Till en liten tjej

Det är nu över en månad sen jag var på besök hos min kompis J. En av vinterns allra härligaste dagar fick jag och tjejerna hälsa på hos henne och hennes goa ungar. Efter snowraceråkning och snöbollskrig gick vi in och satte oss i soffan och kikade på lite medhavda KokaLalkläder (ja, hon hade bett mig ta med, jag tog inte med mig och plockade fram min påse sådär utan anledning mitt i kaffet!). Just då hade jag sytt klart tröjan med ett "A". Den blev hon så förtjust i och började fundera lite. Några dagar senare kom ett litet mail om att en snuttefilt var upphittad :-) och en undran om jag skulle vilja sy ett par tröjor till hennes dotter.

Absolut! De fick gärna vara i turkost. Jag förslog mörkturkosa eller bruna dekorsömmar och båda fick tummen upp. En delfin på ena och friidrottsmotiv på den andra. Delfinen hade jag sedan tidigare och googlade jag på Kajsa Bergqvist blev det rätt enkelt. Att hitta en bild, alltså. Själva applikationen var ju förstås lite pillig! Såhär gjorde jag den.

Mönster:
Ottobres Creative 301. Jag har så länge tänkt göra ett helt eget tröjmönster, men det är så svårt att komma längre än till tankestadiet, för alltid blir det så bråttom när jag ska sy och så finns ett färdigt mönster liggande bredvid sybordet. Men snart ska jag göra verkligenhet av mina planer. Det vore så roligt att ha sitt alldeles egna mönster, utifrån det bästa från alla plagg och mönster man provat.

Material:
Den ena tröjan är sydd i interlock och den andra bomull/lycra, båda från Hilco (köpta hos Nea Nobelle resp Tygpyssling).
Mudd från Stoff och Stil (brun) och Jofotex (mörkturkos i samma färg som flodisarna)

Bäst just nu:
Att jag äntligen är klar med tröjorna. På något sätt drar jag mig ofta lite för såna här plagg. De kräver en kraftansamling, lite som inför en tenta, innan man lyckas hugga tag i det. Många moment som kräver koncentration; dekorsömmarna, att ta fram motivet, applikationen, själva tröjan.
Sen tycker jag själv att höjdhopparen blev allra tuffast!

Sämst just nu:
Äh, det finns ju alltid en massa smågrejer som man vill ha helt perfekta. Tex halslinningen hade jag velat ha helt jämn. Men ibland kan jag tycka att jag borde ta en promenad till vilken barnklädesbutik som helst och vrida och vända på lite plagg så jag får ner mig själv på jorden lite och lägger ribban (passande i det här inlägget!) på rätt nivå.

Nyekiperade dockor

Det har pysslats med dockgarderoben här hemma.

Det är rätt länge sen jag tänkte att jag skulle knåpa ihop en omlottbody till dockorna. På något vis är det det ultimata bebisplagget för mig. Jag vet inte om döttrarna tycker samma sak, eller om det var lyckan över riktiga tryckknappar, men de blev i alla fall helt till sig över de nya kläderna. Egentligen var bodiesarna tänkta till två lika stora dockor, men eftersom det är prototyper blev de olika stora. Nu i efterhand kan jag kontatera att det var helt optimalt eftersom lillasyster har börjat föredra sin lilla docka som faktiskt inte har några andra kläder än de hon kom med.

När jag ändå var i farten sydde jag en jacka i elefanttyg också.

Mönster:
Eget

Material:
Ugglor och elefanter från Jofotex
Vit interlock från Nea Nobelle
Små mimitryckknappar från Snapsource

Bäst just nu:
Utan tvekan uppskattningen!
Dessutom var det roligt att äntligen prova de små tryckknapparna från Snapsource som jag köpte i våras men inte provat förrän nu.

Sämst just nu:
Jag skulle behöva göra en tredje för att få till den helt optimalt!

