Vårfin

Så här vårfin ska en liten T bli. Hennes mamma kom förbi på en kaffe en förmiddag. Det slutade med att vi (mest jag, haha!) med liv och lust rev och slet i tyglådorna medan yngsta dottern rev och slet i allt hon kom över. Till slut föll valet på de här härliga poplintygerna från Hilco (fjolårets kollektion). Visst är de fina? Jag sydde ett par shorts i fjol i det gröna med vita prickar och med det rosa med gröna prickar som kantband.

Mönster:
Eget

Material:
Bomullspoplin från Nea Nobelle eller om det kan ha varit Michas Stoffecke; köpta förra våren.

Bäst just nu:
Att få sy i så härliga färger. Sen hade vi väldigt trevligt när vi frossade i tyger och kombinationer också! Även om det blev rätt kaotiskt när jag samtidigt skulle försöka avstyra dotterns busiga små upptåg. Hon tyckte liksom att vi borde ägna oss helt åt henne istället. :-)

Sämst just nu:
Som vanligt när man syr till andra finns alltid den där lilla, lilla oron att det inte ska ha blivit som de föreställt sig.

Nytt försök

Hur man vet att man är synörd? Man låser in sig när det är vackrast tänkbara vårväder ute. Drar ned persiennerna för att solen skiner i ögonen. Sen bara syr man och struntar i allt annat!

Den här klänningen är sydd till en bloggläsare som först fick en annan retroklänning. Tyvärr var den lite för liten, så detta är ett nytt försök med lite mer tilltagen längd dessutom, så den blir mer klänning än tidigare.

Mönster:
Eget

Material:
Vintage molntyg

Bäst just nu:
Jag tycker bilderna talar för sig själva. Det är så härligt med våren. Jag överdrev nog lite i början - jag låser inte alltid in mig i sykammaren när det är vackert väder ute! Jag har ju glädjen och möjligheten att kunna njuta rätt mycket av våren i veckorna.

Sämst just nu:
Att det första försöket blev lite för litet. Nu har den dock fått sprund och klassats ned till en storlek 74 och kommer finnas med på Galleri Hemsytt.

Lagom i aprilsolen

Lagom till aprilsolen börjar värma fick jag klart den här tunikan till äldsta dottern. Tyget är köpt från Michas Stoffecke och fanns i en massa färger. Fanns. När jag skulle beställa var nästan allt slut, men som tur var inte i den här, underbara blåa färgen. Den passar min blåttälskande tjej perfekt! Mönstret gjorde jag redan förra våren, på min sykurs. Det har jag använd och utvecklat i omgångar nu.

Mönster:
Eget

Material:
Bomull/lycra från Michas Stoffecke

Bäst just nu:
Modellen är så enkel men ändå väldigt klädsam på min lilla tjej som helst inte vill klä upp sig för mycket.

Sämst just nu:
Egentligen att tyget var slut i så många färger, men jag kanske skulle skriva att det var tur. Nu fick jag det här och en färg till och jag är väldigt nöjd med det. Och antagligen plånboken också.

FärdigPIFad

Kommer ni fortfarande ihåg vad en PIF är? Jag menar, det var rätt länge sen man skulle ha gjort klart dem om man var med i svängen som startade förra hösten. Man anmälde sig på någons blogg genom att skriva upp sig där. Inom 360 dagar skulle man har fått en liten present som vederbörande hade sytt/pysslat. I gengäld skulle tre personer kunna skriva upp sig på ens egen blogg och få presenter på samma sätt. Osv.

Ähum, harkel, det där med 360 dagar är passerat sen länge. Själv fick jag ett jättefint smycke av Cecilia, långt innan tiden gick ut. Jag tror jag fixade de två första, i alla fall nästan (dem kan du läsa mer om här och här). Men den tredje, till Rino, har dröjt länge. Faktum är jag att har haft idétorka och prestationsångest. Det låter så enkelt med en lite hempysslad grej, men när man tänker efter så är det inte alls det! För det första vill man ju gärna ha något som passar den man ger det till. Och jag vill inte sy samma till alla, ens om jag skulle kunna det. Varför vet jag inte. Sen vill jag gärna göra något som personen inte själv har gjort exakt likadant (och det var väl nästan det svåraste med Rino!). Slutligen vill jag försöka hålla det på en lagom nivå. Det är lätt att det drar iväg och blir mer tillkrånglat och exklusivt än jag tycker det ska vara. Meningen är ju att det ska vara en rolig grej och inte bli för stort. Men samtidigt vill man ju göra det genomarbetat och noggrannt.

