Då var det dags igen... Ny klänning!

Som jag berättade i förra inlägget tänkte jag sy klart några retrobyxor i går. Men när bandkantaren krånglade orkade jag inte bråka utan gav mig på något annat istället. Och det var att sy den klänning jag tidigare klippt till. Tyget är en favorit som jag köpte på Panduro förra våren. Då blev det till solhattar, men jag köpte extra med en eller ett par klänningar i åtanke. Och nu var det alltså dags.

Redan från början såg jag framför mig kantband i jeanstyg, men när jag skulle köpa det tyckte jag det varalldeles för dyrt och de blåa kunde inte ersätta dem. Det blev till att göra egna, i samma tyg som den förra retroklänningen. Och jag är verkligen grymt petig med dem - när jag syr halslinningen till exempel, så syr jag först ena axeln och stickar ned sömmen. Sen byter jag tråd och syr snedslån. Därefter syr jag ihop nästa axel och byter tråd igen för att sticka ned den axeln också. Men jag syr då bara från ärmhålet fram till kantbandet. Kantbandsskarven syr jag sen ned mot bakstycket för hand med en tråd i samma färg som snedslån.

Material:
Blommigt bomullstyg från Panduro
Jeanstyg till snedslån från Jofotex

Bäst just nu:
Det är så roligt att sy dessa klänningar. Bara fantasin sätter begränsningar för vilka färger man kan ha. Ren och skär avkoppling!

Sämst just nu:
Som vanligt - att jag egentligen inte behöver fler! :-)

Varför???? -Jag blir tokig!

I går kväll satt jag och skulle kanta några i övrigt klara retrobyxor jag sytt. Men jag gav upp. Var helt enkelt för trött för att orka bråka med bandkantaren.

Jag fattar inte att det ska vara så svårt!!! Man ställer in den,testsyr och så verkar allt bra. Och plötsligt ändrar det bara och så har man sömmen mitt på, som på bilden.

Visst, jag förstår att man måste justera pressarfotstryck, trådspänning och differientialmatning när man syr. Och ändra på skruvarna på bandkantaren. Men sen då? Var finns beskrivningen om HUR man ska ändra? Inte i Coverprons manual i alla fall. Eller i instruktionerna till bandkantaren. Eller i instruktionsCD:n jag lyckades få med när jag köpte den. Där bara sys det med välmanikerade händer.

Jag blir tokig! Alla tips emottages tacksamt. NÅN måste ju kunna detta! Jag ska rada upp tipsen och från vem de kommer (om ni vill) här nedan.

1. Sänk pressarfotstrycket när du syr med bandkantaren. Mäts med Pfiffikus (Carolina)
2. Sänk pressarfotstrycket i botten när du syr över skarvar (Gekko)
3. Handjaga genom att vrida på ratten över skarvar för att slippa hoppstygn (Jes)
4. Max diffmatning ger längre stygn
5. När sömmen drar mot mitten vid bandkantning (som på min bild) - sätt pincetten mot högra sidan av pressarfoten och tryck emot för att kanbandet inte ska kunna glida åt höger (JnyDesign)
6. Sticka ner sömsmånar med en bred sicksack innan du syr över sömsmåner, då lägger de sig flatare och det blir lättare att komma över utan hoppstygn. Om man gör det bara där kantbandet skall sys på syns det ju inte sen (Gekko)
7. Stanna precis innan man kör över sömmen och stick in något under pressarfoten där bak så att den inte står rakt upp (Carolina)
8. Man ska i princip alltid köra med diffmatning upp mot 2 när man syr i stretchiga tyger. (Carolina)
9. För mig har det funkat bättre om jag låter den undre delen av kantbandet sticka ut lite längre än den övre. Syns ju inte när man gör kantningar, däremot inte 100 % snyggt när man fortsätter ut i band (Carolina)
10. Öka stygnlängden till 4,0. Då är det lättare att svänga också. (KlaramedK)

Fler väskor

De här två väskorna ska flytta till Östergötland, tillsammans med en liten, liten spindelmannenklänning som inte hann fastna på bild innan den åkte iväg med posten.

Väskorna är sydda enligt samma mönster som vanligt; den ena i blått elefanttyg med mörkblått foder och den andra i ett lila/brunblommigt tyg med lila foder.

Material:
Elefanttyg från Superbuzzy. Tyvärr verkar allt tyg därifrån vara slut, så jag får hålla hårt i min sista tygsnutt!
Blommig tyg från Jofotex
Blått foder från?
Lila foder: Underlakan från Hemtex.

Bäst just nu:
Att en kund kommer tillbaka och vill köpa mer! Det är så otroligt roligt!!
Sen gillar jag ju elefanterna...

Sämst just nu:
Att jag inte hade tillräckligt av det lila fodret så jag fick åka och handla ett hlet nytt underlakan! Bra och prisvärt sätt att få tag på snyggt tyg!

Första ugglealstret - en tunika

Först ut i mitt uggletyg blev en tunika från mitt eget mönster. Trots att timmen var sen och att jag hade ett par beställningar att sy kunde jag inte hålla mig från att sätta saxen i mitt nya tyg i går kväll. (Ja, jag lovar, jag ska se till att hinna beställningarna också; de är på gång!)