Pyjamasnytt

Mina finisar har fått nya pyjamasar! Det började med att lillasyster verkligen BEHÖVDE en ny pyjamas. Sen fortsatte det med att flodhästtyget anlände och att jag såg Stratus jättefina flodispyjamas i senapsgult och lime. Valet var gjort. En turkos flodispyjamas à la Meedom med limefärgade muddar. Jag ville ha den i storlek 92, ritade av mönstret i storlek 92. Och fick nånstans närmare strl 104 skulle jag tro! Från början hade jag bandkantat benen men kantbanden klipptes snabbt av och byttes ut till muddar och nu är pyjamasen fullt användbar om än med lite växmån.

Man kan ju få för sig att helsydda pyjamasar passar bäst till lite yngre barn. Det konstaterade storasyster 5 år snabbt, att så var det minsann inte alls. Hon "önskade" sig också en och fick välja själv bland tygerna. Röda elefanter med koboltblå mudd. Ett riktigt bra val!

Behöver jag säga att de älskar sina pyjamasar?! Helst skulle de ha dem oavbrutet utan att jag någonsin tvättade dem.

Mönster:
Meedom Börnetöj 0-3 år resp 4-7, form 1 strl 92 och 6 år.

Material:
Flodhästtyg, elefanttyg och koboltblå mudd: Jofotex
Limegön mudd: Stoff och Stil
Tryckknappar från Prym

Bäst just nu:
Det behöver nästan inte sägas: Att se glädjen över de nya pyjamasarna! Jag tror det är extra roligt för storasyster att få vara lite som lillasyster...

Sämst just nu:
Jag gjorde två varianter på halslinning; den lilla bandkantade jag och den stora sydde jag på en rullå som jag rundade i hörnet. Jag provade mig lite fram och tror att den senare blir bäst. Lite ytterligar träning kvävs dock för ett perfekt resultat.

Mer tuttifrutti!

Jag har sytt ett par multifärgade retrobrallor till! Den här gången i storlek 86.

Det ser ut som att fotot är redigerat till att vara svartvitt i bakgrunden. Så är det inte. Det är bara ett bevis på hur våren förvandlades till tristess. Nu är det dessutom en halv decimeter snö där fotot togs...

Mönster:
Eget

Material:
Velour från Jofotex (gul), Nea Nobelle eller Tygpyssling (rosa), Andersson & Hjalmarsson (turkos) och hmmmm - kanske Textilcentrum (lime).

Bäst just nu:
Jag blir glad av att få sy i sån många färger. På samma sätt som man blir pigg av lite sol på näsan blir jag pigg av att få hålla på med färg!

Sämst just nu:
Är för tillfället lite sytrött. Antar att det är våren samt en rätt aktiv tvååring som bidrar med det. :-)

Till Tyskland.

Av min kompis L fick jag äran att sy två tröjor till hennes kompis två söner. Hon tänkte själv ut designen med elefanttyg på ärmarna, enfärgat fram- och bakstycke och en brödernas första bokstäver som applikation. Rött och brunt. Jättehärlig och personlig syskonkombo, tycker jag.

Det är lite kul, för de här två bröderna bor i Tyskland och i och med det har min Kokalalplagg fått nya hem i Tyskland, Norge, Finland, Kina och Sverige. Visst är väl det kul?

Mönster:
Ottobre Creative Workshop 301. Det går bara ned till strl 92, så jag fick göra en egen 86:a (den röda tröjan är strl 86 och den bruna 110).

Material:
Elefanttyg och interlock från Jofotex.

Bäst just nu:
Att kära L blev så glad för tröjorna. Och jag blev faktiskt också lite glad när jag såg dem bredvid varandra. Precis sån syskonmatchning jag gillar!

Sämst just nu:
Den uppmärksamme har kanske noterat att namnbanden sitter lite olika... Jag missade såkalrt att sy fast det ena i sömmen och fick ta DET SISTA av mina andra, vanliga. Det visa på behovet att faktiskt ha några vanliga i hyllan också. Får väl ta en liten beställnign till till Mina Namnband...

Och förresten...
Så hörde jag bofinken i förrgår! Och koltrasten flöjtar, gulsparven har drillat några melodier, snödropparna står och huttrar i rabatten och de första krokuserna kommer att prunka så fort temperaturen stiger bara några grader! Underbart!

