Blombody

Ja, vad gör man inte för att få känslan av sommar att dröja sig kvar?!

1. Går till Jofotex och handlar ett blommigt, 70-talsinspirerat trikåtyg.

2. Plockar fram det gamla vanliga bodymönstret fån Ottobre 3/2004

3. Sätter sig och syr färdigt, snabbt och smidigt, utan missöden.

Not.

I förra inlägget sa jag att jag och kantningsmojängen var kompisar. Det kan ni glömma! Coverpron överhuvudtaget ligger krafigt på minus just nu! -Varför? Jo, först strulade den när jag tänkte sticka ned axelsömmarna med trillingsömmen. Till slut tröttnade jag och sydde med symaskinen. Konstigt att coversömmarna så gärna repar upp sig när man inte vill, men när man har sytt fel sitter de som berget! Sen skulle jag sy fast kantbandet runt benöppningarna med bandkantaren. Det första blev lite väl stramt. Det är lite svårt att avpassa det innen man fått in känslan riktigt. Till den andra fick jag skarva remsan och det gick inte alls! Den fastnade, allt trassaled ihop sig och jag fick svärande sprätta upp allt. Sen förlöpte sömnaden utan större missöden men avslutades snyggt av att jag tryckte i ena knappen åt fel håll! Pricken över i! Tack snälla maken som hjälpte mig att få loss den utan att göra hål i tyget!

Maskinval: Overlock att sy ihop, coverpro att bandkanta och symaskin att reda ut allt trubbel som de andra maskinerna ställde till med. (OK, jag själv har kanske en liten del i det inträffade :-))

Bäst just nu: Att bodyn faktiskt blev rätt bra, trots alla missöden på vägen.

Sämst just nu:

Att jag inte riktigt fått in snitsen på bandkantaren. För att vara helt ärlig känner jag mig inte riktigt avslappnad nån gång när jag syr på Coverpron. Jag vet inte riktigt vad den ska hitta på och problemet med den är ju att de sömmar man syr på den syns så himla väl!

Tips:

Fray Check är som ett lättflytande lim som man droppar på ändar (och hoppstygn!) innan man fäster dem. Även bra till små hål. Det hindrar att tyget, knuten eller vad det är repar upp sig. Min lilla flaska är av märket Gold-Zack och är köpt i min symaskinsaffär.

Tunika

Den här tunikan har jag sytt färdigt i kväll. Det är nästan en kopia av domartunikan jag sydde för ett par veckor sedan. Några små detaljer är dock unika, som att jag fållat med brunt istället för vitt och att jag vänt omlottöppningen åt andra hållet.

Denna tunika är inte till mig och det är ju lite läskigt att sy till någon annan. Därför är det extra kul att jag faktiskt är mer nöjd med denna än med min egen. Till ringningen använde jag kantningsmockapären (se inlägget om min orangea tunika). Den här gången var vi riktiga kompisar. Men så använde jag inte tvillingsömmen heller. Undrar om jag hade varit lika nöjd då...

Maskinval:

Overlocken att sy ihop med (trådsp 5-5-5-5, diffmatn mitt emellan N och 1,5). Coverpron till fållar (trådsp 4-4-2, stegl 3, diffmatn 1,25) och bandkantningen (trådsp 6-4, stegl 3,5, diffmatn 1,25). Symaskinen till att sy fast namnband och sticka ner ändarna på ärm- och sidsömmar.

Bäst just nu:

Att jag lyckade med det jag företog mig - att sy till någon annan!

Att min goa, gamla vän, Berninan har slutat göra hoppstygn efter att den sytt över tex muddkanter.

Att bandkantaren och jag är sams igen!

Sämst just nu:

Att dygnet bara har 24 timmar!

Vändsydd klänning i camo/ljusblått

Mysteriet med de vändsydda klänningarna är löst! Hurra! Som jag slet mitt hår när jag gjorde den orangea finklänningen till storasyster att ha på lillasysters dop i våras. Det slutade med snedslå runt hals och ärmar... Sen dess har jag avundsjukt kastat blickar på andras vändsydda alster. Theresa på Sytt gör fina såna... Så plötsligt en dag när jag surfade runt hittade jag lösningen på Sysidan. För mig kändes det som rena trolleriet!

