"Applikationsguiden"

På sistone har jag fått så många frågor med anledning av de applikationer jag sytt, så jag tänkte jag skulle lägga upp ett inlägg och beskriva hur jag gör.

Först och främst behöver man detta:

Vliesofix = vlieseline som häftar på båda sidorna. Det är som ett tunt papper med ett skyddspapper på. Kan köpas på metervara eller i färdiga påsar.

Totally Stable = ett papper som man stryker på på baksidan av tröjan för att få stadga när man syr. Annars bubblar sig och drar sig tyget lätt. Finns i svart och vitt på metervara eller i hel rulle.

1. Börja med att stryka fast totally stable (se rullen på bilden) på det färdigsydda plaggets avigsida (här är tröjan vänd ut-och-in). Jag brukar fästa med ett par nålar från rätsidan också, eftersom det ibland händer att hörnen viker sig och att man då råkar sy fast dem. Istället för totally stable kan man använda mellanlägg som man bara nålar fast.

2. Applikationen ritas upp SPEGELVÄND på vliesofixets skyddspapper (annars blir det fel när man ska stryka fast den på tröjan). Därefter styks vliesofixet fast på tyget som ska bli applikation och sedan klipper man ut applikationen med skyddspappret kvar. Skyddspappret kan nu dras bort så att applikationen kan strykas fast rättvänd på plagget.

3. Applikationen stryks fast på tröjans rätsida. Jag börjar med att ta bort skyddspappret och lägga ut alla bitar så det ser bra ut. Här på hästtröjan tog jag först bort den runda biten i mitten och började med att stryka fast ben, huvud och svans. Sist strök jag fast kroppen. När jag stryker fast ömtåliga material, som fuskpälsen till hästen, lägger jag en bit lakansväv emellan så inte det ömtåliga tyget smälter.

4. Ställ in maskinen på satängsöm om du har. På den här bilden är det söm nummer 4. Steg 0,4 och bredd 4,5 brukar bli bra. Till detaljer som ögon och mun gör jag den naturligtvis bredare eller smalare.
Har du inte satängsöm går det även bra med en tät sicksack.

5. Sy längs motivets kanter. Låt nålen gå i princip enbart på applikationen och bara precis, precis utanför när du syr, så blir det finast. Vliesofixet gör att applkationen inte flyttar sig och mellanlägget som strukits fast gör att plagget inte drar sig.

6. När allt är färdigsytt vänder man tröjan ut-och-in och river försiktigt bort totally stabeln.

7. Ena tröjan sedd från avigan och den andra från rätan

8. Klart!!

Florin-börs

Det var nog hos Florin jag såg dessa börsar först. Och framför allt var det var henne jag fick tips om hur jag skulle sy dem! Jag har sytt tre stycken, två med Cars och så denna, den enda som fastnat på bild, med spindelmannen. Alla är precis lagom för att rymma en oöppnad förpackning med ett barnlypsyl - en succé på vårens barnkalas.

Börsen är ofodrad. Kanterna är sydda på overlocken och resten har sytts på vanliga maskinen. De overlockade kanterna pressades in och sen nålade och sydde jag fast blixtlåset från rätan. (Hurra, jag har börjat komma över min blixtlåsskräck!). Därefter vände jag ut-och-in på fodralet och sydde sidorna. I samma veva sydde jag fast handtaget och namnlappen. Snabbt och geschwinnt!

Bäst just nu:

Att jag börja få in snitsen på blixtlås!

Att det är en så rolig barnpresent!

Sämst just nu:

Att korta dragkedjor är förhållandevis dyra...

Cowboy-kit

Ännu en födelsedag - ett barnkalas till.

Den här gången var det dags för ännu en bästis att fylla hela fyra år. Hans mamma och jag har tillbringat rätt mycket tid ihop under det senaste året, eftersom min yngsta dotter och hennes yngsta son är jämngamla. Vi varit mammalediga samtidigt och på så vis har även de äldre syskonen lekt mycket ihop både hemma och på dagis och jag har även fått förmånen att lära känna H rätt väl. Därför kände jag att det var roligt att lägga ned lite jobb på hans födelsedagspresent. H:s mamma berättade för ett tag sen om hur han cirklat kring ett set med cowboyattiraljer i leksaksaffären. Dessutom gillar både han och min dotter att klä ut sig och leka rollekar. Klart killen skulle få bli en cowboy! (Det är även en gammal barndomsgrej för mig - jag fick aldrig min indiankostym som jag drömde om!) Och för att han skulle ha någon att leka med sydde jag ett set till dottern samtidigt.

Kitet består av en väst och ett par chaps med fransar. Mönstret hittade jag i boken "Sy barnens utklädningskläder" av Anna Karlström.

Till västen använde jag fuskskinn och ett brunt fodertyg. Eftersom fuskskinnet var rätt glatt bytte jag till en pressarfot med hjul (jag vet, rätt onödigt, men nu hade jag ju en sån!). Den är bra att ha även när man syr i vaxduk. Men jag har läst nånstans att det funkar bra även med potatismjöl! Först sydde jag en väst i vardera tyget och lämnade en öppning i sidan på "fodervästen". Därefter sydde jag ihop båda västarna räta mot räta och sydde sen ärmhålen på samma finurliga sätt som man gör när man vändsyr fodrade klänningar (världens bästa illustration finns HÄR). Det är rätt pilligt och det kanske inte är att rekommendera att man testar första gången med plastigt fuskskinn och halkigt, lättrepat fodertyg! Efter att man sen vänt västen genom hålet i sidan på fodervästen syr man en stickning runt hela västen och syr ihop vändningshålet.

Chapsen är två separata byxben med en hälla på varje. (Det fattade inte jag förrän jag sydde det andra paret, så de till min dotter är ihopsydda en bit i grenen. Men det går ju att återställa!) Man drar dessa extra byxben utanpå sina vanliga byxor och håller dem uppe med ett skärp genom hällorna (en på varje höft). De är sydda av fuskmocka med fransar av fuskskinn. Jag klippte fransarna först, nästan ända in till sömsmånen och sydde sen ihop ytterbensömmarna med fransarna emellan. Sen fållade jag nedtill, längs de sneda grensömmarna och upptill och sydde innerbensömmen. Sist sydde jag dit hällorna och klippte fransarna ända in.

