Hängselmuddisar i ministorlek

Attans att jag inte sydde så här när mina töser var minisar. Det är ju så himla mysigt att sy så små kläder. De blir bara SÅ söta! De här byxorna är sydda i storlek 50 och skall landa hos två små tvillingar i bekantskapskretsen.

Byxorna är sydda i brun respektive gul Hilcovelour (återigen - vilken kvalitet!!). Jag tyckte det var lagom att göra byxorna "spegelvända" och inte likadana. Även mudden är från Hilco. Allt köpt hos Nea Nobelle.

Mönstret är från Ottobre 6/07, fast med lite förlängda benmuddar. Busenkelt. Att klippa till, alltså. Och att sy ihop, eftersom det bara är ett stycke. Sen var det det där med kantbanden. Jag vill så gärna använda min kantbandspressarfot till Coverpron, för det blir så snyggt. Tyvärr grejar inte den så snäva svängar som krävdes. Efter ett antal försök och sprättningar kom jag fram att det bästa var att helt enkelt låta hörnen bli som de blev och köra utanför med flit, för att sen sprätta bort den delen av sömmen, rätta till banden och sy på vanliga symaskinen. Det blev helt OK, även om jag såklart skulle vilja kunna svänga med coverpron. Om nån har något bra tips emottages det TACKSAMT!

För att förstärkningen skulle sitta bra strök jag fast den med vliesofix. Då knöglade det sig inte heller under kantbandet. Namnlappen från Mina Namnband sydde jag fast med maskin från avigan och vände sen över och sydde för hand från rätan. (fråga mig inte varför jag inte gjorde tvärtom!). Jag ville inte ha några rispiga kanter mot små babyben. Knapparna är från Prym och dittryckta med min eminenta prymtång (bild finns under detta inlägg)!

Maskinval:

Overlock att sy ihop.

Coverpro att sy kantband. Trådspänning: 4-7, steglängd: 4; Diffmatning: 1,25.

Symaskin att "sy om" delar av kantbandet. Raksöm med steglängd 5.

Att tänka på nästa gång:

Att skarva kantbandets ändar på slutet och vika över så att fästningen inte syns. Mer jobb men kan bli ännu bättre.

Träna på svängar!

Kanske en knapplist i benöppningen?

Tips:

Jag kom på att min overlock gör busiga hoppstygn så fort tyget är det minsta ojämnt när jag ställt in differentialmatningen fel. Hoppstygnen slutade när jag justerade ned differentialmatningen.

Bäst just nu:

Att de blev bra trots pillet med kantbanden. Så synd att inte Coverpron (eller jag?) grejade svängarna).

Sen tycker jag det blev en så otroligt gullig syskonkombination!

Sämst just nu:

Ja, det var det där med svängarna...

Extreme julklänning makeover

Man kan göra det lätt för sig. Eller svårt. Väljer man det första plockar man på sig ett färdigsytt lussekit för 49 kr på ICA Maxi (otroligt att det kan vara så billigt!). Och vill man krångla till det offrar man en helg på att sy eget. Men om man nu gör det, offrar en helg alltså, kan man ju åtminstone vara lite fiffig, så man inte behöver sy dubbelt. Vad sägs om denna julklänning-lusseutstyrsel combo? Visst är det rätt praktiskt? Jag menar, att först vara tomtenisse eller pepparkaksgumma på dagis och sen låta mamma sprätta-sprätta för att vara festfin på julafton. OK, det hade kanske varit ännu bättre tvärtom, så att man vet att festkläderna-to-be överlever dagislusse... Men om de nu inte gör det får man väl åka till ICA Maxi och handla en julklänning.

Klänningarna är storasysters julklänning och lillasysters jultunika. Till tomtevarianten köpte jag vit fuskpäls som jag klippte 5 cm långa remsor av. Runt halsen tråcklade jag fast remsan med nål och tråd och på ärmarna och nedtill sydde jag fast den med längsta stygnlängden.

Pepparkakstunikan fick kristyr av vågiga dekorband som jag sydde fast med längsta steglängden. Runt ärmarna sydde jag för hand. Det blev så trångt med maskinen och det är ju inte toppenviktigt att det är så hållbart.

Som tillbehör sydde jag en tomteluva och en pepparkakshatt i samma tyger som klänningarna. Luvan var enkel. Jag sydde bara en strut med en vändsydd bit fuskpäls i änden. Och kantade med fuskpäls. Hatten var desto mer tidskrävande. Rejäl overkill, skulle man kunna säga! :-) Jag gjorde ett eget mönster utifrån huvudomfånget på senaste BVC-kontrollen. En remsa lika lång som huvudomfånget, en cirkel med omkrets som huvudomfånget, och en diameter som...ja, ni minns väl er matematik? Om inte (det gjorde nämligen inte jag!), kolla på Liten ordbok i matematik! Brättet blev huvudomkretsen + 7,5 cm. Sådär. Men en hög hatt i velour känns ju inte så stabil. Jag rotade igenom skåpet och fann grytlappsvadd. Det fick det bli, så lillasyster slipper frysa på lussefirandet... Som om inte detta räckte fodrade jag med mjuk trikå. Tyckte att vadden kändes lite sticksig mot lillans duniga huvud! Ja, puh, den tog en evighet att göra och kommer typ att användas i 20 minuter, men kul var det!

Maskinval:

Overlock till att kanta fuskpälsen. Annars vanlig symaskin och nål och tråd.

Bäst just nu:

Att jag verkligen genomförde det! Det var på håret att det slank ned två kit på ICA istället, men nu när det är klart är det ju otroligt roligt att ha gjort sitt eget.

Sämst just nu:

Att lucia kommer innan jul! Och att jag ju faktiskt inte vet hur mycket jobb det blir med att sprätta...

Och en julklänning till storasyster...

Såklart ska även storasyster får en julklänning. Jag vet egentligen inte riktigt vad jag tycker om syskonmatchning. Ibland är det klockrent och jättefint och ibland...nja... Det här tyckte jag dock var lagom. Funderar på om jag ska investera i brunvitrandiga respektive rödvitrandiga strumbyxor på PolarnOPyret till, eller om jag ska ta vanliga vita. Det är roligast med randiga, men kanske mer stilrent med vita.

Mönstret till denna klänning är, liksom det till lillasysters klänning, ett härligt hopkok av mönster. Dels Newlookmönstret nr 6526 dels en tunika från Me&I sen förra säsongen och sen lite egna anpassningar. Jag ville ha lite vidare ärmar på denna än på syrrans och så fick den gärna var lite längre. Storasyster hasar ju inte omkring på magen eller alla fyra (oftast inte i alla fall!!), så då är det finare med lite längd på klänningen.

Tygvalet föll på velour även denna gång. Tyvärr inte Hilcos, dock. Nog för att denna var fin, den också - köpt på Sundbybergs Textilcentrum före sommaren, men som Hilcos är den ändå inte. Men man måste ju göra slut på det man har innan man köper nytt. Eller, förresten, vem har sagt att man måste det! :-) Tillvägagångssättet är detsamma som för lillasysters klänning.

Julklänning till lillasyster

Det gäller att vara ute i god tid innan jul...med hemlisar och sånt där som också ska sys. Därför satte jag igår kväll saxen i min fina, bruna Hilcovelour från Nea Nobelle. Helt, helt underbar.