Vad som skulle bli av mina nyvunna kunskaper var inte helt klart. Jag har haft det i bakhuvudet ett tag. Så i duschen kom idén. En klänning av det sista camotyget jag införskaffade på ett av min Jofotexbesök i våras, med en blomma i samma design, sydd i en överbliven bit isblå manchester från manchesterklänningen jag sydde häromdagen. Och sen gör jag den vändbar... med ljusblått tyg och motsvarande blomma fast i camotyget. Egentligen hade jag velat prova med rosa. Tror att det hade varit en snygg kontrast. Men eftersom jag inte är någon rosamänniska hade jag varken rosa manchester eller rosa lakansväv. Och jag ville sy NU!

Mönstret till klänningen är en vidareutveckling av det förra klänningsmönstret. Denna är inte så "ballongig". En lite fiffig lösning tyckte jag var att sätta en snodd i sprundet och en knapp på varsin sida, så kan man stänga likadant från båda håll.

Min tågordning när jag sydde klänningen såg ut så här:

1. Sy båda applikationerna (se tex den höstiga kanintröjan)

2. Sy ihop båda klänningarna var för sig - spara ett hål i ena kanten att vända igenom

3. Sy halslinningen och sprundet

4. Sy ihop de båda klänningarna i ärmhålet (den som vill läsa mer om hur man gör denna otroligt smarta manöver kan läsa HÄR)

5. Sy ihop fållen i nederkant på samma vis som ärmhålen

6. Vränga klänningen genom hålet i sidan

7. Pressa

8. Sy stickningar runt

9. Sy igen hålet och sy i knappen

Maskinval:

Overlock att sy ihop, resten med vanlig maskin. Men hade inte overlocken varit trädd med rätt tråd hade det blivit vanlig maskin av allt. Det fanns inte så mycket tid att tjäna på att använda overlocken egentligen.

Bäst just nu:

Att jag äntligen lärt mig hur man vändsyr en klänning. Tror banne mig att jag till och med fattade principen för hur jag skulle ha gjort för att muddarna på munkjackan skulle ha blivit rätt. :-)

Sämst just nu:

Att man inte behöver hur många klänningar som helst!

Isblå manchesterklänning

Vi är bjudna på ettårskalas på fredag. Till den blivande ettåringen tänkte jag ge denna klänning i isblå manchester. Medan jag höll på och sydde den blev jag så förälskad i den att jag velade om jag kanske ändå skulle behålla den... Kärlek på jobbet, skulle man kunna kalla det! Efter lite funderande kom jag fram till att jag ju faktiskt kan sy en ny om jag skulle vilja. Än så länge kan passar ju den bruna jag sydde i höstas. Denna blåa är sydd på samma vis, fast mönstret är lite annorlunda. Jag tycker, som Hanna, att Baby Cools förklädesklänning har lite för breda axlar och stora ärmhål. Så jag kombinerade ihop lite olika modeller till en egen. Den här gången var jag också lite fiffigare när jag sydde knäppningen - jag vändsydde ändarna på snedslån först, så blev det inte så många lager att trycka dit knappen igenom. Tur det, för den här manchestern var lite kraftigare än den förra. Det märktes inte minst när jag gjorde snedslån.

Jag vet att flera har frågat vad en snedslåvikare är för något, så jag visar en bild på hur det går till. Lite tidskrävande, men det är jättepraktiskt att kunna göra egen snedslå när man inte får tag på (eller har hemma) den färg man vill ha. Sen kan man ju göra roliga som inte finns att köpa också. Om du vill skaffa en har jag sett att det finns tex på Symaskinsgrottan, Panduro och Stoff&Stil.

Manchestern köpte jag på Jofotex i förra veckan, fodret är vit lakansväv och fickan är gjord av en bit av ett tygfynd på loppis. Varför görs inte såna tyger längre? Inte för att jag vet om det är så man "ska" göra, men jag kom på ett praktiskt sätt att få fickan jämn. Nämligen att klippa till den med sömsmån och sen sy en raksöm med lång steglängd längs den blivande kanten. Då var det lätt att vika in, nåla fast och sen sy innanför hjälpsömmen. När fickan sen var på plats var det bara att dra bort tråden. Hoppas man kan se på bilden hur det är gjort.

Hoppas att ettåringen gillar sin klänning och att den passar - det är det som är lite läskig med egna anpassningar, men jag mätte mot en "riktig" 86:a.

Maskinval:

Overlocken att sy ihop med. Vanliga symaskinen till resten.

Bäst just nu:

Att jag lyckades knåpa ihop ett eget mönster som jag tycker verkar funka.