Ja, som ni har sett så blev det två små plagg till Rinos killar: En mössa och ett par kallingar. Mig veterligen har Rino inte tryckt med screentryck ännu (men jag kan ha fel), så det fick det bli. Mössan fick ett par ugglor och till kallingarna använde jag en bit av mitt traktortyg ihop med enfärgad och randig E-slöjdstrikå.

Hoppas grejerna kommer till användning, Rino! Sorry att du fick vänta så länge...

Mönster:
Kallingarna kommer från Ottobre 4/2004.
Mössan eget.

Material:
Allt tyg från E-slöjd.
Trycken har jag gjort själv med screentryck.

Bäst just nu:
Att äntligen vara klar med PIFarna. Hurra!

Sämst just nu!
PRestationsångesten, idétorkan och det dåliga samvetet som följt med projektet. När jag läser det inser jag att det låter som jag har våndats dag och natt och så är det såklart inte. Men lite har det gnagt mig! :-)

Traktorklänning 2.0

Här är då anledningen till mitt nya singoallamönster. Jag ville ha en modell som fungerade ihop med mitt nyanlända traktortyg i bomullsväv. Det är så många som frågat efter mitt traktortyg att jag bestämde mig för att trycka upp lite. Drog mig till minnes att Mallaching hade beställt egendesignat tyg i USA tidigare och kollade med henne. Mycket riktigt: Spoonflower var stället! Tyvärr har jag inte hittat något ställe som i mindre skala trycker på trikå, men vävt tyg passar ju jättebra till sommarens klänningar. Kanske också som ficka på ett par unisexbyxor?

På Spoonflowers hemsida kan man ladda ner sina egna mönster, låta trycka och beställa enstaka meter av tyget (jag köpte 2 m). En genial affärsidé, tycker jag. Det är inte helt gratis; 1 yard som ligger på 114 cm bredd kostar ca 18 dollar. Plus frakt på 8 dollar för en yard. Sen tillkommer moms och tullavgift. Med ett dollarpris på runt 8 kr blir priset ca 300 kr/m. Lite billigare om man köper mer än två meter, för frakten är densamma (12 dollar) mellan 2 och 5, eller om det var 7, meter. Men ändå.

Originaltrycket hade ju betydligt mindre traktorer och det var egentligen så jag tänkte det också. Nu var det inte helt tydligt på Spoonflowers hemsida hur slutresultatet skulle se ut, eller så kollade jag inte tillräckligt noga, så först blev jag lite snopen när tyget kom. Jag hade tänkt mig hela klänningarna i det tyget, men det blev inte riktigt rätt med så stort mönster. Så funderade jag lite och kom fram till att ihop med småmönstrade tyger skulle de lite större traktorerna passa jättebra. Rota, rota i lådorna. Fram halade jag ett par jättefina tyger jag köpte på Jofotex i fjol. Tunna, mjuka, underbara bomullstyger som passade fint i färg. Ta-da. så hade jag snickrat ihop de två första traktorsingoallorna (eller, ta-da låter som jag gjorde det på en kvart och riktigt så var det kanske inte...).

Tanken är att jag ska sy ett par till och ha med dem på Galleri Hemsytt lite senare i vår. Tror ni på dem? Jag tänker att mest användbara storlekar är i sånt fall 86/92 och 98/104. Vad tycker ni? Det är då små tjejer brukar vara mest förstjusta i och intresserade av traktorer, eller?

Mönster:
Eget, samma som denna, fast förlängt ett par centimeter.

Material:
Egendesignat traktortyg (pappa har ritat traktorn), tryckt hos Spoonflower (se ovan).
Övriga tyger från Jofotex.

Bäst just nu:
Jag skulle lätt kunna behålla båda singoallorna (jag ska i och för sig erkänna att jag har lite svårt att slita mig från grejer jag sytt utan att ha någon speciell tagare till dem).
Det som också är bäst just nu är att traktortyget är ett "samarbete" mellan mig och pappa. Jag tror allt att pappsen är lite stolt därhemma!

Sämst just nu:
Egentligen borde jag väl säga storleken på traktorerna och färgen som jag egentligen tänkt lite mer rosa. Men nu med facit i hand är jag jättenöjd och skulle inte vilja ändra på något. Fast jag skulle gärna vilja ha tyget med mindre traktorer också. Får se om jag gör en ny beställning. Måste nog finanisiera den först...