Klänningen fick bli en blandning av klänning och tunika. Jag tycker det fungerar bäst på en som ännu inte går. Nåt sånt mönster hade jag dock inte, så det blev till att komponera ett eget. Ingredienserna var ett Newlookmönster (nr 6526), en tunika från Ottobre, nr 4/2007 samt en tunika från Me&I sen förra säsongen. För att få lite stadga och mer genomarbetad känsla lade jag till ett sprund som jag vändsydde. Vändsydde gjorde jag även med halslinningen i en 4 cm bred remsa. Den och sprundet förstärkte jag först med vlieseline och kantade, "sick-sackade", sen med overlocken. När jag skulle sy fast den från rätan, valde jag att först tråckla för hand med en avvikande färg från avigan, så att man från rätan kunde se kanten exakt. Sen sydde jag längs den konturen med den vanliga maskinen. Som öppning sydde jag fast en liten snodd.

Fotade skapelsen ute i nysnön som kommit. Passade perfekt ihop med julmotivet!

Maskinval:

Overlock att kanta och sy ihop med. Coverpron (trådsp 4-4-3; diffmatn 1,25; stegl 3) att sy stickningar och fålla med. Vanliga maskinen till att sy fast sprundet och namnbandet.

Bäst just nu:

Att inget alls krånglade. Gick snabbt och smidigt, trots att det är rätt många deltaljer på den här modellen.

Sämst just nu:

Hmmm, ja, det skulle vara att jag inte provat den än, då! Men jag har kollat mot andra plagg och den verkar bra.

Kung Fu-tröja

Då var det klart, föremålet för mitt slit med eget mönster. Lilla D, behövde tröja och byxor också.

Manchestermuddisarna har jag ju redan visat och här kommer tröjan.

Den här tröjan är nog ett av det roligaste jag sytt. Till stor del beror det nog på att jag fick ett så inspirerande upplägg: "Den ska vara lite vid, lång och "killig". Sen ska den vara lite tuff, så att det kan göra de äldre killkusinerna gröna av avund. Kanske Spiderman eller nån Kung Fu-figur eller nåt. Eller nåt med kinesiska flaggan som är röd med en gul stjärna" (Lilla D är nämligen, som jag berättat tidigare, född i Kina och kommer hem till jul ungefär).

Jag kliade geniknölarna och kom fram till att Spiderman, i all ära, är tuff för småkillar (och småtjejer - haha!), men rätt uttjatad. Bättre då med Kung Fu, tänkte jag och googlade fram en bild. Så trillade poletten ned - gul tröja, med röda ärmar för att fånga det kinesiska och dessutom mjuka upp det tuffa lite. Så en brun silhuett av en Kung Fu-utövare, som matchas av brun halsmudd och bruna dekorsömmar. För att få fram sömmarna och det röda och gula ville jag ha en raglanskärning. Nu fanns ju inget mönster för det jag ville åstadkomma, så jag fick skapa mitt helt egna. Efter att hag gjort en prototyp, som kändes enormt stor, mätte jag mot en luftig PoP-tröja i storlek 86 - och den var nästan identisk! Jag gjorde därför inga andra ändringar i mönstret än att korta av den något och klippa till ytterkanterna utan sömsmån.

Tyget jag använde är Hilcos mjuka, sköna, underbara interlocktrikå. Jag funderade på om den var för tunn för att använda till tröja, men tänkte att jag ju måste testa. Och den var helt underbar! OK, det blir ingen tjocktröja, men det var ju inte heller avsikten. Tyget rekommenderas klart! Jag köpte mitt hos Nea Nobelle. Brun mudd från Jofotex.

Även applikationen är gjord av interlocktrikå. Motivet har jag först tagit från en bild där jag ritat av konturerna och sen förstorat i kopiatorn till en lämplig storlek. Därefter har jag kalkerat bilden med kalkerpapper över till vliesofix, som sedan strukits på på trikåns avigsida. När det var klart klippte jag ut motivet och strök fast det på tröjan. På tröjans aviga strök jag även fast Totally Stable Stickvlies, som man drar bort när man är färdig. På så vis går det mycket lättare att sy fast applikationen. När jag fäste den sydde jag först en raksöm (kanske överflödigt, men jag tycker den är bra att måtta med sen) runt och sen över raksömmen med maskinens satängsöm inställd på stegläng 0,5 och bredd 3,0.

Som sagt, tyget är helt underbart! Men också lite svårt att sy i. Framför allt var det svårt att göra dekorstickningarna på raglansömmarna. Jag vet inte hur många provlappar jag sydde innan jag till sist kom på att om jag pressade fast vlieseline formband på sömsmånerna (skulle man såklart gjort innan man sydde sömmarna!) gick det mycket bättre. Innan dess var det i princip omöjligt. Sen kom jag på att jag kunde fästa den bråkiga kedjesömmen med en eller ett par stygn med den vanliga maskinen ovanpå kedjesömmen. Snabbt och bra, för den var ändå trädd med brun tråd.

Maskinval:
Overlock att sy ihop. Trådspänning: 4-5-4-4; diffmatning: nästan 1,5
Coverpro till fåll och dekorstickningar samt halslinning. Till fållen hade jag diffmatning 1 och steglängd 3,5. Till stickningarna använde jag diffmatning 1,5 och steglängd 4. Trådspänning hela tiden 4-4-4-3.
Vanlig symaskin till applikationen. Satängsöm med steglängd 0,5 och bredd 3,0.

Bäst just nu:
Å, jag är så otroligt stolt över och nöjd med denna tröja. Jag hoppas SÅ att den var vad min kompis hade tänkt sig. Och att småkusinerna blir riktigt, riktigt impade!
Det är verkligen roligt att få designa något på det här viset. Sen är det jättekul att D:s mamma kom med så många bra förslag att spinna på!

Sämst just nu:
Egentligen inget alls!
Möjligen att Coverpron är lite svår. Fållarna blir bra, men dekorsömmarna är lite knepiga att få till. De blev bra, men var väldigt mycket jobb och många provlappar. Kanske är det så att den egentligen inte är tänkt till sånt?

Varmt å gött för liten D

Jag skrev ju i förra inlägget att jag fått det ärofyllda uppdraget att sy åt en liten kille som snart kommer hem från Kina. Hans omtänksamma mor (och säkert även far!) tyckte att han dels skulle hålla sig lite varm när vintern kommer och dels kombinera detta med sin kinesiska historia. Hon frågade därför om inte jag skulle kunna tänka mig att sy en mössa och halsduk i varm, go fleece och förse mössan med tecknet för ett av hans tre kinesiska namn. Självklart och jättekul! Just det här tecknet är kinesiska för drake och ingår i namnet. Å, det ska bli så roligt att få träffa honom vad det lider!

Fleecen kommer från Stoff & Stil och applikationen är gjord av tyg från E-slöjd, försedd med vliesofix och sydd med satängsöm med steglängd 0,5 och bredd 2,0.

Bäst just nu:
Att mössan blev som jag hade tänkt mig. Lite läskigt att ge sig på ett tecken sådär. Som tur var fick jag en papperskopia av tecknet av D:s mamma. Därför behövde jag bara förstora upp tecknet tillräckligt i kopiatorn och sen kalkera över till vliesofixpappret. För tänk om jag hade skrivit fel när jag hade försökt skriva det själv annars, och den stackars killen hade gått omkring med en mössa som det stod "majonnäs" på, eller nåt!