Vem har sagt...

...att man inte kan ha traktorer på sin klänning?!

Jag är faktiskt galet nöjd med den här idén: En traktor som pappa ritade förra våren (och som blev till en annan traktorklänning och en traktor t-shirt) utvecklades till att bli ett mönster med massa småtraktorer. Det gjordes till en schablon med hjälp av screentryckssetet och sen tryckte jag på E-slöjdstrikå. Det var enklare än jag trodde att mönsterpassa, men jag inser att jag måste vara noggrann med hur hårt jag trycker och vilken vinkel jag har på rakeln, annars blir trycket olika kraftigt och det syns rätt väl på ett så stort tryck.

Faktiskt är det annars väldigt synd att det är så svårt att få tag på tjejkläder med traktorer och annat på. Me&I hade en tröja för några år sen, vet jag, men annars. Min yngsta, liksom hennes storasyster tidigare, älskar traktorer och ropar "Moffa" så fort hon ser en (och så fort hon ser en karl över 55 över huvudtaget - visst var det snällt, pappa!). Såklart man kan gå till pojkavdelningen (varför förresten så uppdelat?!), men då är det mesta blått, brunt och mörkgrönt. Vilket i och för sig kan vara fint också, men lite variation skadar ju inte. Därför kände jag mig nästan lite busigt trotsig när jag sydde den här klänningen. Det var så kul att kombinera traditionellet killigt och traditionellt tjejigt i en rosa klänning med traktorer.

Mönster:
Eget

Material:
Trikå från E-slöjd
Mudd från Nea Nobelle

Bäst just nu:
Det känns lite stort att ha gjort hela plagget, från design till tryck och sömnad. Och just det att få plagg som inte går att få tag på i handeln.

Sämst just nu:
Den stora nackdelen med att trycka tyget själv är att färgen måste fixeras. Varje fläck ska strykas 3*20 sekunder. På fram-/resp bakstycke blev det 12*3*20 sekunder =12 minuter. Plus lite extra tid för justering av strykjärn mm. Så säg en kvart för varje. Och ärmarna. Så ungefär 40 minuter tog det bara att stryka...

Sen får man ju inte stryka på trycket (utom när man fixerar, men då håller man ju järnet still). Det missade jag när jag skulle pressa en söm. Då smetar färgen lite. Inte mycket, för jag kom på mig. Och har jag tur går det bort i tvätten. För det är ett annat tips: Blir trycket fult - skölj ur och släng det direkt i maskinen, så förvinner det och du kan göra ett nytt försök!
Att en del traktorer blev lite kraftigare än andra.

Retrobrallor till flodisar

En bloggläsar hörde av sig och undrade och jag kunde sy ett par retrobrallor som passade ihop med de turkosa flodhästarna. Hon tänkte nämligen sy en tröja själv och vill ha ett par matchande retrobrallor. Det var väl kul?

Av alla mina nyanser på turkos velour (jag har säkert 5-6 stycken!) var det den här från Andersson & Hjalmarsson jag föll för. Den är samma färg som flodhästtyget, fast en nyans ljusare. Jättefint ihop. Till det skulle det vara en svart stjärna, svarta muddar och svart kantband.

Mönster:
Eget

Material:
Velour från Andersson & Hjalmarsson
Mudd från Jofotex (Tack för hjälpen, Johnny!).

Bäst just nu:
Tycker velouren och flodisarna blev fina ihop. Jag tog en bild så man kan se.

Sämst just nu:
Att det tog sån tid att få upp bilderna på bloggen. Jag skyller på att vårtröttheten slagit klorna i mig. Att man kan bli SÅ trött av lite ljus. Konstigt egentligen, för idag är faktiskt första soliga vårdagen. Fast i lördags sjöng koltrasten för första gången, så våren är väl på väg ändå.

En 50-talsinspirerad "dagisväska"

Nu var det ett tag sen jag sydde en dagisväska. Glädjande nog fick jag chansen efter att min kära svägerska frågat om jag inte ville sy en till hennes kompis. Klart jag ville! Svårigheten var att få till en stil som skulle uppskattas. Jag fick veta att kompisen gillar svart, vitt, rött och grönt. Helst inte för många färger på en gång. Gärna lite inspirerat av 50-, 60- eller 70-tal. Så här fick det bli!

