Vad damer egentligen har i sin handväska...

Säkert är det fler än jag som tycker det är lite trist med gröna små papperskuvert som trängs med plånbok, nycklar, mobil och annat i väskan. Och som singlar fram när man som minst tänkt sig det; typ på mötesbordet eller vid kassan i mataffären. (Ja, jo, det är förstås bättre nu än innan de kom i sina små omslag, men ändå.) När jag för ett tag sen läste på Sytråden (tror jag det var i alla fall) om någon som funderade på att sy ett lämpligt fodral spann fantasin loss. (Tyvärr minns jag inte vem det var; jag hade gärna givit en eloge till den som kläckte idén först!) Därför gav jag mig i kast med att sy ett litet etui som kan rymma fem små alwayspaket eller kanske ett paket nästdukar, några tamponger och ett lypsyl om man hellre vill det.

Mönstret är enkelt: Jag klippte till en remsa på 22 *12,5 cm exklusive sömsmån i yttertyg och fodertyg. Locket är 10 cm * 8 cm ex sömsmån, och själva toppen 4 cm bred. Kanterna sluttar mot en punkt som är 5 cm ned på kanten från lockets överdel sett. Först sydde jag ihop båda påsarna (men lämnade ett litet hål i innerpåsen att vända igenom) och locket räta mot räta. Locket vände jag sedan, pressade och försedde med en stickning runt om. Sen sydde jag av hörnen på påsarna. Därefter vände jag ytterpåsen rätt och stoppade den i foderpåsen och sydde ihop dem med locket emellan (kolla bara att locket hamnar räta mot räta med ytterpåsen, annars hamnar fodret utåt!). Efter det vände jag genom hålet i innerpåsen och sydde sen ihop

Material:

Lite olika små stuvbitar. Det blå med vita små klöver har jag fyndat på loppis. Elefanttyget kommer från Superbuzzy, retrotyget med rutor har jag fått av en kompis och det rosa-gul-vita har jag köpt på Kilotex.

Bäst just nu:

Att jag rätt snabbt slängde ihop nåt funktionellt. Jag tror absolut jag kommer ha ett sånt här fodral i väskan och det ska bli kul att ge bort till några väninnor (plus äldsta dottern såklart, som redan tingat ett!)!

Sämst just nu:

Att jag slarvade lite när jag sydde. Framför allt när jag sydde av hörnen. Men nu vet jag ju att de funkar, så nu kan jag vara lite mer noggrann nästa gång!

Att jag inte vet vem jag ska tacka för idén!

Kaninkit till nyfödd

Förra söndagen kom storken till kvarteret. Det var några goda vänner, och sedemera nästan grannar som utökade familjen med en liten pojk. På grund av vattkoppor har vi inte fått glädjen att se den lille än (vilket kanske varit lite tidigt ändå, men tanke på att han bara är en vecka!). Men eftersom detta set är i storlek 62, lär vi ju hinna ge honom det innan han växer ur det i alla fall.

Kanintyget är väl knappast något nytt vid det här laget. Men fortfarande väldigt härligt! Den här gången valde jag att bara ha kaninerna på framstycket och resten i orange. (VARFÖR köpte jag inte mer enfärgat?!). Kantade gjorde jag med Hilcomudd. Enligt mönstret, från Ottobre 6/07, skulle det vara flärpar att fästa knapparna på. Så gjorde inte jag. Jag förstärkte istället med kanintyg som jag fäste med vliesofix bakom där jag tryckte fast knapparna (se detaljbild längst ned). Jag kantade inte ens det tyget. Men om någon sytt efter det mönstret - håller ni inte med om att den nedre knappen är utmärkt två cm för högt upp på inner sidan, om ni förstår vad jag menad. Tänkte på det när jag sydde ödlebodyn också. Raglansömmarna och ärmfållarna är sydda med den trippla täcksömmen (mer om den sömmen och andra kan du läsa HÄR) på coverpron. Kantbandet sydde jag dit med kedjesöm och bandkantaren till coverpron.

Byxorna (samma mönster som till dessa) är sydda i en helt underbar Hilcovelour från Nea Nobelle. Färgen är ny och Jenny kallar den för "Skånsk senap". Jag tycker det passar så himla bra till kanintyget. Den bruna mudden matchar tröjans mudd.

Materialval:

Kanintyg och orange interlock från Jnydesign (den enfärgade finns dock inte kvar!)

Senapsgul velour från Nea Nobelle

Mudd från Nea Nobelle

Bäst just nu:

Faktiskt muddisarna! Jag är helt kär i den färgen på velour.

Sämst just nu:

Att jag inte blev vän med bandkantaren och coverpron. Jag skulle nog behöva gå en utbildning i handhavande av covermaskin... Tyvärr tycker jag ofta det drar sig när jag använder bandkantaren.

Lite läskigt:

Bara för att jag själv är väldigt förtjust i retrostilen är det ju inte säkert att lilla F:s föräldrar gillar det. Hoppas det. I annat fall blir de väl glada för omtanken?

