Ugglornas återkomst!

Äntligen, äntligen någon mer som har förstått att de gamla härliga trycken från 70-talet efterfrågas igen. Visst är det nästan för bra för att vara sant?! Först kaninerna och sen ugglor! Det här är ett gammalt fixtryck från nån gång i början på 70-talet (jag bar själv en tröja med detta tryck när jag var liten) som Jofotex har låtit trycka upp igen.

Tyget är på väg in nu i dagarna, förhoppningsvis innan påsk. Botten är naturvit interlocktrikå och trycket är i brunt, rött eller blått. Matchande tyg finns i enfärgat, randigt, muddväv, velour, manchester, sweat mm. Bara att frossa, med andra ord. Tur att barnbidraget har kommit till dess. :-)

Om man vill ha en provbit att klappa på kan man maila till johnny@jofotex.se. Som jag har förstått det kan de skicka tygerna om man vill beställa också. De stora kedjorna i all ära, men jag måste faktiskt ge en eloge till Jofotex. Det är så roligt med en tygaffär som är så engagerad i sina kunder som de. Alltid trevliga och hjälpsamma. Och sen är det väldigt roligt att de har tyger som man inte hittar på alla andra ställen. Och nu detta! Heja!!

Vårig retroklänning

Det känns faktiskt lite ironiskt. Att jag sitter och syr sommarklänningar samtidigt som årets i princip enda snö faller... Men så fick det bli!

Den här klänningen, som bara är något längre än en tunika, känns SÅ 70-tal! I mitt huvud har jag massa tyger som skulle passa till den här modellen. Ett skojig tyg som skulle vara klockrent är på väg in. Just det här tyget i bäckochbölja (heter det så?) föll jag för förra sommaren på Jofotex. Sen dess har det bara blivit en dockklänning, men nu var det alltså dags igen. Färgerna är så himla härliga. Passar till påsk...kanske kan den invigas som påskklänning med en body och ett par tights till...?

Kantband i halsen, ärmhålen och på "vingarna". De sistnämnda är för övrigt fastsydda med en liten söm alldeles innanför ärmhålets kantband. Nedtill är klänningen fållad.

Material:
Tyg från Jofotex
Brandgult kantband

Bäst just nu:
Stilen! Så himla tuff-sött! Om den klär min lilla tjej (hon sover just nu) kommer det definitivt bli fler av den.

Sämst just nu:
Att det snöar. Det passar liksom inte med sinnesstämningen jag hade (eller vädret!) när jag fick inspirationen.

Retrobrallor och kantband

Polarn & Pyret hade så himla fina tröjor och bodies med landskapsmotiv i höstas. Min yngsta har en sådan body. Den sitter precis lagom tight och har helt rätt färgskala för att passa ihop med ett par orangea retrobrallor (i samma modell som dessa). Velouren hade jag kvar sen förra våren när jag köpte ett par meter på Sundbybergs Textilcentrum.

Att klippa till gick snabbt. Att sy ihop gick nog ännu snabbare, eller kanske inte riktigt om jag räknar med fållandet (som jag numer alltid gör innan jag syr ihop byxornas innergrensöm). Men sen tog det stopp. I bergis en och en halv timme försökte jag få till kantbanden med Coverprons bandkantare. Jag tror jag utnyttjade hela mitt förråd av svordomar och oset låg som en Lützendimma i syrummet. Det är det värsta jag vet när man sitter och slösar bort massa remsor dyr muddväv på en bandkantare som bråkar.

Till slut struntade jag i bandkantaren och sydde kantbandet på gammalt hederligt vis istället: Jag sydde fast remsan med overlocken räta mot räta och vek över den mot avigan och pressade. Därefter vek jag in kanten och sydde sen fast från rätan med tvillingsömmen på coverpron. Det blev bättre, men inte så helt jämn som jag eftersträvar. I min ilska slängde jag iväg ett mail med nödrop till Gekko. Och tänk, vilken tur att jag gjorde det. För tillbaka kom tipset att skruva ned pressarfotstrycket i botten när man syr över skarvarna. Med lite annat fix som jag skriver om i tipsrutan nedan blev resultatet jättebra!! För att klara av belastningen sydde jag en träns med tät sicksack precis där kantbanden till ärmhålet och knytbanden möts.

Tips för lyckade kantband med bandkantare:
Trådspänning: 4-4-7
Diffmatning: 1,75 (ger "raksträckor"; 2,0 ger "ytterkurvor" och 0,75 ger "innerkurvor")
Steglängd: 4
Pressarfotstryck: 8mm. När man syr över tex kantbandsskarvar skruvar man ned pressarfotstrycksratten i botten.

Mönster:
Eget

Material:
Velour och muddtrikå från Sundbybergs Textilcentrum (förra våren)

Bäst just nu:
Att jag kom på hur jag ska sy kantbanden!! (Hoppas det går lika bra nästa gång så det inte var en engångsföreteelse). Tack Gekko, för hjälpen! Vad det är bra att kunna bolla med dig!

Sämst just nu:
Axelbanden bak. Inte dåliga, men inte heller så bra som jag vill ha dem. Men nu vet jag ju hur jag ska göra! :-)
Sen är jag väldigt nöjd med att jag äntligen fick till bilder med byxorna på! Jag vet inte HUR många bilder jag tog den här gången! :-)

Coola tryckta tröjor

De här häftiga tröjorna kom i brevlådan igår. Det var Hiskon som hade tryckt tre lejon på en vit tröja och tre vita westiesar på en röd, i utbyte mot en spindelmannenklänning (se lilla bilden).

Hiskons tryck är så himla häftiga. Hon designar och trycker dem själv - visst blir man avis?!

Tack snälla, snälla för de fina tröjorna. De har redan blivit succé här hemma! :-)

Kaninraglan med kort ärm

Den här kanintröjan sydd beställd till en liten kille som gärna ville ha en raglantröja, men med kort ärm. Dessutom var det viktigt att halsringningen inte blev för liten. Det har nog varit min största rädsla genom det här projektet! Efter att ha töjt och testat och mätt mot en större storlek tror jag nog att den ska passa. Annars får den åka tillbaks igen.

Tröjan är sydd i kanintyget från JnyDesign med ärmar i matchande brun trikå. Ärmfållarna är sydda med tvillingsöm och fållen nedtill och raglanskärningen är nedstickad med baksidan på coverprons trippelsöm.