Sämst just nu:

Att jag inte hinner förverkliga alla mina idéer. Huvudet är fullkomligen proppat med tänkbara alster! Måste skriva ner dem så jag kan ta av dem när jag får idétorka.

En retrobody till

Jag skrev ju i förra inlägget att jag hade mer retro på gång. När jag ändå höll på och klippte till den förra bodyn gjorde jag en till samtidigt. Denna andra är sydd i samma tyg som den vändbara klänningen, köpt på Jofotex för lite sen. Tänkte det skulle passa fint med bodyn under klänningen. Bodyn är sydd på precis samma sätt som förra retrobodyn. Enda skillnaden är att jag fållade ärmarna med omvänd trillingsöm (4-4-4-3; diffmatning 1,25, steglängd 4). Satt först och fingrade på en röd muddväv men bestämde mig sen för att köra på grönt. Och det matchar ju klänningen fint :-)

Det är så skoj när man fått in snitsen på något; den här gången tog bodyn ungefär en och en halv timme att sy. Enda missen var egentligen att jag, medan jag sydde halsmudden, trodde att den skulle bli så slapp att jag skulle få göra om, så jag slarvade lite. Så blev den perfekt och då iddes jag inte sprätta och göra om. Sömmen i halsringningen blev med andra ord inte supersnygg. Jag dolde raskt en del av det med en Kokalallapp! Förresten har jag mer och mer gått över på mina nya namnlappar som man kan fästa i sidorna. Liksom de gamla kommer de från Mina Namnband.

Retro, retro, retro

...nån som missat att jag gillar retro?!

Visst är tyget helt underbart?!! Det kommer från Jofotex, liksom den bruna muddväven. Det känns som att man sett tyget förut... jag associerar det till nån skjorta jag sett pappa ha på ett foto från typ -75. Och nog skulle man själv kunnat haft på sig en sån här body när det begav sig? Fast jag undrar om den här modellen fanns då. Mönstret till den här kommer från Ottobre 3/2004 och är så bra, eftersom man inte behöver nån knäppning i halsen. Ringningen är tillräckligt rymlig ändå och blir trots det inte slapp. Jag använde mig av samma mönster när jag sydde giraffbodyn i våras, men då i storlek 74. Den här gången tog jag i och slog till med storlek 86. Den känns väldigt stor just nu, men funkar säkert redan idag.

Ärmarna har jag fållat upp istället för bandkantat. Sen stickade jag ned axelsömmarna med trillingsömmen på coverpron med brun tråd. Jag gjorde även det på ärmsömmarna först, men då tyckte jag att det blev lite för plottrigt, så jag sprättade upp det. Konstigt, när man vill ha coverprostygnen kvar repar de så gärna upp sig, men när man vill bli kvitt dem sitter de som berget. Knapparna är från Prym - synd att de är så dyra.

Maskinval:

Overlock till att sy ihop (5-5-5-4, diffmatning mellan N och 1,5) och att sy fast kantbanden. Coverpron använde jag dels till att fålla ärmarna och sticka ned axelsömmarna och dels till att sy fast kantbanden (4-4-4-3, diffmatning 1,25 och steglängd 3).

Bäst just nu:

Att maken sa att "otroligt vad fint du syr" när jag visade mitt nya alster. Jag nästan sprack av stolthet!

Mitt fina tyg! Det är så kul att gå på Jofotex, för man hittar alltid något nytt. Det finns inte alltid så mycket av varje och det kommer in nytt hela tiden, så det är aldrig meningslöst med en visit!

Sämst just nu:

Att jag inte hinner sy mer! Jag har ett retroprojekt till som ligger och väntar... Skulle vilja kasta mig över det genast.

Halsdukar

Jaha, det är väl bara att inse att sommaren, och snart hösten, är över. Och därmed även de obekymrade dagishämtnigarna när man bara kramar om sin unge och går hem. Nu ska man, efter kramen förstås, på med det ena lagret efter det andra. Suck. Sju månader till nästa gång man kan börja hoppas på hämtning utan jacka! Men man kan i alla fall göra på- och avklädningen så enkel som möjligt. Därför blev jag så glad när jag fick se en så smart halsduk på storasysters kompis H i lekparken i går. H:s snälla mamma lånade glatt ut den så jag fick rita av. Tack N!

Ikväll har jag sytt tre exemplar. En röd till min stora tjej. Den blir fin till hennes röda overall. De rosa och turkosa får matcha kusinernas fleecemössor (fast de vet de inte om ännu!).

