
Halloween, ja! Klart man måste göra något av det. Här hemma klädde vi ut oss hela familjen och åt grönt potatismos och korvfingrar till middag. Mycket uppskattat!Storasyster kunde ha sin utstyrsel från i fjol, maken och jag hade fått ärva varsina mantlar och häxhattar, men lillasyster måste ekiperas. Inte minst som de ska ha utklädning på dagis nu i veckan. "Mamma, jag vill ha en häxklänning". Jahaja. Jag som inte hade så stora syambitioner kvar nu innan lillkotten behagar dyka upp började rota i tygtravar och mönster och fick faktiskt till en klänning med tillhörande dödskalletights i går kväll. Och jag var dessutom riktigt nöjd med resultatet - kanske delsvis för att jag överarbetade lite med fodrad, spetsig långluva som matchade tightsen, infodring i samma tyg och vändsytt sprund med knappknäppning.
Vad tror ni inträffar när lillasyster får sin nya utstyrsel? Det första som händer är att hon ratar tightsen (det ska vara strumpbyxor). Sen kommer hon på att häxor är lite läskiga. Det slutar med att hon är, och kommer att vara på dagis, utklädd till katt.
Som tur är fanns kattkostymen redan och häxklänningen med tillhörande tights kanske passar nästa höst. Eller så får den hamna i utklädningslådan. Smaken kan ju svänga rätt fort har man märkt...
Mönster:
Klänning: Eget grundmönster, sen rätt mycket på frihand.
Byxor: Ottobre 4/2004. Ett jättebra tightsmönster!
Material:
Svart velour från hyllan.
Dödskalletrikå i bomull/lycra från Jofotex. Egentligen är ju inte dödskallar riktigt min grej, men jag köpte det ändå nån gång när jag var där. Har för mig att jag tänkte att det kunde bli mössor till någon som hade annan smak än jag. Och så kom det ju väl till pass nu. Kvaliteten är toppen!
Bäst just nu:
Jag är rätt nöjd med själva modellen på klänningen faktiskt. Kanske att jag skulle gjort den lite vidare? Och visst är det rätt häftigt med klänning med luva?
Sämst just nu:
Ja, det hade ju varit roligt om dottern hade uppskattat den lite mer än hon gjorde. Men hon hade den åtminstone en halvtimme i förmiddags! :-)



Väntans tider, ja. Det kan man säga. Vänta, vänta, vänta. Tur att man kan sy lite medan man väntar i alla fall. Den här gången kompletterade jag garderoben till den lilla med en liten overallåkpåse i storlek 50. Mönstret är det samma som till omlottoverallen jag redan sytt i storlek 56, men jag minskade ned det till storlek 50, rundade av formen till en påse nedtill. Ärmarna sydde jag igen istället för att ha öppna ärmar. Fast man måste tänka på att förlänga dem lite när man gör det, så att det finns plats för de små händerna.

I söndags kom hon, lillkusinen. Jättegrattis till hela familjen! Vi har redan fått äran att träffa henne och hon är så fin!


Jag berättade ju förut att det är lite av babyboom i bekantskapskretsen just nu. En av mina vänner fick en liten dotter för någon vecka sedan. Hon ska heta Alva. Alva - det är ett så himla fint namn, tycker jag!
















