Elvisoverall

Kolla den sista bilden!! Visst ser hon ut som en liten Elvis, min yngsta dotter?! Det tyckte i alla fall både maken och jag. Hon själv tyckte mest att det var dåligt att overallen inte kunde snurra. Som kjolar och klänningar kan, alltså. Så den åkte av snabbare än den kom på. När jag berättade att det var en dansoverall tog hon motvilligt på sig den igen i alla fall och provdansade lite.

Om hon inte varit tre år och trotsig och lyckligt ovetande om en massa saker som vuxna vet hade hon kanske kunnat låstas bli lite gladare för den. Då hade hon kunnat förställa sig att jag hade slitit en del för att den skulle bli verklighet. Och blivit glad bara för det. För faktum är att jag haft den i huvudet i över ett år. Ett antal skisser har funnits -och till och med mönster. Flera stycken. Trots det har det inte blivit av förrän nu.

Den blev lite att växa i, märkte jag. Men jag är fantastiskt stolt, för jag har ritat mönstret från första lilla pennstrecket. Med utställda ben, klockade ärmar, spetsig krage och allt. Det är så grymt roligt!!

Tyget är ett rätt stretchigt tyg som kommer från Stoff och Stils butik i Malmö. Jag tror inte det finns i katalogen. Det påminner om bredspårig manchetser men är mjukt som velour och stretchigt som tunnare stretchfrotté.

Mönster:
Eget, hurra!

Material:
Gul, stretchig trikå, som en blandning av velour och manchester, från Stoff och Stil i Malmö.
Gul dragkedja från Bibbi (läs mer om henne i högerkolumnen).

Bäst just nu:
Det har varit så himla kul att sy den här. En speciell känsla att ha gjort allt själv. Noggrannt. Och att ha gjord det för sig själv och i sin egen takt. I ren syglädje.

Sämst just nu:
Ja, det var ju lite synd, om än inte helt otippat, att dottern skulle ta emot den med skepsis. :-) Men hon kanske ändrar sig. Det är ju kul att dansa...