På insidan finns en liten ficka i precis lagom storlek att rymma ett litet matchande näsduksfodral...

Mönster:
Från Knåpmodern.

Material:
Lite grövre bomullstyg från Åhléns för ett par år sedan.
Kraftigare bomullsväv till foder. Köpt på Jofotex.
Svart snedslå.

Bäst just nu:
Jag är klart nöjd med valet av svart snedslå. Det hade jag ingen hemma, så jag fick knalla till lokala skomakaren; han är välsorterad!

Sämst just nu:
Lite tjatigt, men det är ändå osäkerheten över huruvida den gick hem eller ej.

Inför sommaren

Förra året blev jag lite tagen på sängen när våren kom. I år ska jag vara lite bättre förberedd och se till att smyga in lite vår- och sommarplagg mellan beställningarna. Visserligen är det ju oftast shorts och byxor som saknas, men även en liten elefanttunika kanske kan vara på sin plats?

Mönster:
Eget, strl 92

Material:
Stretchjersey med elefanter från Stoff&Stil. Tyget är ganska tunt, så det passar bättre till en T-shirt eller klänning som inte ska bäras utanpå, tycker jag.

Bäst just nu:
Jag gillar ju det här tyget! Och modellen är så rolig att sy, så jag får säga att det bästa just nu var att jag fick tummen ur!

Sämst just nu:
Att tyget, trots att jag bara körde tyger med vit grundfärg och påtryckt mönster, liknande färger och även slängde med en colour catcher, fick en anings aning rosa färgton på tyget. Hoppas det försvinner i nästa vätt. En liten varning är i alla fall på sin palts - jag tycker Stoff och Stils tyger färgar rätt mycket (har märkt det även förut - är det nån annan som har samma erfarenhet?), så var noga med förtvätten och tvätta med liknande färger!

Lille katt...

Maskerad. Det här är nog det jag hela tiden drömt om att få göra i och med att jag har lärt mig sy. Egna maskeradkläder till ungarna. De önskar sig och jag syr. Jag tror kanske att jag hade en dröm om något sånt när jag var liten. Åtminstone minns jag att jag länge hade en indiandräkt högt uppe på min önskelista, men nån sån blev det aldrig.

I alla fall. Trots att jag sett fram så mycket emot att få sy det mina töser vill klä ut sig till var det närapå att den här katten aldrig blev av. Hinner inte, måste ju göra mönstret, massor av annat att sy... Men så stannade jag upp och tänkte "Vad är det egentligen som är allra viktigast att sy?? Varför syr jag?!" Jo, det är ju min hobby, det ska vara roligt och med en sån här sak gör jag verkligen min dotter glad! Och jag var nästan rörd av glädjen över kattskrället! Som bortblåst var oviljan att klä ut sig och spela teater. Min lilla söta tjeja travade i snålblåsten med svansen uppknuten dubblevikt med en hårsnodd för att inte släpa i marken.

Maken hade visst fått lite McDonaldsreklamvibbar bland alla prinsessor och batmans på kalaset. Ni vet, där killen kommer in utklädd till ett skelett mitt i luciatåget. Så avvikande var tydligen dottern i sin kostymering, alltså! :-) Men det hade gott bra och maskeradpremiären blev ett positivt minne.

Nu till sömnaden: Jag ville ha en rätt kroppsnära dräkt; jag tycker katter ska vara smidiga och inte mysbyxpösiga! Själva overallen är därför en två storlekar för liten heldräkt i form 1 från Meedoms Börnetöj 4-7 år. Jag sydde till strl 104/110 (heter 5-åring i boken, men min femåring som är högst vanlig, mäter 116), trots att dottern nu drar strl 116/122. Och det blev perfekt. Tog längd till form 2 och sydde dessutom på vikbara muddar så dräkten förhoppningsvis kan användas igen. Huvan, öronen och svansen har jag lånat från boken "Sy barnen utklädningskläder", dock med en hel del anpassningar. Från att vara en löstagbar väpnarluva gjorde jag den till en luva som satt fast på dräkten och knäpptes omlott framtill med karborrband, lite som en våtdräkt. Svansen gjordes betydligt smalare och syddes först fast i mittsömmen bak och sen även för handför att få ett "runt" fäste. Öronen är stoppade och påsydda efteråt.