Manchestermuddisar igen!

Favorit i repris!

Dessa muddbyxor är tänka att passa ihop med ett kommande alster och är sydda enligt samma mönster som de förra, fast i storlek 80. Tänk hur ett favoritmönster följer en genom storlekarna! Till skillnad från de tidigare har jag även sytt en ficka bakpå. Jag tycker det är roligt när inget exemplar av mina grejer är helt lika.

Även tyget är lite annorlunda än det förra. Ränderna är något bredare, men tyget är fortfarande väldigt mjukt. Kommer från Jofotex om jag inte minns fel. Liksom mudden - som börjar ta slut IGEN! Den här gången satte jag namnbandet runt kanten på midjemudden. Det ser lite proffsigare ut, tycker jag.

Tröjprototyp

Jag fick en fråga av en kompis om inte jag kunde sy en tröja till hennes lille kille. Hon hade ett tema på den och ville gärna ha den "killig"; lite vid och lång. Eftersom jag tänkt mig en applikation på, ville jag ha matchande sömmar och halsringning. En raglanskärning vore alltså bra, för där syns dekorsömmen så fint. Nåt sånt mönster fanns förstås inte. Jag fick plocka fram i princip varenda bok jag har samt ett par Ottobretidningar för inspiration. Vid, men inte SÅ vid, raglanskärning, men jag vill ha den rak, mudd i halsen, inte kantband... Resultatet blev ett helt eget mönster. Naturligtvis måste jag provsy. Jag har ljuvlig Hilcointerlock som ligger och väntar på den riktiga tröjan, men nu skulle ju mönstret först testas. Jag tog en bit röd-blå-randig trikå jag köpt på loppis och gul muddväv. Ska man göra en prototyp kan man ju göra nåt kul av det!

När tröjan blev klar kan jag sammanfatta det hela: Den blev STOOOOR. Ärmarna måste smalnas av. Bredden är nog OK. Längden får nog kortas lite. Jag är nöjd med raglanskärningarna. Halsringningen har jag inte testat än, men den verkar OK. Jag tänker mig nog att sy in ärmarna, dvs sy en ny ärm-sidsöm innanför den andra, och skriva upp hur mycket jag kortade av och ändra i mönstret när jag är nöjd. Då är man ju väldigt glad att man valde en raglanvariant, så att axlarna inte behöver justeras. Undrar om det är så man gör när man jobbar med prototyper på riktigt! Nej, det är det nog inte...

Maskinval:

Overlock att sy ihop med. Trådspänning 5-5-6-5, diffmatning strax under N. Coverpro till fållar och att sticka ned mudden. Trådspänning 4-4-4-3, steglängd 2,5, diffmatning 1,5.

Bäst just nu:

Kul att prova att föra sitt eget mönster. Men det tog tid. Egentligen borde det inte vara så krångligt, men inget är självklart för en nybörjare! Samtidigt lär man sig ju massor på att prova.

Sämst just nu:

Att den blev så stor. Men det kan jag ju göra nåt åt. Och det var ju just en prototyp.

Solhatt mitt i vintern!

Det känns smått bisarrt att sitta och sy en solhatt samtidigt som den första snön lamslagit stan. Men tänker man efter så är det egentligen inte så konstigt. Det är ju den här årstiden folk packar sina väskor för att smita ifrån den gråa, kalla vardagen. Och just då är det i princip omöjligt att hitta solhattar och sommarkläder i affärerna. Hyllorna är upptagna med tomtar och glitter.

När svärmor berättade att hon skulle iväg och resa och saknade huvudbonad, erbjöd jag mig snabbt att sy en. Ett beslut jag (nästan) skulle få ångra. För varför är det så, att när man erbjudit sig och bara tänkt "sy ihop något lite snabbt, för det där kan jag ju", krånglar allt! Och man bara vill ju att något man ska ge bort är sådär tiptop. Jag tror jag har lagt ner 4-5 timmar på den här eländiga mössan - och åtskilliga svordomar! Hur är det man säger - högmod går före fall? Man ska ju inte gå och tro att man kan något... Som tur är blev solhatten i alla fall faktiskt riktigt fin till slut. Hade den varit till mig hade jag givit upp för länge sen.

Det började med att jag hade handlat precis lagom mycket tyg. Redan där börjar Murphy att småle... Ingen marginal alltså. Så när jag upptäckte att jag ritat av i fel storlek var det bara att försöka sy in för att förminska. Det gick till slut! Men om jag varit lite noggrannare från början hade jag hunnit sy ett gäng andra saker också, istället för att sprätta och sy om, sprätta och sy om. Sen lyckades jag vända vlieselinet åt fel håll när jag skulle stryka fast det...

Tyget kommer från Jofotex och är ett lite kraftigare bomullstyg. Valt med omsorg för att matcha den nya ägarinnans favoritfärger. Fordret är vanlig lakansväv. Mönstret är från Stoff & Stil.

Och det är tur att det snart är jul och dröjer länge innan ungarna behöver nåt att skydda sig mot solen med...

Hemlis!

Denna gång är även jag med på Hemlisen. Förra gången hann jag aldrig få tummen ur innan det var för sent, men nu tyckte jag att jag har så lite att göra innan jul, så jag behövde något att sysselsätta mig med! :-) Det ska bli jättespännande, för jag har ju sett alla fina grejer som dök upp på bloggarna efter förra omgången.

Här kommer i alla fall svaren på mina frågor:

Vilka färger gillar du?

Brunt, orange, rött, rost... Varma höstfärger!

Har du barn? Hur gammalt/gamla? Kön?

Två flickor på snart 4 (strl 110/116) och snart 1 (strl 80 i byxor och 86 i tröjor).

Pojk och flickfärger eller unisex?

Unisex

Retro eller inte?

Retro. Eller rena, klassiska kläder.

Vilka tyger syr du helst i?

Svår fråga. Jag gillar nog att variera mig, men just nu är det nog mest velour och annan trikå. Gärna roligt mönstrad och helst bomull.

Är det några tyger du absolut inte gillar?

Syntetmaterial

Syr du helst till barn eller vuxna?

Barn. Jag har faktiskt aldrig sytt ett vuxenplagg. Om man inte räknar en fjärdedels pyjamas i syslöjden i åttan.

Syr du helst kläder/inredning/lapptäcke/övrigt?

Absolut helst kläder. Men jag har gjort någon enklare form av lapptäcke också. Och gardiner och sånt är ju ett slags måste. Men det måste gå rätt fort. Jag har inte tålamod för långa projekt, därför är barnkläder toppen och stora lapptäcken går bort!

Syr du helst utifrån ett färdigt mönster, beskrivning eller egenkonstruerat?

Blandning av. Jag utgår oftast från ett mönster och gör mina egna anpassningar. Ju säkrare jag blir desto järvare justeringar blir det. Till slut är originalmönstret i princip oigenkännligt! Tänker mig att lära mig mönsterkonstruktion vad det lider.

Köper du Ottobre, eller någon annan mönster/pysseltidning?

Ja, Ottobre.

Hur länge har du sytt?

Ja, lappat jeans och sytt gardiner har jag väl alltid gjort. Men jag började sy på allvar för ungefär tre år sedan.