Spiderwoman!

När någon ber mig att sy en sån här klänning blir jag så glad! Jag tycker det är så kul att kombinera spindelmannen och klänningar. Den här gången är den i storlek 110/116 och sydd efter eget mönster. Kantbanden blev enligt önskemål röda. Riktigt fint, tycker jag. Klänningen har ett sprund bak och knyts med knytband. Namnbandet sitter i framkant och är fastsytt med snedslån.

Material:
Spindlemannentyg från Sundbybergs Textilcentrum (men jag har sett att det finns även på Jofotex och MH:s tyger).

Röd snedslå

Namnband från Mina Namnband.

Bäst just nu:

Att det är fler än jag som tycker det är kul med dessa klänningar!

Sämst just nu:

Ja, det är ju som vanligt lite läskigt att sy till någon annan. Men som tur var var det i äldsta dotterns storlek, så den gick att prova. Hoppas, hoppas den blir bra och att den nya, tuffa ägarinnan blir glad!

Elefantväska

I julas fick min svägerska en dagisväska. Inte i julklapp, utan bara som present, för att hon är så himla gullig! Lite senare skickade jag med ett nästduksfodral i det limefärgade elefanttyget när jag lämnade över lite saker som hon hade bett mig sy. Nu undrade hon om jag inte skulle ha tid och lust att sy en present till hennes kompis som fyller jämnt. Kompisen älskar nämligen elefanter och min svägerska tänkte att en väska med elefanter vore toppen! Det tycker jag också! Det blev några tygbitar över, så jag slängde ihop ett matchande näsduksfodral också. Så hon inte behöver ge bort en tom väska. :-)

Mönstret är detsamma som till dagisväskan (den används för övrigt till och från dagis varenda dag - eller, ja, inte just nu, för nu har vi vattkoppor, men annars!). Den här gången gjorde jag den som man ska, dvs att skarven kommer mitt på långsidan. När jag sydde med djungeltyget hade ju djuren inte fått plats annars, men med detta tyg gick det bra. Tidigare har jag haft lite huvudbry med hur jag ska sy i botten, men denna gång klippte jag jack i sömsmånen i hörnen på "väskdelen". Jag bollade också lite med Gekko och Jes om detta - tack så mycket! Väskan är fodrad med limegrönt, lite tjockare tyg. Innan delarna syddes ihop förseddes väskan med en ficka i elefanttyg.

När jag syr på kantband brukar jag pressa bandet på mitten och sen hålla det i läge medan jag syr. Jag syr alltså bara en gång genom kantband-tyg-kantband. Det blir mycket snyggare än att först sy fast det och sen vika över och sy igen, som man lärde sig i syslöjden. Och det är faktiskt enklare. Skarven gör jag genom att sy nästen ända fram, sen ta ut tyget ur maskinen, markera var ändarna möts, nåla där och sy ihop. Då är cirkeln sluten. Sen nålar jag fast sista biten och syr den.

Materialval:

Limefärgat tyg med vita elefanter, från Superbuzzy.

Limefärgat, lite tjockare tyg från IKEA

Vit snedslå

Bäst just nu:

Att den här väskan är så himla härlig! Jag bara älskar det här tyget, men unnar mig inte rikgit att sy något åt mig själv i det, så det var verkligen roligt att få göra det till någon annan. OCh jag har en bit kvar - kanske törs jag nu?

Sämst just nu:

Inget egentligen!

Lite (o)reda i maskindjungeln

På sistone har jag fått väldigt många frågor, både per mail och på bloggen, om vilka maskiner man ska välja. Det känns såklart smickrande att bli rådfrågad, men jag är väldigt långt ifrån någon expert. Däremot är jag rätt opartisk! Därför kommer här lite information som jag samlat på mig. Om ni vill komplettera eller rätta mig är ni mer än välkomna!

Först och främst måste man skilja på vanliga symaskiner, overlockmaskiner och covermaskiner. Symaskinerna hoppar jag över och fokuserar istället på overlocker och covermaskiner. Enkelt sagt kan man säga att en overlockmaskin klipper, syr och kastar ("sicksackar") medan en covermaskin fållar. Sen finns det en del overlockmaskiner som gör båda delarna, men väldigt få som har covermaskinernas hela sömsortiment.

En overlockmaskin klipper, syr ihop och kastar alltså kanterna i ett moment. På så vis får man de snygga, jämna sömmarna som man ser på insidan av köpta plagg (se bild 1 nedan). Detta är gemensamt för alla overlockmaskiner.

