Fårfårfår?

Får får lamm och jag får får. Hem i brevlådan alltså. Från Strömming. Helt underbara! Redan när jag fick en förhandsglimt av dem på Syfestivalen visste jag att jag ville sy en T-shirt till lillebror och en matchande tunika till jämngamla lillkusin. Jag hade däremot inte bestämt färg på kantband och täcksömmar, så efter lite research här hemma (maken) föll valet på grafitgrått. Det blev kanon, håll med om det! Speciellt ihop med den rosa färgen (som förresten är en sån där superfin rosa ton som även icke-rosa-freak som jag kan bli förälskad i).

Ok, inget som inte blev super då? Jo, tyvärr. Jag hade gett mig på att göra en ny raglanvariant enligt en metod i en nyinförskaffad mönsterkonstruktionsbok. Tillvägagångssättet verkade så logiskt och pedagogiskt att jag stängde av alla varningssystem. Resultatet blev en för raglan på tok för hög kulle, eller axelparti eller vad man vill kalla det.  Alltså att ärmen blev för lång upptill.  Det kan ha berott på att kapitlet handlar om lediga plagg och att mitt mönster ju har lite tightare passform; jag har inte fördjupat mig i varför. Hade jag bara tittat lite på mönstret innan jag satte saxen i mina nya fårtyger så hade jag sett det, men i min iver hoppade jag över det momentet.  Att sy prototyper av nya mönster rationaliserar jag nämligen bort emellanåt. Som nu. Jaja, det kanske inte märks så mycket när plaggen är på, kan man ju hoppas. Jag skulle också kunna korta ärmen mitt på lite och få bort lite av överflödet. Framför allt på klänningen skulle det kunna bli bra. Men jag får se hur det blir på. Och så tänker jag lära mig av misstaget!

Mönster:
Egna, strl 86

Material:
Jersey i bomull/lycr från Strömming.
Muddväven tror jag kommer från Stoff och Stil.

Bäst just nu:
Det fantastiska tyget och den härliga kombinationen med grafitgrått.

Sämst just nu:
Min konstruktionsmiss. Tänk, jag gick och var irriterad en hel dag. Först var jag så himla nöjd när jag hade gjort mönstret. Jag hann precis klart häromdagen innan lillebror vaknade efter sin middagslur och den känslan är så skön. Då gick jag ock var nöjd en helt eftermiddag istället. Men bakslaget kom alltså ett dygn senare. Men igår kväll tog jag tag i saken och gjorde en ny ärm, på mitt gamla vanliga vis, så nu känns det bra igen. Nu ska jag bara hitta ett nytt fint tyg att prova den på...

Jeanssnurr

Lillasyster älskar kjolar.  När jag frågar henne varför svarar hon att deet är för att de snurrar så bra.  Det stämmer nog, för det är faktiskt inte alla kjolar som går hem.  De som jag tycker är snyggast, tex den sexvådiga jag sydde i julas, är lillasyster inte lika såld på som jag (mer än i början, men då var det nog mest nyhetens behag).  Men de som snurrar...dem kan hon använda tills hon slitit ut dem.  Allra mest tycker hon nog om snurrkjolen jag sydde förra våren.  Därför tog jag fasta på den när jag sydde den här jeanskjolen. 

Förra gången sydde jag ihop de båda undre styckena, det övre 50% längre än överstycket och den undre 50% längre än mellanstycket.  Den här gången sydde jag de undre kjolarna olika långa, som två separata kjolar, som jag rynkade var för sig och fäste på det övre stycket.  De två kjolarna kantade jag med snedslå i olika färger.  Jag har lika mycket vidd i båda kjolerna (50% av överdelens vidd), men nästa gång ska jag rynka den undre dubbelt så mycket; det tror jag blir ännu snyggare.

Mönster:

Eget, strl 116

Material:

Tunt jeanstyg och snedslå, båda från tyghyllan.