Anser du dig vara nybörjare, avancerad eller mittemellan?

Mittemellan. För även om jag inte sytt så länge har jag sytt rätt intensivt... :-)

Favoritgodis?

Är egentligen ingen godisfantast. Men måste jag svara något får det bli After Eight. Eller en bit god, mörk choklad, kanske en välgjord tryffel.

Musiksmak?

Lyssnar faktiskt inte så mycket på musik sen jag fick barn. När de är vakna är det ljud så det räcker ändå och när de sover njuter man av lungnet. Då kan det i coh för sig vara skönt att lägga på en lugn CD som bakgrundsmusik. Gärna Laura Pausini, Daniel Lemma, Andrea Bocelli, nåt klassiskt eller liknade.

Har du någon form för allergi? Livsmedel/djur/material?

Nix.

Annan hobby?

Laga mat. Trädgård. Pyssla överhuvudtaget. Innan barnen blev det en hel del träning, men nu är förfallet totalt! :-) Och fota tycker jag ju är jättekul... Fast tiden räcker inte till till fler hobbies än sömnad just nu!

Samlar du på något?

Vänner! Och tyger såklart...man kan inte få för många!

Kaffe eller te?

Både och. Men jag ser mig nog som en typisk kaffedrickare.

Retro eller modernt? (samma sak just nu, kanske)

Ja, både och!

Vintage/Romantiskt?

Vintage. Är inte så förtjust i romantiskt.

Nytt eller doredo?

Mest nytt.

Plast eller naturmaterial?

Absolut naturmaterial.

Pastell eller färgglatt?

Färgglatt!

Syr du bara med vanlig maskin eller har du även overlockmaskin?

Både symaskin och overlock. Och coverpro.

Mjuk födelsedagspresent

En liten tjej fyller ett år här i dagarna. Ett toppentillfälle att använda något av mina nya tyger från Syfestivalen. I MG Tygers monter köpte jag ett laxrosa trikåtyg med svarta stjärnor (samma som det gröna jag haft tidigare). Dessutom hade de en matchande velour. Inte ofta man har sån tur att man hittar matchande nyanser så.

Jag bestämde mig för att ge mig i kast med ett laxfärgat/svart set med body och velourmuddisar. Lite sött och tufft på samma gång. Bodyn är sydd enligt samma mönster som denna och muddbyxorna enligt dessa. Gamla beprövade favoritmönster, med andra ord. Jag tog svart mudd och halsringning till bodyn, men valde bort svarta stickningar eller dekorsömmar. Tyckte det hade blivit för hårt. Till muddbyxorna matchade jag med svart mudd och fotmuddar.

Knapparna är från Prym och ditsatta i ett nafs, efter att jag kom på att man först sätter fast den trubbiga delen i tången, sen trycker fast den taggiga delen rätt i tyget, och sen sätter fast den i tången. Då hamnar knappen alltid rätt.

Maskinval:

Overlock att sy ihop och se fast hals, ben och midjemudd. Coverpron med kantbandspressarfot till att sy fast kantbanden längs benöppningarna. Stickningarna både på bodyn är sydda med tvillingnålen på symaskinen, framför allt eftersom jag bara hade en rulle tråd och inte orkade hålla på och trassla med spolarrullar och coverpron.

Bäst just nu:

Att allt gick SÅ snabbt och smidigt. Inte ett krångel på vägen! Jag glömde inte ens att sy fast namnlappen när jag sydde sidosömmen!

Läskigt just nu:

Att jag inte vet om ägarinnan (eller hennes mamma!!) gillar den här typen av kläder. Jag HOPPAS det! Det är ju lite retro över det.

Vill du ha en hemlig present?

"I will send a handmade gift to the first 3 people who leave a comment on my blog requesting to join this PIF exchange. I don’t know what that gift will be yet and you may not receive it tomorrow or next week, but you will receive it within 365 days, that is my promise! The only thing you have to do in return is pay it forward by making the same promise on your blog."

Så skriver Cecilia på sin blogg. Och jag har sett flera andra redan - Gekkos, där jag läste det först, var full på en timme! Men nu hann jag haka på här! Skojigt! Är du också sugen på att vara med? Lämna då en kommentar här på bloggen. Enda kravet är att du gör likadant på din egen blogg (du måste alltså ha en blogg).

Jättespännande tycker jag!

Värsta coola brallorna

De här jeansen har jag haft på min vill-göra-lista hur länge som helst. Blev så inspirerad av Hanna som gjorde såna här i somras och sen dess har jag varit på gång många gånger. Och äntligen blev det av! Det är det andra plagget på kort tid som jag förverkligat efter lång tids drömmande.

Det här är recycling när den är som bäst. Mina gamla favvojeans som legat på hyllan, trasiga och dana, har fått nytt liv. Antar att jag inte iddes slänga dem efter allt kul vi gjort ihop! Tur det. Och tänk om jag hade vetat att de gamla trotjänarna en dag skulle bäras av min yngsta dotter... Det blir helt snurrigt att tänka så!

Tyget till byxorna är som sagt mina gamla jeans. Mudden kommer från Stoff och Stil. Mönstret har jag knåpat ihop från ett par olika mönster. Själva modellen kommer från Ottobre 4/2007. Men eftersom det mönstret bara fanns från storlek 98 och jag ville ha ett par i storlek 80, fick jag ta till penna, sax, tejp och ett antal andra mönster. Samt lite egna idéer. I alla fall. Jag ritade av storlek 98, mätte skillnaden i två storlekar (mellan 110 och 98) och gjorde samma justeringar åt andra hållet. Sen mätte jag i mönstret på muddbyxor i storlek 80. Midjan var ungefär densamma men vidden nedtill mycket större på det nya mönstret. Då gjorde jag som jag läst att man kan göra (men aldrig förut provat) - klippte längs mittlinjen på varje byxben men lämnade en liten bit längst upp. Sen lade jag delarna överlappande nedtill så att jag fick en vidd jag ville ha (dvs som muddisarna ungefär) och tejpade. Vips så hade jag fått rätt vidd utan att behöva ändra midjemått, skärning eller fall. I originalmönstret var det gylf, men jag ville ha mudd istället för vanlig linning, så jag tittade på mönstret på ett par bermudasshorts Ottobre 3/2007 och sydde ett fusksprund istället (enkelt och ser snyggt och välgjort ut!).

Fickorna gjorde jag efter eget tycke och smak. Nästa gång ska jag nog göra inåtgående fickor fram istället. Tycker nog det blir ytterligare ett snäpp snyggare. Men det kanske blir bylsigare också? För att piffa till jeansen (för fickorna används nog inte så intensivt av en tiomånaders...) avslutade jag med nitar från Prym - men tror ni inte jag satte dem bak-och-fram. Jag vände och vred på dem för att fundera på vilken sida som var snyggast och kom inte förrän efteråt på att det nog var tänkte åt ett visst håll! Namnbandet hamnade där det gjorde för att dölja ett mycket mörkare tygparti (där fickorna på originaljeansen suttit). Kanske inte det optimala stället, men det funkar!

