Jeanstunika

Som någon skrev i en kommentar här på bloggen för lite sen så har jag börjat sy mer och mer kläder till mig själv.  Det är faktiskt fantastiskt roligt och jag är så glad atrt jag äntligen sprängt den mentala barriären och kommit igång att utöka min egen garderob också.  Känslan av tillfredsställelse är enorm när man har skapat ett plagg som passar i både modell, färg, storlek och stil.

Den här jeanstunikan är ett sånt exempel.  Eller möjligen med undantag av färg.  Blåsvart är egentligen inte på min färgskala, men vad gör det när tyget är så himla coolt?  Det köpte jag i Sydillas monter på Syfestivalen i våras.

Mönstret har jag gjort själv med måtten från mönstret till Cableknitklänningen.  Den här har fått prinsessskärning och är lite mer klockad nedtill.  Passar perfekt till en mage som för inte alltför längesedan huserat tre vildingar.

Den enda svårigheten rent sömnadsmässigt tycker jag är att få till halslinningen snyggt i tunn viskosjersey som denna.  Den här gången fållade jag faktiskt; dvs jag handtråcklande ned 0,5 cm sömsmån, pressade och sydde sedan med Coverpron.  Efter det tog jag bort tråcklingsstygnen:  Det blev riktigt bra.

Mönster:
Eget.

Material:
Viskosejersey från Sydilla.

Bäst just nu:
Det var så roligt; en kompis, tillika storasysters kompis mamma, som också var på Syfestivalen, köpte också av det här tyget (undrar om det inte var hon som visade det för mig, förresten, och fick mig att köpa det också?). Häromdagen klev hon ur sin bil - iklädd en i princip likadan tunika!  Vi skrattade gott!

Sämst just nu:
Maj är en helt galen månad.  Allt ska hända i maj; alla vårfester, avslutningar, uppspelningar, grillkvällar och dessutom vill man sy sommarkläder till barnen (ja, det är nu man vill sy dem, inte i mars när snön fortfarande är kvar)  och nu dessutom till mig själv. Och så vill man ju vara ute och lukta på våren!