Mönster:
Utgångspunkten är ett Multisnitmönster som jag tycker mycket om. Sen har jag gjort om det till en raglanmoell och ändrat halsringningen.

Material:
Kanintyg från JnyDesign (Men det är slut i denna färgställningen. Framöver kommer det dock i fyra nya varianter)
Brun interlocktrikå från E-slöjd
Brun muddväv från Jofotex
Det fina tyget i bakgrunden är en limegrön poplin med vita prickar, köpt hos Nea Noblle.

Bäst just nu:
Att jag jobbade ovanligt lugnt och metodiskt denna gång. Inte för att jag brukar slarva annars, men jag var mer avslappnad den här gången. Annars brukar jag vara halvvägs in i ett annat projekt när jag håller på.

Sämst just nu:
Ja, det var ju lite läskigt det där med halsöppningen. Hoppas den blev lagom!

Mina rädslor i sykammaren...

Jag måste dela med mig av mina rädslor när jag sitter och syr. Bara så att jag kan säga "vad var det jag sa" den dagen det inträffar. Eller kanske för att det inte ska inträffa bara för att jag skriver om det..?

1. Att jag ska köra in fingret i overlocken medan den klipper
2. Att jag ska ta tag i det stekheta strykjärnet
3. Att jag ska råka svälja en knappnål som jag håller i munnen medan jag "bara fixar färdigt"

Sådär, nu är det sagt. Hoppas det aldrig inträffar... :-)

Byxor att matcha klänningen

Som jag skrev för lite sen sydde jag en spindelmannenklänning till Jennys (JnyDesign) dotter. Sen kom Jenny på att hon gärna ville ha ett par muddbyxor i samma tyg. Visst sa jag och undrade hur jag skulle lyckas knåpa ihop det mönstret. Men det gjorde jag på något sätt ialla fall och här är resultatet.

Byxorna är rätt enkla; varje ben är tillklippta i ett stycke och behöver bara sys i innersömmen. För att försäkra mig om att byxorna skulle tåla lite lek stickade jag ned sömsmånen i grensömmen och sydde en tät sicksack längst ned i grenen. Tyget är liksom inte av den allra mest slitstarka sorten och jag kan gissa ungefär hur aktiv en innehavare av ett par såna här byxor i storlek 110 kan vara...

Byxorna har mudd både upptill och nedtill. I den övre mudden sydde jag in en resår för säkerhets skull, som jag sydde fast med en stickning på varje sida. Man vill ju inte att byxorna ska trilla ned. Mudden nedtill ger en extra pösig effekt. Lite fint! Det här är nog också första gången som jag faktiskt tycker att detta namnband gör sig bättre än mitt riktiga. Inget ont som inte har något gott med sig! (Mina Namnband hade råkat leverera fel men lät mig använda de felaktiga medan jag väntar på de nya. Bussigt av dem!)

Material:
Tyg från Sundbybergs Textilcentrum
Mudd från Nea Nobelle

Bäst just nu:
Jätteskoj att få sy ett par muddbyxor i vävt tyg. Jag har mest sytt dem i velour innan.

Sämst just nu:
Att jag inte har kunnat prova dem. Mönstret är ju nytt, även om det inte är så komplicerat. Jag övervägde att prova på dottern men insgå vilken förtvivlan och otroligt tjat det skulle bli om ett par likadana, så jag näjde mig med att kontrollmäta mot ett par av hennes byxor. :-) Tur att den nye ägarens mamma är sykunnig... :-)
Sen tycker jag att det är lite synd att tyget inte håller färgen så länge som man skulle kunna önska.

En enkel vårklänning

"Vår" får stå för färgerna på denna klänning. Annars är E-slöjdstrikån den är sydd i rätt året-runtig. Rätt tjock ändå, för att vara trikå. Och sååååå mjuk!

Jag köpte tyget på Syfestivalen nu i helgen. Förra gången köpte jag en liten stuvbit som jag har varit så förtjust i, så denna gång slog jag på lite större. Det var faktiskt herrn bakom disken (var det månne Herr E-slöjd själv?) som sa att det var hans favoritfärg och förelsog en klänning. Sen hade de en så snygg modell hängande på väggen i montern. Den försökte jag återskapa ur minnet.

Mönstret är alltså eget. Det blev riktigt bra, men till nästa gång ska jag nog se till att ärmålen går lite längre ned. Som det är nu passar den bra till en body, men om man skulle vilja ha en T-shirt under skulle det kanske bli lite knöligt.

Egentligen är en sån här klänning rätt enkel att sy. Två likadana stycken (framstycket dock lite mer uringat) är allt som behövs. Jag kantade med bandkantaren till coverpron. Först sydde jag ena axelsömmen, sen kantade jag ena ärmhålet och halslinningen, sen sydde jag andra axelsömmen och kantade andra ärmlet. Sen sydde jag ihop ena sidan, fållade och sydde ihop andra sidan. För att inte kantbanden ska hamna snätt näst jag syr sidsömamrna brukar jag först sy fast dem med vanliga maskinen. Då använder jag även samma trådfärg som kantbandet (overlocksömmen är ju oftast samma som tyget), så blir det snyggare när plagget är på. Sist stickar jag ned alla sömsmåner med vanliga maskinen.

Tips:
Innan jag kantade satt jag och lekte med med bandkantaren till coverpron. Jag märkte (vad kanske alla andra coverproägare redan upptäckt?!)att det hade väldigt stor betydelse vilken diffmatning man hade. Jag har hittills aldrig använt mer än 1,25, men nu kommer jag nog använda 1,75 som standard när jag kantar "raksträckor". Till ytterkurvor använder jag 2,0 och till innerkurvor 0,75. Med högre diffmatning blir även steglängden mycket längre; allt annat lika.

Material:
Randig interlocktrikå från E-slöjd
Hilcos muddväv från Nea Nobelle

Bäst just nu:
Att den blev så fin. Min lilla tös passade jättebra i den och den var fin till bootcutbyxorna jag sydde i höstas. :-) Vi använde ofta den här typen av klännigar till henne, så det var verkligen ett välkommet tillskott i garderoben.
Sen kan jag ju inte låta bli att vara så stolt över att min lilla tjej just har lärt sig att gå! Hon är så söt när hon tultar omkring!