Bäst just nu:

Att vi idag haft ett fantastisk lyckat kalas för lillasyster!

Sämst just nu:

Att jag lyckades köra min Iphone i tvättmaskinen.  Det är då man inser hur ofantligt beroende man blivit av den där lilla prylen.  Och att man har halva sitt liv integrerat i den.  Buhuuu!

Som en smäck!

Den sitter som en smäck på lillebror! Hurra så kul! Han ser ut som familjens egen lilla Emil i Lönneberga med myssen på. 

Länge har jag varit sugen på att sy en keps med motveck; tror det var Kånkarong som inspirerade mig först och sedan har många gjort det därefter. I flera år har jag haft ett mönster liggande hemma (som en snäll sykompis skickade mig, jag har glömt vem. Tack i alla fall!) och nu anså jag det vara hög tid att bocka av det på min vill-sy-lista. Jag tänkte inte så noga, mönstret var one-size-fits-all, man skulle bara utgå ifrån mönstrets rundel och sen göra linningen efter önskat huvudmått så fick de fyra motveckan bli så breda de behövde för att cirkelns omkrets skulle passa linningen. Men hu, jag hade ju inte tänkt på att de antagligen menade vuxna! Själva hatten blev helt galet stor och stackars lillebror såg ut som en clown.

Nästa kväll slutade jag att bara göra utan började tänka också. Jag ritade om rundeln (och skärmen också) och sydde om. Fortfrande för hög. Denna gång sprättade jag bara (inte så bara, förresten, det var många sömmar och stickningar) bort kullen (cirkeln) och minskade ned den med det jag provat ut att jag ville ha bort. Och ta-da, den här gången satt mössan klockrent och för första gången kunde lillebror tänka sig att ha den på utan att leka "tittut" eller "kasta mössa". Jag är faktiskt fantastiskt nöjd!

Kepsen består alltså av en rund cirkel vars radie är önska mösshöjd minus linningens bredd. Den är fastsydd i linningen med fyra motveck (eftersom cireklns omkrets såklart är mycket större än linningens, som motsvarar lillebrors hvudmått). Själva linningen är tvådelad (vlieseline på fodertyget) och skärmen fastsydd mellan delarna. Skärmens båda delar är försedda med vlieseline och är vändsydd först (klipp ned sömsmånen till ett minimum så blid det lättare att vända och få det snyggt) och sedan har jag sytt sömmar med en centimeters mellanrum för att få mer stadga i skärmen.

Mönster:
Eget, strl 50, inspirerat av ett mönster för en vuxenmössa i samma stil.

Material:
Marinblå manchester från Michas Stoffecke.
Linningens foder är i klvertyg frå DeerDot.

Bäst just nu:
Efter sju sorger och åtta bedrvöelser eller i alla fall te är mössan klar. Jag hade nästan väntat mig att den skulle bli sisådär den här gången också, men jag hade fel - den blev kanon!

Sämst just nu:
Hmm, jag vet inte, jag kan inte bestämma mig - ska jag sticka ned motvecken mot mössan eller inte? Vad tycker ni?

Liten tröja till liten Lucas

En av mina äldsta barndomskamrater och jag har hittat varandra igen efter en massa år. Roligt nog bor hon i närheten och har dessutom adopterat en liten Lucas som bara är fyra månader äldre än lillebror. Tänk så kul de kommer att ha. Och vi!
Givetvis måste lille Lucas få en present, lite sent omsider, men ändå. Min gissning är att det lilla yrvädret klär i gult mot sin olivfärgade hy, så en tröja i JNYdesigns varmgula jersey med apor och lejon (nostalgistripp igen?) borde passa jättefint. Bruna kantband och matchande täcksömmar till.  Jag sydde tröjan i storlek 92. Antagligen är det lite stort nu, men då finns det ju att växa i.

