söndag 30 september 2007
Lektäcke till liten E
Så har jag då äntligen fått träffa henne, mina vänners lilla dotter E. Så fin hon är! Tyvärr har sjukdomar och annat hindrat mig från att få se underverket tidigare.
Som välkommen-till-världen-present fick hon spindelmannenklänningen i storlek 50/56 som jag sydde förut. Dessutom hade jag sytt detta lektäcke till henne. Jag gjorde ett annat till min egen yngsta och har använt det varje dag sen hon var ett par veckor gammal. Hoppas att lilla E kan få användning för sitt.
Täcket är sytt i 16 st 25*25 cm stora rutor i fleecetyg, så det färdiga täcket mäter ca 1*1 m. På varannan ruta har jag sytt på en applikation i fleece. Dem har jag designat själv :-). För att sy på en applikation av fleece i fleecetyg behövs varken vlieseline eller lösrivbart mellanlägg. Det är bara att nåla fast med ett par nålar, välja en lagom tät sicksack och gasa. Täcket är vadderat med vadd och har baksida i bomullstyg med smala gula och vita ränder. Beskrivning på hur jag gjorde finns här. Något jag gjort bättre än förra gången var att använda extra långa knappnålar istället för säkerhetnålar. Går mycket snabbare! Dessutom sydde jag med "osynlig" tråd denna gång. Då syns eventuella ställen där lapparna inte går helt kant-i-kant inte lika väl.
Jag inser nu att det är ett år sen jag sydde mitt eget...jösses vad fort tiden går!
fredag 28 september 2007
Vändbar klänning i frotté och trikå
Ibland blir allt bara fel. Idén var bra, tyckte jag. Tygerna helt underbara; frottén från Hilco, köpt hos Michas Stoffecke, och trikån med stjärnor från Jofotex. Mönstret, avritat av en älskad vändbar klänning från Polarn, blev bra. Och klänningen ser helt OK ut på bild.
Ändå är jag inte nöjd. Fram till att jag klippt ut och sytt ihop respektive klänning gick allt bra. Jag hade då i och för sig inte kommit på att min idé att göra "foderklänningen", den av stjärntyget, lite mindre inte var så bra när man skulle ha stjärnorna utåt och en bylsig klänning i frotté inåt. Det blev knöligt åt det hållet. Men glatt oviss om detta fållade jag de båda klänningarna och tråcklade ihop ärmhål och hals. Sen skulle jag bara kanta lite snabbt med coverpron och allt skulle vara klart. HAHA! Jag höll på i närmare två timmar, körde upp typ tre meter kantremsa och fick ändå inte remsan att bli rätt. Tråden gick av, tog slut två cm från slutet, gick av igen, tog slut igen... Till slut gick jag och lade mig, alldeles för sent och sk*tförbannad!
Idag struntade jag i kantningsfoten och sydde utan den. Jag försökte vika in kanten så att det skulle bli snyggt från båda håll, men det blev sådär. Sydde de sömmarna med coverpron, för det blir ändå snyggast på båda sidorna. Ja, det är helt enkelt så att jag inte är någon hejare på att kanta på det här viset. På något ställe täckte inte sömmen invikningen, så det får jag fixa för hand. Ikväll orkar jag inte. Jag tänker sura!
Ja, jag hoppas att jag, när den värsta irritationen har lagt sig, kan tycka att den blev rätt OK ändå. Hade jag lagt ned lite mindre tid hade jag kanske inte varit lika missnöjd. Måste sy nåt enkelt snart så att jag får upp självförtroendet! :-)
Bäst just nu:
Att jag har mer av stjärntyget.
Sämst just nu:
Att jag inte har mer av frottén. Jag köpte lite för att kolla kvalitén (toppen, såklart!).
Att bandkantaren krånglar.
Att det inte går att sätta några spolarrullar på trådhållarna på Coverpron. Väldigt irriterande när man inte har så många rullar med samma färg!
tisdag 25 september 2007
Pippifeber
Det finns så många saker på min "det-här-vill-jag-sy-lista" att jag inte vet var jag ska börja. Det blir lite så när man varit ifrån symaskinerna ett tag och har hunnit jobba upp idéer istället. Det fick bli lite småpyssel för att få upp ångan!