Så gör du ditt eget mönster:

Chapsen: Ta ett vanligt byxmönster, gärna en storlek för stort. Från grenen till höften gör du en något böjd linje.

Västen: Rita av en väst eller en överdel. Gör lite bredare axlar och något kortare i bak och spetsig framtill (dvs snibbarna går längre ned än baksycket).

Material:

Fuskmocka, fuskpäls och brunt foder: Sundbybergs textilcentrum

Mönster: "Sy barnens utklädningskläder" av Anna Karlström

Bäst just nu:

Att maken berättade att innan han hunnit gå efter att ha lämnat dottern på kalaset hade paketet slitits upp och cowboykläderna åkt på och sen var John Wayne jr i full action!

Sämst just nu:

Att jag är en sån tidsoptimist. "Jag ska bara" tenderar alltid att vara ungefär tre gångre så långt som jag har tänkt mig. Det tog således inte helt kort tid att sy dessa utstyrslar och det var på vippen att de hann följa med till kalaset!

Två klänningar till

Spindelmannen igen. Den ena av dessa två är till Jennys (Jnydesign) lilla dotter som gärna ville vara spindelmannen. Jag hoppas hon blir nöjd!

Mönstret har jag knåpat ihop själv eftersom jag inte hade något i storlek 98 (Lite läskigt därför - hoppas jag inte misstog mig!). Tack Gekko, för hjälpen med längden! Den här gången sydde jag två på en gång, för att ha en hemma som present. Det går ju mycket snabbare att sy två samtidigt, så slipper man hålla på och trä om maskinerna. Och jag har lite planer för den...

Tyget kommer från Sundbybergs Textilcentrum. Tyvärr var mina vanliga namnlappar slut men jag hade som tur var några av de som är tänkta att använda som vikta (fast de är inte "vikbara") kvar, så jag fick sy in dem i sidsömmen istället.

Bäst just nu:

Att jag verkligen fått in snitsen på att kanta. Sist köpte jag en hel rulle snedslå. Dels blev priset mycket bättre och dels slipper jag åka och handla nytt hela tiden och bara få över en massa oanvändbara snuttar. Så ska jag verkligen göra för alla basfärger framöver.

Sämst just nu:

Kanske att det börjar gå på räls att sy såna här klänningar. Det är kul på ett sätt, men samtidigt inte så mycket utmaning längre.

Och det är lite läskigt att jag inte kunnat prova hur klänningarna är i förhållande till utlovad storlek. Men det ger sig, det värsta som kan hända är ju att jag får sy om!

Några näsduksfodral till...

De gick åt! Näsduksfodralen jag sydde för lite sen. De är så roliga att sy för de går rätt snabbt att göra. Man behöver inte tänka så mycket utan kan glädja sig åt de glada färgerna istället. Samtidigt måste jag erkänna att ett projekt som hästtröjorna kräver rätt mycket energi, så det var skönt att bara sitta och gasa på overlocken. De är nämligen helt sydda på den.

Måtten och tillvägagångssättet har jag hittat på Gekkos blogg. Tygerna den här gången kommer, uppifrån från vänster sett, från Reprodepot, Reprodepot, loppis, Myrorna och Superbuzzy.

Hästtröjor till två bästisar

På söndag har äldsta dotterns bästis 4-årskalas (JA, det blir SÄKERT fiskdamm, säger den inte längre så tålmodiga mamman för säkert tjugonde gången!). Puh, alla dessa kalas (återigen: inte så smart att ha båda ungarna inom loppet av två veckor kring jul - alla deras kompisa fyller ju då också i den vevan). Det svämmar över med små leksaker i lagom dagis-kalaspris-klass. Chansen att man ska lyckas vara originell eller ens ensam om det man köper är lika stor som att det äntligen ska komma snö! Bättre då att ta tillvara på sin passion - att sy något personligt.

Kompisen älskar hästar. Och favoritfärgen är rosa, rosa, rosa. Något med hästar och rosa måste det alltså bli. Med fårtröjan i minnet tyckte jag det skulle vara roligt att sy en applikation av hästmotivet också. Och jag ville gärna blanda upp det rosa lite. Gult är fint till rosa, och lagom tjejigt, så det fick det bli. Först tänkte jag mig en raglanskärning, men eftersom jag inte hade någon färg i applikationen som passade att ta upp färgen i dekorsömmen (som jag i sånt fall hade velat ha i någon avvikande färg) bestämde jag mig för vanliga isydda ärmar istället (mönstret är en kombination av två olika). Jag nöjde mig då med att göra dekorsöm (baksidan på trippelsömmen på coverpron) på axlarna och nederfållen. Den här gången var coverpron väldigt samarbetsvillig. Jag har läst nånstans att man inte ska stanna medan man syr, för att det är då man får hoppstygn (har med trådspänningen att göra), och det funkade bra för mig. Sen hoppade jag över alla små provlappar jag hållt på med förut och sydde ungefär som på overlocken; en bit utanför efter att jag sytt klart en söm. Det funkade också bra.

Hästen är gjord av nån slags fuskpäls från Ohlssons tyger och svart interlock från Jofotex. Motivet är egen"designat" och är taget från en tavla jag målade för ett par år sedan för att ha i hallen hemma. Lite pill att rita upp pch klippa ut alla delar, men det var det värt!

Redan innan jag började sy insåg jag att om kompisen får en hästtröja kommer dottern bli grön av avund, så det var lika bra att göra en till henne på samma gång. Sen kan det ju faktiskt vara lite gulligt att kompisarna har varsin exakt likadan, unik tröja från KokaLal på dagis! :-)

Materialval:

Gul och rosa underbar, mjuk Hilcointerlocktrikå från Nea Nobelle.

Svart interlock och gul muddväv från Jofotex

Fuskpäls från Ohlssons tyger

Bäst just nu:

Jag tycker själv att de blev ganska fina *skrap med foten*, och tror nog de kan falla tjejerna i smaken. :-)

Att inga större bekymmer uppstod på vägen.

Att halslinningarna blev så bra.

Sämst just nu:

Att det är så himla många moment att det tar mycket längre tid än man trott. Det tog minst tre timmar per tröja och då sydde jag ändå två på en gång.

Triss i spiderman

Gårdagskvällen ägnade jag åt att sy färdigt ett par alster jag haft i tankarna ett tag. Mönstret är mitt eget och båda de stora klänningarna är sydda i storlek 110/116. Klänningen helt i spindelmannentyg med rött kantband ska flytta hemifrån. Jag tycker de blir så himla fina med röda band!