Bild 1: Overlocksöm. (Bilden är lånad från surfsport.co.uk

Covermaskiner används framför allt till att fålla och sy dekorsömmar. Rena covermaskiner kan inte klippa tyget, utan syr bara. De har sömmar som kedjesöm (en stretchig raksöm med öglor på avigan), dubbel täcksöm (bild 2) och trippel täcksöm (bild 3), beroende på om man väljer en maskin med två eller tre nålar. Använder man baksidan av den dubbla eller trippla täcksömmen får man sömmar som är väldigt lika de dekorsömmar man hittar på industritillverkade plagg Min Coverpro 1000CP har denna söm, liksom Brother 2340CV, Bernina 09DCC samt Babylock Coverstich BLCS.


Bild 2: Täcksöm med två trådar (lånad från Debbie's coverstitch)
Bild 3:Täcksöm med tre trådar (lånad från Debbie's coverstitch)

Personligen tycker jag att coverpron är toppen ibland och skitusel ibland! Rena fållar grejar den oftast bra, men när man vill sy dekorsömmar i ärmskärningar och så krånglar den ibland. Och man sitter och rattar febrilt på inställningarna (som ändå inte är så många) och tycker att det funkade ju förra gången jag sydde i det här tyget med dessa inställningar. Jag vet inte om jag ska rekommendera den, för jag har inte provat någon annan. När jag har läst recensioner verkar det som att Babylocken får högst score.

Så till kombinerade overlock- och covermaskiner (de kallas dock fortfarande overlocker). Som jag beskrev ovan har alla overlockmaskiner overlocksömmen (bild1) gemensam. Sen varierar de övriga sömmarna lite mellan olika modeller; en del kan sy femtrådiga sömmar (overlocksöm med en raksöm bredvid; sk säkerhetssöm), en del har flatlock (se bild 4) och en del syr rullfåll. Den stora gränslinjen tycker jag går mellan de overlockmaskiner som kan sy täcksöm, dvs "T-shirtfållen", den stretchiga söm som många T-shirts är fållade med (se bild 2), och de som inte kan det. De lite mer avancerade overlockmaskinerna, som då är lite av en kombination mellan en overlock och en covermaskin kan sy både overlocksömmar och täcksömmar. Denna typ av maskin finns i många märken och utföranden och med olika sömmar utöver standardsömmarna.


Bild 4: Flatlocksöm. (Bilden är lånad från surfsport.co.uk)

Kombimaskiner finns som sagt hos i princip alla symaskinstillverkare. Det är dock bara de mest avancerade kombinationsoverlockerna som har en motsvarighet till den trippla täcksömmen (bild3), om det är den och dess dekoreffekt man vill åt. Då kan de å andra sidan oftast även sy den eftertraktade top coversömmen (bild 5), som man ser på många plagg i handeln. Top coversömmen är en söm som på baksidan ser likadan ut som den man åstadkommer med en vanlig covermaskin, men som på ovansidan har en extra tråd som gör loopar mellan de tre parallella sömmarna. Den finns även i utförande med den dubbla täcksömmen. De maskiner jag känner till som har den är Bernina 2500DCET, Pfaff 4874, Elna 845 och Janome 1200D. Men det finns säkert fler.


Bild 5: Top Coversöm (Bilden lånad från Pfaffmachines.co.uk)

Vad ska man välja?!
Om man vill ha en overlock som syr täcksöm eller en enkel overlock och en covermaskin är en smaksak. Och kanske en utrymmesfråga. Prismässigt tror jag inte det skiljer så jättemycket. En mer komplicerad overlock kan väl i och för sig lite mer saker än en enkel, så man får dessa finesser på köpet. Å andra sidan är fördelen med en enkel overlock plus en covermaskin att man slipper trä om maskinen och byta nålar när man ska byta mellan overlocksömmen och täcksömmen, (syr man tex en tröja kan man behöva göra det ett par gånger), utan bara behöver byta stol (förutsatt att man har upp till åtta trådrullar av samma färg!). Dessutom sägs det att en renodlad maskin är bäst på det den gör, och det låter ju rimligt. Men återigen - jag har inte testat någon kombimaskin.

Slutligen måste jag understryka att man alls inte behöver någon supermaskin för att sy roliga saker. Man kommer väldigt, väldigt långt med sin vanliga symaskin och en tvillingnål. Och om man syr mycket i stretchiga tyger - en vanlig maskin, tvillingnål och en enkel, 4-trådig overlockmaskin (själv har jag en Bernina 700D, som jag är jättenöjd med!)

Hoppas jag lyckades reda ut begreppen lite så ni lämnade sidan något klokare än innan ni läste inlägget!

Mitt livs första Jumpsuit

Oj så stolt jag är! Som många av er redan lagt märke till är denna jumpsuit väldigt lik de som Gekko tidigare sytt. Inte konstigt alls, för mönstret till den är Gekkos egna (med några mindre anpassningar från min sida, efter tips från upphovsmakerskan!). Vi bytte mönster här innan jul; jag fick hennes jumpsuit och hon min tunika. STORT TACK Gekko!