Maskinval:

Symaskin och overlock. När jag sydde sömmarna som skulle stickas ned och få orangea dekorsömmar valde jag att sy en extra söm innanför overlocksömmen (eftersom jag bara har en fyrtrådig overlock och alltså ingen "säkerhetssöm") för att få lite extra sömsmån. Jag har förut haft lite krux näs jag sytt i tjocka tyger med overlocken. Hoppstygn och så. Men den här gången lättade jag rejält på diffmatningen och då gick det otroligt mycket bättre. Undrar om det var det eller om maskinen bara var på bättre humör! Sen är min symaskin en riktigt pålitlig rackare! Den bara tuggar sig igenom sex lager jeanstyg. Och här bara måste jag poängtera vikten av att använda en jeansnål! Tänk om jag vetat det när jag satt och svor och lappade mina jeans på 80-talet! :-)

Måste införskaffa:

Riktig jeanstråd. Jag hade en något kraftigare orange tråd, men skulle verkligen vilja ha jeanstråd. Tror att de har på Stoff och Stil.

Bäst just nu:

Att ännu ett efterlängtat projekt är avslutat. Sen är det otroligt kul att så sitta och pilla och sy detaljer ibland och utmana de små grå. Jag känner mig också väldigt glad och nöjd att mina gamla kära jeans kom till användning.

Sämst just nu:

Att jag satte nitarna åt fel håll!

Att tänka på till nästa gång:

-Lägga ut alla mönsterdelar innan jag börjar klippa.

-Sy med förstärkt raksöm så blir det snygga jeanssömmar (tack för tipset, Kajadesign)

-Sy invändiga fickor istället för utvändiga

-Vänd nitarna åt rätt håll!

"Läskigt" spöke

Häromdagen var det Halloweenmaskerad på dagis. Barnen fick egentligen klä ut sig till vad det ville, men temat var Halloween. De flesta barn hade något "lite läskigt" på sig. Men bland åtta spindelmannen, några prinsessor, en handfull häxor och ett par Pippi fanns faktiskt bara ett spöke! Jaja, ett lite hemmasnickrat spöke, men ändå! Bärarinnan (som från början tyckte att det här med utklädnad var rätt läskigt) var jättestolt och uppspelt.

Materialet är ett gammalt uttjänt lakan som jag tror min mammas mormor sytt i bröllopspresent till mina föräldrar. Jag funderade på om jag verkligen kunde sy ett spöke av det, men så kom jag fram till att det är ett rätt bra öde för ett lakan att sluta så. Och jag tror nog att min gammelmormor hade tyckt att det var roligt om hon visste att hennes barnbarns barnbarn hade roligt med hennes lakan när det gjort sitt.

Mönstret är helt egenknåpat efter en tröja och en klänning som jag la ut ovanpå det dubbelvikta lakandet. Huvan är sydd i fyra dela och har fått E-slöjdstrikå som ögon och mun.

Oj, sånt här är skoj! Och håll med om att den första bilden blev lite läskig! (Jag gav dottern stränga förmaningar om att hon måste ta av sig huvan om någon av kamraterna skulle bli rätt, men det hade visst gått bra!)

Prickiga velourisar

Dessa byxor har jag velat göra i princip sen min yngsta dotter föddes. Och inte förrän nu blev det av. Trots att jag köpte det prickiga velourtyget från MMH Barnkläder i våras och fick mönstret på utställda byxor i mjukt tyg från Ottobre 2/2000 nu i september. I alla fall - nu äntligen är byxorna klara. Kanske var det inspirationen av att träffa andra sömnadsintresserade på Syfestivalen tidigare idag som fick mig att spinna loss i ett syryck!

Idag var coverpron och jag bästisar. Jag hade genomgående trådspänning 4-4-7, diffmatning 1,25 och steglängd 3-4. Först sydde jag byxbenens yttersömmar och fållade sedan med tvillingsömmen på coverpron. Sen sydde jag innerbensömmarna och grensömmen. På så vis slapp jag fästa tråkiga coverprotrådar. Sen gjorde jag den där resårmanövern som inte blev helt lyckad förra gången. Dvs att först sy en rundel av resåren, märka ut fjärdedelarna och nåla fast mot byxans fjärdedelar, med resåren mot byxans aviga. Sen sicksackade jag fast resåren i byxans överkant . Det är bra svårt att få det snyggt, tycker jag. Kanske är lösningen att sy ett insnitt för att minska mängden tyg just i linningen och därmed slippa dra så hårt i resåren när man syr? När resåren var fastsydd vek jag ned den och sydde från rätan genom velour-resår-velour med tvillingsöm på coverpron. Det var här den var allra snällast och sydde utan att bubbla eller göra hoppstygn eller något. Den bara tuggade på genom resår och dubbla lager velour.

Bäst just nu:

Att mitt projekt äntligen är avslutat. Och att coverpron gjorde ett så bra jobb! Sen är jag väldigt nöjd med att jag lyckades så väldigt mycket bättre med att sy fast resåren denna gång.

Sämst just nu:

Att jag lade velouren med luggen åt fel håll. Jag VET ju att man ska lägga den med luggen uppåt, men glömde i min iver att kolla det. Det blir ju fint ändå, men lystern är helt annorlunda om man gör som man ska...

Äntligen en omlottbody!

Äntligen, äntligen har jag ju fått mitt mönster till en omlottbody. I senaste numret av Ottobre. Efter alla mina hemsnickrade mönster! Jag var så ivrig att jag klippte till tyget redan samma kväll som tidningen damp ner i lådan. Men sen har den blivit liggande. Lite UFO-risk där. Man ska inte ha för många tillklippta grejer samtidigt. Sen velade jag lite när det gällde kantbandet. Rött? Gult? Grönt? Nej, det fick bli rött. Passar bra till röda byxor. Och de finns med på min det-vill-jag-sy-lista.

Nu var jag kanske lite ivrig, så det blev en del detaljer att förbättra:

1. Se till att mönsterpassa ränderna. De ger ju faktiskt fin vägledning på en sån här raglanmodell.

2. Var noga med att markera ut var knapparna ska sitta. Där slarvade jag, så det blev bubbligt. Ska skärpa mig nästa gång!

3. Kolla vilken del av framstyckena som ska vara över den andra. Jag lyckades få knäppningen åt fel håll. Funkar helt OK, men det var inte så det var tänkt!

4. När man måste skarva kantbandet, dubbelkolla att inte skarven kommer mitt fram på framstycket. Det gjorde inte jag! Och varför blir det alltid så?!

Material:

Hilcos Campantrikå, köpt på SewEuro. Muddväv från Sundbybergs Textilcentrum. Tryckknapparna är dels från Stoff och Stil (deras lär vara nickelfria, så de har jag upptill där tyget kommer i kontakt med huden) och dels från Sykompaniet (i grenen, som ju bara kommer i kontakt med blöjan - där vet jag inte hur det är med nickelhalten).

Maskinval:

Overlocken (trådsp 5-5-5,5-5) att sy ihop och coverpron att fålla ärmar och sy kantband med. Till kedjesömmen på kantbandet hade jag trådsp 4-7, diffmatn 1,25 och steglängd 4.

Bäst just nu:

Att kantbandsmojängen funkade kanon. Till och med att skarva gick bra. Att tyget är så himla härligt!

Sämst just nu:

Att jag var lite för ivrig så att det blev en del småfel.

Nytt för den här gången:

Att jag fäste overlocktrådarna med stoppnål. Det var faktiskt himla smidigt och blev snyggt. Bara att knyta en liten knut först, trä bakåt en bit i sömmen och sen fästa med en knyt och klippa.