Sämst just nu:
Att jag inte ringade ur ärmarna mer. Och att det tar en sån evig tid att få det eftersträvade, perfekta resultatet med bandkantaren.

Kaniner i doppresent

Min goda vän K:s gudson ska döpas i helgen. Då tyckte hon att det skulle vara roligt att ge honom en lite personlig present och kom att tänka på KokaLal. Jag blev otroligt glad och stolt för det! Speciellt kanintyget hade hon på känn skulle uppskattas. Efter att ha sett det förra kaninkitet jag sydde bestämde hon sig för att det var något sådant hon skulle vilja ha. Eftersom jag har svårt att låta bli att ändra lite varje gång jag syr något så valde jag denna gång att sticka ned raglansömmarna med vanlig raksöm och fålla ärmarna med orange. Muddbyxorna är dock exakt likadana, Med undantag för namnbandet då - jag får fortfarande hålla tillgodo med de turkosa. :-)

Både omlottröjan och byxorna är sydda med overlocken. Tröjan är kantad med bandkantaren till coverpron (med kedjesöm) och fållad med small tvillingsöm. Än har jag inte vågat sy med nya maskinen. :-)

Jag fick frågan om jag kunde tänka mig att sy i torsdags kväll. Sen dess har det varit Syfestival, oblilgatorisk fredagsmys och melodifestival. Men med lite vilja och planering (och en mycket förstående make!) blev det klart i tid i alla fall. Nu hoppas jag bar att det ska passa den lille nye ägaren. Grattis på dopdagen!

Materialval:

Kanintyg från JnyDesign. Det är slut nu, vet jag. Kanske kan man hitta det på Tradera, men annars är det kört. Däremot vet jag att det kommer att komma i nya färgställningar framöver.

Orange interlock i samma färg som kanintyget, också från JnyDesign.

Senapsfärgad velour från Nea Nobelle

Mudd från...Sundbybergs Textilcentrum?

Knappar från Prym

Bäst just nu:

Äran!! Jag känner mig så stolt och glad över att få sy någons doppresent!

Sen tycker jag att kombinationen av kanintyget och den senapsgula velouren är så himla fin.

Sämst just nu:

Att jag har så lite enfärgat tyg kvar.

Vårkänslor!

Som en färgsprakande tulpanbukett är de här två tunikorna, tycker jag. Åtminstone får jag lite vårkänslor av dem, speciellt när de ligger i vårsolen som på undre bilden. Jag bara älskar färg på det här viset. Tror det är det som gör det så roligt att sy barnkläder. Här har jag samlat ihop ett antal olika färger av Hilcos Campantrikå. Den är inköpt från lite olika ställen (se nedan) vid olika tidpunkter. Det är extra kul att man inte behöver göra av med allt tyg i en färg bara för att man vill sy en tunika. På det här viset får man ju möjlighet att klippa i tyget många fler gånger. :-)

Modellen är ny. Man kan säga att jag har kombinerat ihop mina två olika tunikamodeller (den här och den här) och gjort några ytterligare ändringar och på så vis fått fram det här mönstret. Lite som en blandning av en tunika och en tröja. Den förra omlottunikan var snarare lite mer en blandning av tunika och klänning. Jag gillar båda!

Det är lite pyssel med att sy omlottdelen så att den blir snygg. Det vill gärna dra sig och bli bubbligt; särskilt när det är i sånt här tunt tyg man syr. Denna gång testade jag att stryka fast formband på (det halva) framstyckets aviga innan jag nålade fast omlottdelarna. När jag sen nålat tätt, tätt, sydde jag med lång steglängd på vanliga maskinen. Därefter plockade jag bort nålarna och tog fram overlocken. Och min snälla Bernina gjorde inte ett enda hoppstygn, trots de tjocka kantbanden. Tack för det!

Till kantbanden använde jag bandkantaren. Jag har märkt att om jag mixtrar lite med pressarfotstrycket blir det bättre. Och jag har ökat på trådspänningen till 4-9.

Maken undrade om man verkligen kunde kombinera färgerna som på den lite ljusare tunikan. Det tycker ju absolut jag (annars hade jag ju inte gjort det!). Vad tycker ni andra?! Det ligger lite i tiden med lite galna färgkombinationer, tycker jag. Båda tunikorna är i storlek 86. Inte för att det sparade mig tid egentligen, eftersom jag ändå var tvungen att trä om för att byta färg hela tiden och i randigt måste man ju vara mer noggrann när man klipper till. Den ena tunikan tänkte jag behålla. Jag kan bara inte bestämma mig för vilken Den andra tänkte jag skulle få delfinansiera mitt senaste tyginköp! :-)

Materialval:

Gul/ljusgul campan: Nea Nobelle, vår 2008

Rosa/lime campan: Nea Nobelle, vår 2008

Röd/vit campan: Michas Stoffecke, höst 2007

Vit/röd campan: Michas Stoffecke, höst 2007

Orange/fuchsia campan: Michas Stoffecke, vår 2008

Mörkröd/ljusröd campan: SewEuro, höst 2007

Orange/röd campan: Charlotta's, höst 2007

Röd och orange mudd - minns inte varifrån

Vlieseline formband från Kilotex

Bäst just nu:

Jag bara älskar färgerna. Och det här tyget är verkligen fullkomligt underbart!

Ja, jag är klart nöjd med mina senaste alster!

Tack igen Jes för storlekslapparna (som jag visserligen glömde i den ena, men ändå!), det känns så proffsigt med dem!

Sämst just nu:

Att Campantrikån är så attans dyr! Jag förstår i och för sig att kvalitet kostar, men ändå!

Att det är svårt att få till kantningen utan att det drar sig.
Den som är lite uppmärksam ser att färgerna på namnbandet blivit inverterade... Inte alls avsiktligt utan ett litet fel vid leveransen. Jag väntar på de gamla vanliga, som jag förknippar KokaLal med. Under tiden får jag använda dessa. Men det funkar det också.

Till en liten spindelflicka...

...ska den här klänningen och dagisväskan flytta.

Det är så skönt att få ha pysslat med något annat än nya symaskinen ett tag nu. Jag måste nästan sätta en gräns för hur mycket tid jag lägger ned på den. Det är ju fortfarande en massa roliga saker man kan göra ändå! Som detta - jag blir så glad när någon gillar min klänning.