Jag klippte till jumpsuiten redan samma dag som jag fick mönstret, men sen blev det liggande. Jag var helt säker på att jag skulle göra det under julen, men av någon anledning drog jag på det. Vid närmare eftertanke vet jag varför...dragkedja och krage... Jag har sytt så mycket i mjuka tyger nu att jag börjar få lite känsla för det, men det där med dragkedja och kragar och så är lite nytt för mig och då blev det genast lite besvärligt! Men att låta en Gekkojumpsuit bli ett UFO (=unfinished objekt) finns ju bara inte! Och när jag väl satt igång tog det faktiskt inte så lång tid.

Som sagt finns redan en utförlig beskrivning här. Jag koncentrerar mig istället på att beskriva de bitar som var nya för mig; nämligen blixtlåset (och kragen, men den beskrev Gekko så bra). När jag sydde blixtlåset hade jag sytt grensömmen ända fram till den punkt där blixtlåset skulle börja. Eftersom jag hade ett 60 cm långt blixtlås fick jag kapa det i lämplig längd och sen sicksacka ett gäng gånger strax ovanför där jag klippte. Sen pressade jag in sömsmånerna på resten av mittframsömmen, på båda delarna av framstycket. Här skulle jag ha sicksackat dem också, men det glömde jag! Efter det strök jag allt noggrant, så det var helt slätt och fint på framsidan. Sen nålade jag och sydde med en raksöm ned sömsmånen från rätsidan. Därefter nålade jag fast blixtlåset, bytte till blixtlåspressarfot och sydde sen i samma stygn ett varv till. Ta-dam! Klart!

Fickorna rynkade jag inte, utan pressade bara in sömsmånen som jag hade sicksackat med overlocken. Däremot sydde jag två parallella rynktrådar när jag sydde fast kantningen på byxbenen. Den, liksom ärmhålen kantade jag med egenhändigt tillverkad snedslå i samma tyg som byxorna. (Vill du läsa mer om det, kolla här.)

Material:

Brun stretchsammet från Michas Stoffecke.

Att tänka på till nästa gång:

Sy axelsömmarna innan jag syr på kantband.

Lite mer sömsmån till kragen.

Bäst just nu:

Å, det färdiga resultatet! Jag är så himla glad för jag ville verkligen kunna göra en sån här! Att jag dessutom vågat ge mig i kast med krage och blixtlås känns extra stärkande. Stort tack, Gekko, för mönster och hjälp på vägen!

Sämst just nu:

Inget!

Favorit i repris - bruna muddisar

Detta kanske inte direkt är något revolutionerande inlägg; kanske snarare lite tråkigt! Men de bruna muddisar yngsta dottern har börjar bli för små och ett par såna är ett måste i hennes garderob. -De passar ju till precis allt. Mjuka och sköna är de dessutom, och bra att ha under overallen.

Mönstret är samma som alltid, lite modifierat från Ottobre 5/06. Velour, av märket Hilco, kommer från Nea Nobelle, liksom den bruna mudden. Apropå mudden så har jag börjat att alltid klippa till den något mindra än vad som står i mönstret. Hittills har jag aldrig varit med om att en mudd blivit för liten, men det motsatta har ju inträffat ett par gånger.

Bäst just nu:

Att det gick snabbt! Jag har fått in snitsen lite på dessa och maskinen var färdigträdd.

Sämst just nu:

Att det är snudd på trist att visa upp ett par helbruna muddisar!

:-)

Raglantröja med lokapplikation

Det kom ett mail med en fråga. Mailet var från en av mina bloggarvänner och hon frågade om inte jag kunde tänka mig att sy en tröja till hennes son i födelsedagspresent. Såklart jag kunde! Hon hade en ganska klar bild framför sig hur önskade att tröjan skulle se ut: Hon tänkte sig en tröja med raglanskärning. Hela tröjan skulle vara röd med svarta muddar, svart halslinning och svarta dekorstickningar på raglansömmarna och nederfållen. Sen ville hon gärna ha en brandman eller ett lok eller något liknande. Efter lite funderade bestämde hon sig för att satsa på ett lok.

Alltså skred jag till verket: Först kompletterade jag mitt tygförråd med röd hilcointerlock från Nea Nobelle. Sen letade och ritade jag lok. Mönstret till tröjan tog jag från senaste Ottobre (nr 1/08), som damp ner i brevlådan alldeles lagom. Jag hade nämligen inget färdigt mönster i rätt storlek och heller ingen att prova ett nyskapat på, så det hade blivit lite läskigt (det är läskigt nog som det är att sy till andra!). Och Ottobres mönster brukar ju vara bra. Sist men inte minst bönade och bad jag coverpron att uppföra sig. Det gjorde den (åtminstone för det mesta). Rackarns lynniga maskin!

