Vårkänslor kanske?

Faktiskt lite tokigt. Att mitt i varannandagsvädret sitta och sy en galet somrig solhatt. Inte det minsta vintergäck har man sett skymten av, men kanske, kanske var det koltrasten jag hörde på väg till dagis i eftermiddags? Var det månne den känslan eller de, efter lyckligt plaskande i smältvattensrännilar, genomblöta overallerna som fick mig att vilja sy en solhatt? Vet inte. Vad jag däremot vet är att jag länge velat sy just en sån här modell. Detta första försök är en utveckling av mitt mönster till hawaiihatten från förra sommaren. Den blev knappt använd... Därför ville jag ha den nya varianten på hatt lite tuffare än den förra. Florin, tack för inspirationen, du gör så fina hattar!

Vid första försöket ställde jag ut brättet för lite nedtill, så det fick jag göra om. Efter att jag justerat det gjorde jag överdelen på tok för lång och brättet likaså, men det gick lätt att justera genom att sy en söm innanför. Till nästa exemplar ska jag försöka "slipa av" rundningen på tårtbitarna lite samt att ställa ut brättet ytterligare en två cm. Men den funkar som den är, det tyckte i alla fall dottern. :-)

Mönster:
Eget

Material:
Tyg från loppis samt lakansväv som foder.

Bäst just nu:
Jag har haft tyget rätt länge men inte vetat vad jag ska göra av det. Men det här blev det härligt till. Sen är jag glad för att jag är på god väg att få till ett solhattsmönster jag gillar. Gissar att halva bekantskapskretsen kommer att bli försedda med solhattar till våren...sol-och-molntyg, elefanter, landskapstyg... Ja, det finns hur mycket som helst!

Sämst just nu:
Att jag har åkt på nån liten elak bacill som inte vill ge med sig. Trött och sliten och irriterad, som man blir när man inte orkar. Då ska man egentligen inte sy. Blir så lätt fel då...