Solhatt mitt i vintern!

Det känns smått bisarrt att sitta och sy en solhatt samtidigt som den första snön lamslagit stan. Men tänker man efter så är det egentligen inte så konstigt. Det är ju den här årstiden folk packar sina väskor för att smita ifrån den gråa, kalla vardagen. Och just då är det i princip omöjligt att hitta solhattar och sommarkläder i affärerna. Hyllorna är upptagna med tomtar och glitter.

När svärmor berättade att hon skulle iväg och resa och saknade huvudbonad, erbjöd jag mig snabbt att sy en. Ett beslut jag (nästan) skulle få ångra. För varför är det så, att när man erbjudit sig och bara tänkt "sy ihop något lite snabbt, för det där kan jag ju", krånglar allt! Och man bara vill ju att något man ska ge bort är sådär tiptop. Jag tror jag har lagt ner 4-5 timmar på den här eländiga mössan - och åtskilliga svordomar! Hur är det man säger - högmod går före fall? Man ska ju inte gå och tro att man kan något... Som tur är blev solhatten i alla fall faktiskt riktigt fin till slut. Hade den varit till mig hade jag givit upp för länge sen.

Det började med att jag hade handlat precis lagom mycket tyg. Redan där börjar Murphy att småle... Ingen marginal alltså. Så när jag upptäckte att jag ritat av i fel storlek var det bara att försöka sy in för att förminska. Det gick till slut! Men om jag varit lite noggrannare från början hade jag hunnit sy ett gäng andra saker också, istället för att sprätta och sy om, sprätta och sy om. Sen lyckades jag vända vlieselinet åt fel håll när jag skulle stryka fast det...

Tyget kommer från Jofotex och är ett lite kraftigare bomullstyg. Valt med omsorg för att matcha den nya ägarinnans favoritfärger. Fordret är vanlig lakansväv. Mönstret är från Stoff & Stil.

Och det är tur att det snart är jul och dröjer länge innan ungarna behöver nåt att skydda sig mot solen med...