I fredags var vi på Junibacken. Inte bara vi; tjejerna och jag, två kompisar och deras respektive två barn. Utan där var också PIPPI. RIKTIGA Pippi. Det har pratats Pippi och Världens bästa Karlsson i ett sen dess. Varför var egentligen Pippi där??? Allt detta Pippi-prat fick mig att dra mig till minnes att jag lovat äldsta dottern att sy ett kuddfodral i ett Pippityg jag köpte på Åhléns i våras. Jag rotade fram tyget längst ner i en gömma. Vips var kuddfodralet sytt. Det var ju inte så svårt. Fast det höll på att gå åt fanders. Jag hade markerat mitten med en knappnål, glömt det och gasade på med overlocken. Pang! Som tur var klarade sig kniven. Usch, så otroligt klantigt!!
Som ränta för att hon väntat så länge kunde jag ju göra något mer av tyget... En liten väska med tillhörande påse fick det bli! Utmärkt, då kunde jag öva på att göra väska! Jag tog ett kraftigt grönt bomullstyg från IKEA till foder, eftersom Pippityget var lite sladdrigt. Först av allt sydde jag på en ficka på fodret. Sen sydde jag på blixtlåset 2 cm från överkanten på båda fodersidorna. Sen sydde jag ihop foderpåsen (sånär som på ett hål jag vändsydde igenom). Sen sydde jag handtagen och sydde fast dem i ytterpåsen, när jag sytt ihop den. Därefter lade jag ihop räta mot räta (med ytterpåsen istoppad i fodret och handtagen emellan) och sydde ihop dem. Vända genom hålet - Klart!
Sen har jag länge tyckt att Ankis på Sytt mobilfodral är så snygga, men inte riktigt trott att jag kunde själv. Detta fick bli tillfället att testa kunskaperna! Påsen är sydd i det gröna bomullstyget med en ficka i Pippityg på ena sidan. Den stängs med öljetter - premiär för min del! Mycket enklare än jag trodde - fast jag satt dem på insidan först, så just detta exemplar har dubbla öljetter :-)
I fredags var vi på Junibacken. Inte bara vi; tjejerna och jag, två kompisar och deras respektive två barn. Utan där var också PIPPI. RIKTIGA Pippi. Det har pratats Pippi och Världens bästa Karlsson i ett sen dess. Varför var egentligen Pippi där??? Allt detta Pippi-prat fick mig att dra mig till minnes att jag lovat äldsta dottern att sy ett kuddfodral i ett Pippityg jag köpte på Åhléns i våras. Jag rotade fram tyget längst ner i en gömma. Vips var kuddfodralet sytt. Det var ju inte så svårt. Fast det höll på att gå åt fanders. Jag hade markerat mitten med en knappnål, glömt det och gasade på med overlocken. Pang! Som tur var klarade sig kniven. Usch, så otroligt klantigt!!
Som ränta för att hon väntat så länge kunde jag ju göra något mer av tyget... En liten väska med tillhörande påse fick det bli! Utmärkt, då kunde jag öva på att göra väska! Jag tog ett kraftigt grönt bomullstyg från IKEA till foder, eftersom Pippityget var lite sladdrigt. Först av allt sydde jag på en ficka på fodret. Sen sydde jag på blixtlåset 2 cm från överkanten på båda fodersidorna. Sen sydde jag ihop foderpåsen (sånär som på ett hål jag vändsydde igenom). Sen sydde jag handtagen och sydde fast dem i ytterpåsen, när jag sytt ihop den. Därefter lade jag ihop räta mot räta (med ytterpåsen istoppad i fodret och handtagen emellan) och sydde ihop dem. Vända genom hålet - Klart!
Sen har jag länge tyckt att Ankis på Sytt mobilfodral är så snygga, men inte riktigt trott att jag kunde själv. Detta fick bli tillfället att testa kunskaperna! Påsen är sydd i det gröna bomullstyget med en ficka i Pippityg på ena sidan. Den stängs med öljetter - premiär för min del! Mycket enklare än jag trodde - fast jag satt dem på insidan först, så just detta exemplar har dubbla öljetter :-)
Får se vad dottern säger när hon vaknar...
lördag 22 september 2007
Matchande tunika och byxor
Ja, jag har ju förut sagt att rosa inte riktigt är min färg. Men så här tycker jag att rosa är häftigt! Att liksom pigga upp något annat med. Dessutom är färgkombinationen lite ny-gammal. Jag hittade en frottéklänning från när jag var liten i en av mammas kassar (jag hade kunnat göra vad som heltst för att få tag på det tyget!). Den hade just denna kombination. Sen blev jag ju väldigt förälskad i Florins set hon gjorde för ett tag sen också...
