Två par byxor

När jag sytt färdigt den gula elefantklänningen kom jag på att jag inte hade något bra att ha till den. Det skulle ju vara i gult eller brunt. Helst brunt. Och eftersom jag resan tidigare tänkt att jag saknat något att ha till den fina "Fem-myror-är-fer-än-fyra-elefanter-tröjan" jag köpte på Lindex i våras tänkte jag att det var lika bra att sy dem på en gång när maskinerna ändå var trädda i brunt.

Bootcutbyxorna är sydda i en tunn stretchjogging med lycra i som jag köpte på Ohlssons tyger tidigare i vår. Den är helt underbar och jag förstår verkligen inte varför jag bara köpte en meter?!! Jag hade lätt kunna göra av med det tredubbla. Mönstret här kommer från Ottobre 2/2000.

Pirattightsen kommer från Meedoms "Börnetöj 0-4 år", men är något sänkta i midjan. Deras storlekar är stora, så jag gick ned i storlek och då passar de bra. Tyget kommer från SewSannes och är en jättemjuk, skön trikå som heter "French Terry". Jag köpte det egentligen för att jag trodde att "French Terry" var stretchfrotté, men det var det ju inte! Men mjukt och skön var det och någon bloggläsare kanske kan agera lexikon för mig? :-)

På bilden syns hur pirattightsen matchar elefantklänningen (som snarare blev en elefanttunika efter tvätt eftersom jag var så ivrig att jag sydde först och tvättade sen!). Med på bilden är även "Bosse"; yngsta dotterns snuttefilt. Som kuriosa måste jag bara skriva om min nära-döden-upplevelse när Bosse kom bort på Coop i går. Vi hade handlat och jag packade ur varor och ungar och missade att Bosse låg kvar i kundvagnen när jag ställde tillbaks dem. När jag kom hem med en djupsovande dotter och skulle lägga över henne i vagnen upptäckte jag vad som hade hänt och kastade mig tillbaks (körde alldeles för fort) för att hinna få tag på den kära snutten. Utan den hade livet varit en katastrof för både lilltjejen och mig! Naturligtvis var vagnen och Bosse borta. Den var och handlade mat nånstans på stormarknaden. Jag fick slita upp min sovande sötnos, ta med storasyster och försöka hitta stackars Bosse. Med gråten i halsen sprang jag med en unge i famnen och en i handen in till informationen och hörde efter om de fått in någon skrynklig, lortig snuttefilt. Det hade de inte. Men de kunde tänka sig att efterlysa den. Så medan det lät i högtalarna "Viktigt kundmeddelande: Har någon hittat en snuttefilt, var vänlig kom med den till Informationen" sprang vi omkring och försökte titta i så många kundvagnar vi kunde. Två gånger ropade de samma meddelande om borttappad snuttefilt (kan berätta att det lät lite festligt; det var säkert en och annan småbarnsförälder som drog på smilbanden) innan det lät över hela Coop Forum: "Kundinformation: Snuttefilt upphittad!" Jag vet ärligt talat inte vem som blev gladast, jag eller dottern.

Puh, det var kuriosa, det :-)