Elefantväska

I julas fick min svägerska en dagisväska. Inte i julklapp, utan bara som present, för att hon är så himla gullig! Lite senare skickade jag med ett nästduksfodral i det limefärgade elefanttyget när jag lämnade över lite saker som hon hade bett mig sy. Nu undrade hon om jag inte skulle ha tid och lust att sy en present till hennes kompis som fyller jämnt. Kompisen älskar nämligen elefanter och min svägerska tänkte att en väska med elefanter vore toppen! Det tycker jag också! Det blev några tygbitar över, så jag slängde ihop ett matchande näsduksfodral också. Så hon inte behöver ge bort en tom väska. :-)

Mönstret är detsamma som till dagisväskan (den används för övrigt till och från dagis varenda dag - eller, ja, inte just nu, för nu har vi vattkoppor, men annars!). Den här gången gjorde jag den som man ska, dvs att skarven kommer mitt på långsidan. När jag sydde med djungeltyget hade ju djuren inte fått plats annars, men med detta tyg gick det bra. Tidigare har jag haft lite huvudbry med hur jag ska sy i botten, men denna gång klippte jag jack i sömsmånen i hörnen på "väskdelen". Jag bollade också lite med Gekko och Jes om detta - tack så mycket! Väskan är fodrad med limegrönt, lite tjockare tyg. Innan delarna syddes ihop förseddes väskan med en ficka i elefanttyg.

När jag syr på kantband brukar jag pressa bandet på mitten och sen hålla det i läge medan jag syr. Jag syr alltså bara en gång genom kantband-tyg-kantband. Det blir mycket snyggare än att först sy fast det och sen vika över och sy igen, som man lärde sig i syslöjden. Och det är faktiskt enklare. Skarven gör jag genom att sy nästen ända fram, sen ta ut tyget ur maskinen, markera var ändarna möts, nåla där och sy ihop. Då är cirkeln sluten. Sen nålar jag fast sista biten och syr den.

Materialval:

Limefärgat tyg med vita elefanter, från Superbuzzy.

Limefärgat, lite tjockare tyg från IKEA

Vit snedslå

Bäst just nu:

Att den här väskan är så himla härlig! Jag bara älskar det här tyget, men unnar mig inte rikgit att sy något åt mig själv i det, så det var verkligen roligt att få göra det till någon annan. OCh jag har en bit kvar - kanske törs jag nu?

Sämst just nu:

Inget egentligen!