Äldsta dottern har vuxit ur den jag sydde i höstas och "behövde" en ny. Eftersom jag tycker det är lite kul att experimentera och prova nya grepp sydde jag en i röd Hilcomanchester prydd med ett hjärta med spindelmannen. Som kantband valde jag petrolblå snedslå för att matcha applikationen. Det blev riktigt häftigt, tycker jag! Som tur är tyckte dottern detsamma.

Och, slutligen, den lilla, lilla är till dockan Hanna.

Materialval:

Spindelmannentyg från Sundbybergs textilcentrum

Röd hilcomanchester från Nea Nobelle (helt underbar, både i färg och kvalitet!)

Röd och petrolblå snedslå

Bäst just nu:

Att jag fått in snitsen lite på att sy klänningar och kanta. Sen är det såklart roligt att mina alster uppskattas!

Eftersom omväxling förnöjer tycker jag också det var jättekul med den röda (jag är iofs som bekant väldigt förtjust i de helt i spindelmannentyg också, men de har jag ju sytt ett par av nu).

Sämst just nu:

Att snedslån tar slut när jag är halvfärdig. Att jag aldrig lär mig att jag inte ska köpa 3 meter varje gång. Det är mycket smartare att köpa 15 meter på en gång, så slipper man dessutom alla småsnuttar som blir över.

Och att det är världens gråaste februari som inte blir roligare av ett det nu är lillasysters tur att ha vattkoppor. Blä vad jag är less på mulet väder och vattkoppor!!!

Rosa till dockan!

Det har inte varit så mycket rosa här i huset förut. Äldsta dottern har varit mer imponerad av Spiderman och Pippi och får hon välja kläder själv kanske det snackas om rosa innan, men det slutar alltid med något annat. I alla fall ville hon så gärna att dockan Hanna skulle ha en kjol. Rosa skulle den vara. OK, sa jag och plockade fram velourtygerna. Då valde hon den ljusrosa. Som tur var hade jag matchande mudd.

När jag höll på tyckte jag att det skulle vara roligt att ha något till kjolen också och inte bara en gul-orangerandig tröja, så jag gav mig i kast med en tunika till också. Mönstret ritade jag själv efter att ha jämfört med de kläder jag sytt innan. I sann "Sy-till-barnen stil" gjorde jag ett enda stycke av den. Den fick sprund med knäppning och kantades med spets som jag hittade längst ned i en låda. Sen lekte jag lite med symaskinen och stickade ned sömsmånerna med en dekorsöm i rosa. Den var kanske inte riktigt tänkt att sticka ned just sömsmåner med, så det blev lite ojämnt här och var, men jag tror inte det spelar någon roll för Hanna!

Material:

Vit lakansväv

Lite spets

Bäst just nu:

Att se glädjen hos dottern!!

Att få frossa i lite krusiduller och frissilurer (som Pippi skulle ha sagt - har tittat en del på det nu under vattkopporna..)

Sämst just nu:

Att jag klippte lite fel. Halsöppningen bak blev lite stor. Men det är inget som märks. Sen blev väl inte dekorsömmen hlet hundra på alla ställen, men va katten!

En liten kompis till lillasyster

Här hemma har vi kommit till "vuuu-åldern". Allt är "vuuu". Hundar, katter, hästar och kossor. Och fåglar förstås. Bara får heter "bä-bä" (med betoning på det andra bäet). Djur är med andra ord otroligt intressant. Alltså var det dags att introducera en ny familjemedlem: Jejja 2. Jejja 1 syddes till äldsta dottern när hon var rätt exakt lika gammal som den yngsta är nu. Mina föräldrars hund heter Anja så hon sa "J-ja" så fort hon fick syn på en hund (hon hade alltså vid det laget lite bredare orförråd än sin lillasyster). Alltså fick hunden, som är rätt lik Anja, heta Jejja. Vad den nya hunden ska heta återstår att se!

Mönstret är från boken "Kalle K och andra varelser du kan sy" av Cederholm mfl. Materialet är ett brunt teddytyg som jag haft liggande sen jag sydde den förra gången. Köpte på Kilotex om jag inte minns fel. Öronen har innersidor av blommigt tyg från Panduro. Nosen är i en bit interlocktrikå och hela hunden är stoppad med vadd.

Den här hunden är faktiskt väldigt lätt att sy. Man ritar upp den på tyget, nålar fast tyglagren, syr med tät sicksack och klipper SEN ut delarna med 5 mm sömsmån. Därefter stoppar man delarna och syr fast dem för hand.

Material:
Brun teddy från Kilotex
Blommigt tyg till öronen från Panduro
Vadd från Jofotex
Muolinégarn till ögon

Bäst just nu:
Dotterns glädje när hon fick sin ny kompis. Den hälsades med ett stort leeden och ett lika stor "vuuu".

Sämst just nu:
Att jag börjar bli lite trött på att sy dem. Detta var min sjätte...

Ett MT-försök

Hur länge som helst har jag haft en MT på min vill-göra-lista. MT, eller mei tai, som det är en förkortning av är en slags kombination av bärsjal och sele. Min yngsta ÄLSKAR sin babybjörn, men nu när ettårsdagen är passerad sjunger den verkligen på sista versen.

Redan i våras surfade jag runt och letade mönster och instruktioner. Mycket information hittade jag på Sjalbarn. Utifrån alla inputs konstruerade jag sedan mitt eget mönster: Breda axelband, midjeband med vadd vid höften och lite rundad panel. Men den blev inte så bra. Panelen blev alldeles för bred (40 cm) och alldeles för hög (drygt 60 cm från nederkant midjebälte till toppen). Dottern uppskattade visserligen att sitta i den, men det såg mest konstigt ut. Den gick upp för högt i halsen på henne, men det var nog för att den var för lång (se lilla bilden nedan). Bergis knöt jag de fel också! Jag måste verkligen göra ett nytt försök. Lite feedback på detta försök emottages därför tacksamt!

Tyget jag använde var ett mjukt, lite canvasliknande tyg från Åhléns. "Hanna" hette det. Det var bra. Jag köpte 2 meter, men tyvärr räckte det inte för att få till ett midjeband som räckte två varm runt midjan. Jag fick skarva och valde då att göra det i samma tyg som jag sytt prydnadsbandet mitt på MT med; nämligen elefanttyget från Superbuzzy.