Klänningen är i storlek 104. Eftersom jag inte hade något sånt mönster fick jag skapa ett. Jag hoppas innerligt att den passar... Den här gången blev det även premiär för de fina namnlapparna jag köpt genom Jes - tack för hjälpen!

Dagisväskan är sydd enligt Knåpmoderns beskrivning. Utsidan är spindelmannentyg och insidan ett kraftigare rött tyg från IKEA. Det lite kraftigare fodret gör att väskan får lite stadga. Sen har jag kantat hela väskan med petrolfärgad snedslå.

Saturday Night Fever

Jag tror aldrig jag fått så många kommentarer för något som för de randiga retrobrallorna jag sydde! Och ärligt talat är jag så himla nöjd med dem. De sitter hur tufft som helst, är mjuka och sköna, lätta att ta på och av (i princip som muddisar) och reglerbara eftersom banden knyts på axlarna. Med andra ord bra att växa i.

Jag kände därför att jag ville visa en bild på vilken minitravolta yngsta dottern blev i sina! Här med snutten i hand och i full färd med att röja ur bokhyllan!

Ska se om jag kan få till en bild när hon står upp. Jag trodde jag hade fixat det, men det fastnade visst aldrig på bild och nu ligger de i tvätten.

Badhemlis - hemlis nummer tre

Nu är det vår! Äntligen dags för nästa hemlis! Det här med hemlis, att skicka ett paket med lite olika syrelaterade prylar till något annat syfreak är verkligen jättekul. Sist gick jag och tänkte och funderade länge, länge för att det skulle bli rätt. Det ska bli jättekul att ta sig an nästa utmaning!

Inför denna nya hemlis har jag uppdaterat frågorna lite.

Vilka färger gillar du?
Alltid varma färger som brunt, orange, rött, rost... Nu till våren och sommaren är det ju fint med lite ljusare färger också. Är däremot inte så förtjust i rosa och annat jättetjejigt om det inte är uppblandat med något annat.

Har du barn? Hur gammalt/gamla? Kön?
Två flickor på 4 (strl 110 i byxor och 116 i tröjor) och 1 (strl 86).

Pojk och flickfärger eller unisex?

Abslout unisex

Retro eller inte?
Retro, fast lagom retro. Eller rena, klassiska kläder.

Vilka tyger syr du helst i?
Svår fråga. Jag gillar nog att variera mig, men just nu är det nog mest velour och annan trikå. Gärna lagom mönstrad (gärna retro-) och i bomull. Inte för plottriga mönster bara och inte för gulligt!

Är det några tyger du absolut inte gillar?
Syntetmaterial.

Syr du helst till barn eller vuxna?
Barn. Jag har faktiskt aldrig sytt ett vuxenplagg. Om man inte räknar en fjärdedels pyjamas i syslöjden i åttan.

Syr du helst kläder/inredning/lapptäcke/övrigt?
Absolut helst kläder. Men jag har gjort någon enklare form av lapptäcke också. Och gardiner och sånt är ju ett slags måste. Men det måste gå rätt fort. Jag har inte tålamod för långa projekt, därför är barnkläder toppen och stora lapptäcken går bort!

Syr du helst utifrån ett färdigt mönster, beskrivning eller egenkonstruerat?
Blandning av. Jag blir djärvare och djärvare och har gjort en del egna mönster, men jag syr mycket utifrån färdiga mönster också. Det är dock sällan jag kan låta bli att ändra i ett befintligt mönster! Tänker mig att lära mig mönsterkonstruktion vad det lider.

Köper du Ottobre, eller någon annan mönster/pysseltidning?
Ja, Ottobre. Altt om handarbete ibland och Kreativa Kvinnor nån enstaka gång.

Hur länge har du sytt?
Ja, lappat jeans och sytt gardiner har jag väl alltid gjort. Men jag började sy på allvar för ungefär tre år sedan.

Anser du dig vara nybörjare, avancerad eller mittemellan?
Mittemellan. För även om jag inte sytt så länge har jag sytt rätt intensivt... :-)

Favoritgodis?
Är egentligen ingen godisfantast. Men måste jag svara något får det bli After Eight. Eller en bit god, mörk choklad, kanske en välgjord tryffel.

Musiksmak?
Lyssnar faktiskt inte så mycket på musik sen jag fick barn. När de är vakna är det ljud så det räcker ändå och när de sover njuter man av lungnet. Då kan det i coh för sig vara skönt att lägga på en lugn CD som bakgrundsmusik. Gärna Laura Pausini, Daniel Lemma, Andrea Bocelli, nåt klassiskt eller liknade.

Har du någon form för allergi? Livsmedel/djur/material?
Nix.

Annan hobby?
Ingen jag har tid för nu när jag syr så mycket. Men förut lagade jag gärna mat. Sen har trädgård och natur varit ett intresse. Pyssla överhuvudtaget. Innan barnen blev det en hel del träning, men nu är förfallet totalt! :-) Och fota tycker jag ju är jättekul... Fast tiden räcker inte till till fler hobbies än sömnad just nu!

Samlar du på något?
Vänner! Och tyger såklart...man kan inte få för många!

Kaffe eller te?
Både och. Men jag ser mig nog som en typisk kaffedrickare.

Retro eller modernt? (samma sak just nu, kanske)
Ja, både och!

Vintage/Romantiskt?
Är inte så förtjust i romantiskt.

Nytt eller doredo?
Mest nytt.

Plast eller naturmaterial?
Absolut naturmaterial.

Pastell eller färgglatt?
Färgglatt! Vet att det är mycket pastell på tapeten nu, men det är inte helt min grej. Ska det vara pastell så måste det vara färgglad pastell!

Syr du bara med vanlig maskin eller har du även overlockmaskin?
Både symaskin och overlock. Och coverpro.

Loktröja i repris

Denna tröja ingår i ett litet byte med Kaja. Hon hade två pressarfötter som hon inte längre behövde efter att hon bytte ut sin overlock och jag ville hemskt gärna ha tag på ett par begagnade. Till saken hör också att hennes son sett loktröjan jag sytt till Florins son på bloggen (jättekul med en son som läser bloggar förresten!) och blivit så sugen på en sån. Alltså föreslog Kaja ett byte - pressarfötter mot loktröja. Taget!

