Beställda retrobrallor

Äntligen har jag hunnit sy färdigt två par retrobrallor som två av mina bloggläsare beställt. Jag har en liten backlog att beta av - influensan lade krokben för nästan hela förra veckans syprojekt Den stackars sjuklingen krävde punktmarkening i princip dygnet runt. Men nu är det bättre och jag offrade faktiskt till och med några soliga vårtimmar på symaskinerna.

Det är så roligt att mina byxor uppskattas! Hittills har jag gjort mönstret i storlek 80-98, men bara sytt 86, 92 och 98. De lime-/ljusblårandiga är i storlek 92 och de orangea i storlek 98. Hoppas de kommer att uppskattas!

Sömnaden har dock inte gått helt problemfritt... Just nu kan jag inte rekommendera en endaste en som tänkt köpa en bandkantare för att sy över skarvar att köpa en! Jag har ägnat hur mycket tid som helst åt just kantbanden. Och jag som i förra inlägget sa att det funkade så bra. Jag blir tokig!!

Material:
Orange velour från Sundbybergs Textilcentrum (köpt förra våren)
Lime/ljusblårandig velour från en snäll tygängel
Limefärgad mudd från E-slöjd; köpt på Syfestivalen
Orange mudd från Sundbybergs Textilcentrum
Namnlappar och storlekslappar från Mina Namnband

Bäst just nu:
Ja, jag älskar ju den här modellen, så det glädjer mig att andra uppskattar den också.

Sämst just nu:
Bandkantaren!!! Fattar inte att det ska vara så svårt att få till det! Nu har jag inte köpt någon till min nya Pfaff, men jag funderar på om jag kanske ska göra det. Det är ju för trist att det tar tre gånger så lång tid att sy på kantbandet än att sy själva byxorna. Och då har man förbrukat hur mycket muddväv som helst. Men efter som det, när man får till det, blir snyggare än när man syr på frihand ger jag aldrig upp!

Byte med JnyDesign

Mitt i all influensa, öroninflammation och förkylning dök det upp ett litet glädjeämne. Och inte så litet heller!! Jag har ju haft ett byte med Jenny på JnyDesign. Klänning och byxor mot hemligt plagg. Och det blev inte lite, det!!

Först två fina, stickade mössor, en i rött och en i rosa, med skidåkare på. Sen en body med Åretryck. Maken fick en av Jennys coola skidåkarmössor (kanske att han inte alls fick det, kanske var det jag som fick den! :-)) Med i paketet var även världens tuffaste surfershorts, som jag är helt kär i! Röd botten med vit hibiscusblomma på. Matchar perfekt med den rosa kjolen med gråa blommor på. Oj vad fina mina tjejer ska bli!

Sist, men inte minst, hade Jenny gjort ett jättefint armband med vågmotiv till mig. Precis min smak!

Tack snälla, snälla Jenny! Jag blev så himla glad för ditt paket och alla fina saker. Allt är så snyggt och välgjort! Fattar inte hur du har hunnit mitt i allt jobb med kanintyget. Kram!

Tunika i vintersnön

Det verkar ha blivit den vana, det här att jag fotar mina sommarkläder i snön! Så här kallt har vi inte haft nån gång i vinter.

Jag kan inte riktigt släppa tunikorna, märks det? Den här gången tog jag med mig mitt mönster till sykursen jag går. Jag ville få ett expertutlåtande på om den var bra. Min lärare tyckte det (roligt, roligt!). Men eftersom jag nu hade kokat ihop den utifrån ett antal olika mönster och egna justeringar bestämde jag mig för att göra om den enligt konstens alla regler utifrån Tillskärarakademins grundmönster. Det var jätteroligt! Jämföra storlek, mäta axlar och ärmringningar, tänka igenom skärningen och utställningen. Sen fick jag låna min kursledares fenomenala kurvmall - som såklart inte finns att få tag på i Sverige... :-( Tänk så kul det blir med en bra kurvmall! Snälla kursledaren skulle eventuellt försöka få tag på några åt oss.