Fleectygerna har jag handlat på lite olika ställen. Det turkosa är från Michas Stoffecke, det röda (en helt underbar smultronröd färg) från Jofotex och det rosa från Panduro. Kardborrbandet från Prym är jag inte helt kompis med. Det är självhäftande och kläggade ihop både nål och tråd. Det gick visserligen bort med aceton, men ändå. Jag har provat kardborrband från Ohlsons tyger och vill minnas att de var bättre.

Mönstret är enkelt: ett framstycke och en krage. Jag provade mig fram på lite olika vis för att sy fast kragen på bästa sätt. Ett ypperligt tillfälle att träna sig på sånt! Bäst tyckte jag det gick att sy fast kragen i sömsmånen utvikt med rätan mot framstyckets avigsida. Sen vek jag ihop kragen, sydde hörnen och vände dem. Därefter vek jag in sömsmånen, nålade fast och sydde från rätan. Allra bäst blev det faktiskt när jag först sydde fast kragen och sen trådtråcklade 3 mm utanför sömmen och sen vek över mot rätan, vek in sömsmånen och nålade precis i tråcklingskanten. Men sånt är väl bara för oss nybörjare! Jag provade att sy en stickning längs kanten på kragen på en av halsdukarna. Det blev lite för högtidligt och gjorde att man tappade lite av den där mysiga känslan som en halsduk ska ha, så jag sprättade bort den sömmen igen.

Maskinval:

Halsdukarna är kastade med 3-trådig overlock. Jag hade inte tråd helt ton-i-ton, men tycker det blev fint ändå. Trådspänning 6-6-5 och differentialmatning mitt emellan N och 1,5. Typ 1, alltså! När jag sydde kragen gjorde jag lite olika, ibland med vanliga symaskinen och ibland med overlocken. Det går lite snabbare med overlocken, men då behövde jag sätta i en nål till och byta trådfärg emellan, så det blev så många moment. Snabbare med vanliga maskinen!

Bäst just nu:

Att lyckas med att rita av något, sy rätt snabbt och så blev det som jag hade tänkt mig.

Sämst just nu:

Kan inte komma på nåt!

Utökning av byxgarderoben

Lillasyster behöver utöka sin byxgarderob. Man vill ju gärna kunna matcha lite och dessutom har hon utvecklat en väldigt effektiv, men klädslukande, stil att ta sig fram. Hon kryper nämligen inte, utan ålar med otrolig effektivitet fram på golvet (och över trösklar och andra hinder) på mage genom att skjuta på med ena foten. Jag undrar om hon någonsin kommer börja krypa eller om hon hoppar över det. I alla fall måste man verkligen byta kläderna efter en dag med hennes förflyttningsmetod. Jag vet inte hur välstädat ni andra har hemma, men med två ungar i huset finns inte en chans (eller ens ambition!) att hålla så rent att en ålande unge inte blir smutsig på magen efter en dag! Funderar på att sy henne en body av en wettex eller två. Då kunde man ju få lite nytta av busungen! :-)

I alla fall. Jag plockade fram ett par favvobyxor och ritade av dem. Att jag aldrig lär mig att jag inte grejar det! Istället borde jag ta ett grundmönster och mäta lite och sen ändra utifrån grundmönstret. Nu blev det OK ändå, som tur var. Men det berodde nog mest på att jag ritat fel på rätt ställe. Eftersom originalbyxorna har mudd med snöre i ville jag också ha det. Men jag vände mina fina, sydda knapphål åt fel håll när jag sydde fast mudden, så på min byxa blev knytningen inåt! Ja, man ska inte sitta och "bara sy det sista" sen på kvällen när man är trött. Men det är ju bara då man har tid!

Byxorna är sydda i E-slöjdstrikå. Den gula mudden minns jag inte var jag köpte. Snodden kommer i alla fall från Jofotex. Mönstret är som bekant egenkonstruerat. Jag gillar det skarpt, så jag ska nog lägga ner lite jobb för att få till ett bra mönster. Fickorna med muddkant gör byxorna lite mer detaljrika och de är rymliga och (verkar) sköna. Mudden blev lite bubblig när jag sydde fast den. Hade resår i och fick sträcka utav attan, kanske var det det som spelade in.

Bäst just nu:

Att byxorna blev OK, trots mina missar och felritat mönster.