Materialval:

Tyget "Hanna" från Åhléns

Orange elefanttyg från Superbuzzy

Vadd

Bäst just nu:

Nja, just nu finns det nog inget bäst...

Eller möjligen att dottern verkade gilla typen av färdmedel! :-)

Sämst just nu:

Att den inte blev som jag tänkt mig.

Att tänka på till nästa gång:

-Kortare

-Smalare

-Vinkeln på axelbanden

-Att 2 m tyg inte räcker till tillräckligt långt midjeband. Eller också får man skarva.

Vad damer egentligen har i sin handväska...

Säkert är det fler än jag som tycker det är lite trist med gröna små papperskuvert som trängs med plånbok, nycklar, mobil och annat i väskan. Och som singlar fram när man som minst tänkt sig det; typ på mötesbordet eller vid kassan i mataffären. (Ja, jo, det är förstås bättre nu än innan de kom i sina små omslag, men ändå.) När jag för ett tag sen läste på Sytråden (tror jag det var i alla fall) om någon som funderade på att sy ett lämpligt fodral spann fantasin loss. (Tyvärr minns jag inte vem det var; jag hade gärna givit en eloge till den som kläckte idén först!) Därför gav jag mig i kast med att sy ett litet etui som kan rymma fem små alwayspaket eller kanske ett paket nästdukar, några tamponger och ett lypsyl om man hellre vill det.

Mönstret är enkelt: Jag klippte till en remsa på 22 *12,5 cm exklusive sömsmån i yttertyg och fodertyg. Locket är 10 cm * 8 cm ex sömsmån, och själva toppen 4 cm bred. Kanterna sluttar mot en punkt som är 5 cm ned på kanten från lockets överdel sett. Först sydde jag ihop båda påsarna (men lämnade ett litet hål i innerpåsen att vända igenom) och locket räta mot räta. Locket vände jag sedan, pressade och försedde med en stickning runt om. Sen sydde jag av hörnen på påsarna. Därefter vände jag ytterpåsen rätt och stoppade den i foderpåsen och sydde ihop dem med locket emellan (kolla bara att locket hamnar räta mot räta med ytterpåsen, annars hamnar fodret utåt!). Efter det vände jag genom hålet i innerpåsen och sydde sen ihop

Material:

Lite olika små stuvbitar. Det blå med vita små klöver har jag fyndat på loppis. Elefanttyget kommer från Superbuzzy, retrotyget med rutor har jag fått av en kompis och det rosa-gul-vita har jag köpt på Kilotex.

Bäst just nu:

Att jag rätt snabbt slängde ihop nåt funktionellt. Jag tror absolut jag kommer ha ett sånt här fodral i väskan och det ska bli kul att ge bort till några väninnor (plus äldsta dottern såklart, som redan tingat ett!)!

Sämst just nu:

Att jag slarvade lite när jag sydde. Framför allt när jag sydde av hörnen. Men nu vet jag ju att de funkar, så nu kan jag vara lite mer noggrann nästa gång!

Att jag inte vet vem jag ska tacka för idén!

Kaninkit till nyfödd

Förra söndagen kom storken till kvarteret. Det var några goda vänner, och sedemera nästan grannar som utökade familjen med en liten pojk. På grund av vattkoppor har vi inte fått glädjen att se den lille än (vilket kanske varit lite tidigt ändå, men tanke på att han bara är en vecka!). Men eftersom detta set är i storlek 62, lär vi ju hinna ge honom det innan han växer ur det i alla fall.

Kanintyget är väl knappast något nytt vid det här laget. Men fortfarande väldigt härligt! Den här gången valde jag att bara ha kaninerna på framstycket och resten i orange. (VARFÖR köpte jag inte mer enfärgat?!). Kantade gjorde jag med Hilcomudd. Enligt mönstret, från Ottobre 6/07, skulle det vara flärpar att fästa knapparna på. Så gjorde inte jag. Jag förstärkte istället med kanintyg som jag fäste med vliesofix bakom där jag tryckte fast knapparna (se detaljbild längst ned). Jag kantade inte ens det tyget. Men om någon sytt efter det mönstret - håller ni inte med om att den nedre knappen är utmärkt två cm för högt upp på inner sidan, om ni förstår vad jag menad. Tänkte på det när jag sydde ödlebodyn också. Raglansömmarna och ärmfållarna är sydda med den trippla täcksömmen (mer om den sömmen och andra kan du läsa HÄR) på coverpron. Kantbandet sydde jag dit med kedjesöm och bandkantaren till coverpron.

Byxorna (samma mönster som till dessa) är sydda i en helt underbar Hilcovelour från Nea Nobelle. Färgen är ny och Jenny kallar den för "Skånsk senap". Jag tycker det passar så himla bra till kanintyget. Den bruna mudden matchar tröjans mudd.

Materialval:

Kanintyg och orange interlock från Jnydesign (den enfärgade finns dock inte kvar!)

Senapsgul velour från Nea Nobelle

Mudd från Nea Nobelle

Bäst just nu:

Faktiskt muddisarna! Jag är helt kär i den färgen på velour.

Sämst just nu:

Att jag inte blev vän med bandkantaren och coverpron. Jag skulle nog behöva gå en utbildning i handhavande av covermaskin... Tyvärr tycker jag ofta det drar sig när jag använder bandkantaren.

Lite läskigt:

Bara för att jag själv är väldigt förtjust i retrostilen är det ju inte säkert att lilla F:s föräldrar gillar det. Hoppas det. I annat fall blir de väl glada för omtanken?

Spiderwoman!

När någon ber mig att sy en sån här klänning blir jag så glad! Jag tycker det är så kul att kombinera spindelmannen och klänningar. Den här gången är den i storlek 110/116 och sydd efter eget mönster. Kantbanden blev enligt önskemål röda. Riktigt fint, tycker jag. Klänningen har ett sprund bak och knyts med knytband. Namnbandet sitter i framkant och är fastsytt med snedslån.

Material:
Spindlemannentyg från Sundbybergs Textilcentrum (men jag har sett att det finns även på Jofotex och MH:s tyger).

Röd snedslå

Namnband från Mina Namnband.

