Materialet är ett gammalt uttjänt lakan som jag tror min mammas mormor sytt i bröllopspresent till mina föräldrar. Jag funderade på om jag verkligen kunde sy ett spöke av det, men så kom jag fram till att det är ett rätt bra öde för ett lakan att sluta så. Och jag tror nog att min gammelmormor hade tyckt att det var roligt om hon visste att hennes barnbarns barnbarn hade roligt med hennes lakan när det gjort sitt.
Mönstret är helt egenknåpat efter en tröja och en klänning som jag la ut ovanpå det dubbelvikta lakandet. Huvan är sydd i fyra dela och har fått E-slöjdstrikå som ögon och mun.
Oj, sånt här är skoj! Och håll med om att den första bilden blev lite läskig! (Jag gav dottern stränga förmaningar om att hon måste ta av sig huvan om någon av kamraterna skulle bli rätt, men det hade visst gått bra!)
4 kommentarer:
Vilket underbart spöke! Jag såg inte det innan när jag kommenterade byxorna! Jag har en fundering på att Gullklumpen skall vara ett spöke på sin dagismaskerad imorgon. Först måste jag bara få reda på om hon skall till dagis överhuvudtaget! Det beror på om sambon ska jobba eller inte. Fast hon kommer nog inte acceptera någon huva...
Nä, jag vet inte hur länge huvan var på här heller! :-)
Uj, vilket läskigt spöke! Och lite gulligt samtidigt. Vad lyckat!
vilket gulligt spöke :)
Skicka en kommentar