Sen var det dags att testa mönstret. Egentligen var jag nog lite för trött för att börja klippa i mina fina tyger som jag köpte på Michas Stoffecke i höstas (som vanligt borde jag ha köpt lite extra). Nästa gång på kursen ska jag fråga om hur man smartast klipper till i prickigt tyg utan att prickarna blir sneda...

Bandkantaren krånglade som vanligt. De tips som var klockrena förra gången passade inte nu. Gissar att det beror på att jag sydde i tunn trikå nu och velour sist. Måste nog vara väldigt noggrann när jag skriver upp vilka inställningar jag har i vilka tyger, även när jag bandkantar. Men tricket att köra på hög diffmatning på raksträckor och låg i kurvor håller än!

Materialval:
Prickig trikå från Michas Stoffecke
Ceris trikå från Stoff&Stil till kantband.

Bäst just nu:
Jag tycker färgkombinationen blev så fin. Och så är jag såklart otroligt stolt över mitt nya, egenritade mönster! Nu är jag väldigt sugen på att lära mig mer om mönsterkonstruktion från början.

Sämst just nu:
Trots detta blev tunika rätt bra. Det drog sig lite, lite där fram vid kantbandet. Och så glömde jag storlekslappen. Får sy fast den på insidan av sidsömmen istället.

Ugglornas återkomst!

Äntligen, äntligen någon mer som har förstått att de gamla härliga trycken från 70-talet efterfrågas igen. Visst är det nästan för bra för att vara sant?! Först kaninerna och sen ugglor! Det här är ett gammalt fixtryck från nån gång i början på 70-talet (jag bar själv en tröja med detta tryck när jag var liten) som Jofotex har låtit trycka upp igen.

Tyget är på väg in nu i dagarna, förhoppningsvis innan påsk. Botten är naturvit interlocktrikå och trycket är i brunt, rött eller blått. Matchande tyg finns i enfärgat, randigt, muddväv, velour, manchester, sweat mm. Bara att frossa, med andra ord. Tur att barnbidraget har kommit till dess. :-)

Om man vill ha en provbit att klappa på kan man maila till johnny@jofotex.se. Som jag har förstått det kan de skicka tygerna om man vill beställa också. De stora kedjorna i all ära, men jag måste faktiskt ge en eloge till Jofotex. Det är så roligt med en tygaffär som är så engagerad i sina kunder som de. Alltid trevliga och hjälpsamma. Och sen är det väldigt roligt att de har tyger som man inte hittar på alla andra ställen. Och nu detta! Heja!!

Vårig retroklänning

Det känns faktiskt lite ironiskt. Att jag sitter och syr sommarklänningar samtidigt som årets i princip enda snö faller... Men så fick det bli!

Den här klänningen, som bara är något längre än en tunika, känns SÅ 70-tal! I mitt huvud har jag massa tyger som skulle passa till den här modellen. Ett skojig tyg som skulle vara klockrent är på väg in. Just det här tyget i bäckochbölja (heter det så?) föll jag för förra sommaren på Jofotex. Sen dess har det bara blivit en dockklänning, men nu var det alltså dags igen. Färgerna är så himla härliga. Passar till påsk...kanske kan den invigas som påskklänning med en body och ett par tights till...?

Kantband i halsen, ärmhålen och på "vingarna". De sistnämnda är för övrigt fastsydda med en liten söm alldeles innanför ärmhålets kantband. Nedtill är klänningen fållad.

Material:
Tyg från Jofotex
Brandgult kantband

Bäst just nu:
Stilen! Så himla tuff-sött! Om den klär min lilla tjej (hon sover just nu) kommer det definitivt bli fler av den.

Sämst just nu:
Att det snöar. Det passar liksom inte med sinnesstämningen jag hade (eller vädret!) när jag fick inspirationen.

Retrobrallor och kantband

Polarn & Pyret hade så himla fina tröjor och bodies med landskapsmotiv i höstas. Min yngsta har en sådan body. Den sitter precis lagom tight och har helt rätt färgskala för att passa ihop med ett par orangea retrobrallor (i samma modell som dessa). Velouren hade jag kvar sen förra våren när jag köpte ett par meter på Sundbybergs Textilcentrum.