Innan jag hade fått hem tygerna hade jag nog de bruna ugglorna som favorit, men efter att ha sett det smultronröda uggletyget är jag helt såld. Ja, jag beställde till och med två meter till - som om inte min jättelika beställning sen tidigare skulle räcka... Men man är ju rädd att det tar slut!

Som tur var var maskinerna rätt trädda. Jag orkade dock inte krångla med bandkantaren så jag sydde kantbanden på gammalt hederligt vis (se detaljbilden nedan), som Botilda så fint beskriver i sin blogg: Man klipper till en 5 cm bred remsa i muddväv och syr fast den räta mot räta (medan man töjer lite i mudden) och viker sen över mudden mot avigan och nålar. Sen syr man från rätsidan precis i skarven mellan kantband och tyg, med övertråden i samma färg som tyget och undertråden i samma färg som kantbandet. Jag hade en smal, tät sicksack. När man sytt färdigt är det sen bara att klippa bort överflödigt muddtyg på avigsidan. För att få kantbandet lite bredare sydde jag fast det med 5-trådig overlock med säkerhetssöm, så att sömmen blev bredare. Jag tycker det blev väldigt bra!

Material:
Uggletyg och matchande röd mudd från Jofotex. Jag är verkligen helt kär i det här tyget och hoppas SÅ mycket på att det kommer fler roliga tryck framöver. Vill du också beställa uggletyg? Maila eller ring dem! Mer står på deras hemsida eller i inlägget om "ugglornas återkomst".
Storlekslapp och namnband från Mina Namnband.

Bäst just nu:
Uggletyget! Det är så himla fint och mjukt och härligt! Sen är jag fortfarande glad efter lördagens besök på Jofotex och det otroligt trevliga bemötande vi (ett gäng från Sytråden på Familjeliv) fick.

Sämst just nu:
Att jag inte kan ägna dygnets alla 24 timmar åt att sy! :-)

Jag kunde inte låta bli...

...att sy en klänning till. Fast den här gången slog jag till med variationen att sy den i storlek 104 istället. Så den kan användas nästa sommar om jag inte får avsättning för den på annat håll.

Som synes är modellen rätt kort. Lite som en blandning av klänning och tunika och blus. Fint med ett par somriga byxor till.

Tygvalet denna gång föll på ett jättemjukt och skönt demintyg och en rödrutig snedslå. Å, jag blir alltid lite småförälskad i grejerna jag syr!

Material:

Mellanblå mjukt jeanstyg från Jofotex

Röd/vitrutig snedslåg från....Kilotex, tror jag.

Bäst just nu:

Å, jag gillar modellen och kombinationen av jeanstyg och rutigt kantband.

Sämst just nu:

Återigen - att jag inte behöver hur många klänningar som helst. Snux var dock väldigt klok i mitt förra inlägg och poängterade att man minsann behövde sju klänningar, en för varje dag i veckan. Three to go!!

Myror i brallan...

Nu har min hemliga vän gissat!

Denna omgångs hemlistema var bad. Hmmm, vad gör man på det temat... Jag tänkte mig sandstrand, sol, lata dagar... Shorts! Ett par till varje av min hemliga vän Pejgans barn. För att göra shortsen lite lagom syskonmatchiga gjorde jag dem spegelvända. En liten(?) tryckt myra fick pryda benet. Dels var det lite roligt med en detalj och så tyckte jag det passade in på temat: vem har inte haft myror i matsäcken på stranden?! (Apropå myra hann jag häromdagen precis inte i tid innan min yngsta dotter fångade årets första myra och åt upp den!).

Tyget jag använt är Hilcos Easy cotton. Just denna är köpt från Michas Stoffecke, men jag vet att Nea Nobelle har flera färger också. Trycket är gjort med schablonplast och färger från Panduro. Mönstret är ett välanvänt shortsmönster från Multisnit. Tyvärr räckte det inte upp till storlek 110, så jag fick rita ett nytt i den storleken. De mindre byxorna är storlek 92, men ganska store i storlek. Jag hoppas det ska passa. Rsåren är inte fastsydd utan bra trädd i en kanal, dessutom med en liten bit öppen så att det ska vara lätt att justera resåren om det behövs.

Den här gången har jag tagit mig tid till att använda min nya maskin. Byxorna är ihopsydda med overlock med säkerhetssöm, tex. Dels förhindrar det att det framsar sig och dels blir det så bra när man stickar ned sömmarna. Men abslout inget måste. Det gick jättebra att sy på nya maskinen, det går så mjukt och fint!

Denna gång kunde jag inte låta bli att sy på namnlappar. Jag har nämligen kommit på att jag själv tycker att det är väldigt roligt att ha namnlappar på plagg som andra har sytt. För att inte avslöja mig maskerade jag dock namnlapparna med tyg som jag tråcklat fast runt.