Jag har fått en del frågor på hur jag syr halsmudd och appliaktioner samt på dekorsömmen, så jag berättar lite utförligt här hur jag gjort: Först gjorde jag tröjan helt färdig. För att få raglansömmarna lite stabila strök jag fast vlieseline formband på bakstyckets raglankanter innan jag sydde på ärmarna. På så vis gick det lättade att få till dekorstickninagrna med baksidan av coverprons trippelsöm (se närbilden på det sista fotot). Annars tycker jag det är svårt att få till dessa sömmar, framför allt i tunna tyger. På något vis verkar coverpron vilja ha samma tjocklek på tyget där alla tre nålarna slår ned. När jag syr med coverpron har jag alltid en liten provbit först och en sist, för att inte sömmen ska repa upp sig. Sen försöker jag alltid se till att jag kan sy över sömmen så jag slipper sy i cirkel, tex vid nederfållen, eftersom trådarna är lite svåra att fästa så att sömmen inte repar upp sig.

Halsmudden sydde jag fast på samma sätt som man syr på en fotmudd; dvs syr ihop trikån till en rundel först och markerar ut fjärdedelarna både på muddarna och halsöppningen. Sen syr jag fast den med overlocken samtidigt som jag töjer både mudden och tröjan lite.

När tröjan var klar sydde jag fast loket så här: Applikationen är ritad på vanligt papper och kalkerad över till vliesofix. Därefter faststruket på tyget till motivet spegelvänt. Sen klippte jag ut applikationen. Innan applikationen sen stryktes fast på tröjan strök jag fast totally stable på tröjans avigsida. Sen var det bara att hålla tungan rätt i munnen och gasa på med satängsömmen (eller tät sicksack) med stegläng 0,5 och bredd 3,5. Jag använder vanlig sytråd och inte någon speciell brodertråd. Det tycker jag funkar bra.

Allra sist sydde jag fast namnbandet i nederfållen. Då brukar jag sy fast ena kortänden med rätan mot tröjans aviga och sen vika runt kanten mot rätan, pressa, vika in andra kanten, pressa och sy fast i den sista kortsidan.

Puh, det här projektet var läskigt. Jag menar, det är till ett PROFFS jag har sytt, för guds skull!! Hon är jätteduktig och jag ser väldigt mycket upp till henne.

Material:

Röd hilcointerlock från Nea Nobelle. Den är så mjuk och fin och blir sköna tröjor trots att den är mycket tunnare än andra interlocker; typ E-slöjds.

Svart muddväv från...ja, kanske Sundbybergs Textilcentrum??

Svart, tunn interlock från Jofotex till applikationen

Bäst just nu:

Helheten! Jag tycker den blev jättefin (bra upplägg med andra ord!). Klart det finns nån lite skavank här eller där, men så är det ju med hemsytt.

Sämst just nu:

Att jag inte kunnat prova den. Jag sydde efter mönstret men den känns ganska stor. I och för sig har jag läst på flera ställen att en raglan SKA vara stor, men den får ju gärna passa också... Tur att det är muddar i ärmsluten; det gör ju tröjan mindre känslig för storlekar.

Kaninraglan till lillasyster

När jag sydde den förra raglantröjan sörjde jag att jag inte hade ofärgat kanintyg i brunt. Men sen kom jag att tänka på att tyget till strukturen är rätt likt E-slöjds tyger och av det hade jag en liten bit brunt. Liten. Så liten att det inte räckte till fållar utan tröjan fick muddar istället, vilket inte alls blev tokigt. Tröjans fåll fick omvänd täcksöm sydd med coverpron.

Tröjan är sydd enligt mönstret för raglantröja från boken "Sy barnkläder av mjuka tyger" av Åsa Lennartsson. Det står att en raglantröja ska vara rymlig och att man gärna kan gå upp två storlekar, men jag valde att behålla den som den var. Jag ville ha den lite smalare. Precis som med storasysters tröja blev dock halsringningen för liten. Den kantbandsavslutning jag gjort fick jag alltså klippa bort och ersätta med muddkant.

På den sista bilden syns hur halsringningen blev innan jag gjorde om den. Fotot visar också hur lätt det är att försöka fota sina alster när man har en ettårig iller i samm rum! :-)

Materialval:

Kanintyg från JnyDesign, brun trikå från E-slöjd, mudd från Jofotex.

Bäst just nu:

Att kombinationen blev så bra. Och att E-slöjdstrikån gick så bra ihop med kanintyget. Det öppnar ju för oändliga kombinationer, dels nu, men även infor kommande nya kanintyg.

Sämst just nu:

Tröjans halslinning. Nästa gång jag syr denna modell ska jag rita om den så att den går lite högre upp i nacken, om ni förstår.