Att klippa till gick snabbt. Att sy ihop gick nog ännu snabbare, eller kanske inte riktigt om jag räknar med fållandet (som jag numer alltid gör innan jag syr ihop byxornas innergrensöm). Men sen tog det stopp. I bergis en och en halv timme försökte jag få till kantbanden med Coverprons bandkantare. Jag tror jag utnyttjade hela mitt förråd av svordomar och oset låg som en Lützendimma i syrummet. Det är det värsta jag vet när man sitter och slösar bort massa remsor dyr muddväv på en bandkantare som bråkar.

Till slut struntade jag i bandkantaren och sydde kantbandet på gammalt hederligt vis istället: Jag sydde fast remsan med overlocken räta mot räta och vek över den mot avigan och pressade. Därefter vek jag in kanten och sydde sen fast från rätan med tvillingsömmen på coverpron. Det blev bättre, men inte så helt jämn som jag eftersträvar. I min ilska slängde jag iväg ett mail med nödrop till Gekko. Och tänk, vilken tur att jag gjorde det. För tillbaka kom tipset att skruva ned pressarfotstrycket i botten när man syr över skarvarna. Med lite annat fix som jag skriver om i tipsrutan nedan blev resultatet jättebra!! För att klara av belastningen sydde jag en träns med tät sicksack precis där kantbanden till ärmhålet och knytbanden möts.

Tips för lyckade kantband med bandkantare:
Trådspänning: 4-4-7
Diffmatning: 1,75 (ger "raksträckor"; 2,0 ger "ytterkurvor" och 0,75 ger "innerkurvor")
Steglängd: 4
Pressarfotstryck: 8mm. När man syr över tex kantbandsskarvar skruvar man ned pressarfotstrycksratten i botten.

Mönster:
Eget

Material:
Velour och muddtrikå från Sundbybergs Textilcentrum (förra våren)

Bäst just nu:
Att jag kom på hur jag ska sy kantbanden!! (Hoppas det går lika bra nästa gång så det inte var en engångsföreteelse). Tack Gekko, för hjälpen! Vad det är bra att kunna bolla med dig!

Sämst just nu:
Axelbanden bak. Inte dåliga, men inte heller så bra som jag vill ha dem. Men nu vet jag ju hur jag ska göra! :-)
Sen är jag väldigt nöjd med att jag äntligen fick till bilder med byxorna på! Jag vet inte HUR många bilder jag tog den här gången! :-)

Coola tryckta tröjor

De här häftiga tröjorna kom i brevlådan igår. Det var Hiskon som hade tryckt tre lejon på en vit tröja och tre vita westiesar på en röd, i utbyte mot en spindelmannenklänning (se lilla bilden).

Hiskons tryck är så himla häftiga. Hon designar och trycker dem själv - visst blir man avis?!

Tack snälla, snälla för de fina tröjorna. De har redan blivit succé här hemma! :-)

Kaninraglan med kort ärm

Den här kanintröjan sydd beställd till en liten kille som gärna ville ha en raglantröja, men med kort ärm. Dessutom var det viktigt att halsringningen inte blev för liten. Det har nog varit min största rädsla genom det här projektet! Efter att ha töjt och testat och mätt mot en större storlek tror jag nog att den ska passa. Annars får den åka tillbaks igen.

Tröjan är sydd i kanintyget från JnyDesign med ärmar i matchande brun trikå. Ärmfållarna är sydda med tvillingsöm och fållen nedtill och raglanskärningen är nedstickad med baksidan på coverprons trippelsöm.

Mönster:
Utgångspunkten är ett Multisnitmönster som jag tycker mycket om. Sen har jag gjort om det till en raglanmoell och ändrat halsringningen.

Material:
Kanintyg från JnyDesign (Men det är slut i denna färgställningen. Framöver kommer det dock i fyra nya varianter)
Brun interlocktrikå från E-slöjd
Brun muddväv från Jofotex
Det fina tyget i bakgrunden är en limegrön poplin med vita prickar, köpt hos Nea Noblle.