Jag gillar tanken på att tröjorna har någon detalj som skiljer dem åt. Den förra tröjan hade ärmmuddar och dekorsöm med omvänd trippelsöm. Denna har vanliga fållade ärmar och dekorsöm i form av omvänd bred tvillingsöm. Väldigt fint tycker jag det blev. Fast en liten nackdel var att sömmen inte blev helt nedstickad märkte jag efteråt.

Annars förlöpte denna sömnad utan större krångel. Det känns lite som att coverpron vet att den hänger löst, så den har skärpt sig rejält! Till och med dekorsömmarna blev bra direkt (ok, ett litet hoppstygn, men där sitter namnbandet som gjutet!). Den här gången hoppade jag över formband på ärmsömmarna och det gick lika bra ändå.

Som vanligt sydde jag färdigt tröjan innan jag sydde på applikationen (se "applikationsguiden").

Materialval:

Röd interlock från Nea Nobelle.

Svart interlock som applikation från Jofotex

Svart muddväv från Sundbybergs Textilcentrum (tror jag iaf)

Vlieseline och vliesofix från Kilotex (finns även hos Bibbis Textil)

Bäst just nu:

Att tröjan blev som jag hade tänkt mig. Det är alltid så läskigt att sy till någon. Jag menar, man har ju lovat att leverera en viss tröja. Då kan man inte bara knöla ihop den och kasta den längst in i garderoben om man blir arg. Man måste börja om!!

Sämst just nu:

Att jag inte kan testa storleken. Jag bara hoppas den passar. Kanske lite stor?

Att mina nya namnband kom idag - men de var fel. Jag har alltid haft orangea med ljusturkos text och nu blev de turkosa med orange text. Passar inte alls lika bra... Men snälla Mina Namnband har lovat att fixa till det så fort de bara kan!

Min nya Pfaff!

Nu har den kommit - min nya maskin!
Jag har slagit till och investerat i en Pfaff 4874 (läs mer om den på Pfaffs hemsida).

Jag har länge gått och suktat över top-cover sömmarna (se mitt tidigare inlägg om sömmar och overlock/covermaskiner), de där dekorsömmarna som finns på många plagg från tex Me&I och Polarn&Pyret. Dessutom har jag varit så osams med min Coverpro (som onekligen har sina starka sidor också!) att jag drömt önskedrömmar om hur det vore med en maskin som ställer in allt automatiskt. Min vanliga symaskin funkar så och det är verkligen toppen. Alltså resonerade jag som så att i mitt hemmalullande är sömnaden i princip det enda jag lägger ned pengar på och det är nu när jag är mamma"ledig" som jag har tid och behov av att sy.

Jag har länge läst på olika forum, bollat med andra bloggare, surfat och kontaktat återförsäljare. Eftersom maskinen inte finns i norden (ännu, det sägs att den ska komma hit) finns det heller inga svenska återförsäljare att få tag på. Alltså måste jag köpa den över nätet. Valet föll på engelska Sewing Machines Direct, dels för att jag fick en bra deal men också för att de fått goda rekommendationer på Sysidan.

Nu är som sagt maskinen helt ny (jag har inte packat upp den helt ännu och än mindre bytt kontakten från engelsk standard till svensk), så jag väntar med att recensera den. Men sinom tid kommer jag att lägga upp min utvärdering på Sysidan och kanske här på bloggen också.

Randiga retrobrallor

Med dessa byxor är jag nöjd!

Mönstret har jag gjort efter inspiration från ett par byxor i lite kraftigare trikå som jag och min lillebror hade när vi var små. Riktigt, riktigt 70-tal! Så himla tufft! Travolta, here I come!

De måste ha varit väldigt populära för de var lagade på ett par ställen (mycket noggrant, man kunde bara se på nära håll - du behöver inte skämmas, mamma!) . Modellen är enkel; fyra likadana stycken. Överdelen är tight och rak ned till höften och sedan är benen utställda rätt mycket(!). Istället för knappar går ärmhålens kantband upp och knyts ovanför axeln.

Tyget är en fin, mjuk röd-och svartrandig velour som jag fått och haft ett tag i skåpet. Men nu var det alltså dags att sätta saxen i den. Och jag kom till och med ihåg att lägga den med luggen uppåt, så man klappar mothårs när man stryker uppifrån och ned. Byxan är sydd som en vanlig byxa; först yttersömmarna, sen inre bensömmen och sist hela vägen bakifrån och fram. Kantbanden sydde jag dit med bandkantaren till coverpron. Den här gången vred jag ned pressarfotstrycket till 8 mm och det blev bättre tycker jag. Annars blir det ofta fint när jag provsyr och sen hamnar sömmen mitt på när jag "syr på riktigt". Innan jag klippte av banden sydde jag fram och tillbaka med raksöm ett par gånger.

Bäst just nu:

Att de blev precis så bra som jag hade hoppats på! Det är ju lite svårt när man inte har något mönster alls att gå på. Sen är velouren ljuvlig! Hmmm, blir nog väldigt snyggt i brun hilcovelour också...

Sämst just nu:

Att det inte helt går att lita på bandkantningen. Det går bra, men är alltid ett litet riskmoment.

Sen väntar jag på mina namnband...

Och förresten, att jag förlagt mina storlekslappar som jag just fått hem. Vaaar kan de vara?!

"Applikationsguiden"

På sistone har jag fått så många frågor med anledning av de applikationer jag sytt, så jag tänkte jag skulle lägga upp ett inlägg och beskriva hur jag gör.

Först och främst behöver man detta:

Vliesofix = vlieseline som häftar på båda sidorna. Det är som ett tunt papper med ett skyddspapper på. Kan köpas på metervara eller i färdiga påsar.

Totally Stable = ett papper som man stryker på på baksidan av tröjan för att få stadga när man syr. Annars bubblar sig och drar sig tyget lätt. Finns i svart och vitt på metervara eller i hel rulle.

1. Börja med att stryka fast totally stable (se rullen på bilden) på det färdigsydda plaggets avigsida (här är tröjan vänd ut-och-in). Jag brukar fästa med ett par nålar från rätsidan också, eftersom det ibland händer att hörnen viker sig och att man då råkar sy fast dem. Istället för totally stable kan man använda mellanlägg som man bara nålar fast.