Tunikan är sydd enligt samma mönster som domartunikan. Velouren är från Sundbybergs textilcentrum och muddväven från Stoff & Stil. Banden är ditsydda med en sån bandkantningsfot till min coverpro (läs mer nedan). Jättesmidigt! Sen blev det lite bubbligt när jag sydde ihop omlottdelarna, så jag sydde ned sömmen med en stickning på vanliga maskinen för att det skulle stadga upp sig. Den sömmen fanns inte på mönstret. Ärmarna är samma mudd som halsen och fållen nedtill är gjord med tvillingsöm. Här gjorde jag så mycket jag bara kunde av fållar innan jag sydde ihop, för att slippa fästa coverprosömmarna.
Byxorna är samma som mjukisbyxorna, fast jag tog ut dem en cm för att få dem lite mindre tightslika. Tyget (visst är det härligt!) är från Michas Stoffecke; lite tunnare och jättemjukt. Tyvärr är det lite svårare att sy i än E-slöjds stabila grejer. Men jag gissar att man vänjer sig. Här sydde jag ytterbensömmar först, fållade och sydde sen ihop innerbensömmarna - allt för att slippa fästa coverprotrådarna! Overlocktrådarna fäster jag ändå när jag syr ner sömmen mot byxbenet med några stygn för att den inte ska stå upp och skava, så det blir inget extra moment. Tyvärr var jag inte så haj på att sy fast resåren. Jag gjorde för första gången en rundel av resåren och försökte sy fast den som en mudd, först med sick-sack och sen vek jag ner och körde med tvillingsöm på coverpron. Jag måste jag dragit ojämnt, för det blev lite snett. Inget som syns när man har tunikan över! :-)
Ja, just det, jag hade ju köpt en kantbandspressarfot till Coverpron. Jäääääätteonödigt kan man tycka, och förvisso väldigt dyrt mot vad man får för pengarna. Men, OK, jag erkänner, ibland blir jag lite pryltokig och det kändes helt nödvändigt med en sån här pressarfot! Dessutom tänkte jag på att det i nästa nummer av Ottobre kommer ett mönster på omlottbody och då sitter man ju och kantar i evighet. Inte för att det är så trist att kanta egentligen, men det spar ju tid till annat.
När jag sydde kantbanden hade jag max stygnlängd och trådspänning på 9-9-9-8. Resåren sydde jag fast med max stygnlängd och trådspänning 6-6-6-5.
Bäst just nu: Fortfarande mina fina tyger! Och att det går så smidigt och blir så snyggt när man kantar med kantbandspressarfoten. Och mina nya namnlappar att fästa i sidan på kläderna.
Sämst just nu: Att jag har influensa. Segt att vara så risig att man har färdiga plagg och bilder men inte orkar skriva om dem. Att jag inte kan kanta med resår så att det blir helt bra.
onsdag 19 september 2007
Ett litet konstverk!
Jag har fått en del frågor hur jag hinner med att sy så mycket. Ett svar på den frågan skulle kunna vara att det gäller att se till att de yngre familjemedlemmarna är sysselsatta (maken klarar sig för det mesta själv :-)). Och klipper mamma i tyg så vill 3½-åringen göra detsamma. "Visst, visst, här har du en sax och en liten bit tyg, var försiktig med saxen bara." Det är kul att klippa i tyg. Ett litet tag. Sen bråkar allt. Eller så vill man ha en lika stor bit som mamma att klippa i.
Då kom jag på idén att tejpa upp dubbelhäftande tejp eller fotomonteringstejp (finns på Panduro och ser ut som en sån där tippex-mus - jättebehändigt) på vanligt papper. Sen drygade jag ut de tygbitar som redan klippts till så att det fanns en skål med blandade material och färger (små restbitar är ju ingen bristvara direkt...). Sen var det bara för dottern att börja skapa. Och se så fint det blev! (och mamma fick klippa till ett par byxor till!)
Då kom jag på idén att tejpa upp dubbelhäftande tejp eller fotomonteringstejp (finns på Panduro och ser ut som en sån där tippex-mus - jättebehändigt) på vanligt papper. Sen drygade jag ut de tygbitar som redan klippts till så att det fanns en skål med blandade material och färger (små restbitar är ju ingen bristvara direkt...). Sen var det bara för dottern att börja skapa. Och se så fint det blev! (och mamma fick klippa till ett par byxor till!)
måndag 17 september 2007
Utställda byxor i mjukt tyg
Som jag har jagat ett mönster på utställda byxor i trikåmaterial! Äntligen, äntligen hittade jag ett mönster i Ottobre 2/2000. Tack Ottobre för hjälpen! Jag ändrade mönstret lite och sydde en kanal för resåren istället för att sy fast den direkt. Jag har nån slags fobi för fastsydda resårer, fast jag i ärlighetens namn aldrig har sprättat och bytt nån någon gång!
