man gör det.
Dessutom är det som alltid så himla trevligt att handla på Jofotex. I fredags fick jag hjälp, råd och en trevlig pratstund. Tack till den alltid lika trevliga personalen! :-)

Sämst just nu:
Hade jag önskat fritt hade det inte gjort något om tyget varit lite tjockare. Nu funakr det ju ändå eftersom fodret är kraftigare, men ändå...

Sugen på landskapstyg??

Liza på Små Yrväder har tagit tag i en marknadsundersökning för att se om hon kan få tag på tillräckligt många intresserade för att dra igång ett nytryck av detta gamla Fixtyg i trikå. För att det överhuvudtaget ska bli aktuellt krävs att 200 meter är förhandsbokat. Om du är intresserad kan du läsa mer på hennes blogg; http://smayrvader.blogspot.com/2008/04/landskapstyg.html

Bilden är tagen av Pysselfröken och lånad från Lizas blogg