Med i paketet fanns även två tyger som jag hoppas var i Pejgans smak. Hon skrev att hon gillar rött och turkost och gärna syr i lite kraftigare tyger. Det ena var i turkost/brunt och det andra lite kraftigare i ljusrött med blommor i blått, ljusgult och ljusare rött. Dessutom skickade jag med en jättebra sprättare (köpte en till mig själv på Syfestivalen efter rekommendation från Gekko) och en bit svart och vit Totally Stable. Den personliga presenten var en bok, eftersom Pejgan skrivit att hon gärna läser om hon får lite tid över och det passade så bra in på bad/strandtemat med en bok! Som smakpryl valde jag att skick med ett havssalt - även det i linje med omgångens tema. Den som vill se hemlispaketets innehåll kan läsa om det på Pejgans blogg.

Material:
Röd och limefärgad Easy Cotton från Hilco. Köpte hos Michas Stoffecke.
Schablonplast och textilfärg från Panduro.

Bäst just nu:
Att jag har varit genomnoggrann när jag sytt byxorna! Sen var det väligt roligt att sy på nya maskinen!
Tyget! Jag bara älskar det här lite kraftigare bomullstyget. Bra till både shorts och byxor. Det kommer det att bli fler byxor av.

Sämst just nu:
Att jag inte var helt säker på vilka storlekar Pejgans barn har. A verfarenhet vet jag dock att dessa shorts kan användas länge, så jag hoppas verkligen att de funkar.
Att Nea Nobelle inte har röd Easy Cotton i sitt sortiment. Men det kanske kommer om vi efterfrågar det? :-)
Att trycket inte blev knivskarpt. Jag tror att färgen var unset för tjock så att tyget inte sög upp den direkt. Och nästa gång ska jag ta självhäftande plast. Åtminstone tills jag får in känslan ordentligt.

Molnväska till mamma

Förra våren köpte jag en bit av det här underbara molntyget på Tradera. Ända sen dess har jag gått och tittat på det och funderat på vad det ska bli av det. Så nu kom jag på det! Såklart min mysiga mamma ska ha en somrig molnväska. Det är hon minsann värd!

Mönstret är gjort efter inspiration och beskrivning av Knåpmodern. Tyget är lite tunt, så jag pressade på lite mellanlägg på det för att fodret inte skulle lysa igenom. Hmmm, det var självhäftande mellanlägg från Stoff och stil som häftade på båda sidor. Inget jag var van vid, direkt!

Material:
Molntyg köpte på Tradera
Mellanlägg från Stoff&Stil
Gult, lite kraftigare tyg från Borås utförsäljningsbutik i Norrköping.

Bäst just nu:
Jag tycker väskan blev som en sommardag! Först blå himmel med gula moln och sen solgult foder.

Sämst just nu:
Att det var lite svårt att sy med det självhäftande mellanlägget. Det blev ju lite friktion av det.

En tredje retroklänning i storlek 92!

Alltså, jag bara kan inte motstå frestelsen att sy klänningar av vissa tyger. Den här senaste är sydd i ett tyg som är köpt på Hemtex. Ursprungligen en duk, men jag blev så glad i tyget. Som kantning valde jag en laxrosa snedslå. Jag tycker brunt och rosa är så fint ihop. Extra fint blev det att fota klänningen ihop med en rosaskimrande knopp från en rosenbuske, hur matchigt kan det bli?!

Mönstret är detsamma som till denna och denna. Men som vanligt är det alltid någon liten detalj som avviker.

Ja, det är ju helt klart att lilltjejen inte behöver TRE klänningar i samma stil. Jag kanske skulle försöka sälja någon för att delfinansiera lite av den senaste tidens rejäla tyginköp... Farligt med ugglor och kaniner och vårtyger i allmänhet...

Material:
Duk från Hemtex
Laxrosa snedslå
Namnband och storlekslapp från Mina namnband

Bäst just nu:
Modellen, tyget...fotot med rosenknoppen

Sämst just nu:
Att jag inte behöver fler såna här klänningar!

Hemlisen är här!

Hurra, nu har mitt hemlispaket landat! Min snälle, snälle brevbärare hade lagt in hela paketet i brevlådan, så jag slapp åka till posten och hämta

Min yngsta busunge tog genast det vackert inslagna paketet till sitt hjärta och tyckte direkt att det var hennes. Efter lite förhandlande fick jag ta innehållet och hon kunde nöja sig med omslagspappret!

Inuti det fint inslagna paketet gömde sig först tre fina tyger; ett turkost bäckibölja, en orange tunnare trikå och ett turkosrandigt tyg att matcha det enfärgade turkosa. De i blå ton för att spinna på temat och det orangea för att min hemliga vän visste att jag gillade orange! Härligt! Har redan börjat spinna på vad jag ska sy av det...

Sen hade min hemliga vän gett sig på att sy baddräkter till mina små tjejer!! Varsin tvådelar baddräkt i marint/rött/vitt. Vilket jobb! Och inte nog med det, de låg i två fina fodrade påsar. Behöver jag nämna att de blev kvällens grej och skulle sitta med vid matbordet och sen titta på Barnen i Bullerbyn?! Tack snälla, för dem! Vi har faktiskt inga baddräkter till dem än, så de kommer väl till pass. Kom på att jag borde ha låtit dem får ha dem när de tog kvällsbadet, men det får bli en annan kväll, för nu sover de sött. Bra att ha när man är iväg och badar är ett armband att skriva namn på om telningarna råkar springa (eller tulta) bort. Det hade min hemliga vän tänkt på och lagt ned i kuvertet. En bit extra trikåkantband hade hon också lagt i.