Bäst just nu:

Att det är fler än jag som tycker det är kul med dessa klänningar!

Sämst just nu:

Ja, det är ju som vanligt lite läskigt att sy till någon annan. Men som tur var var det i äldsta dotterns storlek, så den gick att prova. Hoppas, hoppas den blir bra och att den nya, tuffa ägarinnan blir glad!

Elefantväska

I julas fick min svägerska en dagisväska. Inte i julklapp, utan bara som present, för att hon är så himla gullig! Lite senare skickade jag med ett nästduksfodral i det limefärgade elefanttyget när jag lämnade över lite saker som hon hade bett mig sy. Nu undrade hon om jag inte skulle ha tid och lust att sy en present till hennes kompis som fyller jämnt. Kompisen älskar nämligen elefanter och min svägerska tänkte att en väska med elefanter vore toppen! Det tycker jag också! Det blev några tygbitar över, så jag slängde ihop ett matchande näsduksfodral också. Så hon inte behöver ge bort en tom väska. :-)

Mönstret är detsamma som till dagisväskan (den används för övrigt till och från dagis varenda dag - eller, ja, inte just nu, för nu har vi vattkoppor, men annars!). Den här gången gjorde jag den som man ska, dvs att skarven kommer mitt på långsidan. När jag sydde med djungeltyget hade ju djuren inte fått plats annars, men med detta tyg gick det bra. Tidigare har jag haft lite huvudbry med hur jag ska sy i botten, men denna gång klippte jag jack i sömsmånen i hörnen på "väskdelen". Jag bollade också lite med Gekko och Jes om detta - tack så mycket! Väskan är fodrad med limegrönt, lite tjockare tyg. Innan delarna syddes ihop förseddes väskan med en ficka i elefanttyg.

När jag syr på kantband brukar jag pressa bandet på mitten och sen hålla det i läge medan jag syr. Jag syr alltså bara en gång genom kantband-tyg-kantband. Det blir mycket snyggare än att först sy fast det och sen vika över och sy igen, som man lärde sig i syslöjden. Och det är faktiskt enklare. Skarven gör jag genom att sy nästen ända fram, sen ta ut tyget ur maskinen, markera var ändarna möts, nåla där och sy ihop. Då är cirkeln sluten. Sen nålar jag fast sista biten och syr den.

Materialval:

Limefärgat tyg med vita elefanter, från Superbuzzy.

Limefärgat, lite tjockare tyg från IKEA

Vit snedslå

Bäst just nu:

Att den här väskan är så himla härlig! Jag bara älskar det här tyget, men unnar mig inte rikgit att sy något åt mig själv i det, så det var verkligen roligt att få göra det till någon annan. OCh jag har en bit kvar - kanske törs jag nu?

Sämst just nu:

Inget egentligen!

Lite (o)reda i maskindjungeln

På sistone har jag fått väldigt många frågor, både per mail och på bloggen, om vilka maskiner man ska välja. Det känns såklart smickrande att bli rådfrågad, men jag är väldigt långt ifrån någon expert. Däremot är jag rätt opartisk! Därför kommer här lite information som jag samlat på mig. Om ni vill komplettera eller rätta mig är ni mer än välkomna!

Först och främst måste man skilja på vanliga symaskiner, overlockmaskiner och covermaskiner. Symaskinerna hoppar jag över och fokuserar istället på overlocker och covermaskiner. Enkelt sagt kan man säga att en overlockmaskin klipper, syr och kastar ("sicksackar") medan en covermaskin fållar. Sen finns det en del overlockmaskiner som gör båda delarna, men väldigt få som har covermaskinernas hela sömsortiment.

En overlockmaskin klipper, syr ihop och kastar alltså kanterna i ett moment. På så vis får man de snygga, jämna sömmarna som man ser på insidan av köpta plagg (se bild 1 nedan). Detta är gemensamt för alla overlockmaskiner.

Bild 1: Overlocksöm. (Bilden är lånad från surfsport.co.uk

Covermaskiner används framför allt till att fålla och sy dekorsömmar. Rena covermaskiner kan inte klippa tyget, utan syr bara. De har sömmar som kedjesöm (en stretchig raksöm med öglor på avigan), dubbel täcksöm (bild 2) och trippel täcksöm (bild 3), beroende på om man väljer en maskin med två eller tre nålar. Använder man baksidan av den dubbla eller trippla täcksömmen får man sömmar som är väldigt lika de dekorsömmar man hittar på industritillverkade plagg Min Coverpro 1000CP har denna söm, liksom Brother 2340CV, Bernina 09DCC samt Babylock Coverstich BLCS.


Bild 2: Täcksöm med två trådar (lånad från Debbie's coverstitch)
Bild 3:Täcksöm med tre trådar (lånad från Debbie's coverstitch)

Personligen tycker jag att coverpron är toppen ibland och skitusel ibland! Rena fållar grejar den oftast bra, men när man vill sy dekorsömmar i ärmskärningar och så krånglar den ibland. Och man sitter och rattar febrilt på inställningarna (som ändå inte är så många) och tycker att det funkade ju förra gången jag sydde i det här tyget med dessa inställningar. Jag vet inte om jag ska rekommendera den, för jag har inte provat någon annan. När jag har läst recensioner verkar det som att Babylocken får högst score.

Så till kombinerade overlock- och covermaskiner (de kallas dock fortfarande overlocker). Som jag beskrev ovan har alla overlockmaskiner overlocksömmen (bild1) gemensam. Sen varierar de övriga sömmarna lite mellan olika modeller; en del kan sy femtrådiga sömmar (overlocksöm med en raksöm bredvid; sk säkerhetssöm), en del har flatlock (se bild 4) och en del syr rullfåll. Den stora gränslinjen tycker jag går mellan de overlockmaskiner som kan sy täcksöm, dvs "T-shirtfållen", den stretchiga söm som många T-shirts är fållade med (se bild 2), och de som inte kan det. De lite mer avancerade overlockmaskinerna, som då är lite av en kombination mellan en overlock och en covermaskin kan sy både overlocksömmar och täcksömmar. Denna typ av maskin finns i många märken och utföranden och med olika sömmar utöver standardsömmarna.