2. Applikationen ritas upp SPEGELVÄND på vliesofixets skyddspapper (annars blir det fel när man ska stryka fast den på tröjan). Därefter styks vliesofixet fast på tyget som ska bli applikation och sedan klipper man ut applikationen med skyddspappret kvar. Skyddspappret kan nu dras bort så att applikationen kan strykas fast rättvänd på plagget.

3. Applikationen stryks fast på tröjans rätsida. Jag börjar med att ta bort skyddspappret och lägga ut alla bitar så det ser bra ut. Här på hästtröjan tog jag först bort den runda biten i mitten och började med att stryka fast ben, huvud och svans. Sist strök jag fast kroppen. När jag stryker fast ömtåliga material, som fuskpälsen till hästen, lägger jag en bit lakansväv emellan så inte det ömtåliga tyget smälter.

4. Ställ in maskinen på satängsöm om du har. På den här bilden är det söm nummer 4. Steg 0,4 och bredd 4,5 brukar bli bra. Till detaljer som ögon och mun gör jag den naturligtvis bredare eller smalare.
Har du inte satängsöm går det även bra med en tät sicksack.

5. Sy längs motivets kanter. Låt nålen gå i princip enbart på applikationen och bara precis, precis utanför när du syr, så blir det finast. Vliesofixet gör att applkationen inte flyttar sig och mellanlägget som strukits fast gör att plagget inte drar sig.

6. När allt är färdigsytt vänder man tröjan ut-och-in och river försiktigt bort totally stabeln.

7. Ena tröjan sedd från avigan och den andra från rätan

8. Klart!!

Florin-börs

Det var nog hos Florin jag såg dessa börsar först. Och framför allt var det var henne jag fick tips om hur jag skulle sy dem! Jag har sytt tre stycken, två med Cars och så denna, den enda som fastnat på bild, med spindelmannen. Alla är precis lagom för att rymma en oöppnad förpackning med ett barnlypsyl - en succé på vårens barnkalas.

Börsen är ofodrad. Kanterna är sydda på overlocken och resten har sytts på vanliga maskinen. De overlockade kanterna pressades in och sen nålade och sydde jag fast blixtlåset från rätan. (Hurra, jag har börjat komma över min blixtlåsskräck!). Därefter vände jag ut-och-in på fodralet och sydde sidorna. I samma veva sydde jag fast handtaget och namnlappen. Snabbt och geschwinnt!

Bäst just nu:

Att jag börja få in snitsen på blixtlås!

Att det är en så rolig barnpresent!

Sämst just nu:

Att korta dragkedjor är förhållandevis dyra...

Cowboy-kit

Ännu en födelsedag - ett barnkalas till.

Den här gången var det dags för ännu en bästis att fylla hela fyra år. Hans mamma och jag har tillbringat rätt mycket tid ihop under det senaste året, eftersom min yngsta dotter och hennes yngsta son är jämngamla. Vi varit mammalediga samtidigt och på så vis har även de äldre syskonen lekt mycket ihop både hemma och på dagis och jag har även fått förmånen att lära känna H rätt väl. Därför kände jag att det var roligt att lägga ned lite jobb på hans födelsedagspresent. H:s mamma berättade för ett tag sen om hur han cirklat kring ett set med cowboyattiraljer i leksaksaffären. Dessutom gillar både han och min dotter att klä ut sig och leka rollekar. Klart killen skulle få bli en cowboy! (Det är även en gammal barndomsgrej för mig - jag fick aldrig min indiankostym som jag drömde om!) Och för att han skulle ha någon att leka med sydde jag ett set till dottern samtidigt.

Kitet består av en väst och ett par chaps med fransar. Mönstret hittade jag i boken "Sy barnens utklädningskläder" av Anna Karlström.

Till västen använde jag fuskskinn och ett brunt fodertyg. Eftersom fuskskinnet var rätt glatt bytte jag till en pressarfot med hjul (jag vet, rätt onödigt, men nu hade jag ju en sån!). Den är bra att ha även när man syr i vaxduk. Men jag har läst nånstans att det funkar bra även med potatismjöl! Först sydde jag en väst i vardera tyget och lämnade en öppning i sidan på "fodervästen". Därefter sydde jag ihop båda västarna räta mot räta och sydde sen ärmhålen på samma finurliga sätt som man gör när man vändsyr fodrade klänningar (världens bästa illustration finns HÄR). Det är rätt pilligt och det kanske inte är att rekommendera att man testar första gången med plastigt fuskskinn och halkigt, lättrepat fodertyg! Efter att man sen vänt västen genom hålet i sidan på fodervästen syr man en stickning runt hela västen och syr ihop vändningshålet.

Chapsen är två separata byxben med en hälla på varje. (Det fattade inte jag förrän jag sydde det andra paret, så de till min dotter är ihopsydda en bit i grenen. Men det går ju att återställa!) Man drar dessa extra byxben utanpå sina vanliga byxor och håller dem uppe med ett skärp genom hällorna (en på varje höft). De är sydda av fuskmocka med fransar av fuskskinn. Jag klippte fransarna först, nästan ända in till sömsmånen och sydde sen ihop ytterbensömmarna med fransarna emellan. Sen fållade jag nedtill, längs de sneda grensömmarna och upptill och sydde innerbensömmen. Sist sydde jag dit hällorna och klippte fransarna ända in.

Så gör du ditt eget mönster:

Chapsen: Ta ett vanligt byxmönster, gärna en storlek för stort. Från grenen till höften gör du en något böjd linje.

Västen: Rita av en väst eller en överdel. Gör lite bredare axlar och något kortare i bak och spetsig framtill (dvs snibbarna går längre ned än baksycket).

Material:

Fuskmocka, fuskpäls och brunt foder: Sundbybergs textilcentrum

Mönster: "Sy barnens utklädningskläder" av Anna Karlström

Bäst just nu:

Att maken berättade att innan han hunnit gå efter att ha lämnat dottern på kalaset hade paketet slitits upp och cowboykläderna åkt på och sen var John Wayne jr i full action!