Som personlig present fick jag två påsar fröer (ja, jag gillar att pyssla i trädgården också); luktärt och solros. Dem ska jag och äldsta dottern så på landet lite senare i vår!

Doftgåvan utgjordes av en fin tvål, inte alltför starkt luktande. Kändes riktigt lyxig! Tack!

Namnlapparna på baddräkterna hade min hemliga vän maskerat med papper, så de går att ta bort när jag gissar rätt. Men jag måste som sagt gissa först. Min spontana gissning hade varit Charleston, eftersom jag vet att hon har sytt badbyxor till Fiffiluren. Men nåt säger mig att det inte är det ändå. Sen var poststämpeln från Vingåker, vilket får mig att undra om det är samma hemliga vän som förra gången, dvs MimiS. Jag måste nog surfa lite.... I alla fall: STORT TACK, min hemliga vän! Väldigt fina, välsydda och omtänksamma gåvor och alster som uppskattas mycket!!!

Alwaysklänning i retroblom

Always???? -Ja, alltså en klänning med vingar...

Tyget till den här klänningen är nyinköpt från Reprodepot. Direkt när jag såg det visste jag att det skulle bli en sån här 70-talsklänning. Och nu är den klar. Undrar egentligen hur många klänningar men behöver i sommar...

Mönstret är detsamma som till den blommiga jag sydde för lite sen. Tyget som sagt från Reprodepot. Det är väldigt tunn bomull, så den blir nog skön till sommaren. Kan tänka mig att om jag syr en lite längre klänning av resten av tyget så fodrar jag den. Och kantbandet...har varit ett lila örngott från Hemtex! Jag hittade nämligen ingen lila snedslå i mina närbelägna affärer. Men ett örngott i månne aningens ljus nyans lila fanns att uppbringa. Så jag fick ta till snedslåvikare och strykjärn.

Material:
Tyg från Reprodepot
Örngott från Hemtex till snedslå
Namnlapp och storlekslapp från Mina Namnband

Bäst just nu:
Att få sy åt mig själv i vanligt bomullstyg utan krånglande covermaskiner! Det är ändå lite mer lätthanterligt med den vanliga maskinen...
Sen tycker jag ju om klänningen också...

Sämst just nu:
Att jag inte är helt säker på att färgerna verkligen klär min lilla tös. Man skulle kanske varit blondare eller mörkare för att den skall komma helt till sin rätt.

Jag kunde inte motstå frestelsen att fota klänningen tillsammans med några vårtecken...

Kattröja

Flower's, din tröja är klar!!!

Det är nu rätt länge sen Flower's, efter att ha sett hästtröjorna jag sydde till min dotter och hennes bästis, frågade om inte jag kunde sy en kattröja till hennes som som älskar katter. Jag funderade ett tag, för det är rätt mycket jobb med dem, men sen kom jag fram till att det kunde jag visst det!

Flower's ville gärna att tröjan skulle vara turkos med gula ärmar och att katten skulle vara lite mjuk, så att den gick att klappa. I övrigt fick jag fria händer. Det är så otroligt roligt att sy så, men samtidigt får jag bara SÅN vånda när jag ska klura ut hur motivet ska se ut, vilket tyg jag ska ha etc. Det måste verkligen ligga och gro i huvudet innan det blir bra. Men nu i går kväll blev den alltså äntligen klar.

Tyget är gul och turkos mjuk, härlig Hilcointerlock från Nea Nobelle. Mudden kommer också därifrån. Den här gången gjorde jag så att jag sydde halslinningen innan jag sydde ihop sista axelsömmen. Jag tog en lagom bred, dubbelvikt muddremsa, sydde några stygn med overlocken, så att den fastnade, och sydde sedan resten samtidigt som jag töjde muddväven. Det blev jättebra om jag får säga det själv. Så kommer jag absolut att sy i fortsättningen.

Applikationen är sydd i samma stil som mina andra (fårtröjan och hästtröjorna); dvs med en rund kropp i mjukt avvikande material och sen huvud, ben och svans i interlock. Hur jag syr min applikationer kan man läsa mer om HÄR.

Materialval:
Gul, turkos och brun Hilcointerlock samt gul mudd från Nea Nobelle
Brun fuskpäls till katten från Sundbybergs Textilcentrum
Vliesofix och Totally Stable till applikationen

Bäst just nu:
Jag är faktiskt väldigt nöjd med hela tröjan. Det nya lyckomomentet var ju halslinningen som jag sytt på nytt sätt, så jag får nog säga att det var det bästa!