Bild 4: Flatlocksöm. (Bilden är lånad från surfsport.co.uk)

Kombimaskiner finns som sagt hos i princip alla symaskinstillverkare. Det är dock bara de mest avancerade kombinationsoverlockerna som har en motsvarighet till den trippla täcksömmen (bild3), om det är den och dess dekoreffekt man vill åt. Då kan de å andra sidan oftast även sy den eftertraktade top coversömmen (bild 5), som man ser på många plagg i handeln. Top coversömmen är en söm som på baksidan ser likadan ut som den man åstadkommer med en vanlig covermaskin, men som på ovansidan har en extra tråd som gör loopar mellan de tre parallella sömmarna. Den finns även i utförande med den dubbla täcksömmen. De maskiner jag känner till som har den är Bernina 2500DCET, Pfaff 4874, Elna 845 och Janome 1200D. Men det finns säkert fler.


Bild 5: Top Coversöm (Bilden lånad från Pfaffmachines.co.uk)

Vad ska man välja?!
Om man vill ha en overlock som syr täcksöm eller en enkel overlock och en covermaskin är en smaksak. Och kanske en utrymmesfråga. Prismässigt tror jag inte det skiljer så jättemycket. En mer komplicerad overlock kan väl i och för sig lite mer saker än en enkel, så man får dessa finesser på köpet. Å andra sidan är fördelen med en enkel overlock plus en covermaskin att man slipper trä om maskinen och byta nålar när man ska byta mellan overlocksömmen och täcksömmen, (syr man tex en tröja kan man behöva göra det ett par gånger), utan bara behöver byta stol (förutsatt att man har upp till åtta trådrullar av samma färg!). Dessutom sägs det att en renodlad maskin är bäst på det den gör, och det låter ju rimligt. Men återigen - jag har inte testat någon kombimaskin.

Slutligen måste jag understryka att man alls inte behöver någon supermaskin för att sy roliga saker. Man kommer väldigt, väldigt långt med sin vanliga symaskin och en tvillingnål. Och om man syr mycket i stretchiga tyger - en vanlig maskin, tvillingnål och en enkel, 4-trådig overlockmaskin (själv har jag en Bernina 700D, som jag är jättenöjd med!)

Hoppas jag lyckades reda ut begreppen lite så ni lämnade sidan något klokare än innan ni läste inlägget!

Mitt livs första Jumpsuit

Oj så stolt jag är! Som många av er redan lagt märke till är denna jumpsuit väldigt lik de som Gekko tidigare sytt. Inte konstigt alls, för mönstret till den är Gekkos egna (med några mindre anpassningar från min sida, efter tips från upphovsmakerskan!). Vi bytte mönster här innan jul; jag fick hennes jumpsuit och hon min tunika. STORT TACK Gekko!

Jag klippte till jumpsuiten redan samma dag som jag fick mönstret, men sen blev det liggande. Jag var helt säker på att jag skulle göra det under julen, men av någon anledning drog jag på det. Vid närmare eftertanke vet jag varför...dragkedja och krage... Jag har sytt så mycket i mjuka tyger nu att jag börjar få lite känsla för det, men det där med dragkedja och kragar och så är lite nytt för mig och då blev det genast lite besvärligt! Men att låta en Gekkojumpsuit bli ett UFO (=unfinished objekt) finns ju bara inte! Och när jag väl satt igång tog det faktiskt inte så lång tid.

Som sagt finns redan en utförlig beskrivning här. Jag koncentrerar mig istället på att beskriva de bitar som var nya för mig; nämligen blixtlåset (och kragen, men den beskrev Gekko så bra). När jag sydde blixtlåset hade jag sytt grensömmen ända fram till den punkt där blixtlåset skulle börja. Eftersom jag hade ett 60 cm långt blixtlås fick jag kapa det i lämplig längd och sen sicksacka ett gäng gånger strax ovanför där jag klippte. Sen pressade jag in sömsmånerna på resten av mittframsömmen, på båda delarna av framstycket. Här skulle jag ha sicksackat dem också, men det glömde jag! Efter det strök jag allt noggrant, så det var helt slätt och fint på framsidan. Sen nålade jag och sydde med en raksöm ned sömsmånen från rätsidan. Därefter nålade jag fast blixtlåset, bytte till blixtlåspressarfot och sydde sen i samma stygn ett varv till. Ta-dam! Klart!

Fickorna rynkade jag inte, utan pressade bara in sömsmånen som jag hade sicksackat med overlocken. Däremot sydde jag två parallella rynktrådar när jag sydde fast kantningen på byxbenen. Den, liksom ärmhålen kantade jag med egenhändigt tillverkad snedslå i samma tyg som byxorna. (Vill du läsa mer om det, kolla här.)

Material:

Brun stretchsammet från Michas Stoffecke.

Att tänka på till nästa gång:

Sy axelsömmarna innan jag syr på kantband.

Lite mer sömsmån till kragen.

Bäst just nu:

Å, det färdiga resultatet! Jag är så himla glad för jag ville verkligen kunna göra en sån här! Att jag dessutom vågat ge mig i kast med krage och blixtlås känns extra stärkande. Stort tack, Gekko, för mönster och hjälp på vägen!

Sämst just nu:

Inget!

Favorit i repris - bruna muddisar

Detta kanske inte direkt är något revolutionerande inlägg; kanske snarare lite tråkigt! Men de bruna muddisar yngsta dottern har börjar bli för små och ett par såna är ett måste i hennes garderob. -De passar ju till precis allt. Mjuka och sköna är de dessutom, och bra att ha under overallen.

Mönstret är samma som alltid, lite modifierat från Ottobre 5/06. Velour, av märket Hilco, kommer från Nea Nobelle, liksom den bruna mudden. Apropå mudden så har jag börjat att alltid klippa till den något mindra än vad som står i mönstret. Hittills har jag aldrig varit med om att en mudd blivit för liten, men det motsatta har ju inträffat ett par gånger.

Bäst just nu:

Att det gick snabbt! Jag har fått in snitsen lite på dessa och maskinen var färdigträdd.

Sämst just nu:

Att det är snudd på trist att visa upp ett par helbruna muddisar!

:-)

Raglantröja med lokapplikation

Det kom ett mail med en fråga. Mailet var från en av mina bloggarvänner och hon frågade om inte jag kunde tänka mig att sy en tröja till hennes son i födelsedagspresent. Såklart jag kunde! Hon hade en ganska klar bild framför sig hur önskade att tröjan skulle se ut: Hon tänkte sig en tröja med raglanskärning. Hela tröjan skulle vara röd med svarta muddar, svart halslinning och svarta dekorstickningar på raglansömmarna och nederfållen. Sen ville hon gärna ha en brandman eller ett lok eller något liknande. Efter lite funderade bestämde hon sig för att satsa på ett lok.