Tunikaprototypen som blev en fullträff

Det här är min prototyp på singoallatop inför stundande sommarsäsong. När jag knåpat ihop mönstret gjorde jag det i flera storlekar. Sen sydde jag en prototyp. Jag var nära att klippa direkt i mitt exklusivaste tyg innan jag kom på att jag istället borde sy sommarklänningen till ynsta dottern som jag så länge haft i huvudet. Nåt litet fel eller korrigering här eller där på egna plagg kan man ju stå ut med. Som tur var blev det faktiskt som jag hade hoppats och tänkt mig. Skönt, eftersom jag ju gjorde graderingen innan jag testsytt (ja, jag vet, rent ut sagt idioitiskt, men den här gången gick det bra!).

När jag testade på yngsta dottern så hon ut som en riktig liten ängel med sina lockar! Skön kontrast mot det sjövilda lilla busfrö som hon egentligen är. Modershjärtat klappade ömt. Jag är verkligen supernöjd och kan bara hoppas att modellen blir lika bra till det jag har tänkt den. Man jag ska komma ihåg att förlänga den ett par centimeter.

Mönster:
Eget. Men det är egentligen inga konstigheter. Bra singoallamönster finns bla i Ulla Welinders bok Börnetöj 0-3 år.

Material:
Vintage molntyg som jag bytt till mig från Jes. Tack!!

Bäst just nu:
Helhetsintrycket med modellen, tyget och min lilla skrutta i!

Sämst just nu:
Att jag graderade mönstret innan jag testsydde. Inga större justeringar, men redan en aldrig så liten justering i skärning eller längd blir rätt kladdigt i 4-5 storlekar...

Mitt tips

Lina på Retro Elephant hade en jättebra idé. En utmaning som innebär att man delar med sig av ett bra sytips man har och sedan bollar frågan vidare till fyra personer.

Mitt tips blir temporär limspray! Det är ett rikigt bra fuskhjälpmedel. Förutom att limma på enklare applikationer kan man fästa upp fållar i tex sineljersey eller andra tyger som är slinkiga eller gärna vill krulla sig medan man syr. Jag har har också använt det till att limma fast de små lapparna som man har bakom trykknapparna på omlottbodies. Och i julas fick temporär limspray och bomull ersätta ett glömt tomteskägg!

Det finns säkert många fler märken än de jag har: 505 från Odif och Spray Adhesive från Gold-Zack. Den förra köpte jag på Syfestivalen och den andra hos Bibbi.


Min utmaning går vidare till:
Mallaching
Doris Assar
Mimmi
Anki på Sytt

Du som blir utmanad skall (denna text får kopieras):
Tipsa om ett sömnadstillbehör, t.ex. tyger, saxar, snedslå, symaskiner, knappar, trådar, pressarfötter osv.. Det kan vara något som är mycket prisvärt, bra kvalitet eller något hjälptillbehör som du tycker är väldigt bra samt varför. Man får också gärna berätta var man får tag på saken. Har du mer än en sak som du vill berätta om så går det givetvis bra.
Sen kan ytterligare (om du vill) dela med dig ett tips när det gäller sömnad, ett praktiskt tips. Det behöver inte vara något avancerat (med massa bilder), bara ett litet tips.

När du svarat på frågorna så skall du skicka vidare utmaningen till 4 stycken nya personer med sömnad som hobby. Du skall meddela personen att du utmanat denne samt länka till personens blogg.

Västklänning till lillasyster

Ibland vet man inte varför det tar sån tid att blogga om saker man sytt. Som den här västklänningen från senaste numret av Ottobre. Jag har haft bilderna upplagda rätt länge, men liksom aldrig fått till texten. Men nu så! Om själva klänningen är inte så mycket att säga, jag har följt mönstret helt och lärt mig ett och annat. Tex rynkningarna vid bröstet var nya för mig. Och istället för att köpa snedslå gjorde jag likadan som tyget, med snedslåvikare. Jag tyckte tyget talade så mycket för sig själv att jag inte ville bryta det.

På understa bilden har yngsta dottern (själv!) satt på sig sin favoritmössa. Den har Jenny (JnyDesign) gjort till henne. Båda tjejerna fick varsin mössa i ett bytespaket förra året och de här mössorna har varit storfavorit i vinter; inga andra mössor har dugit. Vi har fått så många kommentarer och så mycket beröm för dem. Tack Jenny!

Mönster:
Västklänning Siri, Ottobre 1/2009.

Material:
En helt underbar manchester som var slut på flera ställen innan jag fick sista biten hos Tygpyssling. Återigen: jag förstår inte vad jag väntade på. Jag gillade ju tyget så fort jag såg det ovh borde veta vid det här laget att då ska man hugga!

Bäst just nu:
Jag älskar tyget!

Sämst just nu:Är kanske inte helt nöjd med alla detaljer. JAg hade lite svårt att få till skärningarna vid bröstet, så egfentligen skulle jag vilja träna en gång till på dem. Men jag behöver ju inte fler såna här klänningar!