Mönster:
Ett ur mönsterpärmen. Skulle tro det är från Ottobre. Jag har inte hunnit göra mitt eget grundmönster i storlek 92 ännnu. Det är inte många storlekar jag saknar dem i nu, men just 92 är en av dem.

Material:
Gul jersey med apor & lejon. Köpt från JNYdesign för rätt länge sen nu.

Bäst just nu:
Jag har länge velat sy i det här gula tyget; jag tycker det är underbart, men tyvärr passar mina små blekfisar inte så bra i gult.

Sämst just nu:
Att maskinerna busade med mig när jag skulle sy. Jag undrar vad det är som gör att plötsligt (helst när det är bråttom) så bråkar alla maskiner, trots att de varken gjorde det före eller efter. Är det skit bakom spakarna (förlåt, pedalerna), Murphy's eller något ännu värre...?

Hejvilt kombinerat

Jag kunde inte låta bli att kombinera de här härliga tygerna i en pyjamas. Lite halvtokigt som inte blev heltokigt ändå! Visserligen är den randiga ribben något kraftigare än den andra, som å andra sidan är en lite tunnare variant, men båda är väldigt mjuka och sköna så lillebror kommer nog sova gott i sitt nya nattplagg ändå.

Mönstret är en variant på min andra. Skillnaden är att sidan är helt rak på denna. Jag har ställt ut sidan en centimeter vid stussen och sedan dragit sidlinjen hela vägen ned till foten.  Därefter mätte jag ut önskad fotvidd och drog linjen upp till grenen, som fick klara sig utan grenspets. Istället har pyjamasen fått en grenkil med motsvarande utrymme. Fram- och bakstycke är lika (bortsett från halsringningen såklart). Bakstycket är tillklippt på tygvikningen medan framstycket har fått 5 mm tillägg för knäppkant fram.  Då går kantbandet perfekt omlott.

Ärligt talat gillar jag nog den här modellen ännu mer änden andra. Det är något stilrent och klassiskt med de raka linjerna. Knäppningen med dold dragkejda kan jag ju göra på den här också, fast då gör jag dragkejdeskärningen rak (inte formad som på den andra pyjamasen) så att den följer den raka sidsömmen på den här modellen.

Mönster:
Eget, strl 86, BV +8, STV +12.

Material:
Ribb i två varianter från Strömming.
Vit interlock till kantband.
9 mm tryckknappar från The Snapstore.

Bäst just nu:
Jag är lite småkär i tygkombon faktiskt. Småknäppt va´?

Sämst just nu:
Att jag hellre vill gå ut i solen än att plocka undan i köket. Tror bestämt att jag gör det!

Vicken cirkus!

Äntligen har det blivit av. Att jag gjort ett singoallamönster till trikåplagg. Eller, ja, det skulle kanske kunna passa till vävt tyg också egentligen?   Det är ju lite som skiljer mot mitt andra singoallamönster som var tänkt till vävt tyg; tex är det bara tillagt vidd upptill här.  På den förra modellen var vidden ökad både i över- och underkant.   Sen har ärmen en lägre kulle och tightare passform den här gången.  Men det borde funka även för vävt tyg.

Jag gjorde så att jag ringade ur fram- och bakstycke lite extra och sänkte ärmhålsdjupet två centimeter på mitt grundmönster (som är bröstvidd +8 cm) och klippte sedan isär mönstret på tre ställen uppifrån och ned och lade delarna isär upptill så att bröstvidden blev + 16 centimeter istället. Nedtill ökade jag inget alls. På ärmarna gjorde jag så att jag klippte isär och breddade ärmen så att rynkningen i halsen blev 50% så fick överarmsvidden bli vad den blev. Eftersom jag har resår i ärmen blir det ju rynk när man rynkar ihop till tight passförm ändå. Resåren, förresten, gör jag lika lång som ringningen var innan jag splittade mönstret och lade till rynk.