Bäst just nu:
Att jag jobbade ovanligt lugnt och metodiskt denna gång. Inte för att jag brukar slarva annars, men jag var mer avslappnad den här gången. Annars brukar jag vara halvvägs in i ett annat projekt när jag håller på.

Sämst just nu:
Ja, det var ju lite läskigt det där med halsöppningen. Hoppas den blev lagom!

Mina rädslor i sykammaren...

Jag måste dela med mig av mina rädslor när jag sitter och syr. Bara så att jag kan säga "vad var det jag sa" den dagen det inträffar. Eller kanske för att det inte ska inträffa bara för att jag skriver om det..?

1. Att jag ska köra in fingret i overlocken medan den klipper
2. Att jag ska ta tag i det stekheta strykjärnet
3. Att jag ska råka svälja en knappnål som jag håller i munnen medan jag "bara fixar färdigt"

Sådär, nu är det sagt. Hoppas det aldrig inträffar... :-)

Byxor att matcha klänningen

Som jag skrev för lite sen sydde jag en spindelmannenklänning till Jennys (JnyDesign) dotter. Sen kom Jenny på att hon gärna ville ha ett par muddbyxor i samma tyg. Visst sa jag och undrade hur jag skulle lyckas knåpa ihop det mönstret. Men det gjorde jag på något sätt ialla fall och här är resultatet.

Byxorna är rätt enkla; varje ben är tillklippta i ett stycke och behöver bara sys i innersömmen. För att försäkra mig om att byxorna skulle tåla lite lek stickade jag ned sömsmånen i grensömmen och sydde en tät sicksack längst ned i grenen. Tyget är liksom inte av den allra mest slitstarka sorten och jag kan gissa ungefär hur aktiv en innehavare av ett par såna här byxor i storlek 110 kan vara...

Byxorna har mudd både upptill och nedtill. I den övre mudden sydde jag in en resår för säkerhets skull, som jag sydde fast med en stickning på varje sida. Man vill ju inte att byxorna ska trilla ned. Mudden nedtill ger en extra pösig effekt. Lite fint! Det här är nog också första gången som jag faktiskt tycker att detta namnband gör sig bättre än mitt riktiga. Inget ont som inte har något gott med sig! (Mina Namnband hade råkat leverera fel men lät mig använda de felaktiga medan jag väntar på de nya. Bussigt av dem!)

Material:
Tyg från Sundbybergs Textilcentrum
Mudd från Nea Nobelle

Bäst just nu:
Jätteskoj att få sy ett par muddbyxor i vävt tyg. Jag har mest sytt dem i velour innan.

Sämst just nu:
Att jag inte har kunnat prova dem. Mönstret är ju nytt, även om det inte är så komplicerat. Jag övervägde att prova på dottern men insgå vilken förtvivlan och otroligt tjat det skulle bli om ett par likadana, så jag näjde mig med att kontrollmäta mot ett par av hennes byxor. :-) Tur att den nye ägarens mamma är sykunnig... :-)
Sen tycker jag att det är lite synd att tyget inte håller färgen så länge som man skulle kunna önska.

En enkel vårklänning

"Vår" får stå för färgerna på denna klänning. Annars är E-slöjdstrikån den är sydd i rätt året-runtig. Rätt tjock ändå, för att vara trikå. Och sååååå mjuk!

Jag köpte tyget på Syfestivalen nu i helgen. Förra gången köpte jag en liten stuvbit som jag har varit så förtjust i, så denna gång slog jag på lite större. Det var faktiskt herrn bakom disken (var det månne Herr E-slöjd själv?) som sa att det var hans favoritfärg och förelsog en klänning. Sen hade de en så snygg modell hängande på väggen i montern. Den försökte jag återskapa ur minnet.

Mönstret är alltså eget. Det blev riktigt bra, men till nästa gång ska jag nog se till att ärmålen går lite längre ned. Som det är nu passar den bra till en body, men om man skulle vilja ha en T-shirt under skulle det kanske bli lite knöligt.