Magen och svanstippen spraylimmade jag fast på de färdigtillklippta mönsterdelarna. Sen sydde jag fast dem som en applikation och klippte bort det bakomliggande tyget efterår. Annars var jag rädd att det skulle blivit lite för tjockt, framför allt till blixtlåset (som jag för övrigt sydde fast utan formband, bara overlockade kanten innan, och det gick hur bra som helst). Muddarna (=tassarna) gjorde jag i velour; tre bruna och en vit.


Fast kostymen var ju bara första delen av kalset. Sen har man ju det där med presenten... Den här gången fick det bli nyinköpta kulor och en hemsydd kulpåse med födelsedagsbarnets initial som applikation.

Mönster:
Själva overallen: Meedoms "Börnetöj 4-7 år", storlek 5 år, form 1.
Kattdetaljer: Anna Karlströms "Sy barnens utklädningskläder"
Plus en del egna anpassningar

Material:
Nougatbrun velour från Swelogent
Gräddvit och rosa velour från Jofotex
Dragkedja
Vlieseline
Spraylim
Kardborrband
Vadd till stoppning av svans och öron

Bäst just nu:
Jag är faktiskt nästan lite hög! Varför gör jag inte sånt här lite oftare?! Det är ju just sånt som inte går att köpa och som är så himla roligt att åstadkomma. Så nu vet ni som är min min bekantskapskrets var det finns en kattkostym att låna till nästa maskerad. :-)

Min fina lilla tös satt och åt middag i sin kattdräkt och hade nog gärna sovit i den också. Fast hon tyckte svansen var lite ivägen!

Sämst just nu:
Jag har lite dåligt samvete för att jag prioriterade ned en beställning till förmån för detta. Men det får nästan ses som force majeure, eller? Framförhållningen på barnkalas är ju inte enorm och man sätter sig ju inte och syr en kattdräkt "ifall-hon-skulle-bli-bjuden-på-maskerad-och-just-då-känner-för-att-vara-katt-och-det-dessutom-innan-hon-växer-ur-storlek-122!" Hoppas jag är förlåten...

Annorlunda undisar

Det blev lite tyg över efter de två födelsedagspresenterna (den här och den här). Dottern hade sneglat avundsjukt på skatartyget, så jag tog den lilla biten som blev kvar och knåpade ihop ett par underbyxor. Det blev succé!

Av någon anledning har jag dragit mig för att sy underkläder. Jag har nog tyckt att det har känts lite väl "hemsytt", av någon dum anledning. Nu när jag väl har sytt ett par är jag jättenöjd. Passformen är toppen och dottern älskar dem. Det kommer att bli fler.

Jag känner mig faktiskt nästan lite busig som syr trosor i skateboardåkartyg. Men det var ju det tyget som dottern gillade. Klart jag förstår att att affärerna inte säljer såna underbyxor, men då är det ju lite kul att sy dem själv!

Mönster:
Ottobre 4/04

Material:
Skatartyg i bomull/lycra från The Fabric Fairy.

Bäst just nu:
Att jag äntligen fattar att man faktiskt kan sy underkläder själv, utan att det är det minsta konstigt. Det ligger tre par till tillklippta här hemma.

Sämst just nu:
Jag vill tvätta mina underkläder i minst 60 grader. I den temperaturen blev det här tyget trist direkt; urblekt och lite noppigt.

Vårkänslor kanske?