Blombody

Ja, vad gör man inte för att få känslan av sommar att dröja sig kvar?!

1. Går till Jofotex och handlar ett blommigt, 70-talsinspirerat trikåtyg.

2. Plockar fram det gamla vanliga bodymönstret fån Ottobre 3/2004

3. Sätter sig och syr färdigt, snabbt och smidigt, utan missöden.

Not.

I förra inlägget sa jag att jag och kantningsmojängen var kompisar. Det kan ni glömma! Coverpron överhuvudtaget ligger krafigt på minus just nu! -Varför? Jo, först strulade den när jag tänkte sticka ned axelsömmarna med trillingsömmen. Till slut tröttnade jag och sydde med symaskinen. Konstigt att coversömmarna så gärna repar upp sig när man inte vill, men när man har sytt fel sitter de som berget! Sen skulle jag sy fast kantbandet runt benöppningarna med bandkantaren. Det första blev lite väl stramt. Det är lite svårt att avpassa det innen man fått in känslan riktigt. Till den andra fick jag skarva remsan och det gick inte alls! Den fastnade, allt trassaled ihop sig och jag fick svärande sprätta upp allt. Sen förlöpte sömnaden utan större missöden men avslutades snyggt av att jag tryckte i ena knappen åt fel håll! Pricken över i! Tack snälla maken som hjälpte mig att få loss den utan att göra hål i tyget!

Maskinval: Overlock att sy ihop, coverpro att bandkanta och symaskin att reda ut allt trubbel som de andra maskinerna ställde till med. (OK, jag själv har kanske en liten del i det inträffade :-))

Bäst just nu: Att bodyn faktiskt blev rätt bra, trots alla missöden på vägen.

Sämst just nu:

Att jag inte riktigt fått in snitsen på bandkantaren. För att vara helt ärlig känner jag mig inte riktigt avslappnad nån gång när jag syr på Coverpron. Jag vet inte riktigt vad den ska hitta på och problemet med den är ju att de sömmar man syr på den syns så himla väl!

Tips:

Fray Check är som ett lättflytande lim som man droppar på ändar (och hoppstygn!) innan man fäster dem. Även bra till små hål. Det hindrar att tyget, knuten eller vad det är repar upp sig. Min lilla flaska är av märket Gold-Zack och är köpt i min symaskinsaffär.

Tunika

Den här tunikan har jag sytt färdigt i kväll. Det är nästan en kopia av domartunikan jag sydde för ett par veckor sedan. Några små detaljer är dock unika, som att jag fållat med brunt istället för vitt och att jag vänt omlottöppningen åt andra hållet.

Denna tunika är inte till mig och det är ju lite läskigt att sy till någon annan. Därför är det extra kul att jag faktiskt är mer nöjd med denna än med min egen. Till ringningen använde jag kantningsmockapären (se inlägget om min orangea tunika). Den här gången var vi riktiga kompisar. Men så använde jag inte tvillingsömmen heller. Undrar om jag hade varit lika nöjd då...

Maskinval:

Overlocken att sy ihop med (trådsp 5-5-5-5, diffmatn mitt emellan N och 1,5). Coverpron till fållar (trådsp 4-4-2, stegl 3, diffmatn 1,25) och bandkantningen (trådsp 6-4, stegl 3,5, diffmatn 1,25). Symaskinen till att sy fast namnband och sticka ner ändarna på ärm- och sidsömmar.

Bäst just nu:

Att jag lyckade med det jag företog mig - att sy till någon annan!

Att min goa, gamla vän, Berninan har slutat göra hoppstygn efter att den sytt över tex muddkanter.

Att bandkantaren och jag är sams igen!

Sämst just nu:

Att dygnet bara har 24 timmar!

Vändsydd klänning i camo/ljusblått

Mysteriet med de vändsydda klänningarna är löst! Hurra! Som jag slet mitt hår när jag gjorde den orangea finklänningen till storasyster att ha på lillasysters dop i våras. Det slutade med snedslå runt hals och ärmar... Sen dess har jag avundsjukt kastat blickar på andras vändsydda alster. Theresa på Sytt gör fina såna... Så plötsligt en dag när jag surfade runt hittade jag lösningen på Sysidan. För mig kändes det som rena trolleriet!

Vad som skulle bli av mina nyvunna kunskaper var inte helt klart. Jag har haft det i bakhuvudet ett tag. Så i duschen kom idén. En klänning av det sista camotyget jag införskaffade på ett av min Jofotexbesök i våras, med en blomma i samma design, sydd i en överbliven bit isblå manchester från manchesterklänningen jag sydde häromdagen. Och sen gör jag den vändbar... med ljusblått tyg och motsvarande blomma fast i camotyget. Egentligen hade jag velat prova med rosa. Tror att det hade varit en snygg kontrast. Men eftersom jag inte är någon rosamänniska hade jag varken rosa manchester eller rosa lakansväv. Och jag ville sy NU!

Mönstret till klänningen är en vidareutveckling av det förra klänningsmönstret. Denna är inte så "ballongig". En lite fiffig lösning tyckte jag var att sätta en snodd i sprundet och en knapp på varsin sida, så kan man stänga likadant från båda håll.

Min tågordning när jag sydde klänningen såg ut så här:

1. Sy båda applikationerna (se tex den höstiga kanintröjan)

2. Sy ihop båda klänningarna var för sig - spara ett hål i ena kanten att vända igenom

3. Sy halslinningen och sprundet

4. Sy ihop de båda klänningarna i ärmhålet (den som vill läsa mer om hur man gör denna otroligt smarta manöver kan läsa HÄR)

5. Sy ihop fållen i nederkant på samma vis som ärmhålen

6. Vränga klänningen genom hålet i sidan

7. Pressa

8. Sy stickningar runt

9. Sy igen hålet och sy i knappen

Maskinval:

Overlock att sy ihop, resten med vanlig maskin. Men hade inte overlocken varit trädd med rätt tråd hade det blivit vanlig maskin av allt. Det fanns inte så mycket tid att tjäna på att använda overlocken egentligen.

Bäst just nu:

Att jag äntligen lärt mig hur man vändsyr en klänning. Tror banne mig att jag till och med fattade principen för hur jag skulle ha gjort för att muddarna på munkjackan skulle ha blivit rätt. :-)

Sämst just nu:

Att man inte behöver hur många klänningar som helst!

Isblå manchesterklänning

Vi är bjudna på ettårskalas på fredag. Till den blivande ettåringen tänkte jag ge denna klänning i isblå manchester. Medan jag höll på och sydde den blev jag så förälskad i den att jag velade om jag kanske ändå skulle behålla den... Kärlek på jobbet, skulle man kunna kalla det! Efter lite funderande kom jag fram till att jag ju faktiskt kan sy en ny om jag skulle vilja. Än så länge kan passar ju den bruna jag sydde i höstas. Denna blåa är sydd på samma vis, fast mönstret är lite annorlunda. Jag tycker, som Hanna, att Baby Cools förklädesklänning har lite för breda axlar och stora ärmhål. Så jag kombinerade ihop lite olika modeller till en egen. Den här gången var jag också lite fiffigare när jag sydde knäppningen - jag vändsydde ändarna på snedslån först, så blev det inte så många lager att trycka dit knappen igenom. Tur det, för den här manchestern var lite kraftigare än den förra. Det märktes inte minst när jag gjorde snedslån.