Sämst just nu:

Att jag är en sån tidsoptimist. "Jag ska bara" tenderar alltid att vara ungefär tre gångre så långt som jag har tänkt mig. Det tog således inte helt kort tid att sy dessa utstyrslar och det var på vippen att de hann följa med till kalaset!

Två klänningar till

Spindelmannen igen. Den ena av dessa två är till Jennys (Jnydesign) lilla dotter som gärna ville vara spindelmannen. Jag hoppas hon blir nöjd!

Mönstret har jag knåpat ihop själv eftersom jag inte hade något i storlek 98 (Lite läskigt därför - hoppas jag inte misstog mig!). Tack Gekko, för hjälpen med längden! Den här gången sydde jag två på en gång, för att ha en hemma som present. Det går ju mycket snabbare att sy två samtidigt, så slipper man hålla på och trä om maskinerna. Och jag har lite planer för den...

Tyget kommer från Sundbybergs Textilcentrum. Tyvärr var mina vanliga namnlappar slut men jag hade som tur var några av de som är tänkta att använda som vikta (fast de är inte "vikbara") kvar, så jag fick sy in dem i sidsömmen istället.

Bäst just nu:

Att jag verkligen fått in snitsen på att kanta. Sist köpte jag en hel rulle snedslå. Dels blev priset mycket bättre och dels slipper jag åka och handla nytt hela tiden och bara få över en massa oanvändbara snuttar. Så ska jag verkligen göra för alla basfärger framöver.

Sämst just nu:

Kanske att det börjar gå på räls att sy såna här klänningar. Det är kul på ett sätt, men samtidigt inte så mycket utmaning längre.

Och det är lite läskigt att jag inte kunnat prova hur klänningarna är i förhållande till utlovad storlek. Men det ger sig, det värsta som kan hända är ju att jag får sy om!

Några näsduksfodral till...

De gick åt! Näsduksfodralen jag sydde för lite sen. De är så roliga att sy för de går rätt snabbt att göra. Man behöver inte tänka så mycket utan kan glädja sig åt de glada färgerna istället. Samtidigt måste jag erkänna att ett projekt som hästtröjorna kräver rätt mycket energi, så det var skönt att bara sitta och gasa på overlocken. De är nämligen helt sydda på den.

Måtten och tillvägagångssättet har jag hittat på Gekkos blogg. Tygerna den här gången kommer, uppifrån från vänster sett, från Reprodepot, Reprodepot, loppis, Myrorna och Superbuzzy.

Hästtröjor till två bästisar

På söndag har äldsta dotterns bästis 4-årskalas (JA, det blir SÄKERT fiskdamm, säger den inte längre så tålmodiga mamman för säkert tjugonde gången!). Puh, alla dessa kalas (återigen: inte så smart att ha båda ungarna inom loppet av två veckor kring jul - alla deras kompisa fyller ju då också i den vevan). Det svämmar över med små leksaker i lagom dagis-kalaspris-klass. Chansen att man ska lyckas vara originell eller ens ensam om det man köper är lika stor som att det äntligen ska komma snö! Bättre då att ta tillvara på sin passion - att sy något personligt.

Kompisen älskar hästar. Och favoritfärgen är rosa, rosa, rosa. Något med hästar och rosa måste det alltså bli. Med fårtröjan i minnet tyckte jag det skulle vara roligt att sy en applikation av hästmotivet också. Och jag ville gärna blanda upp det rosa lite. Gult är fint till rosa, och lagom tjejigt, så det fick det bli. Först tänkte jag mig en raglanskärning, men eftersom jag inte hade någon färg i applikationen som passade att ta upp färgen i dekorsömmen (som jag i sånt fall hade velat ha i någon avvikande färg) bestämde jag mig för vanliga isydda ärmar istället (mönstret är en kombination av två olika). Jag nöjde mig då med att göra dekorsöm (baksidan på trippelsömmen på coverpron) på axlarna och nederfållen. Den här gången var coverpron väldigt samarbetsvillig. Jag har läst nånstans att man inte ska stanna medan man syr, för att det är då man får hoppstygn (har med trådspänningen att göra), och det funkade bra för mig. Sen hoppade jag över alla små provlappar jag hållt på med förut och sydde ungefär som på overlocken; en bit utanför efter att jag sytt klart en söm. Det funkade också bra.

Hästen är gjord av nån slags fuskpäls från Ohlssons tyger och svart interlock från Jofotex. Motivet är egen"designat" och är taget från en tavla jag målade för ett par år sedan för att ha i hallen hemma. Lite pill att rita upp pch klippa ut alla delar, men det var det värt!

Redan innan jag började sy insåg jag att om kompisen får en hästtröja kommer dottern bli grön av avund, så det var lika bra att göra en till henne på samma gång. Sen kan det ju faktiskt vara lite gulligt att kompisarna har varsin exakt likadan, unik tröja från KokaLal på dagis! :-)

Materialval:

Gul och rosa underbar, mjuk Hilcointerlocktrikå från Nea Nobelle.

Svart interlock och gul muddväv från Jofotex

Fuskpäls från Ohlssons tyger

Bäst just nu:

Jag tycker själv att de blev ganska fina *skrap med foten*, och tror nog de kan falla tjejerna i smaken. :-)

Att inga större bekymmer uppstod på vägen.

Att halslinningarna blev så bra.

Sämst just nu:

Att det är så himla många moment att det tar mycket längre tid än man trott. Det tog minst tre timmar per tröja och då sydde jag ändå två på en gång.

Triss i spiderman

Gårdagskvällen ägnade jag åt att sy färdigt ett par alster jag haft i tankarna ett tag. Mönstret är mitt eget och båda de stora klänningarna är sydda i storlek 110/116. Klänningen helt i spindelmannentyg med rött kantband ska flytta hemifrån. Jag tycker de blir så himla fina med röda band!

Äldsta dottern har vuxit ur den jag sydde i höstas och "behövde" en ny. Eftersom jag tycker det är lite kul att experimentera och prova nya grepp sydde jag en i röd Hilcomanchester prydd med ett hjärta med spindelmannen. Som kantband valde jag petrolblå snedslå för att matcha applikationen. Det blev riktigt häftigt, tycker jag! Som tur är tyckte dottern detsamma.

Och, slutligen, den lilla, lilla är till dockan Hanna.

Materialval:

Spindelmannentyg från Sundbybergs textilcentrum

Röd hilcomanchester från Nea Nobelle (helt underbar, både i färg och kvalitet!)