KokaLal meets (a) Gekko

Detta lilla kit i storlek 62 har jag sytt till Gekkos lille nyfödde son, Mille (visst är han fin!!). Jag har under tiden som "bloggare" inspirerats, hjälpts, peppats och glatts åt Gekkos blogg. Dessutom har hon varit mitt bollplank många gånger och blivit som en vän. När lille Mille kom skulle jag så gärna vilja ge henne en present. Jag tänker att hon sitter och syr och pysslar till alla sina vänner, men det kanske inte är så många som syr till henne? Därför tog jag mig en funderare på vad som skulle kunna passa. Hon själv sa ju vid något tillfälle att man skulle glömma att kunna sy något som nån annan inte kunde sy bättre eller något som ingen hade sytt. Vist sagt, tyckte jag och tog fasta på det! :-) En omlottbody är aldrig fel. Ombyte behövs, tänkte jag och plockade fram mönstret från Ottobre 6/2007 och min nya, mjuka bomullstrikå från Jofotex. Den blir bra. Sen tog det ett tag innan jag kom på att det skulle bli en gecko på den och ännu längre innan jag bestämde att den skulle bli limegrön. Det var maken som kom med den utslagsgivande rösten!

Bodyn är kantad med brun muddväv och har "flärpar" som är fästa i innersömmen där två av knapparna sitter. De vita knapparna är från Prym och ditsatta med tång.

Ödlan är först ritad på papper. För att få den rätta rörelsen klippte jag små jack i pappret, ungefär som en ryggrad, så att man kunde kröka den. Sen tejpade jag fast den i rätt läge när jag fått rätt slingrighet. Efter att ha ritat av på vliesofixpapper som jag strukit fast på limefärgad velour klippte jag ut ödlan. Observera att man måste rita av och klippa ut motivet spegelvänt för att det ska hamna rättvänt. Därefter pressade jag fast totally stable med strykjärnet på den färdiga bodyns aviga och strök fast ödlan och sydde med satängsöm (se inlägget om fårtröjan) steglängd 0,5, bredd 3. Även ögonen är sydda med satängsöm.

När bodyn var klar kom jag på att det vore himla fint att matcha med ett par muddisar i samma velour som ödlan var sydd av. Sagt och gjort. Jag plockade fram mitt favoritmönster från Ottobre 5/2006 och gjorde ett mönster i storlek 62. Istället för fåll tog jag muddar nedtill. Som tur var hade jag en bit limefärgad muddväv som jag köpte i E-slöjds monter på Syfestivalen i höstas. Den blev bra till. Funderade ett tag på brun mudd, men det känn som att det är lättare att matcha till annat om man har enfärgat.

Material:

Tjock bomullstrikå och muddväv från Jofotex (skynda, de har 20% på trikån januari ut!!)
Limefärgad velour från Nea Nobelle (tror jag! - möjligen att den kan vara från Jofotex)

Limefärgad mudd från E-slöjd, köpt på Syfestivalen i höstas

Bäst just nu:

Att det blev så fint - jag skulle vilja ha ett sånt set själv till yngsta dottern (fast kanske inte i storlek 62 då...)! Jag kan med gott samvete skicka iväg det till Mille. Visst finns det små missar och kantbandet är inte helt jämnt, men det är nog så bra det kan bli!

Sämst just nu:

Att det är lite läskigt att sy till någon annan. Gekko har ju så himla många snygga kläder hon sytt själv.

Sen är det dumt att man måste skarva mudden när man kantar omlottbodyn. Med andra ord finns det en förklaring till att namnbandet hamnade där det gjorde...

Kanintröja med raglanärm

Som jag tidigare skrivit ville storasyster verkligen ha en kanintröja. Det har hon fått nu. För att variera mig gjorde jag ärmar av det enfärgade tyget och prydde raglansömmarna med trippel coversöm för att få lite effekt. Mönstret är en kombination av ett mönster från boken "Sy barnkläder av mjuka tyger" av Åsa Lennartsson och Ottobres Creative Workshop - de bästa T-shirtarna. Mönstret till halsringningen kommer från boken och var på tok för snävt. Först hade jag avslutat med kantband på kantbandspressarfoten till Coverpron, men det fick jag klippa bort och ersätta med en vanlig mudd.

Jag tyckte det blev så fint med ärmar i avvikande färg att jag genast kastade mig över nästa projekt - en tröja till till lillasyster! :-)

Material:

Kanintyg från JnyDesign (Intresserad? Hör med henne, det finns säkert kvar att få tag på!). Mudd från Jofotex.

Bäst just nu:

Att dekorsömmen blev bra. Det funkar klart bättre i tjocka tyger. June kommenterade i mitt förra inlägg (tack June!) att man kunde använda vanliga stretchnålar till Coverpron och det testade jag här. Jag märker egentligen ingen skillnad (fast ett tag trodde jag att många hoppstygn berodde på det, men det var nog bara tygtjockleken).

Sämst just nu:

Att halsringingen inte blev bra första gången. Tänk på det om ni syr efter Åsa Lennartssons bok!

