fredag 30 november 2007

Små vantar i vinterkylan

Min yngsta sover mer än gärna middag i vagnen. Tidigare har det räckt med overallen för att hålla händerna varma. Men dels börjar det bli kallare och kallare och dels börjar overallen, som tidigare varit för stor, bli lite mer lagom och alltså exponera små fingrar för kylan. De här små vantarna sydde jag därför häromkvällen. Jag är inte så förtjust i de jag har sen äldsta dottern var liten. De har ett långt snöre emellan och känns som att de skulle ha en viss intrasslingspotential. Inget bra.

Efter att först ha sett Gekkos vantar och sen Cecilias bestämde jag mig för att försöka mig på ett par själv. De fick bli i brunrandigt E-slöjdstyg, köpt på Syfestivalen, och brun fleece från Stoff&Stil. Muddtrikån kommer från Nea Nobelle.

Vantarna är sydda som två påsar, med en liten öppning längs ena raksträckan på fleecepåsarna för att kunna vända igenom. Sen sydde jag fast mudden på yttertyget, stoppade mudd och yttertyg rättvänt ned i det avigvända fodret och sydde ihop runt om. Allt på overlocken. Men jag tyckte nog att det blev lite knöligt med två overlocksömmar. Kanske att jag ska sy med vanliga maskinen i fleecen nästa gång. Och klippa ned sömsmånen rejält. Fleece fransar sig ju inte. När jag sytt ihop vantarna vände jag igenom hålet i fodret och sydde ihop för hand. Namnbandet är fastsytt på vanliga maskinen. Jag valde med flit att göra mudden lite extra lång så att man skall kunna trä den över jackan om man vill.

Maskinval:
Overlock.

Bäst just nu:
Att det gick snabb och smidigt!

Sämst just nu:
Att det blev lite knögligt med overlocksöm både i fodret och yttertyget.

6 kommentarer:

Gekko sa...

Snygga! De värmer nog lilltjejen bra!

Thea sa...

Tack! :-)

Lisa sa...

Jättefina! Jag gillar att du skriver maskinval och vad som gick bra och dåligt!

Anonym sa...

Tack Lisa!
Ja, man kan ju alltid hoppas att nån annan slipper göra samma misstag eller får nåt tips nån gång!
:-)

//Thea

Karolina sa...

De blir nog super...har haft sådana själv till barnen./Karolina

Thela sa...

Så skjønne!