Röd och petrolblå snedslå

Bäst just nu:

Att jag fått in snitsen lite på att sy klänningar och kanta. Sen är det såklart roligt att mina alster uppskattas!

Eftersom omväxling förnöjer tycker jag också det var jättekul med den röda (jag är iofs som bekant väldigt förtjust i de helt i spindelmannentyg också, men de har jag ju sytt ett par av nu).

Sämst just nu:

Att snedslån tar slut när jag är halvfärdig. Att jag aldrig lär mig att jag inte ska köpa 3 meter varje gång. Det är mycket smartare att köpa 15 meter på en gång, så slipper man dessutom alla småsnuttar som blir över.

Och att det är världens gråaste februari som inte blir roligare av ett det nu är lillasysters tur att ha vattkoppor. Blä vad jag är less på mulet väder och vattkoppor!!!

Rosa till dockan!

Det har inte varit så mycket rosa här i huset förut. Äldsta dottern har varit mer imponerad av Spiderman och Pippi och får hon välja kläder själv kanske det snackas om rosa innan, men det slutar alltid med något annat. I alla fall ville hon så gärna att dockan Hanna skulle ha en kjol. Rosa skulle den vara. OK, sa jag och plockade fram velourtygerna. Då valde hon den ljusrosa. Som tur var hade jag matchande mudd.

När jag höll på tyckte jag att det skulle vara roligt att ha något till kjolen också och inte bara en gul-orangerandig tröja, så jag gav mig i kast med en tunika till också. Mönstret ritade jag själv efter att ha jämfört med de kläder jag sytt innan. I sann "Sy-till-barnen stil" gjorde jag ett enda stycke av den. Den fick sprund med knäppning och kantades med spets som jag hittade längst ned i en låda. Sen lekte jag lite med symaskinen och stickade ned sömsmånerna med en dekorsöm i rosa. Den var kanske inte riktigt tänkt att sticka ned just sömsmåner med, så det blev lite ojämnt här och var, men jag tror inte det spelar någon roll för Hanna!

Material:

Vit lakansväv

Lite spets

Bäst just nu:

Att se glädjen hos dottern!!

Att få frossa i lite krusiduller och frissilurer (som Pippi skulle ha sagt - har tittat en del på det nu under vattkopporna..)

Sämst just nu:

Att jag klippte lite fel. Halsöppningen bak blev lite stor. Men det är inget som märks. Sen blev väl inte dekorsömmen hlet hundra på alla ställen, men va katten!

En liten kompis till lillasyster

Här hemma har vi kommit till "vuuu-åldern". Allt är "vuuu". Hundar, katter, hästar och kossor. Och fåglar förstås. Bara får heter "bä-bä" (med betoning på det andra bäet). Djur är med andra ord otroligt intressant. Alltså var det dags att introducera en ny familjemedlem: Jejja 2. Jejja 1 syddes till äldsta dottern när hon var rätt exakt lika gammal som den yngsta är nu. Mina föräldrars hund heter Anja så hon sa "J-ja" så fort hon fick syn på en hund (hon hade alltså vid det laget lite bredare orförråd än sin lillasyster). Alltså fick hunden, som är rätt lik Anja, heta Jejja. Vad den nya hunden ska heta återstår att se!

Mönstret är från boken "Kalle K och andra varelser du kan sy" av Cederholm mfl. Materialet är ett brunt teddytyg som jag haft liggande sen jag sydde den förra gången. Köpte på Kilotex om jag inte minns fel. Öronen har innersidor av blommigt tyg från Panduro. Nosen är i en bit interlocktrikå och hela hunden är stoppad med vadd.

Den här hunden är faktiskt väldigt lätt att sy. Man ritar upp den på tyget, nålar fast tyglagren, syr med tät sicksack och klipper SEN ut delarna med 5 mm sömsmån. Därefter stoppar man delarna och syr fast dem för hand.

Material:
Brun teddy från Kilotex
Blommigt tyg till öronen från Panduro
Vadd från Jofotex
Muolinégarn till ögon

Bäst just nu:
Dotterns glädje när hon fick sin ny kompis. Den hälsades med ett stort leeden och ett lika stor "vuuu".

Sämst just nu:
Att jag börjar bli lite trött på att sy dem. Detta var min sjätte...

Ett MT-försök

Hur länge som helst har jag haft en MT på min vill-göra-lista. MT, eller mei tai, som det är en förkortning av är en slags kombination av bärsjal och sele. Min yngsta ÄLSKAR sin babybjörn, men nu när ettårsdagen är passerad sjunger den verkligen på sista versen.

Redan i våras surfade jag runt och letade mönster och instruktioner. Mycket information hittade jag på Sjalbarn. Utifrån alla inputs konstruerade jag sedan mitt eget mönster: Breda axelband, midjeband med vadd vid höften och lite rundad panel. Men den blev inte så bra. Panelen blev alldeles för bred (40 cm) och alldeles för hög (drygt 60 cm från nederkant midjebälte till toppen). Dottern uppskattade visserligen att sitta i den, men det såg mest konstigt ut. Den gick upp för högt i halsen på henne, men det var nog för att den var för lång (se lilla bilden nedan). Bergis knöt jag de fel också! Jag måste verkligen göra ett nytt försök. Lite feedback på detta försök emottages därför tacksamt!

Tyget jag använde var ett mjukt, lite canvasliknande tyg från Åhléns. "Hanna" hette det. Det var bra. Jag köpte 2 meter, men tyvärr räckte det inte för att få till ett midjeband som räckte två varm runt midjan. Jag fick skarva och valde då att göra det i samma tyg som jag sytt prydnadsbandet mitt på MT med; nämligen elefanttyget från Superbuzzy.

Materialval:

Tyget "Hanna" från Åhléns

Orange elefanttyg från Superbuzzy

Vadd

Bäst just nu:

Nja, just nu finns det nog inget bäst...

Eller möjligen att dottern verkade gilla typen av färdmedel! :-)

Sämst just nu:

Att den inte blev som jag tänkt mig.

Att tänka på till nästa gång:

-Kortare

-Smalare

-Vinkeln på axelbanden

-Att 2 m tyg inte räcker till tillräckligt långt midjeband. Eller också får man skarva.