Alltså skred jag till verket: Först kompletterade jag mitt tygförråd med röd hilcointerlock från Nea Nobelle. Sen letade och ritade jag lok. Mönstret till tröjan tog jag från senaste Ottobre (nr 1/08), som damp ner i brevlådan alldeles lagom. Jag hade nämligen inget färdigt mönster i rätt storlek och heller ingen att prova ett nyskapat på, så det hade blivit lite läskigt (det är läskigt nog som det är att sy till andra!). Och Ottobres mönster brukar ju vara bra. Sist men inte minst bönade och bad jag coverpron att uppföra sig. Det gjorde den (åtminstone för det mesta). Rackarns lynniga maskin!

Jag har fått en del frågor på hur jag syr halsmudd och appliaktioner samt på dekorsömmen, så jag berättar lite utförligt här hur jag gjort: Först gjorde jag tröjan helt färdig. För att få raglansömmarna lite stabila strök jag fast vlieseline formband på bakstyckets raglankanter innan jag sydde på ärmarna. På så vis gick det lättade att få till dekorstickninagrna med baksidan av coverprons trippelsöm (se närbilden på det sista fotot). Annars tycker jag det är svårt att få till dessa sömmar, framför allt i tunna tyger. På något vis verkar coverpron vilja ha samma tjocklek på tyget där alla tre nålarna slår ned. När jag syr med coverpron har jag alltid en liten provbit först och en sist, för att inte sömmen ska repa upp sig. Sen försöker jag alltid se till att jag kan sy över sömmen så jag slipper sy i cirkel, tex vid nederfållen, eftersom trådarna är lite svåra att fästa så att sömmen inte repar upp sig.

Halsmudden sydde jag fast på samma sätt som man syr på en fotmudd; dvs syr ihop trikån till en rundel först och markerar ut fjärdedelarna både på muddarna och halsöppningen. Sen syr jag fast den med overlocken samtidigt som jag töjer både mudden och tröjan lite.

När tröjan var klar sydde jag fast loket så här: Applikationen är ritad på vanligt papper och kalkerad över till vliesofix. Därefter faststruket på tyget till motivet spegelvänt. Sen klippte jag ut applikationen. Innan applikationen sen stryktes fast på tröjan strök jag fast totally stable på tröjans avigsida. Sen var det bara att hålla tungan rätt i munnen och gasa på med satängsömmen (eller tät sicksack) med stegläng 0,5 och bredd 3,5. Jag använder vanlig sytråd och inte någon speciell brodertråd. Det tycker jag funkar bra.

Allra sist sydde jag fast namnbandet i nederfållen. Då brukar jag sy fast ena kortänden med rätan mot tröjans aviga och sen vika runt kanten mot rätan, pressa, vika in andra kanten, pressa och sy fast i den sista kortsidan.

Puh, det här projektet var läskigt. Jag menar, det är till ett PROFFS jag har sytt, för guds skull!! Hon är jätteduktig och jag ser väldigt mycket upp till henne.

Material:

Röd hilcointerlock från Nea Nobelle. Den är så mjuk och fin och blir sköna tröjor trots att den är mycket tunnare än andra interlocker; typ E-slöjds.

Svart muddväv från...ja, kanske Sundbybergs Textilcentrum??

Svart, tunn interlock från Jofotex till applikationen

Bäst just nu:

Helheten! Jag tycker den blev jättefin (bra upplägg med andra ord!). Klart det finns nån lite skavank här eller där, men så är det ju med hemsytt.

Sämst just nu:

Att jag inte kunnat prova den. Jag sydde efter mönstret men den känns ganska stor. I och för sig har jag läst på flera ställen att en raglan SKA vara stor, men den får ju gärna passa också... Tur att det är muddar i ärmsluten; det gör ju tröjan mindre känslig för storlekar.

Kaninraglan till lillasyster

När jag sydde den förra raglantröjan sörjde jag att jag inte hade ofärgat kanintyg i brunt. Men sen kom jag att tänka på att tyget till strukturen är rätt likt E-slöjds tyger och av det hade jag en liten bit brunt. Liten. Så liten att det inte räckte till fållar utan tröjan fick muddar istället, vilket inte alls blev tokigt. Tröjans fåll fick omvänd täcksöm sydd med coverpron.

Tröjan är sydd enligt mönstret för raglantröja från boken "Sy barnkläder av mjuka tyger" av Åsa Lennartsson. Det står att en raglantröja ska vara rymlig och att man gärna kan gå upp två storlekar, men jag valde att behålla den som den var. Jag ville ha den lite smalare. Precis som med storasysters tröja blev dock halsringningen för liten. Den kantbandsavslutning jag gjort fick jag alltså klippa bort och ersätta med muddkant.

På den sista bilden syns hur halsringningen blev innan jag gjorde om den. Fotot visar också hur lätt det är att försöka fota sina alster när man har en ettårig iller i samm rum! :-)

Materialval:

Kanintyg från JnyDesign, brun trikå från E-slöjd, mudd från Jofotex.

Bäst just nu:

Att kombinationen blev så bra. Och att E-slöjdstrikån gick så bra ihop med kanintyget. Det öppnar ju för oändliga kombinationer, dels nu, men även infor kommande nya kanintyg.

Sämst just nu:

Tröjans halslinning. Nästa gång jag syr denna modell ska jag rita om den så att den går lite högre upp i nacken, om ni förstår.

KokaLal meets (a) Gekko

Detta lilla kit i storlek 62 har jag sytt till Gekkos lille nyfödde son, Mille (visst är han fin!!). Jag har under tiden som "bloggare" inspirerats, hjälpts, peppats och glatts åt Gekkos blogg. Dessutom har hon varit mitt bollplank många gånger och blivit som en vän. När lille Mille kom skulle jag så gärna vilja ge henne en present. Jag tänker att hon sitter och syr och pysslar till alla sina vänner, men det kanske inte är så många som syr till henne? Därför tog jag mig en funderare på vad som skulle kunna passa. Hon själv sa ju vid något tillfälle att man skulle glömma att kunna sy något som nån annan inte kunde sy bättre eller något som ingen hade sytt. Vist sagt, tyckte jag och tog fasta på det! :-) En omlottbody är aldrig fel. Ombyte behövs, tänkte jag och plockade fram mönstret från Ottobre 6/2007 och min nya, mjuka bomullstrikå från Jofotex. Den blir bra. Sen tog det ett tag innan jag kom på att det skulle bli en gecko på den och ännu längre innan jag bestämde att den skulle bli limegrön. Det var maken som kom med den utslagsgivande rösten!