Sämst just nu:
Hmmm, att det tog så lång tid för mig att designa motivet. Jag grubblade i evigheter på det innan jag fick till det och blev nöjd.
Sen är tröjan inte helt slät på bilden för yngsta dottern nappade till sig den precis innan jag skulle fota och lyckades skrynkla till den nystrukna plagget lite. Busunge!!

Beställda retrobrallor

Äntligen har jag hunnit sy färdigt två par retrobrallor som två av mina bloggläsare beställt. Jag har en liten backlog att beta av - influensan lade krokben för nästan hela förra veckans syprojekt Den stackars sjuklingen krävde punktmarkening i princip dygnet runt. Men nu är det bättre och jag offrade faktiskt till och med några soliga vårtimmar på symaskinerna.

Det är så roligt att mina byxor uppskattas! Hittills har jag gjort mönstret i storlek 80-98, men bara sytt 86, 92 och 98. De lime-/ljusblårandiga är i storlek 92 och de orangea i storlek 98. Hoppas de kommer att uppskattas!

Sömnaden har dock inte gått helt problemfritt... Just nu kan jag inte rekommendera en endaste en som tänkt köpa en bandkantare för att sy över skarvar att köpa en! Jag har ägnat hur mycket tid som helst åt just kantbanden. Och jag som i förra inlägget sa att det funkade så bra. Jag blir tokig!!

Material:
Orange velour från Sundbybergs Textilcentrum (köpt förra våren)
Lime/ljusblårandig velour från en snäll tygängel
Limefärgad mudd från E-slöjd; köpt på Syfestivalen
Orange mudd från Sundbybergs Textilcentrum
Namnlappar och storlekslappar från Mina Namnband

Bäst just nu:
Ja, jag älskar ju den här modellen, så det glädjer mig att andra uppskattar den också.

Sämst just nu:
Bandkantaren!!! Fattar inte att det ska vara så svårt att få till det! Nu har jag inte köpt någon till min nya Pfaff, men jag funderar på om jag kanske ska göra det. Det är ju för trist att det tar tre gånger så lång tid att sy på kantbandet än att sy själva byxorna. Och då har man förbrukat hur mycket muddväv som helst. Men efter som det, när man får till det, blir snyggare än när man syr på frihand ger jag aldrig upp!

Byte med JnyDesign

Mitt i all influensa, öroninflammation och förkylning dök det upp ett litet glädjeämne. Och inte så litet heller!! Jag har ju haft ett byte med Jenny på JnyDesign. Klänning och byxor mot hemligt plagg. Och det blev inte lite, det!!

Först två fina, stickade mössor, en i rött och en i rosa, med skidåkare på. Sen en body med Åretryck. Maken fick en av Jennys coola skidåkarmössor (kanske att han inte alls fick det, kanske var det jag som fick den! :-)) Med i paketet var även världens tuffaste surfershorts, som jag är helt kär i! Röd botten med vit hibiscusblomma på. Matchar perfekt med den rosa kjolen med gråa blommor på. Oj vad fina mina tjejer ska bli!

Sist, men inte minst, hade Jenny gjort ett jättefint armband med vågmotiv till mig. Precis min smak!

Tack snälla, snälla Jenny! Jag blev så himla glad för ditt paket och alla fina saker. Allt är så snyggt och välgjort! Fattar inte hur du har hunnit mitt i allt jobb med kanintyget. Kram!

Tunika i vintersnön

Det verkar ha blivit den vana, det här att jag fotar mina sommarkläder i snön! Så här kallt har vi inte haft nån gång i vinter.

Jag kan inte riktigt släppa tunikorna, märks det? Den här gången tog jag med mig mitt mönster till sykursen jag går. Jag ville få ett expertutlåtande på om den var bra. Min lärare tyckte det (roligt, roligt!). Men eftersom jag nu hade kokat ihop den utifrån ett antal olika mönster och egna justeringar bestämde jag mig för att göra om den enligt konstens alla regler utifrån Tillskärarakademins grundmönster. Det var jätteroligt! Jämföra storlek, mäta axlar och ärmringningar, tänka igenom skärningen och utställningen. Sen fick jag låna min kursledares fenomenala kurvmall - som såklart inte finns att få tag på i Sverige... :-( Tänk så kul det blir med en bra kurvmall! Snälla kursledaren skulle eventuellt försöka få tag på några åt oss.

Sen var det dags att testa mönstret. Egentligen var jag nog lite för trött för att börja klippa i mina fina tyger som jag köpte på Michas Stoffecke i höstas (som vanligt borde jag ha köpt lite extra). Nästa gång på kursen ska jag fråga om hur man smartast klipper till i prickigt tyg utan att prickarna blir sneda...

Bandkantaren krånglade som vanligt. De tips som var klockrena förra gången passade inte nu. Gissar att det beror på att jag sydde i tunn trikå nu och velour sist. Måste nog vara väldigt noggrann när jag skriver upp vilka inställningar jag har i vilka tyger, även när jag bandkantar. Men tricket att köra på hög diffmatning på raksträckor och låg i kurvor håller än!

Materialval:
Prickig trikå från Michas Stoffecke
Ceris trikå från Stoff&Stil till kantband.