Faktiskt lite tokigt. Att mitt i varannandagsvädret sitta och sy en galet somrig solhatt. Inte det minsta vintergäck har man sett skymten av, men kanske, kanske var det koltrasten jag hörde på väg till dagis i eftermiddags? Var det månne den känslan eller de, efter lyckligt plaskande i smältvattensrännilar, genomblöta overallerna som fick mig att vilja sy en solhatt? Vet inte. Vad jag däremot vet är att jag länge velat sy just en sån här modell. Detta första försök är en utveckling av mitt mönster till hawaiihatten från förra sommaren. Den blev knappt använd... Därför ville jag ha den nya varianten på hatt lite tuffare än den förra. Florin, tack för inspirationen, du gör så fina hattar!

Vid första försöket ställde jag ut brättet för lite nedtill, så det fick jag göra om. Efter att jag justerat det gjorde jag överdelen på tok för lång och brättet likaså, men det gick lätt att justera genom att sy en söm innanför. Till nästa exemplar ska jag försöka "slipa av" rundningen på tårtbitarna lite samt att ställa ut brättet ytterligare en två cm. Men den funkar som den är, det tyckte i alla fall dottern. :-)

Mönster:
Eget

Material:
Tyg från loppis samt lakansväv som foder.

Bäst just nu:
Jag har haft tyget rätt länge men inte vetat vad jag ska göra av det. Men det här blev det härligt till. Sen är jag glad för att jag är på god väg att få till ett solhattsmönster jag gillar. Gissar att halva bekantskapskretsen kommer att bli försedda med solhattar till våren...sol-och-molntyg, elefanter, landskapstyg... Ja, det finns hur mycket som helst!

Sämst just nu:
Att jag har åkt på nån liten elak bacill som inte vill ge med sig. Trött och sliten och irriterad, som man blir när man inte orkar. Då ska man egentligen inte sy. Blir så lätt fel då...

Klänning i ny färgkombo och en livebild

Jag sydde ju en prototyp på min KokaLalklänning till yngsta kusinen. Tydligen blev den väldigt poppis därhemma (vilket glädjer mig mycket!), för den har redan fått äran att gå på två kalas. Snälla svägerskan (svägerska, förresten, låter inte det hårt? Eller gammalt, eller nåt? Skulle vilja ha ett bättre ord!) mailade en bild på sin stolta fyraåring. Roligt att kunna visa hur klänningen ser ut på? Visst är hon fin? Nu beskar jag ju bilden lite, men hon var fenomenalt söt innan, kan jag lova! Snyggt med de randiga strumpbyxorna till, eller hur? Tänk att hon har blivit stora tjejen!

Sen har jag sytt en klänning till åt en bekant som hade en klänning i grönt med vita hjärtan och någon rosa detalj på - tror det var Me&I? Den klänningen var en favorit och är nu urvuxen. Jag kunde inte låta bli att försöka finna en liknande färgkombination till henne som överraskning.

Mina nya KokaLal-lappar

Nu är det nog nästan två veckor sen jag fick hem mina nya namnlappar. Jag har redan fått flera frågor om den och har lovat att skriva ett inlägg.

Namnlapparna kommer från Mina Namnband (samma ställe som jag beställt mina vanliga, ovikbara från) och är "specialbeställda", dvs att man inte bara kan gå in och förvälja text, man måste designa dem och be om offert. Eftersom jag har tröttnat lite på att tycka mig ha sytt färdigt ett plagg (eller flera) för att sen inse att jag har namnbands-påsömnad kvar ville jag vikbara lappar att fästa i sömmen. För att beställa dessa måste man ta 500 st. Efter att ha beställt 50 eller 100 namnlappar åt gången ett antal gånger insåg jag att jag faktiskt sannolikt kommer att ha avändning för dem alla.

Åter till själva "designandet" (tack GobliGobli och Joacim på Mina Namnband för hjälpen!). Först öppnade jag ett dokument som jag gav upplösningen 300 dpi och måtten 3*4,5 cm. Sen var det bara att skriva och färglägga. Eftersom jag ändå skulle specialbeställa lapparna och kunde få dem exakt hur jag ville ha dem ville jag göra dem lite unika, men ändå inte ändra för mycket. KokaLal ska liksom se ut på sitt sätt. Det är som ett varumärke för mig.