Byxorna är sydda i ett lite tunnare sweattyg från Hilco; köpt från Michas Stoffecke. Måste verkligen lobba för dem! OK, priserna är lite höga, men kvalitet måste ju få kosta? Alla tygerna jag köpte är helt underbara... (ja, man lär köpa några stycken när man ändå håller på, eller gå ihop med någon, för frakten kostar 20 Euro)
Att göra nästa gång: Då ska jag nog bredda mönstret nån cm och sy in dem upptill. Modellen är lite som utställda tights och jag har en rätt knubbig ung dam! Sen måste jag komma ihåg att fålla innan jag syr ihop byxorna. Kanske lite fusk, men då slipper man fästa coverprotrådarna.
Bäst just nu: Mina nya tyger! Jag går och klappar på dem hela tiden och gör upp drömmar för vad jag ska använda dem till...
Sämst just nu: Att jag hade lite bråttom när jag sydde byxorna, så att jag sydde lite utanför i fållen... Sen är det ju rätt trist att fästa coverprotrådar...
Byxorna är sydda i ett lite tunnare sweattyg från Hilco; köpt från Michas Stoffecke. Måste verkligen lobba för dem! OK, priserna är lite höga, men kvalitet måste ju få kosta? Alla tygerna jag köpte är helt underbara... (ja, man lär köpa några stycken när man ändå håller på, eller gå ihop med någon, för frakten kostar 20 Euro)
Att göra nästa gång: Då ska jag nog bredda mönstret nån cm och sy in dem upptill. Modellen är lite som utställda tights och jag har en rätt knubbig ung dam! Sen måste jag komma ihåg att fålla innan jag syr ihop byxorna. Kanske lite fusk, men då slipper man fästa coverprotrådarna.
Bäst just nu: Mina nya tyger! Jag går och klappar på dem hela tiden och gör upp drömmar för vad jag ska använda dem till...
Sämst just nu: Att jag hade lite bråttom när jag sydde byxorna, så att jag sydde lite utanför i fållen... Sen är det ju rätt trist att fästa coverprotrådar...
onsdag 12 september 2007
Hundtröja
Den här tröjan har jag skapat ihop med äldsta dottern. När hon en dag stolt visade upp sin fina hund hon hade ritat kom jag på att den skulle göra sig bra på en originell tröja till henne själv. Nu måste ju jag i ärlighetens namn säga att just hund kanske inte är det första jag tänker på när jag ser den här figuren - den för snarast tankarna till en bild på ett uppförstorat kvalster som jag sett i nån apoteksreklam nån gång! Men den är SÅ fin och hon är så stolt, min goa tjej! Och jag också!
Mönstret till tröjan kommer från Ottobre 3/2004. Tyget är från E-slöjd och muddväven, som även hunden är gjord av, är beställd från Stoff & Stil. Tröjan är ihopsydd med overlocken, kantsömmarna och stickningen av axelsömmarna är gjorda med trippelsömmen (som på baksidan bildar den trippla täcksömmen som syns på bilderna) på Coverpron. När jag sydde fållen och ärmsluten hade jag steglängd 2,5, differentialmatning 1,25 och trådspänning 4-4-4-3. Det blev bra. Enligt mönstret skulle det egentligen vara en hank och en fastsydd knapp, men jag valde att sätta dit en tryckknapp med Prymtången istället. Den klarar faktiskt dubbla muddtrikåfållar utan att knapparna lossnar, vilket inte min HemLinetång gjorde.
Applikationen är sydd med satängsömmen på den vanliga maskinen. Jag hade den lite bredare när jag sydde fast motivet (hade vliesofix först och sen lösrivbart mellanlägg på baksidan) och lite smalare när jag sydde ben och svans. Ögonen är sydda på samma vis fast med svart tråd.
Jag hade gjort klart tröjan när jag hämtat dottern på dagis. Den eftermiddagströtta trumpenheten byttes mot ett stort leende när hon fick sin nya tröja. Det återstår att se hur jag ska få av den när det är sovdags...