Bäst just nu:
Jag tycker färgkombinationen blev så fin. Och så är jag såklart otroligt stolt över mitt nya, egenritade mönster! Nu är jag väldigt sugen på att lära mig mer om mönsterkonstruktion från början.

Sämst just nu:
Trots detta blev tunika rätt bra. Det drog sig lite, lite där fram vid kantbandet. Och så glömde jag storlekslappen. Får sy fast den på insidan av sidsömmen istället.

Ugglornas återkomst!

Äntligen, äntligen någon mer som har förstått att de gamla härliga trycken från 70-talet efterfrågas igen. Visst är det nästan för bra för att vara sant?! Först kaninerna och sen ugglor! Det här är ett gammalt fixtryck från nån gång i början på 70-talet (jag bar själv en tröja med detta tryck när jag var liten) som Jofotex har låtit trycka upp igen.

Tyget är på väg in nu i dagarna, förhoppningsvis innan påsk. Botten är naturvit interlocktrikå och trycket är i brunt, rött eller blått. Matchande tyg finns i enfärgat, randigt, muddväv, velour, manchester, sweat mm. Bara att frossa, med andra ord. Tur att barnbidraget har kommit till dess. :-)

Om man vill ha en provbit att klappa på kan man maila till johnny@jofotex.se. Som jag har förstått det kan de skicka tygerna om man vill beställa också. De stora kedjorna i all ära, men jag måste faktiskt ge en eloge till Jofotex. Det är så roligt med en tygaffär som är så engagerad i sina kunder som de. Alltid trevliga och hjälpsamma. Och sen är det väldigt roligt att de har tyger som man inte hittar på alla andra ställen. Och nu detta! Heja!!

Vårig retroklänning

Det känns faktiskt lite ironiskt. Att jag sitter och syr sommarklänningar samtidigt som årets i princip enda snö faller... Men så fick det bli!

Den här klänningen, som bara är något längre än en tunika, känns SÅ 70-tal! I mitt huvud har jag massa tyger som skulle passa till den här modellen. Ett skojig tyg som skulle vara klockrent är på väg in. Just det här tyget i bäckochbölja (heter det så?) föll jag för förra sommaren på Jofotex. Sen dess har det bara blivit en dockklänning, men nu var det alltså dags igen. Färgerna är så himla härliga. Passar till påsk...kanske kan den invigas som påskklänning med en body och ett par tights till...?

Kantband i halsen, ärmhålen och på "vingarna". De sistnämnda är för övrigt fastsydda med en liten söm alldeles innanför ärmhålets kantband. Nedtill är klänningen fållad.

Material:
Tyg från Jofotex
Brandgult kantband

Bäst just nu:
Stilen! Så himla tuff-sött! Om den klär min lilla tjej (hon sover just nu) kommer det definitivt bli fler av den.

Sämst just nu:
Att det snöar. Det passar liksom inte med sinnesstämningen jag hade (eller vädret!) när jag fick inspirationen.

Retrobrallor och kantband

Polarn & Pyret hade så himla fina tröjor och bodies med landskapsmotiv i höstas. Min yngsta har en sådan body. Den sitter precis lagom tight och har helt rätt färgskala för att passa ihop med ett par orangea retrobrallor (i samma modell som dessa). Velouren hade jag kvar sen förra våren när jag köpte ett par meter på Sundbybergs Textilcentrum.

Att klippa till gick snabbt. Att sy ihop gick nog ännu snabbare, eller kanske inte riktigt om jag räknar med fållandet (som jag numer alltid gör innan jag syr ihop byxornas innergrensöm). Men sen tog det stopp. I bergis en och en halv timme försökte jag få till kantbanden med Coverprons bandkantare. Jag tror jag utnyttjade hela mitt förråd av svordomar och oset låg som en Lützendimma i syrummet. Det är det värsta jag vet när man sitter och slösar bort massa remsor dyr muddväv på en bandkantare som bråkar.

Till slut struntade jag i bandkantaren och sydde kantbandet på gammalt hederligt vis istället: Jag sydde fast remsan med overlocken räta mot räta och vek över den mot avigan och pressade. Därefter vek jag in kanten och sydde sen fast från rätan med tvillingsömmen på coverpron. Det blev bättre, men inte så helt jämn som jag eftersträvar. I min ilska slängde jag iväg ett mail med nödrop till Gekko. Och tänk, vilken tur att jag gjorde det. För tillbaka kom tipset att skruva ned pressarfotstrycket i botten när man syr över skarvarna. Med lite annat fix som jag skriver om i tipsrutan nedan blev resultatet jättebra!! För att klara av belastningen sydde jag en träns med tät sicksack precis där kantbanden till ärmhålet och knytbanden möts.

Tips för lyckade kantband med bandkantare:
Trådspänning: 4-4-7
Diffmatning: 1,75 (ger "raksträckor"; 2,0 ger "ytterkurvor" och 0,75 ger "innerkurvor")
Steglängd: 4
Pressarfotstryck: 8mm. När man syr över tex kantbandsskarvar skruvar man ned pressarfotstrycksratten i botten.