Jag tycker modellen blev riktigt trevlig och ännu roligare blev det med JNYdesigns glada cirkustyg som jag investerade i på Syfestivalen. Ett riktigt gladtyg som gjorde sig perfekt till en sprallig singoalla!

Mönster:
Eget, strl 116

Material:
Cirkustyg i bomull/lycra från JNYdesign.

Bäst just nu:
Den blev faktiskt en liten favvis, den här singoallan. Jag tycker ofta det är så, när man syr just singoallor, att de se så trista ut innan man fått på dem. Sen lyfter de!

Sämst just nu:
Tja, det jag skrev om utseendet på plagget innan man klätt sig i det föår passa under sämt också!

Knäppningsvariation!

Nytt tyg i tyghyllan tarvar ny variant av knäppning. Eller nästan ny i alla fall; jag gjorde den på min sailorbodysuit förra sommaren. Inte alls svårt. Prymtången gör jobbet galant; först stansar man ett litet hål genom tyglagren och sen trycker man i själva öljetten. En liten lapp i samma storlek som det tänkta sprundet förstärkt med mellanlägg och overlockade kanter är lagd räta mot räta med tyget mitt fram. Sen har jag sytt en tät söm runt sprundöppningen, klippt upp sprundet, vänt över mot avigan och stickat ned lappen mot framstycket. Halsen kantade jag efteråt. Egentligen hade jag nog kunnat trycka öljetterna genom dubbelt lager kantband eftersom jag gjorde dem trevikta, men nu sydde jag ned ändarna med en liten söm i kanten istället. Någon brun anoraksnodd hade jag inte i samma ton som det nougatfärgade kantbandet så jag valde vitt (som förövrigt matchar täcksömmarna i ärmsluten).

Tyget är en supermjuk, fin ribb från Strömming. Var visst tyg som blivit kvar från MoonKids kollektion. Har inte haft glädjen att prova deras kläder innan, men efter att ha känt på den här ribben är det kanske dags?

Mönstret till bodyn är samma som i förra inlägget. Men guuuuud vilket jobb jag hade med bandkantningen! Jag har på sistone sytt mest i bomull med lycra och det tyget är töjbart i alla fyra ledder, vilket inte ribben är. Den töjer bara i längsgående riktning och det gjorde det väldigt mycket svårare för mig att få till snygga svängar med bandkantaren. Tror jag försökte åtta gånger! Kanske läge att tänka på valet av bodymodell nästa gång jag syr i ribb och ta en variant som inte har lika kraftiga kurvor som denna.

Mönster:
Eget, strl 86, samma som till denna.

Material:
Vit ribbad trikå från Strömming.
Interlock till kantband.
Knappar från The Snapstore.

Bäst just nu:
Det mjuka, härliga tyget! Så kul med olika kvaliteter och just nu finns det ju mset bomull/lycra att få tag på.

Sämst just nu:
Att vi fick en decimeter snö i natt. Suck. Tre lov i rad har vi varit sjuka hela loven och så nu det här påsklovet, när alla äntligen varit friska, har vi haft genuint skitväder hela veckan.

Mycket nytt på en gång!

Ny bodymodell, nytt tyg, lite mönsterkonstruktion och egenhändig färgning av tryckknappar. Det är mycket nytt nu!

Man kan ju tycka att det är lite onödigt att sitta och rita om sitt bodymönster när sonen snart nått den aktningsvärda åldern av ettochetthalvt och drar storlek 86. Jag menar, så mycket längre än så använder man väl inte body? Men nu är jag lite av en perfektionist så jag kunde inte nöja mig helt; jag måste testa en ny variant.  Inte för att det är säkert att det blir bättre, men det blir annorlunda.