Jag vet att flera har frågat vad en snedslåvikare är för något, så jag visar en bild på hur det går till. Lite tidskrävande, men det är jättepraktiskt att kunna göra egen snedslå när man inte får tag på (eller har hemma) den färg man vill ha. Sen kan man ju göra roliga som inte finns att köpa också. Om du vill skaffa en har jag sett att det finns tex på Symaskinsgrottan, Panduro och Stoff&Stil.

Manchestern köpte jag på Jofotex i förra veckan, fodret är vit lakansväv och fickan är gjord av en bit av ett tygfynd på loppis. Varför görs inte såna tyger längre? Inte för att jag vet om det är så man "ska" göra, men jag kom på ett praktiskt sätt att få fickan jämn. Nämligen att klippa till den med sömsmån och sen sy en raksöm med lång steglängd längs den blivande kanten. Då var det lätt att vika in, nåla fast och sen sy innanför hjälpsömmen. När fickan sen var på plats var det bara att dra bort tråden. Hoppas man kan se på bilden hur det är gjort.

Hoppas att ettåringen gillar sin klänning och att den passar - det är det som är lite läskig med egna anpassningar, men jag mätte mot en "riktig" 86:a.

Maskinval:

Overlocken att sy ihop med. Vanliga symaskinen till resten.

Bäst just nu:

Att jag lyckades knåpa ihop ett eget mönster som jag tycker verkar funka.

Sämst just nu:

Att jag inte hinner förverkliga alla mina idéer. Huvudet är fullkomligen proppat med tänkbara alster! Måste skriva ner dem så jag kan ta av dem när jag får idétorka.

En retrobody till

Jag skrev ju i förra inlägget att jag hade mer retro på gång. När jag ändå höll på och klippte till den förra bodyn gjorde jag en till samtidigt. Denna andra är sydd i samma tyg som den vändbara klänningen, köpt på Jofotex för lite sen. Tänkte det skulle passa fint med bodyn under klänningen. Bodyn är sydd på precis samma sätt som förra retrobodyn. Enda skillnaden är att jag fållade ärmarna med omvänd trillingsöm (4-4-4-3; diffmatning 1,25, steglängd 4). Satt först och fingrade på en röd muddväv men bestämde mig sen för att köra på grönt. Och det matchar ju klänningen fint :-)

Det är så skoj när man fått in snitsen på något; den här gången tog bodyn ungefär en och en halv timme att sy. Enda missen var egentligen att jag, medan jag sydde halsmudden, trodde att den skulle bli så slapp att jag skulle få göra om, så jag slarvade lite. Så blev den perfekt och då iddes jag inte sprätta och göra om. Sömmen i halsringningen blev med andra ord inte supersnygg. Jag dolde raskt en del av det med en Kokalallapp! Förresten har jag mer och mer gått över på mina nya namnlappar som man kan fästa i sidorna. Liksom de gamla kommer de från Mina Namnband.

Retro, retro, retro

...nån som missat att jag gillar retro?!

Visst är tyget helt underbart?!! Det kommer från Jofotex, liksom den bruna muddväven. Det känns som att man sett tyget förut... jag associerar det till nån skjorta jag sett pappa ha på ett foto från typ -75. Och nog skulle man själv kunnat haft på sig en sån här body när det begav sig? Fast jag undrar om den här modellen fanns då. Mönstret till den här kommer från Ottobre 3/2004 och är så bra, eftersom man inte behöver nån knäppning i halsen. Ringningen är tillräckligt rymlig ändå och blir trots det inte slapp. Jag använde mig av samma mönster när jag sydde giraffbodyn i våras, men då i storlek 74. Den här gången tog jag i och slog till med storlek 86. Den känns väldigt stor just nu, men funkar säkert redan idag.

Ärmarna har jag fållat upp istället för bandkantat. Sen stickade jag ned axelsömmarna med trillingsömmen på coverpron med brun tråd. Jag gjorde även det på ärmsömmarna först, men då tyckte jag att det blev lite för plottrigt, så jag sprättade upp det. Konstigt, när man vill ha coverprostygnen kvar repar de så gärna upp sig, men när man vill bli kvitt dem sitter de som berget. Knapparna är från Prym - synd att de är så dyra.

Maskinval:

Overlock till att sy ihop (5-5-5-4, diffmatning mellan N och 1,5) och att sy fast kantbanden. Coverpron använde jag dels till att fålla ärmarna och sticka ned axelsömmarna och dels till att sy fast kantbanden (4-4-4-3, diffmatning 1,25 och steglängd 3).

Bäst just nu:

Att maken sa att "otroligt vad fint du syr" när jag visade mitt nya alster. Jag nästan sprack av stolthet!

Mitt fina tyg! Det är så kul att gå på Jofotex, för man hittar alltid något nytt. Det finns inte alltid så mycket av varje och det kommer in nytt hela tiden, så det är aldrig meningslöst med en visit!

Sämst just nu:

Att jag inte hinner sy mer! Jag har ett retroprojekt till som ligger och väntar... Skulle vilja kasta mig över det genast.

Halsdukar

Jaha, det är väl bara att inse att sommaren, och snart hösten, är över. Och därmed även de obekymrade dagishämtnigarna när man bara kramar om sin unge och går hem. Nu ska man, efter kramen förstås, på med det ena lagret efter det andra. Suck. Sju månader till nästa gång man kan börja hoppas på hämtning utan jacka! Men man kan i alla fall göra på- och avklädningen så enkel som möjligt. Därför blev jag så glad när jag fick se en så smart halsduk på storasysters kompis H i lekparken i går. H:s snälla mamma lånade glatt ut den så jag fick rita av. Tack N!

Ikväll har jag sytt tre exemplar. En röd till min stora tjej. Den blir fin till hennes röda overall. De rosa och turkosa får matcha kusinernas fleecemössor (fast de vet de inte om ännu!).

Fleectygerna har jag handlat på lite olika ställen. Det turkosa är från Michas Stoffecke, det röda (en helt underbar smultronröd färg) från Jofotex och det rosa från Panduro. Kardborrbandet från Prym är jag inte helt kompis med. Det är självhäftande och kläggade ihop både nål och tråd. Det gick visserligen bort med aceton, men ändå. Jag har provat kardborrband från Ohlsons tyger och vill minnas att de var bättre.

Mönstret är enkelt: ett framstycke och en krage. Jag provade mig fram på lite olika vis för att sy fast kragen på bästa sätt. Ett ypperligt tillfälle att träna sig på sånt! Bäst tyckte jag det gick att sy fast kragen i sömsmånen utvikt med rätan mot framstyckets avigsida. Sen vek jag ihop kragen, sydde hörnen och vände dem. Därefter vek jag in sömsmånen, nålade fast och sydde från rätan. Allra bäst blev det faktiskt när jag först sydde fast kragen och sen trådtråcklade 3 mm utanför sömmen och sen vek över mot rätan, vek in sömsmånen och nålade precis i tråcklingskanten. Men sånt är väl bara för oss nybörjare! Jag provade att sy en stickning längs kanten på kragen på en av halsdukarna. Det blev lite för högtidligt och gjorde att man tappade lite av den där mysiga känslan som en halsduk ska ha, så jag sprättade bort den sömmen igen.