Egentligen är en sån här klänning rätt enkel att sy. Två likadana stycken (framstycket dock lite mer uringat) är allt som behövs. Jag kantade med bandkantaren till coverpron. Först sydde jag ena axelsömmen, sen kantade jag ena ärmhålet och halslinningen, sen sydde jag andra axelsömmen och kantade andra ärmlet. Sen sydde jag ihop ena sidan, fållade och sydde ihop andra sidan. För att inte kantbanden ska hamna snätt näst jag syr sidsömamrna brukar jag först sy fast dem med vanliga maskinen. Då använder jag även samma trådfärg som kantbandet (overlocksömmen är ju oftast samma som tyget), så blir det snyggare när plagget är på. Sist stickar jag ned alla sömsmåner med vanliga maskinen.

Tips:
Innan jag kantade satt jag och lekte med med bandkantaren till coverpron. Jag märkte (vad kanske alla andra coverproägare redan upptäckt?!)att det hade väldigt stor betydelse vilken diffmatning man hade. Jag har hittills aldrig använt mer än 1,25, men nu kommer jag nog använda 1,75 som standard när jag kantar "raksträckor". Till ytterkurvor använder jag 2,0 och till innerkurvor 0,75. Med högre diffmatning blir även steglängden mycket längre; allt annat lika.

Material:
Randig interlocktrikå från E-slöjd
Hilcos muddväv från Nea Nobelle

Bäst just nu:
Att den blev så fin. Min lilla tös passade jättebra i den och den var fin till bootcutbyxorna jag sydde i höstas. :-) Vi använde ofta den här typen av klännigar till henne, så det var verkligen ett välkommet tillskott i garderoben.
Sen kan jag ju inte låta bli att vara så stolt över att min lilla tjej just har lärt sig att gå! Hon är så söt när hon tultar omkring!

Sämst just nu:
Att jag inte ringade ur ärmarna mer. Och att det tar en sån evig tid att få det eftersträvade, perfekta resultatet med bandkantaren.

Kaniner i doppresent

Min goda vän K:s gudson ska döpas i helgen. Då tyckte hon att det skulle vara roligt att ge honom en lite personlig present och kom att tänka på KokaLal. Jag blev otroligt glad och stolt för det! Speciellt kanintyget hade hon på känn skulle uppskattas. Efter att ha sett det förra kaninkitet jag sydde bestämde hon sig för att det var något sådant hon skulle vilja ha. Eftersom jag har svårt att låta bli att ändra lite varje gång jag syr något så valde jag denna gång att sticka ned raglansömmarna med vanlig raksöm och fålla ärmarna med orange. Muddbyxorna är dock exakt likadana, Med undantag för namnbandet då - jag får fortfarande hålla tillgodo med de turkosa. :-)

Både omlottröjan och byxorna är sydda med overlocken. Tröjan är kantad med bandkantaren till coverpron (med kedjesöm) och fållad med small tvillingsöm. Än har jag inte vågat sy med nya maskinen. :-)

Jag fick frågan om jag kunde tänka mig att sy i torsdags kväll. Sen dess har det varit Syfestival, oblilgatorisk fredagsmys och melodifestival. Men med lite vilja och planering (och en mycket förstående make!) blev det klart i tid i alla fall. Nu hoppas jag bar att det ska passa den lille nye ägaren. Grattis på dopdagen!

Materialval:

Kanintyg från JnyDesign. Det är slut nu, vet jag. Kanske kan man hitta det på Tradera, men annars är det kört. Däremot vet jag att det kommer att komma i nya färgställningar framöver.

Orange interlock i samma färg som kanintyget, också från JnyDesign.

Senapsfärgad velour från Nea Nobelle

Mudd från...Sundbybergs Textilcentrum?

Knappar från Prym

Bäst just nu:

Äran!! Jag känner mig så stolt och glad över att få sy någons doppresent!

Sen tycker jag att kombinationen av kanintyget och den senapsgula velouren är så himla fin.

Sämst just nu:

Att jag har så lite enfärgat tyg kvar.