Ändringen är varken märkvärdig eller unik, bara att den är lägre i grenen. Det som är grejen (för mig alltså) är istället hur jag kom fram till formen. Jag gillar ju att veta hur. :-) När jag ritar mönstret till en body ritar jag först ut grenen (innerlängden) och sedan sänker jag 2 cm extra för att blöjan ska få plats (det blir den "sänkta innerlängen"). Var stussen ska vara kan man räkna ut genom ta måttet fören tredjedels byxhöjd och mäta den från innerlängden och upp. Förut har jag mätt ut stussen från den osänkta innerlängden (alltså utan blöjtillägget), men den här gången gjorde jag det från den nya, sänkta innerlängden. Då blir ju formen på skärningen i grenen lite mindre brant och det gjorde rätt mycket skillnad.  Framstyckets mönsterdel klippte jag av vid stussen (efter att h ritat en mjuk form framtill) och klistrade det på bakstycket. Sen fick jag forma hörnet på bakflärpen för att den inte skulle bli för snäv för att bandkanta (vilken den blev ändå. så jag fick rita nytt och sy om!).  Det kanske blev för detaljerat och rörigt, det här, men jag själv har lagt så många timmar och så mycket tänk på sådana här detaljer att jag tänkte att det kanske finns någon där ute som blir glad över att dela mina tankar?

Javisst ja, tyget höll jag på att glömma! Det är "Var bor du lilla råtta" från Liandlo. Det tog mig evigheter att välja färgställning på Syfestivalen, men nu känns det bra. Det är lillebrors färger och vi har så mycket annat som går i röda toner. För övrigt älskar lillebror just "Var bor du lilla råtta". Vi har boken och han kommer ofta knallande med den och kryper upp i knät och vill att vi ska läsa/sjunga.

Och en sak till! Tryckknapparna! (bodyn har knäppning i grenen och på ena axeln)  Jag lyckades inte hitta några mörkbruna 9 mm tryckknapar, så jag köpte en sprayburk med mörkbrun färg på Mekonomen och lackade egna. Burken kostade 119 kr, så om man är några som går ihop blir det inte så farligt. Det man ska tänka på är att tvätta knapparna först. Jag gjorde inte det och då är risken att de är lite, lite flottiga så att färgen inte fäster helt.

Mönster:
Eget, strl 86, utveckling av detta.

Material:
Tyget "Var bor du lilla råtta" i bomull/lyrca från Liandlo. (Funderar förresten på om den sången finns på fler språk - nån som vet?)
Tunn interlock till kantband.
Silvriga tryckknappar, 9 mm, som jag färgat bruna.

Bäst just nu:
Att jag fick bodyn sydd innan Lillebror tröttnat på visan.  Jag har ju haft tyget här hemma sen i februari.
Och att modellen blev bra. Jag ska nog göra grenen lite smalare nästa gång dock, tror jag.

Sämst just nu:
Jag kände mig faktiskt lite ringrostig när jag bandkantade. Vi var lite på okant, coverpron och jag. Jag fick sy om flera gånger och till slut blundade jag faktiskt för en liten miss. Den är ju ändå för hemmabruk, bodyn. ;-)

Nostalgi

Det är inte utan att jag blir nostalgisk när jag syr i det här tyget. Någon mer som minns hur det var?  När det knappt fanns några roliga, mönstrade barntrikåer alls? När Jenny (JNYdesign) tog tag i projektet att samla ihop tillräckligt många intresserade för att kunna trycka upp 400 meter (var det väl?) av tyget själv? Hur vi bokade och reserverade massor av meter per person? Jag minns. Och bara åsynen av tyget, som jag nu faktiskt har mindre än en meter kvar av, tar fram minnen av lillasyster som liten och får mig att tänka på början av min "sykarriär".

Nu fick det orangea kanintyget bli en mjuk, skön pyjamas till lillebror. Mönstret är detsamma som till den randiga pyjamasen här, men den här gången lät jag mig inspireras av ett pyjamasmönster i Ottobre som hade en så fin dragkedjeknäppning med dolt blixtlås fram.

Mönster:
Eget, strl 86, samma som till denna.

