De här bruna velourbyxorna skall flytta till en liten pojke i Umeå. Jag har anpassat mitt favoritmönster till att bli lite längre istället för att gå upp en storlek. Tyget är Hilcos jättefina, bruna velour från Nea Nobelle. Snyft, nu är det slut, och Nea Nobelles lager hade också sinat. Måste VÄNTA med andra ord. Gillar inte. På den undre bilden tycker jag man kan se hur härlig den här velouren verkligen är.
Hoppas att den nye lille ägaren ska bli nöjd med sin nya garderob!
Maskinval:
Overlock att sy ihop med. Coverpron att sticka ned midje- och fotmuddarna. Symaskinen att sy fast kantbandet.
Bäst just nu:
Att jag kan skicka iväg något jag är nöjd med!
Sämst just nu:
Att min bruna velour är slut. Skulle så gärna vilja sy ett par till min lilltjej också.
.jpg)
Inlägg
4 kommentarer:
De ser jättesköna ut! Stickar du alltid ner muddsömsmånen förresten? Jag gör lite olika där... Tråkigt att velouren är slut, men snart kommer det väl högar av nya tyger? ;-)
Nej, inte alltid. Bara när det ska vara riktigt fint. Och det vill man ju när man sytt år någon annan...
Du har rätt, snart kommer det mer tyger! :-)
Ser superfina ut! Jag är såååå glad! / Umeåkillens mamma =)
Så kul Kristin! Om du blir glad blir jag det också! :-D
Skicka en kommentar