Matchande tunika och byxor

Ja, jag har ju förut sagt att rosa inte riktigt är min färg. Men så här tycker jag att rosa är häftigt! Att liksom pigga upp något annat med. Dessutom är färgkombinationen lite ny-gammal. Jag hittade en frottéklänning från när jag var liten i en av mammas kassar (jag hade kunnat göra vad som heltst för att få tag på det tyget!). Den hade just denna kombination. Sen blev jag ju väldigt förälskad i Florins set hon gjorde för ett tag sen också...

Tunikan är sydd enligt samma mönster som domartunikan. Velouren är från Sundbybergs textilcentrum och muddväven från Stoff & Stil. Banden är ditsydda med en sån bandkantningsfot till min coverpro (läs mer nedan). Jättesmidigt! Sen blev det lite bubbligt när jag sydde ihop omlottdelarna, så jag sydde ned sömmen med en stickning på vanliga maskinen för att det skulle stadga upp sig. Den sömmen fanns inte på mönstret. Ärmarna är samma mudd som halsen och fållen nedtill är gjord med tvillingsöm. Här gjorde jag så mycket jag bara kunde av fållar innan jag sydde ihop, för att slippa fästa coverprosömmarna.

Byxorna är samma som mjukisbyxorna, fast jag tog ut dem en cm för att få dem lite mindre tightslika. Tyget (visst är det härligt!) är från Michas Stoffecke; lite tunnare och jättemjukt. Tyvärr är det lite svårare att sy i än E-slöjds stabila grejer. Men jag gissar att man vänjer sig. Här sydde jag ytterbensömmar först, fållade och sydde sen ihop innerbensömmarna - allt för att slippa fästa coverprotrådarna! Overlocktrådarna fäster jag ändå när jag syr ner sömmen mot byxbenet med några stygn för att den inte ska stå upp och skava, så det blir inget extra moment. Tyvärr var jag inte så haj på att sy fast resåren. Jag gjorde för första gången en rundel av resåren och försökte sy fast den som en mudd, först med sick-sack och sen vek jag ner och körde med tvillingsöm på coverpron. Jag måste jag dragit ojämnt, för det blev lite snett. Inget som syns när man har tunikan över! :-)

Ja, just det, jag hade ju köpt en kantbandspressarfot till Coverpron. Jäääääätteonödigt kan man tycka, och förvisso väldigt dyrt mot vad man får för pengarna. Men, OK, jag erkänner, ibland blir jag lite pryltokig och det kändes helt nödvändigt med en sån här pressarfot! Dessutom tänkte jag på att det i nästa nummer av Ottobre kommer ett mönster på omlottbody och då sitter man ju och kantar i evighet. Inte för att det är så trist att kanta egentligen, men det spar ju tid till annat.

När jag sydde kantbanden hade jag max stygnlängd och trådspänning på 9-9-9-8. Resåren sydde jag fast med max stygnlängd och trådspänning 6-6-6-5.

Bäst just nu: Fortfarande mina fina tyger! Och att det går så smidigt och blir så snyggt när man kantar med kantbandspressarfoten. Och mina nya namnlappar att fästa i sidan på kläderna.

Sämst just nu: Att jag har influensa. Segt att vara så risig att man har färdiga plagg och bilder men inte orkar skriva om dem. Att jag inte kan kanta med resår så att det blir helt bra.