Ny tunikamodell

Den här gången vågade jag mig på något nytt i mitt nya favorittyg (köpt på Jofotex i julas). Jag utgick från min gamla tunikamodell, skippade omlottdelen, gjorde den lite insvängd direkt efter ärmarna (den andra är rak) och ställde ut den bara lite grann. Lite som en blandning mellan tunika och lång tröja. Ärmarna gjordes aningen längre och avslutades med muddkant för att få dem lite puffiga - inte mycket, men lite grann. Istället för muddkant fållade jag halsen. Det ville sig dock inte alls med coverpron. Samma problem som med den andra tunikan i samma tyg - tunt tyg och kraftiga nålar i Coverpron. Sen skulle jag ha klippt till sömsmånerna på ett smartare vis när jag hade tänkt mig fållar på detta sätt. Det slutade med sprättning och vändsydd linning istället. Ärmsömmar och axelsömmar stickade jag ned med omvänd tvillingsöm. Då bråkade coverpron ordentligt. Att jag aldrig ska bli riktigt sams med denna maskin!!!

Bortsett från krånglet med halslinningen - nästa gång blir det nog mudd ändå; tror det funkar bäst till detta tyg - är jag rätt nöjd. Det var lite svårt att få till en bild som visar hur tunikan sitter på; bäst blir att visa bakifrån. Framifrån ser man ju på det andra fotot. Jag gillar modellen, men skulle kanske göra den lite, lite vidare när man har den till ett blöjbarn. Annars är det lätt att den hakar upp sig på blöjbaken. Nu sydde jag en storlek 86, men jag skulle nog snarare kalla den för storlek 80.

Bäst just nu:

Att jag lyckades få till ett mönster som jag ville ha det. Några smärre ändringar till nästa gång (halslinningen och eventuellt vidden).

Sämst just nu:

Att coverpron är så opålitlig. Det är jättesvårt att få till dekorsömmar som man vill ha dem. Men det kanske inte är det den är till för egentligen?

Färgglada näsduksfodral

Jag kan inte säga det på något bättre sätt än Anki på Sytt när hon skrev: "Igår blev jag smittad av näsduksfodralsfebern....." Fodralen har funnits att beskåda ett tag på olika bloggar, och jag har nog tänkt göra dem ett tag, men det var först när jag såg mångfalden och färgerna på Gekkos och Ankis bloggar som jag fick tummen ur. Tydligen var det Florin som startade upp hela den smittsamma febern, så jag skickar ett tack till henne också!

Såna här saker är ju bara helt underbara att sy - det går snabbt, är enkelt, man kan göra flera samtidigt och man får frossa i färger. Dessutom kan man ju använda små restbitar, även om det är lätt hänt att man vill använda sina favvotyger och sätter saxen i dem.

Fodralen passar för ett paket ficknäsdukar och är sydda av två tygbitar som mäter 15*17 cm, den ena som yttertyg och den andra som foder. Gekko har gjort en bra beskrivning på sin blogg, så det är ingen idé att jag sitter här och förklarar igen.

Bäst just nu:

Att det är kul, går fort, man kan använda snuttar och glada färger och kan göra många på en gång.

Sämst just nu:

Att jag inte riktigt vet vem som ska ha alla fodralen! Äldsta dottern kastade sig givetvis över dem och hade nog gärna tagit allihop om hon hade fått, så det är ju alltid en möjlighet...

Dockkollektionen utökad

Det är läggdags. Jag sitter på dotterns sängkant och småpratar när hon lägger huvudet på sned och tittar på mig. "Mamma, kan inte du lägga kläder på Hannas säng?" Hanna är dockan. "Jo, visst", säger jag och reser mig från sängen för att hämta kläderna. "Nej, inte dom, du ska sy nya!"

Eftersom mamma inte alls har något emot att sy nya dockkläder gör hon det! Den här gången blev det en klänning i djungeltyget jag sydde dagiskassar av. En papegoja fick med nöd och näppe plats där fram. Modellen är en förklädesklänning från boken "Sy og strik dukketöj", men jag tog in vidden lite. Eftersom jag tycker det är prefekt fingerträning med knappar sydde jag tre knapphål med knappar. Sen valde jag tre stjärnformade knappar för att jag tyckte det var så gulligt till. Tänkte inte riktigt på att det blev VÄLDIGT pilligt för små barnfingrar... Klänningen är kantad med limefärgat kantband. Riktigt snygg, tycke jag. Och jag är hemskt arg på mig själv som inte köpte mer tyg när jag hittade det. Jag hade lätt kunnat tänka mig en sån här klänning till ett stort barn.

På ena bilden skymtar även en mössa som jag sytt till dockan. Jag tyckte att mössan som kom med i paketet var så himla trist, så det fick bli till att klippa lite i E-slöjdstrikån och sy en ny. På bilden syns också vilka fenomenala klädkombinationer dottern väljer när hon får chansen!

Bäst just nu:

Att det går så snabbt och är så kul med dockkläder. Och att min maskin är en hejare på att sy knapphål och sy i knappar.

Sämst just nu:

Att jag inte köpte båda tygbitarna när jag hade chansen...