Maskinval:

Halsdukarna är kastade med 3-trådig overlock. Jag hade inte tråd helt ton-i-ton, men tycker det blev fint ändå. Trådspänning 6-6-5 och differentialmatning mitt emellan N och 1,5. Typ 1, alltså! När jag sydde kragen gjorde jag lite olika, ibland med vanliga symaskinen och ibland med overlocken. Det går lite snabbare med overlocken, men då behövde jag sätta i en nål till och byta trådfärg emellan, så det blev så många moment. Snabbare med vanliga maskinen!

Bäst just nu:

Att lyckas med att rita av något, sy rätt snabbt och så blev det som jag hade tänkt mig.

Sämst just nu:

Kan inte komma på nåt!

Utökning av byxgarderoben

Lillasyster behöver utöka sin byxgarderob. Man vill ju gärna kunna matcha lite och dessutom har hon utvecklat en väldigt effektiv, men klädslukande, stil att ta sig fram. Hon kryper nämligen inte, utan ålar med otrolig effektivitet fram på golvet (och över trösklar och andra hinder) på mage genom att skjuta på med ena foten. Jag undrar om hon någonsin kommer börja krypa eller om hon hoppar över det. I alla fall måste man verkligen byta kläderna efter en dag med hennes förflyttningsmetod. Jag vet inte hur välstädat ni andra har hemma, men med två ungar i huset finns inte en chans (eller ens ambition!) att hålla så rent att en ålande unge inte blir smutsig på magen efter en dag! Funderar på att sy henne en body av en wettex eller två. Då kunde man ju få lite nytta av busungen! :-)

I alla fall. Jag plockade fram ett par favvobyxor och ritade av dem. Att jag aldrig lär mig att jag inte grejar det! Istället borde jag ta ett grundmönster och mäta lite och sen ändra utifrån grundmönstret. Nu blev det OK ändå, som tur var. Men det berodde nog mest på att jag ritat fel på rätt ställe. Eftersom originalbyxorna har mudd med snöre i ville jag också ha det. Men jag vände mina fina, sydda knapphål åt fel håll när jag sydde fast mudden, så på min byxa blev knytningen inåt! Ja, man ska inte sitta och "bara sy det sista" sen på kvällen när man är trött. Men det är ju bara då man har tid!

Byxorna är sydda i E-slöjdstrikå. Den gula mudden minns jag inte var jag köpte. Snodden kommer i alla fall från Jofotex. Mönstret är som bekant egenkonstruerat. Jag gillar det skarpt, så jag ska nog lägga ner lite jobb för att få till ett bra mönster. Fickorna med muddkant gör byxorna lite mer detaljrika och de är rymliga och (verkar) sköna. Mudden blev lite bubblig när jag sydde fast den. Hade resår i och fick sträcka utav attan, kanske var det det som spelade in.

Bäst just nu:

Att byxorna blev OK, trots mina missar och felritat mönster.

Sämst just nu:

Att jag inte kan göra mina egna mönster varje gång jag vill. Vill kunna!!

Maskinval:

Overlock att sy ihop byxorna.

Coverpron till att fålla (gjordes innan jag sydde ihop byxorna) och att sy kedjesöm när jag sydde fast kantbandet. Trådspänning 4-4-4-3, diffmatning 1,5, steglängd 2.

KokaLal-lappar

Jag har blivit så väldigt inspirerad av Liksom och Cecilia på Tygpärlor. De har gjort egna lappar att fästa vid sina kläder. Där kan man skriva tvättråd och storlek eller bara nån liten hälsning. Jättebra när man ska ge bort som present eller om man ska sälja något litet plagg.

Min kort är vanliga visitkort som jag beställt hos VistaPrint. Där kan man få 250 st gratis, men då är det det allra enklaste utförandet. Jag lade till två logor; den ena var namnet och den andra den lilla KokaLalblomman (ja, det är den som ser ut som en liten fluglort mitt på kortet!). Varenda liten grej man lägger till utöver standard tar de rätt saftigt betalt för. Min nota slutade på 250 kr, men då fick jag i alla fall 250 kort. Det tog ungefär tio dagar från beställning tills jag hade dem i lådan.

Oj, sånt här är så himla kul! Det gör att sakerna man syr ser så proffsiga ut. Synd att jag inte hann få med dem på mössorna jag levererade tidigare idag - inlägg kommer senare.

Överdragsbyxor

Egentligen hade jag tänkt köpa överdragsbyxor. Jag menar, de kostar en hundring på H&M, är rätt trista och ständigt skitiga. Men jag var för sent ute. Nu kan man bara köpa fodrade byxor och jag ville ha något som man bara kan dra på utanpå jeansen så man slipper slita på galonisarna vid lite torrare väder. Det fick bli till att sy ett par. Snabbt och enkelt, tänkte jag. Fem sömmar, en fåll och två benuppläggningar, så skulle de vara klara. Men sen hittade jag ett mönster på kanvasbyxor i Ottobre 3/2004. De kändes lite lagom vida och lite roliga. När jag tänkte efter var det nog bättre att sy ett par byxor som är lite kul. Annars kommer 3½-åringen inte att ha dem. Nu är det ju de själva som klär på sig på dagis och när inte mamma står hotande bredvid kan det bli lite vad som helst. Och absolut inte ett par FULA byxor.
Jag rotade fram min meter bävernylon som jag köpte på Sundbybergs Textilcentrum i våras när jag skulle laga ett par huggarbyxor. Sen ritade jag av mönstret i 116 på bredden och 110 på längden för att få utrymme. Jag gjorde en egen skärning fram. De sömmarna samt sömmarna till besparingarna bak sydde jag med reflexpasspoalband (köpt på postorder från Stoff&Stil). Tänkte dottern skulle synas ordentligt i höstmörkret. Sen ser det lite tufft ut också! Istället för blixtlås sydde jag dit kardborrband. Lättare för små kalla barnfingrar att stänga. Framfickorna hoppade jag över. Hade en känsla av att det blir lite för bylsigt med fickor fram när man syr överdragsbyxor i bävernylon.

Egentligen var det inte så svårt att sy dem. Kanske inte bästa passpoalträningen med halkig bävernylon och halkig reflex, men det gick det också. Den enda egentliga missen jag gjorde var att jag sydde på linningen mot rätan först. Jag skulle sytt den mot avigan, vänt över, vikt in sömsmånen och sytt från rätan (för att hålla koll så inte sömsmånen smet ut igen!). Det blev betydligt pyssligare på mitt sätt! Men det funkade det också. De allra flesta sömmarna sydde jag med vanliga maskinen. Sen eftersydde jag med overlocken för att kasta kanterna. Det känns tryggast att göra så när jag syr något som är nytt för mig. Lättare att sprätta en vanlig raksöm än att åtgärda en felaktiv overlocksöm.

Bäst just nu:
Att byxorna blev så bra som de blev.
Sen är jag lite stolt över att ha lyckats sy passpoaler för första gången i mitt liv.
Att jag vågat mig på byxor med knäppning. Nu blev det inte blixtlås den här gången, men dessa är sydda nästan på samma sätt, så lite övning blev det ändå.
Att jag fått sy lite på vanliga maskinen. Den krånglar inte. Vi är kompisar!

Sämst just nu:
Att dottern är på dagis så jag inte kan prova!