Tack för inspirationen, Carolina, som tidigare har gjort en liknande åt sin son.
tisdag 11 september 2007
Muddjeans
Det är mycket "mudd-" just nu...
Men det är ju så himla praktiskt!!! Inget skav, mjuka, lätta att ta på. Och de är enkla att sy och går att variera i det oändliga. Senaste bidraget till samlingen är dessa muddjeans. Mönstret är samma gamla vanliga, från Ottobre 5/2006, fast med mudd på benen också.div>Fickorna ritade jag själv och sydde på innan jag sydde ihop byxorna. Namnlappen strök jag fast med vliesofix innan jag sydde på den på ena fickan. På den här modellen finns ju ingen bensöm att fästa en namnlapp i. Alla sömmar försåg jag med stickningar, dvs jag pressade och sydde fast sömmen mot byxan, eftersom tyget inte var lika mjukt som velour. Nästa gång tror jag att jag testade med en avvikande färg, typ orange, för att få lite mer jeanskänsla.
För att vara denim, var det ett otroligt mjukt tyg jag hittade. Det var väl därför jag slog till, på ett av mina Jofotexbesök i våras. Sen har det legat och väntat på rätt tillfälle! Den marina mudden är nyanländ från Stoff & Stil.
söndag 9 september 2007
"Domar"tunika med halv omlottskärning
Snacka om retrokänsla! Den här kreationen för åtminstone mig närmast tillbaka till 50-talet (eller möjligen till Råsunda?!). Jag hade inte riktigt sett det framför mig när jag satte igång. Den brun-vitrandiga trikån köpte jag från MG Tyger i våras. Då tänkte jag inte på att ränderna var på andra ledden. Det är ju lite det som är avigsidan(!) med att köpa över nätet - att man inte kan känna på tygerna och uppskatta tjocklek och så. Nu kändes tyget i och för sig lika elastiskt i båda ledder, men jag vågade inte avvika från stadkanten som trådrakt. Det fick bli randigt på höjden istället! Från början hade jag först fingrat på lite röd muddväv, sen bestämt mig för och klippt till vit, men så hittade jag en restsnutt av min älskade bruna på Jofotex i helgen. Hurra! Och det blev mycket bättre.
Tunikan är sydd med ett bakstycke och ett framstycke som är kapat ca 2 cm från ärmhålets nederkant. Överdelen är två likadana bitar, som först sytts på bakstycket och sedan kantats runt halsöppningen, lagts omlott och sytts fast mot framstycket. Väldigt enkelt, faktiskt. Jag fållade ärmar och nederkant med CoverPron och använde kedjesömmen till halslinningen, men det hade funkat lika bra med tvillingnål.
Mönstret har jag snott ihop själv. Det är inspirerat av omlottunikan i Ottobre 4/2007, omlottröjan i Ottobre 3/2004 och lite egna influenser. Medan jag sydde var jag lite skeptisk. Sådär som man kan vara när man klippt till i förväg för att vara i startgroparna, sovit på saken och sen haft lite svårt att komma igång. Under tiden har det börjat bli lite UFO-varning (=unfinished object). Nu när den är färdig är jag dock väldigt nöjd. Jag tänkte att den skulle passa till de bruna velourbyxorna och manchestermuddisarna. Och den funkar nog även med bara ett par strumpbyxor, åtminstone i början. Min åttamånaders blir en 50-talshemmafru i ett nafts!
onsdag 5 september 2007
Manchestermuddisar
De växer... Byxor har blivit en bristvara i lilltjejens garderob, trots mitt ihärdiga knåpande. Jag letade runt lite bland favorittygerna och hittade den mjuka, bruna manchestern som jag hade till manchesterklänningen. Den, tillsammans med den sista biten av min bruna muddväv (väntar på ny från Stoff & Stil - hoppas den är lika bra), blev dessa manchestermuddisar. Jag gillar verkligen muddbyxor. De är mjuka och bekväma, sitter bra och är dessutom snygga.
Mönstret är detsamma som till dessa och dessa - Ottobre 5/2006. Även om mönstret är avsett för stretch tycker jag att det går bra att använda även vävda tyger. Testade även på linnebyxorna i somras, men då utan mudd nedtill.
Mönstret är detsamma som till dessa och dessa - Ottobre 5/2006. Även om mönstret är avsett för stretch tycker jag att det går bra att använda även vävda tyger. Testade även på linnebyxorna i somras, men då utan mudd nedtill.