Övrigt:
Glad påsk allihop! :-)

Ett elefantfreak till mamma...

En sån här present kan man få om man har en mamma som är galen i elefanter. "Mamma" är en kompis till min svägerska. Som älskar elefanter! Jag fick det ärofyllda uppdraget att sy en välkommen-till-världen-present till hennes lille son som överlämnades häromdagen. Jag tror min svägerska direkt visste vad hon skulle vilja ge till den lille. Hon har ju sett elefanttyget förut och den gröna velouren har hon också klappat på. Så valet var rätt enkelt.

När jag sydde mitt "Lilla-röda-traktorn"set sydde jag fast en enkel applikation på kjolen. Det tyckte jag blev så lagom matchigt när man vill att två plagg ska höra ihop. Därför gjorde jag, efter lite konstulation, likadant här: Strök fast vlieseline och klippte ut en elefant, sprayade på lite limspray och klistrade fast elefanten på byxan, en bit totally stable bakom och sedan sydde jag fast med förstärkt raksöm för att få ett lite tuffare utseende än en vanlig applikation, sydd med satängsöm eller sicksack.

Just det där med vlieseline och limspray använder jag även när jag fäster tryckknapparna på omlottbodyn där det inte är kantband. Jag förstärker alltså genom att ta en bit i samma tyg som bodyn, stryka på vlieseline, klippa små fyrkanter och spraya limspray på dem. Sen fäster jag dem på insidan av bodyn, precis där tryckknappen ska sitta, och trycker dit knappen.

Hoppas att lille J och hans mamma tycker om de nya kläderna.

Mönster:
Body: Ottobre
Byxor: Eget

Material:
Elefanttyg och grön velour från Jofotex.
Vit mudd från Stoff och Stil
Vit Hilcointerlock från Nea Nobelle till kantband
Knappar från Prym

Bäst just nu:
Att jag faktiskt har lyckats få till kantbanden på mina bodies ganska många gånger nu. I början tyckte jag de drog sig eller att knapparna hamnade snett. Men jag börjar tro (och hoppas!) att övning ger färdighet. Jag är glad, och tror faktiskt att jag alltid kommer att vara det, varje gång jag får till en omlottbody bra!
Dessutom är jag glad att jag sydde på den lilla elefanten på byxorna. Det tycker jag blev fint.

Sämst just nu:
Faktiskt inget. Det var jätteroligt att få sy det här lilla setet. Mina tjejer börjar bli så stora nu att det är extra kul när någon beställer plagg i mindre storlekar. Förresten sydde jag inte så mycket när någon av mina döttrar var nyfödda, så några såna här plagg har de aldrig haft.

Svarta Hingsten kommer tillbaka

Nån som minns den? Boken "Svarta hingsten kommer tillbaka"? Det var väl nummer två i serien om jag inte minns fel. Passande även för det här inlägget, eftersom detta är tröja nummer två med Svarta hingsteninspirerat motiv.

För en dryg månad sedan, ja nästan två, sydde jag en likadan tröja i rosa. Den var till äldsta dotterns bästis. När jag sydde den var dotterns favoritfärg blå, så jag kunde inte utnyttja de färdigträdda maskinerna och sy en till samtidigt. Nä, turkos eller blå var önskemålet då. Det fick bli en turkos tröja med stickningar i mörkturkost (sydda på min Pfaff 4874). Under tiden mellan det att jag sydde den förra och den här hann faktiskt favoritfärgen vara rosa en gång till. Oavsett hur det var just den dagen när tröjan blev klar vet jag faktiskt inte. Men jag vet att den blev omåttligt uppskattad av äldsta dottern.

Mönster:
Ottobre Creative 301.

Material:
Turkos bomull/lycra från Hilco, köpt hos Tygpyssling.
Brun interlock från Jofotex.
Tyvärr räckte inte bomull/lycran till halslinningen, så där fick jag ta turkos interlock i samma färg, men det funkade bra ändå.

Bäst just nu:
Att se hur glad min lilla tjej blev för tröjan. När dottern kom hem första dagen hon haft den berättade hon glatt att fröken hade frågat om hon hade en ny tröja och att hon hade sagt att "den har mamma sytt till mig". Då hade hennes "fröken" blivit jätteimponerad och frågat " är din mamma så duktig på att sy?". Det blir man ju lite glad för (jag inser ju att det låter lite som en skrythistoria), men det allra bästa var att se att min dotter var så stolt över att få berätta jag hade sytt den till henne!