Material:
Orange kanininterlock från tyghyllorna hemma.

Bäst just nu:
Tänk att ett tyg kan ta fram så mycket nostalgi! Bara jag ser tyget får jag ett foto av lillasyster framför ögonen. Hon sitter i sin stol i köket med världens gladaste leende iklädd sin nya kanintröja med bruna kantband.

Sämst just nu:
Jag hade inget orangefärgat dolt blixtlås, så det fick bli ett vitt. Det gör ju i och för sig inte så mycket efter som det är just dolt, men kläppen syns som en liten vit prick högst upp!

Sömntuta i randigt

"Otroligt så stor han har blivit!! Ska min lille kille fylla ut hela den där jättestora?", tänkte jag när jag såg den här pyjamasen färdig. Ja, han har faktist blivit så stor. Storlek 86. Otroligt!

Visst är den fräsch, förresten, pyjamasen? Den är sydd i randig ribb från Strömming. Väldigt roligt att sy i något annat än bomull/lycra tycker jag. Plagget får helt andra egenskaper. Till det vit/grårandiga valde jag turkosa kantband och muddar med vita knappar till. Härligt!

Mönstret är eget. Jag gjorde det först i storlek 74, sen 80 och nu 86. Lite variationer har det blivit; just den här modellen är formad vid stussen.

Mönster:
Eget, strl bröstvidd +8, Stussvidd +12.

Material:
Ny, härlig, lite kraftigare ribb från Strömming.
Interlock till kantband och muddar (jag lade till lite extra rörelsevidd i muddarna eftersom interlock inte är lika töjbart som muddväv.

Bäst just nu:
Att svägerskan och kusinerna snart kommer på lunch. Det är påsklov och kusinerna lär ha gjort en glasstårta som de ska ta med sig! Mysigt!

Sämst just nu:
Det var lite ovant att bandkanta ribben. Den töjde sig med än tyget brukar. Kanske jag skulle ha lättat lite på pressarfotstrycket? Nu blev det muddar nedtill och på ärmarna istället, men till nästa gång ska jag tänka på det!

Sommar för en treåring

När jag sydde uggleseten till de små tvillingarna fick den blivande storasystern ett plagg också; en klänning efter hennes egen smak. Det skulle vara en sommarklänning. Den skulle snurra. Och den skulle helst vara lila eller rosa. Hmm. Efter lite funderande, det fick mala ett tag i huvudet, kom denna klänning i två av Liandlos klövertyger till världen. Jag hoppas den föll den klädmedvetna treåringen i smaken! :-)

Mönster:
Eget, anpassning av denna.

Material:
Liandlos klöverjersey i bomull/lycra.

Bäst just nu:
Att jag har plockat undan i syrummet!

Sämst just nu:
Att SMHI utlovar regn och snöblandat regn hela veckan. Och vi har påsklov. Och för en gångs skull är vi friska under ett lov. Kunde man inte ha fått lite sol på näsan då?

Små under

Haha så underfundig (ha igen!) jag var när jag rubricerade det här inlägget.   Men inte mindre än sex små par underbyxor blev till under senaste syträffen. Små snuttar av fina tyger har kommit till användning och fyller nu lillasysters garderob.

Det är ett så fantasiskt bra sätt att göra sig av med små tygrester av tyger man tycker om. Nu är det ju i och för sig inte speciellt stor förtjänst rent ekonomiskt att sy ett par småbyxor, det går ärligt talat fortare att sy en tröja, men det är färgglatt och fint i tvätthögarna och det känns bra när samlingarna med tygrester kommer till användning. Plus att det är roligt att sy några par om man vet att barnen tycker de sitter skönt. Det gör lillasyster med det här, det vet jag. Jag provade ut dem när jag sydde giraffsetet.

Så dagens utmaning till alla sytokiga får vara att ge er ut i tyghögarna och sy minst ett par underbyxor av tygsnuttarna - det är bara kul att kombinera olika tyger.