Pyjamas till dockan

Nalle har en pyjamas. Det har inte dockan. Kan bero på att nalle faktiskt kan ha storlek 56 ibland. Det kan inte dockan. Men dockan MÅSTE ha en pyjamas. Mamma får sy. Först syr mamma en alldeles för liten som fick flytta till en annan docka. Nästa blir rätt i storlek. Lugnet är återställt.

Tyget är trikå från E-slöjd, inhandlad på syfestivalen. Mudd från Stoff&Stil. Mönstret är en velourdräkt från boken "Sy og strik dukketöj" av Anita Gunnars.

Det var nog bra för mig att få pröva att sy dragkedja. Jag inser att det finns många moment kvar för mig att lära mig. Tur jag ska gå sykurs i vår! Dessutom är jag bra på att prova mig fram istället för att konsultera en sybok; då blir det lätt lite galet! Den här dragkedjan blev visserligen helt OK skönhetsmässigt - men den skulle ju ha gått hela vägen upp!!

Kokalaltunika igen!

Så var det dags igen. Mitt senaste Jofotexfynd blev en tunika till yngsta dottern - numera ett helt år gammal. Modellen är densamma som tidigare. Tyget är tunn trikå med röda, orangea och vita blommor på brun botten. Eftersom det var så tunt och mjukt, så det var rätt svårt att sy i det. Tur att man börjar få in snitsen... Ett tips är att vara nog med att sy ihop de delar som går omlott innan man syr ihop omlottdel och framstycke. Ju tunnare tyg desto svårare är det.

Såg förresten på Jofotex:s hemsida att de hade förlängt sin rea till januari ut. Inser att jag borde köpt lite mer av detta tyg, hoppas det finns kvar när jag kommer dit nästa gång. Färgerna passar så bra ihop med både rött, orange och brunt. Mina favvofärger!

Tyg:

Tunt trikåtyg från Jofotex.

Muddväv från Stoff och Stil (hittade inte det jag köpte på Jofotex - dags att sortera i tyglådorna, kanske?!)

Bäst just nu:

Tyget och färgerna.

Sämst just nu:

Att man inte kan ha tunnare nålar än 80/12 till coverpron. Det skulle behövas tunnare nålar till ett så tunt tyg.

Sammetsbyxor i jeansmodell - till dockan!

Ja, jag har visst blivit biten av att sy dockkläder. Det här tyget (stretchsammet från Michas Stoffecke) är på gång att bli ett par byxor till yngsta dottern men det projektet blev nedprioriterat. Här skulle sys dockbyxor! Mönstret är från boken "Sy og strik dukketöj" av Anita Gunnars. Egentligen heter byxan "Cowboybyxa" och är ett par jeans. Jag gjorde om mönstret lite, bland annat på vidden. På bilden i boken är det en dragkedja på och linning och i beskrivningen står att man ska sy i dragkedjan - men mönstret är utan dagkedja! Jaja, det fick bli mudd i midjan istället. Byxorna är väldigt detaljrika - framfickor, bakfickor, besparingar och muddar. Jätteskoj! Behöver jag nämna att de blev favoritbyxor?!



Jag trodde nog att det skulle vara väldigt pilligt att sy dockkläder, men det är det faktiskt inte. En midjemudd är ju som att sy i en fotmudd i ett par vanliga byxor. Snarare är det ett väldigt praktiskt tillfälle att träna sig lite.

Fler dockkläder...

Stackars dockan Hanna som inte hade någon tröja eller tunika...

Eftersom vi skulle på kalas häromdagen och dottern skulle ha sin nya kanintunika på sig tyckte jag det var roligt att sy en likadan till dockan. Tunikan är sydd utifrån ett egenhändigt ihopsnickrat mönster med burdamönstret som bas. Kanintyg i lagom småbitar ligger här och var i syrummet!

Förutom en tunika behövde Hanna något på överkroppen. Kanske att ha till manchesterklänningen? Jag rotade lite bland stuvbitarna och hittade en lagom bit av den campantrikå från Hilco jag köpte till seriefigurtröjan. Den och lite orange mudd från Nea Nobelle plus ett mönster på raglantröja ur boken "Sy og strik dukketöj" av Anita Gunnars blev till denna tröja. Den är jag väldigt nöjd med faktiskt. Trodde det skulle vara svårt att sy tröjor till dockor, men den satt som en smäck. Lite klantigt att sätta halsmudden framåt, bara. Det är ju i alla fall 50% chans att få den rätt även om man inte tänker till!

Bäst just nu:

Att det jag syr uppskattas så våldsamt!

Och det är faktiskt vansinnigt kul att sy till dockor! :-)

Väldigt bra påklädnadsträning, faktiskt. Jag vaknade till ett skrik härom morgonen - då var det dottern som inte fick på dockan byxorna!

Sämst just nu:

Att jag inte har mer tid att sy - jag tror jag skulle kunna sy hur mycket som helst! Överdragsbyxor, jacka, jeans, andra byxor, klänningar...