Mönster:
Eget

Material:
Velour och muddtrikå från Sundbybergs Textilcentrum (förra våren)

Bäst just nu:
Att jag kom på hur jag ska sy kantbanden!! (Hoppas det går lika bra nästa gång så det inte var en engångsföreteelse). Tack Gekko, för hjälpen! Vad det är bra att kunna bolla med dig!

Sämst just nu:
Axelbanden bak. Inte dåliga, men inte heller så bra som jag vill ha dem. Men nu vet jag ju hur jag ska göra! :-)
Sen är jag väldigt nöjd med att jag äntligen fick till bilder med byxorna på! Jag vet inte HUR många bilder jag tog den här gången! :-)

Coola tryckta tröjor

De här häftiga tröjorna kom i brevlådan igår. Det var Hiskon som hade tryckt tre lejon på en vit tröja och tre vita westiesar på en röd, i utbyte mot en spindelmannenklänning (se lilla bilden).

Hiskons tryck är så himla häftiga. Hon designar och trycker dem själv - visst blir man avis?!

Tack snälla, snälla för de fina tröjorna. De har redan blivit succé här hemma! :-)

Kaninraglan med kort ärm

Den här kanintröjan sydd beställd till en liten kille som gärna ville ha en raglantröja, men med kort ärm. Dessutom var det viktigt att halsringningen inte blev för liten. Det har nog varit min största rädsla genom det här projektet! Efter att ha töjt och testat och mätt mot en större storlek tror jag nog att den ska passa. Annars får den åka tillbaks igen.

Tröjan är sydd i kanintyget från JnyDesign med ärmar i matchande brun trikå. Ärmfållarna är sydda med tvillingsöm och fållen nedtill och raglanskärningen är nedstickad med baksidan på coverprons trippelsöm.

Mönster:
Utgångspunkten är ett Multisnitmönster som jag tycker mycket om. Sen har jag gjort om det till en raglanmoell och ändrat halsringningen.

Material:
Kanintyg från JnyDesign (Men det är slut i denna färgställningen. Framöver kommer det dock i fyra nya varianter)
Brun interlocktrikå från E-slöjd
Brun muddväv från Jofotex
Det fina tyget i bakgrunden är en limegrön poplin med vita prickar, köpt hos Nea Noblle.

Bäst just nu:
Att jag jobbade ovanligt lugnt och metodiskt denna gång. Inte för att jag brukar slarva annars, men jag var mer avslappnad den här gången. Annars brukar jag vara halvvägs in i ett annat projekt när jag håller på.

Sämst just nu:
Ja, det var ju lite läskigt det där med halsöppningen. Hoppas den blev lagom!

Mina rädslor i sykammaren...

Jag måste dela med mig av mina rädslor när jag sitter och syr. Bara så att jag kan säga "vad var det jag sa" den dagen det inträffar. Eller kanske för att det inte ska inträffa bara för att jag skriver om det..?

1. Att jag ska köra in fingret i overlocken medan den klipper
2. Att jag ska ta tag i det stekheta strykjärnet
3. Att jag ska råka svälja en knappnål som jag håller i munnen medan jag "bara fixar färdigt"

Sådär, nu är det sagt. Hoppas det aldrig inträffar... :-)

Byxor att matcha klänningen

Som jag skrev för lite sen sydde jag en spindelmannenklänning till Jennys (JnyDesign) dotter. Sen kom Jenny på att hon gärna ville ha ett par muddbyxor i samma tyg. Visst sa jag och undrade hur jag skulle lyckas knåpa ihop det mönstret. Men det gjorde jag på något sätt ialla fall och här är resultatet.

Byxorna är rätt enkla; varje ben är tillklippta i ett stycke och behöver bara sys i innersömmen. För att försäkra mig om att byxorna skulle tåla lite lek stickade jag ned sömsmånen i grensömmen och sydde en tät sicksack längst ned i grenen. Tyget är liksom inte av den allra mest slitstarka sorten och jag kan gissa ungefär hur aktiv en innehavare av ett par såna här byxor i storlek 110 kan vara...

Byxorna har mudd både upptill och nedtill. I den övre mudden sydde jag in en resår för säkerhets skull, som jag sydde fast med en stickning på varje sida. Man vill ju inte att byxorna ska trilla ned. Mudden nedtill ger en extra pösig effekt. Lite fint! Det här är nog också första gången som jag faktiskt tycker att detta namnband gör sig bättre än mitt riktiga. Inget ont som inte har något gott med sig! (Mina Namnband hade råkat leverera fel men lät mig använda de felaktiga medan jag väntar på de nya. Bussigt av dem!)

Material:
Tyg från Sundbybergs Textilcentrum
Mudd från Nea Nobelle

Bäst just nu:
Jätteskoj att få sy ett par muddbyxor i vävt tyg. Jag har mest sytt dem i velour innan.

Sämst just nu:
Att jag inte har kunnat prova dem. Mönstret är ju nytt, även om det inte är så komplicerat. Jag övervägde att prova på dottern men insgå vilken förtvivlan och otroligt tjat det skulle bli om ett par likadana, så jag näjde mig med att kontrollmäta mot ett par av hennes byxor. :-) Tur att den nye ägarens mamma är sykunnig... :-)
Sen tycker jag att det är lite synd att tyget inte håller färgen så länge som man skulle kunna önska.

