Kolak-kolak i plastat landskapstyg

För den oinvigde betyder kolak-kolak ingenting. För oss här hemma kan det antingen betyda "godnatt, godnatt" eller "haklapp". I det här inlägget betyder det givetvis haklapp, eftersom det handlar om något som är sytt i ett plastat landskapstyg. :-)

Det är konstigt. Hur mycket jag än har som jag vill sy så ändrar jag planerna när jag får hem ett nytt tyg. Prioritetsordningen kastas om, liksom. Framförallt om jag samtidigt får en idé om vad jag ska göra med tyget. Så var det den här gången. Det nya tyget från Jofotex damp ned i brevlådan idag och efter att barnen nattats och veckohandlingen hjälpligt stuvats undan satte jag genast saxen i det.

Haklappen har jag gjort efter en design som jag en gång har haft en haklapp i, men som är förkommen. Tror att den var från när jag själv var liten. Men hur originell kan en haklapp egentligen bli? Det finns ju inte hur många sätt som helst att variera dem på. Den här har i alla fall en ficka mitt på som samlar upp smulor och annat. Eftersom "annat" tenderar att vara rätt kladdigt och det inte alltid är jättekul att lägga ned en kladdig haklapp i väskan bestämde jag mig för att sy ett matchande fodral också. Enklast tänkbara, sydd i tre lager, först kantade jag undersidan. Därefter sydde jag ihop fram- och baksida med en snedslå som fortsatte runt locket och sen sydde jag ihop andra fram- och baksidan. Allt i ett moment. Eftersom jag är lite osäker på hur tyget gillar prymknappar valde jag att sy fast en bit snedslå på locket som sen viras ett varv runt och knäpps på baksidan.

Nu är klockan mycket! Hög tid att sova. Kolak-kolak!

Mönster:
Eget

Material:
Sprillans nytt landskapstyg i plastad bomull från Jofotex. Jag vet inte om det heter just "plastat bomullstyg", men det är sånt som man kan ha som bordsduk utan att (de flesta) fläckar fastnar. Sen kör man den bara i maskinen som en vanlig duk.

Sedan förut finns ju motivet som interlocktrikå och vanlig lakansväv, men just detta med det plastade tyget är nytt.

Bäst just nu:
Att familjen har blivit en haklapp rikare. Det är mycket roligare att ha en kul haklapp när man ska nånstans.

Sen är ju tyget kanon. Hade jag inte fått så himla fina förkläden av Mimmi i hemlispaketet förra året, så hade jag garanterat sytt förkläden till pepparkaksbaket. Och dockorna ska få regnrockar...

Sämst just nu:
Att jag ritade hörnen lite för snäva. Det är så svårt att kanta då och böjen i sig är ju inget självändamål.