Sämst just nu:
Att det var sista tygbiten. Jag skulle så gärna vilja ha mer, men jag har lovat mig att faktiskt sy upp lite av det tyg jag har nu innan jag handlar nytt. Hörde jag någon skratta?!

Always i handväskan

Nu lever jag på gamla meriter igen! Det är över ett år sedan jag sydde alwaysfodral förra gången. Och här kommer två till. Fodralet passar alltså till fem små alwayspaket (eller säkerligen andra märken också för den delen) och är praktiskt att ha med sig i väskan.

Det ena, det med grodor, är sytt till en kollega. Hon älskar grodor och har varit så himla gullig och hjälpt mig att hitta fina tyger, så det var jättkul att kunna glädja henne med ett fodral. Det andra är till min sybloggskollega och numer goda vän Gekko. Vi sågs i helgen under Syfestivalen och jag ville ge henne en present för att hon alltid är så himla trevlig, hjälpsam, generös och lyhörd. I ett litet kit var det bruna fodralet en del av innehållet.

Mönster:
Eget, beskrivning finns här.

Material:
Grodtyg och brunt tyg från Panduro (grodtyget dock köpt för två år sedan, minst!)

Bäst just nu:
Att få sy små presenter som uppskattning till personer man tycker om. I Gekkos fall är det jättkul att få sy något som hon inte har. Det bli ju lite så att man inte tar sig tid att sy något till sig själv.

Sen måste jag berätta om att mina tjejer fick varsin liten present från Gekko när hon var på besök - varsin äkta Gekkoscarves (tur att de var lika, Gekko!!). Det var en klockren present; till lillasyster som fortfarande inte kommit över sorgen efter försvunna "Bosse" och till storasyster som nu fått sin alldeles egna, första "Bosse". Behöver jag säga att båda barnen sov med sina?!

Sämst just nu:
Jag borde sy flera fodral. De är så bra presenter. Men jag kommer mig liksom inte för det. Det är dumt!

Spindelmannenklänning

Nu är det nog ungefär ett år sedan jag sydde en sån här klänning senast. Roligt nog är anledningen till att jag fick sy en till att en av dem jag sydde till i fjol ville ha en ny. Hennes lilla dotter hade vuxit ur sin förra.

Mönster:
Eget, under ständig utveckling

Material:
Spindelmannentyg från Sundbybergs Textilcentrum
Röd snedslå

Bäst just nu:
Det är jätteroligt när någon kommer tillbaka och vill beställa ett plagg till. Dessutom är jag ju rätt förtjust i att sätta ihop plagg utifrån mönster och tyger som man inte hittar i affärerna. Min äldsta dotter har ju varit stormförtjust i spindelmannen och Blixten McQueen och annat som man rätt sällan (!) hittar på "flickkläder".

Sämst just nu:
Att jag inte har någon justerbar provdocka för barn. Det skulle jag SÅ GÄRNA vilja ha. Den här gången fick dottern agera modell. Hon har börjat med strl 92 för ett tag sedan, så det här verkar vara en bra 86/92:a. Puh!

Lilla röda traktorn...

Så var det dags för ett nytt traktoralster. Den här gången fick det bli en orange raglantröja med röda traktorer och röda ärmar samt en matchande kjol. Kjolen fick en liten påsydd traktor för att vara lite man skulle känna att den verkligen var tänkt till tröjan. Först hade jag tänkt göra en vanlig applikation av den, men när jag sytt fast den med raksöm för att det inte skulle bubbla sig tyckte jag det blev så bra så jag lät det stanna där.

Mönster:
Tröjan: eget ihopkokat och använt ett par gånger nu. Det är väldigt bra till interlocktyger, eftersom det är långt och smalt och tröjor sydda i interlock gärna blir korta och breda med tiden.
Kjolen är helt nykonstruerad med utgångspunkt från de klockade kokalalklänningarna jag sytt. Jag blev väldigt nöjd med den, men syr jag en till så skulle jag ta in den lite i midjan eftersom den ändå är sydd i stretchigt tyg.

Material:
Eget traktortyg, tryckt på E-slöjds trikå.
Även ärmarna och kjolen är sydd i E-slöjds tyg.
Mudden till kjolen kommer från Stoff och Stil.

Bäst just nu:
Jag är fortfarande omåttligt stolt över tyget. Dessutom är jag otroligt glad för den respons jag fick på traktorklänningen jag sydde. Tack snälla alla ni som kommenterat, det värmer fantastiskt!

Sämst just nu:
Alla riskmoment med att skapa ett plagg med "hemtryckt" tyg. Så mycket som kan gå fel och ödelägga en massa timmars jobb.