Femtio.

I julas gav jag mamma en väska jag knåpat ihop. Hon blev så glad för den och har den jämt. Det borde betyda att hon gillar den, eller hur? Ett annat tecken på att det var en lyckad present är att mamma, inför att en god vän till mina föräldrar fyllde femtio i somras, undrade om jag inte kunde tänka mig att sy en likadan i present till henne. Det var med stor ära jag tog mig an uppgiften. Dock inte utan att få stora skälvan: Inte nog med att det var en så ädel valör på födelsedagen; födelsedags"barnet" ifråga är dessutom textillärare...

Designen är som sagt densamma som till den här väskan. Det som skiljer är färgerna. Jubilaren sägs gilla att klä sig i svart, så en svart väska fick det bli. Gärna med något färgstarkt till. Jag letade djupt i mina tyggömmor och förkastade för mycket retrostuk och blommigt. Ett stormönstrat tyg som jag bara valt delar av fick bli dekortyg. Det blev riktigt bra, tycker jag. Skulle inte ha något alls emot att bära den själv så jag hoppas att det blev en uppskattad present.

Mönster:
Eget, samma som till denna.

Material:
Ojojoj, från massa olika håll. Minns faktiskt inte!

Bäst just nu:
Det är trevligt mer personliga väskor. Tror det är dags att fundera på hur min egna ska se ut!

Sämst just nu:
Textillärarångesten.
Och så var det lite ont om tid och många syprojekt på gång när jag skulle färdigställa väskan.