Bodyn är kantad med brun muddväv och har "flärpar" som är fästa i innersömmen där två av knapparna sitter. De vita knapparna är från Prym och ditsatta med tång.

Ödlan är först ritad på papper. För att få den rätta rörelsen klippte jag små jack i pappret, ungefär som en ryggrad, så att man kunde kröka den. Sen tejpade jag fast den i rätt läge när jag fått rätt slingrighet. Efter att ha ritat av på vliesofixpapper som jag strukit fast på limefärgad velour klippte jag ut ödlan. Observera att man måste rita av och klippa ut motivet spegelvänt för att det ska hamna rättvänt. Därefter pressade jag fast totally stable med strykjärnet på den färdiga bodyns aviga och strök fast ödlan och sydde med satängsöm (se inlägget om fårtröjan) steglängd 0,5, bredd 3. Även ögonen är sydda med satängsöm.

När bodyn var klar kom jag på att det vore himla fint att matcha med ett par muddisar i samma velour som ödlan var sydd av. Sagt och gjort. Jag plockade fram mitt favoritmönster från Ottobre 5/2006 och gjorde ett mönster i storlek 62. Istället för fåll tog jag muddar nedtill. Som tur var hade jag en bit limefärgad muddväv som jag köpte i E-slöjds monter på Syfestivalen i höstas. Den blev bra till. Funderade ett tag på brun mudd, men det känn som att det är lättare att matcha till annat om man har enfärgat.

Material:

Tjock bomullstrikå och muddväv från Jofotex (skynda, de har 20% på trikån januari ut!!)
Limefärgad velour från Nea Nobelle (tror jag! - möjligen att den kan vara från Jofotex)

Limefärgad mudd från E-slöjd, köpt på Syfestivalen i höstas

Bäst just nu:

Att det blev så fint - jag skulle vilja ha ett sånt set själv till yngsta dottern (fast kanske inte i storlek 62 då...)! Jag kan med gott samvete skicka iväg det till Mille. Visst finns det små missar och kantbandet är inte helt jämnt, men det är nog så bra det kan bli!

Sämst just nu:

Att det är lite läskigt att sy till någon annan. Gekko har ju så himla många snygga kläder hon sytt själv.

Sen är det dumt att man måste skarva mudden när man kantar omlottbodyn. Med andra ord finns det en förklaring till att namnbandet hamnade där det gjorde...

Kanintröja med raglanärm

Som jag tidigare skrivit ville storasyster verkligen ha en kanintröja. Det har hon fått nu. För att variera mig gjorde jag ärmar av det enfärgade tyget och prydde raglansömmarna med trippel coversöm för att få lite effekt. Mönstret är en kombination av ett mönster från boken "Sy barnkläder av mjuka tyger" av Åsa Lennartsson och Ottobres Creative Workshop - de bästa T-shirtarna. Mönstret till halsringningen kommer från boken och var på tok för snävt. Först hade jag avslutat med kantband på kantbandspressarfoten till Coverpron, men det fick jag klippa bort och ersätta med en vanlig mudd.

Jag tyckte det blev så fint med ärmar i avvikande färg att jag genast kastade mig över nästa projekt - en tröja till till lillasyster! :-)

Material:

Kanintyg från JnyDesign (Intresserad? Hör med henne, det finns säkert kvar att få tag på!). Mudd från Jofotex.

Bäst just nu:

Att dekorsömmen blev bra. Det funkar klart bättre i tjocka tyger. June kommenterade i mitt förra inlägg (tack June!) att man kunde använda vanliga stretchnålar till Coverpron och det testade jag här. Jag märker egentligen ingen skillnad (fast ett tag trodde jag att många hoppstygn berodde på det, men det var nog bara tygtjockleken).

Sämst just nu:

Att halsringingen inte blev bra första gången. Tänk på det om ni syr efter Åsa Lennartssons bok!

Ny tunikamodell

Den här gången vågade jag mig på något nytt i mitt nya favorittyg (köpt på Jofotex i julas). Jag utgick från min gamla tunikamodell, skippade omlottdelen, gjorde den lite insvängd direkt efter ärmarna (den andra är rak) och ställde ut den bara lite grann. Lite som en blandning mellan tunika och lång tröja. Ärmarna gjordes aningen längre och avslutades med muddkant för att få dem lite puffiga - inte mycket, men lite grann. Istället för muddkant fållade jag halsen. Det ville sig dock inte alls med coverpron. Samma problem som med den andra tunikan i samma tyg - tunt tyg och kraftiga nålar i Coverpron. Sen skulle jag ha klippt till sömsmånerna på ett smartare vis när jag hade tänkt mig fållar på detta sätt. Det slutade med sprättning och vändsydd linning istället. Ärmsömmar och axelsömmar stickade jag ned med omvänd tvillingsöm. Då bråkade coverpron ordentligt. Att jag aldrig ska bli riktigt sams med denna maskin!!!

Bortsett från krånglet med halslinningen - nästa gång blir det nog mudd ändå; tror det funkar bäst till detta tyg - är jag rätt nöjd. Det var lite svårt att få till en bild som visar hur tunikan sitter på; bäst blir att visa bakifrån. Framifrån ser man ju på det andra fotot. Jag gillar modellen, men skulle kanske göra den lite, lite vidare när man har den till ett blöjbarn. Annars är det lätt att den hakar upp sig på blöjbaken. Nu sydde jag en storlek 86, men jag skulle nog snarare kalla den för storlek 80.

Bäst just nu:

Att jag lyckades få till ett mönster som jag ville ha det. Några smärre ändringar till nästa gång (halslinningen och eventuellt vidden).

Sämst just nu:

Att coverpron är så opålitlig. Det är jättesvårt att få till dekorsömmar som man vill ha dem. Men det kanske inte är det den är till för egentligen?