Höjden 4,5 fick jag genom att ta framsida+vikmån+baksida (2,2+0,1+2,2 cm). Framsidan (och baksidan såklart, eftersom den är identiskt!) är alltså 2,2 cm hög: text 6 mm, mellanrum ovanför text 3 mm, under text 3 mm och sömsmån 1 cm. Framför och bakom texten har jag 2 mm mellanrum.

Vad kostar då kalaset? Ja, det beror nog lite på hur man utformar sina lappar. Mina kostade 1.950 inkl moms. Plus porto. Leveranstid ca två veckor. Om jag är nöjd? Jätte!! :-)

Kul just nu:
Att min yngsta skuttar runt och skriker "KokaLal! KokaLal!" när hon får syn på lapparna. Och gissa glädjen när hon fick köra ner händerna i burken med lappar...

Body och byxor till en nyanländ...

Jag tycker så mycket, så mycket om det här flodistyget. Det har redan börjat bli pyjamasar ttill tjejerna av det och nu fick jag dessutom chansen att sy till en liten nyfödd. Det är min svägeskas kusin som fått en liten son (jag vågar skriva det för jag kan inte tänka mig att de har koll på bloggen). Till bodyn blev det ett par bruna muddisar. Numer lägger jag alltid en slinga resår i när jag syr mudd på byxor. Tycker lätt de blir för slappa i midjan annars.

Mönster:
Body: Ottobre 6/2007
Byxor: Vet faktiskt inte längre! Ett ihopkok av olika, tror jag.

Material:
Flodhästtyg, nytryckt efter förlaga från 70-talet, från Jofotex. Det var visst tillfälligt slut, men lär vara på väg in igen.
Brun interlock till kantband, också Jofotex
Brun velour till byxorna, från Nea Nobelle
Brun mudd från Stoff&Stil.

Bäst just nu:
Att få sy en liten body i flodistyget! Det är så mysigt! Jag kan ju inte gärna sy omlottbodies till min tvååring!

Sämst just nu:
Lite osäker på resåren i midjan. Den ser så snäv ut. Men jag har väl glömt hur små killar som har strl 62 egentligen är. Resåren är iaf lika lång som mudden.

Premiär för Ipodfodral

Det här blir inget långt inlägg! Jag är trött och lite risig och borde redan ha gått och lagt mig. Men jag ville så gärna visa LinSar (och er andra såklart!) Ipodfodralen jag gjort. Jag fick nämligen ett mail från LinSar som undrade om jag inte kunde sy ett Ipodfodral till hennes dotters födelsedag. Det var lite brådskande, födelsedagen var i antågande. Nu är ju LinSar väldigt duktig på att sy själv, men tyckte sig inte ha så många brokiga tyger hemma. Lite ironiskt då att det ena fodralet är helt i Hilcotyger - och det har hon gott om, det vet jag. Men just lila, som var dotterns favvorfärg, var det ont om i retrotygshyllan. Men vad är det som säger att retrotyg måste vara gammalt?

I alla fall sydde jag fört en (med ficka av äkta retrotyg) i grönt som prototyp. Den blev bra, möjligen med undantaget att knapparna var lite knöliga att få ned i fickan. Den andra fick en dragsko istället och till den valde jag de lite mer lila nyanserna. Så nu är det bara för LinSar att välja!

Mönster:
Eget, för att passa en Ipod 9*4 cm. Inspirerat av Anki på Sytts fina mobilfodral.

Material:
Blommig finecordmanchester och easy cotton från Nea Nobelle
Grönt kraftigt tyg från IKEA och retrotyg som jag fått från dagis, faktiskt. Det låg bland tygbitarna barnen sydde handdockor av och jag gick länge och sneglade på det innan jag vågade fråga. Då fanns det bara en liten bit kvar, men den fick jag. Synd att jag inte frågade tidigare...

Bäst just nu:
Att jag hann få klart fodralet i tid. Inget komplicerat mönster, men det tar ju alltid tid när man gör något för första gången. Det ska mätas och ritas, och -ja, ni vet.

Sämst just nu:
Hmm, kanske knapparna till den gröna då? Kanske jag hittar på en annan lösning för den om LinSar väljer den.
Sen var det svårt att få till färgerna exakt på fotona.