Sämst just nu:

Att jag inte kan göra mina egna mönster varje gång jag vill. Vill kunna!!

Maskinval:

Overlock att sy ihop byxorna.

Coverpron till att fålla (gjordes innan jag sydde ihop byxorna) och att sy kedjesöm när jag sydde fast kantbandet. Trådspänning 4-4-4-3, diffmatning 1,5, steglängd 2.

KokaLal-lappar

Jag har blivit så väldigt inspirerad av Liksom och Cecilia på Tygpärlor. De har gjort egna lappar att fästa vid sina kläder. Där kan man skriva tvättråd och storlek eller bara nån liten hälsning. Jättebra när man ska ge bort som present eller om man ska sälja något litet plagg.

Min kort är vanliga visitkort som jag beställt hos VistaPrint. Där kan man få 250 st gratis, men då är det det allra enklaste utförandet. Jag lade till två logor; den ena var namnet och den andra den lilla KokaLalblomman (ja, det är den som ser ut som en liten fluglort mitt på kortet!). Varenda liten grej man lägger till utöver standard tar de rätt saftigt betalt för. Min nota slutade på 250 kr, men då fick jag i alla fall 250 kort. Det tog ungefär tio dagar från beställning tills jag hade dem i lådan.

Oj, sånt här är så himla kul! Det gör att sakerna man syr ser så proffsiga ut. Synd att jag inte hann få med dem på mössorna jag levererade tidigare idag - inlägg kommer senare.

Överdragsbyxor

Egentligen hade jag tänkt köpa överdragsbyxor. Jag menar, de kostar en hundring på H&M, är rätt trista och ständigt skitiga. Men jag var för sent ute. Nu kan man bara köpa fodrade byxor och jag ville ha något som man bara kan dra på utanpå jeansen så man slipper slita på galonisarna vid lite torrare väder. Det fick bli till att sy ett par. Snabbt och enkelt, tänkte jag. Fem sömmar, en fåll och två benuppläggningar, så skulle de vara klara. Men sen hittade jag ett mönster på kanvasbyxor i Ottobre 3/2004. De kändes lite lagom vida och lite roliga. När jag tänkte efter var det nog bättre att sy ett par byxor som är lite kul. Annars kommer 3½-åringen inte att ha dem. Nu är det ju de själva som klär på sig på dagis och när inte mamma står hotande bredvid kan det bli lite vad som helst. Och absolut inte ett par FULA byxor.
Jag rotade fram min meter bävernylon som jag köpte på Sundbybergs Textilcentrum i våras när jag skulle laga ett par huggarbyxor. Sen ritade jag av mönstret i 116 på bredden och 110 på längden för att få utrymme. Jag gjorde en egen skärning fram. De sömmarna samt sömmarna till besparingarna bak sydde jag med reflexpasspoalband (köpt på postorder från Stoff&Stil). Tänkte dottern skulle synas ordentligt i höstmörkret. Sen ser det lite tufft ut också! Istället för blixtlås sydde jag dit kardborrband. Lättare för små kalla barnfingrar att stänga. Framfickorna hoppade jag över. Hade en känsla av att det blir lite för bylsigt med fickor fram när man syr överdragsbyxor i bävernylon.

Egentligen var det inte så svårt att sy dem. Kanske inte bästa passpoalträningen med halkig bävernylon och halkig reflex, men det gick det också. Den enda egentliga missen jag gjorde var att jag sydde på linningen mot rätan först. Jag skulle sytt den mot avigan, vänt över, vikt in sömsmånen och sytt från rätan (för att hålla koll så inte sömsmånen smet ut igen!). Det blev betydligt pyssligare på mitt sätt! Men det funkade det också. De allra flesta sömmarna sydde jag med vanliga maskinen. Sen eftersydde jag med overlocken för att kasta kanterna. Det känns tryggast att göra så när jag syr något som är nytt för mig. Lättare att sprätta en vanlig raksöm än att åtgärda en felaktiv overlocksöm.

Bäst just nu:
Att byxorna blev så bra som de blev.
Sen är jag lite stolt över att ha lyckats sy passpoaler för första gången i mitt liv.
Att jag vågat mig på byxor med knäppning. Nu blev det inte blixtlås den här gången, men dessa är sydda nästan på samma sätt, så lite övning blev det ändå.
Att jag fått sy lite på vanliga maskinen. Den krånglar inte. Vi är kompisar!

Sämst just nu:
Att dottern är på dagis så jag inte kan prova!