En enkel vårklänning

"Vår" får stå för färgerna på denna klänning. Annars är E-slöjdstrikån den är sydd i rätt året-runtig. Rätt tjock ändå, för att vara trikå. Och sååååå mjuk!

Jag köpte tyget på Syfestivalen nu i helgen. Förra gången köpte jag en liten stuvbit som jag har varit så förtjust i, så denna gång slog jag på lite större. Det var faktiskt herrn bakom disken (var det månne Herr E-slöjd själv?) som sa att det var hans favoritfärg och förelsog en klänning. Sen hade de en så snygg modell hängande på väggen i montern. Den försökte jag återskapa ur minnet.

Mönstret är alltså eget. Det blev riktigt bra, men till nästa gång ska jag nog se till att ärmålen går lite längre ned. Som det är nu passar den bra till en body, men om man skulle vilja ha en T-shirt under skulle det kanske bli lite knöligt.

Egentligen är en sån här klänning rätt enkel att sy. Två likadana stycken (framstycket dock lite mer uringat) är allt som behövs. Jag kantade med bandkantaren till coverpron. Först sydde jag ena axelsömmen, sen kantade jag ena ärmhålet och halslinningen, sen sydde jag andra axelsömmen och kantade andra ärmlet. Sen sydde jag ihop ena sidan, fållade och sydde ihop andra sidan. För att inte kantbanden ska hamna snätt näst jag syr sidsömamrna brukar jag först sy fast dem med vanliga maskinen. Då använder jag även samma trådfärg som kantbandet (overlocksömmen är ju oftast samma som tyget), så blir det snyggare när plagget är på. Sist stickar jag ned alla sömsmåner med vanliga maskinen.

Tips:
Innan jag kantade satt jag och lekte med med bandkantaren till coverpron. Jag märkte (vad kanske alla andra coverproägare redan upptäckt?!)att det hade väldigt stor betydelse vilken diffmatning man hade. Jag har hittills aldrig använt mer än 1,25, men nu kommer jag nog använda 1,75 som standard när jag kantar "raksträckor". Till ytterkurvor använder jag 2,0 och till innerkurvor 0,75. Med högre diffmatning blir även steglängden mycket längre; allt annat lika.

Material:
Randig interlocktrikå från E-slöjd
Hilcos muddväv från Nea Nobelle

Bäst just nu:
Att den blev så fin. Min lilla tös passade jättebra i den och den var fin till bootcutbyxorna jag sydde i höstas. :-) Vi använde ofta den här typen av klännigar till henne, så det var verkligen ett välkommet tillskott i garderoben.
Sen kan jag ju inte låta bli att vara så stolt över att min lilla tjej just har lärt sig att gå! Hon är så söt när hon tultar omkring!

Sämst just nu:
Att jag inte ringade ur ärmarna mer. Och att det tar en sån evig tid att få det eftersträvade, perfekta resultatet med bandkantaren.

Kaniner i doppresent

Min goda vän K:s gudson ska döpas i helgen. Då tyckte hon att det skulle vara roligt att ge honom en lite personlig present och kom att tänka på KokaLal. Jag blev otroligt glad och stolt för det! Speciellt kanintyget hade hon på känn skulle uppskattas. Efter att ha sett det förra kaninkitet jag sydde bestämde hon sig för att det var något sådant hon skulle vilja ha. Eftersom jag har svårt att låta bli att ändra lite varje gång jag syr något så valde jag denna gång att sticka ned raglansömmarna med vanlig raksöm och fålla ärmarna med orange. Muddbyxorna är dock exakt likadana, Med undantag för namnbandet då - jag får fortfarande hålla tillgodo med de turkosa. :-)

Både omlottröjan och byxorna är sydda med overlocken. Tröjan är kantad med bandkantaren till coverpron (med kedjesöm) och fållad med small tvillingsöm. Än har jag inte vågat sy med nya maskinen. :-)

Jag fick frågan om jag kunde tänka mig att sy i torsdags kväll. Sen dess har det varit Syfestival, oblilgatorisk fredagsmys och melodifestival. Men med lite vilja och planering (och en mycket förstående make!) blev det klart i tid i alla fall. Nu hoppas jag bar att det ska passa den lille nye ägaren. Grattis på dopdagen!

Materialval:

Kanintyg från JnyDesign. Det är slut nu, vet jag. Kanske kan man hitta det på Tradera, men annars är det kört. Däremot vet jag att det kommer att komma i nya färgställningar framöver.

Orange interlock i samma färg som kanintyget, också från JnyDesign.

Senapsfärgad velour från Nea Nobelle

Mudd från...Sundbybergs Textilcentrum?

Knappar från Prym

Bäst just nu:

Äran!! Jag känner mig så stolt och glad över att få sy någons doppresent!

Sen tycker jag att kombinationen av kanintyget och den senapsgula velouren är så himla fin.

Sämst just nu:

Att jag har så lite enfärgat tyg kvar.