Mönster:
Eget, strl 116, samma som till dessa.

Material:
Diverse olika tygsnuttar i bomull/lycra.
25 mm resåt till midjan (måttet på resåren är detsamma som midjemåttet på barnet)

Bäst just nu:
Jag har ofta svårt att ta allra sista biten av ett kärt tyg och sparar gärna. När det sen kommer till användning på ett sånt här sätt känns det så roligt.

Sämst just nu:
Att det finns en del tygsnuttar kvar att ta av. Om jag sydde på heltid resten av mitt yrkesversamma liv skulle jag nog ändå inte klara att sy underbyxor av alla mina tygrester, haha! Ok, jag kanske överdrev lite? Men många tyghögar är det...

Såååååå stilig!

Vi har varit iväg och firat min kära mammas födelsedag.  Klart barnen måste vara fina då! Det innebar dock en del pyssel för en trebarnsmor med en klättrande son som endast sover ca fyrtio minuter om dagen... Storasyster kunde som tur var ha sin sjömansklänning och lillasyster fick en ny som jag ska blogga om senare.  Till lillebror sydde jag det här setet: Ett par marinblåa byxor i chinostil, en marinblå slipover med röda och vita smala ränder plus (ta-da!) en vit finskjorta. Han var så galet stilig i sin blonda kalufs och sin nya outfit att det var värt allt jobb för de 1,5 timmar mellan middagen och att han däckade i vagnen han hann ha den. :-)
Skjortan bjöd jag ju på en liten förhandsvisning av i förra veckan. Även om byxorna och slipovern blev bra så är det rent symässigt skjortan jag är mest nöjd med. Kanske för att det faktiskt var första gången jag sydde en så detaljerad skjorta? Eller för att det var så himla sött med en herrskjorta i storlek 86?! Mönstret ritade jag själv utifrån min anteckningar jag gjort på Tillskärarakademin, fast med egna justeringar. När jag gjorde ärmsprundet kikade jag faktiskt i en Ottobretidning för att få lite tips. Det finns många fina mönster i Ottobres tidningar, men jag ville ha en slim fit (bröstvidd +12 cm) att bäras just under en slipover och de jag hittade var så förskräckligt vida! Sen fanns ingen klockren variant med de detaljer jag önskade, så då var alternativet att rita själv.  Jag hade så bråttom att jag inte hann sy en prototyp först utan tänkte att om det inte funkar får det bli en body under istället.  En sån himla tur att den passade!

Slipovern är sydd i en helt fantastisk veour som jag hittade hos Andersson & Hjalmarsson på Syfestivalen. (Hurra att de äntligen var med, förresten och att det var precis så trevliga som jag hade hoppats!). Halsringningen är kantad runt och spetsen är avsydd mitt fram.

Till byxorna har jag använt samma mönster som till dessa, men gjort dem helt raka. Jag har även försett dem med öljetter och en snott i midjan, men det synd inte på bilden, så det får ni föreställa er i fantasin!

Mönster:
Egna strl 86

Material:
Skorta: Vit bomulsspoplin från Swelogent
Byxor: Marinblått kraftigare bomullstyg från Swelogent
Slipover: Velour från Andersson & Hjalmarsson

Bäst just nu:
Det är så roligt att sy finkläder till barnen. Nu är man ju såklart alltid stolt över sina ungar, det sitter liksom inte i kläderna, men man pöser ändå lite extra när man dessutom sytt kläderna till dem!
Sen måste jag ju nämna att vi hade en fenomenalt tevlig tillställning med familjen - och det hade inget alls att göra med hemsydda kläder!

Sämst just nu:
Att jag för första gången faktiskt råkade sprätta ett nysytt knapphål när jag skulle öppna det. Gaaaah! Som tur var gick det att åtgärda med en tät sicksack, men innan det var gjort hade jag lite ångest...