Blombody

Ja, vad gör man inte för att få känslan av sommar att dröja sig kvar?!

1. Går till Jofotex och handlar ett blommigt, 70-talsinspirerat trikåtyg.

2. Plockar fram det gamla vanliga bodymönstret fån Ottobre 3/2004

3. Sätter sig och syr färdigt, snabbt och smidigt, utan missöden.

Not.

I förra inlägget sa jag att jag och kantningsmojängen var kompisar. Det kan ni glömma! Coverpron överhuvudtaget ligger krafigt på minus just nu! -Varför? Jo, först strulade den när jag tänkte sticka ned axelsömmarna med trillingsömmen. Till slut tröttnade jag och sydde med symaskinen. Konstigt att coversömmarna så gärna repar upp sig när man inte vill, men när man har sytt fel sitter de som berget! Sen skulle jag sy fast kantbandet runt benöppningarna med bandkantaren. Det första blev lite väl stramt. Det är lite svårt att avpassa det innen man fått in känslan riktigt. Till den andra fick jag skarva remsan och det gick inte alls! Den fastnade, allt trassaled ihop sig och jag fick svärande sprätta upp allt. Sen förlöpte sömnaden utan större missöden men avslutades snyggt av att jag tryckte i ena knappen åt fel håll! Pricken över i! Tack snälla maken som hjälpte mig att få loss den utan att göra hål i tyget!

Maskinval: Overlock att sy ihop, coverpro att bandkanta och symaskin att reda ut allt trubbel som de andra maskinerna ställde till med. (OK, jag själv har kanske en liten del i det inträffade :-))

Bäst just nu: Att bodyn faktiskt blev rätt bra, trots alla missöden på vägen.

Sämst just nu:

Att jag inte riktigt fått in snitsen på bandkantaren. För att vara helt ärlig känner jag mig inte riktigt avslappnad nån gång när jag syr på Coverpron. Jag vet inte riktigt vad den ska hitta på och problemet med den är ju att de sömmar man syr på den syns så himla väl!

Tips:

Fray Check är som ett lättflytande lim som man droppar på ändar (och hoppstygn!) innan man fäster dem. Även bra till små hål. Det hindrar att tyget, knuten eller vad det är repar upp sig. Min lilla flaska är av märket Gold-Zack och är köpt i min symaskinsaffär.

Tunika

Den här tunikan har jag sytt färdigt i kväll. Det är nästan en kopia av domartunikan jag sydde för ett par veckor sedan. Några små detaljer är dock unika, som att jag fållat med brunt istället för vitt och att jag vänt omlottöppningen åt andra hållet.

Denna tunika är inte till mig och det är ju lite läskigt att sy till någon annan. Därför är det extra kul att jag faktiskt är mer nöjd med denna än med min egen. Till ringningen använde jag kantningsmockapären (se inlägget om min orangea tunika). Den här gången var vi riktiga kompisar. Men så använde jag inte tvillingsömmen heller. Undrar om jag hade varit lika nöjd då...

Maskinval:

Overlocken att sy ihop med (trådsp 5-5-5-5, diffmatn mitt emellan N och 1,5). Coverpron till fållar (trådsp 4-4-2, stegl 3, diffmatn 1,25) och bandkantningen (trådsp 6-4, stegl 3,5, diffmatn 1,25). Symaskinen till att sy fast namnband och sticka ner ändarna på ärm- och sidsömmar.

Bäst just nu:

Att jag lyckade med det jag företog mig - att sy till någon annan!

Att min goa, gamla vän, Berninan har slutat göra hoppstygn efter att den sytt över tex muddkanter.

Att bandkantaren och jag är sams igen!

Sämst just nu:

Att dygnet bara har 24 timmar!

Vändsydd klänning i camo/ljusblått

Mysteriet med de vändsydda klänningarna är löst! Hurra! Som jag slet mitt hår när jag gjorde den orangea finklänningen till storasyster att ha på lillasysters dop i våras. Det slutade med snedslå runt hals och ärmar... Sen dess har jag avundsjukt kastat blickar på andras vändsydda alster. Theresa på Sytt gör fina såna... Så plötsligt en dag när jag surfade runt hittade jag lösningen på Sysidan. För mig kändes det som rena trolleriet!

Vad som skulle bli av mina nyvunna kunskaper var inte helt klart. Jag har haft det i bakhuvudet ett tag. Så i duschen kom idén. En klänning av det sista camotyget jag införskaffade på ett av min Jofotexbesök i våras, med en blomma i samma design, sydd i en överbliven bit isblå manchester från manchesterklänningen jag sydde häromdagen. Och sen gör jag den vändbar... med ljusblått tyg och motsvarande blomma fast i camotyget. Egentligen hade jag velat prova med rosa. Tror att det hade varit en snygg kontrast. Men eftersom jag inte är någon rosamänniska hade jag varken rosa manchester eller rosa lakansväv. Och jag ville sy NU!

Mönstret till klänningen är en vidareutveckling av det förra klänningsmönstret. Denna är inte så "ballongig". En lite fiffig lösning tyckte jag var att sätta en snodd i sprundet och en knapp på varsin sida, så kan man stänga likadant från båda håll.

Min tågordning när jag sydde klänningen såg ut så här:

1. Sy båda applikationerna (se tex den höstiga kanintröjan)

2. Sy ihop båda klänningarna var för sig - spara ett hål i ena kanten att vända igenom

3. Sy halslinningen och sprundet

4. Sy ihop de båda klänningarna i ärmhålet (den som vill läsa mer om hur man gör denna otroligt smarta manöver kan läsa HÄR)

5. Sy ihop fållen i nederkant på samma vis som ärmhålen

6. Vränga klänningen genom hålet i sidan

7. Pressa

8. Sy stickningar runt

9. Sy igen hålet och sy i knappen

Maskinval:

Overlock att sy ihop, resten med vanlig maskin. Men hade inte overlocken varit trädd med rätt tråd hade det blivit vanlig maskin av allt. Det fanns inte så mycket tid att tjäna på att använda overlocken egentligen.

Bäst just nu:

Att jag äntligen lärt mig hur man vändsyr en klänning. Tror banne mig att jag till och med fattade principen för hur jag skulle ha gjort för att muddarna på munkjackan skulle ha blivit rätt. :-)

Sämst just nu:

Att man inte behöver hur många klänningar som helst!

Isblå manchesterklänning

Vi är bjudna på ettårskalas på fredag. Till den blivande ettåringen tänkte jag ge denna klänning i isblå manchester. Medan jag höll på och sydde den blev jag så förälskad i den att jag velade om jag kanske ändå skulle behålla den... Kärlek på jobbet, skulle man kunna kalla det! Efter lite funderande kom jag fram till att jag ju faktiskt kan sy en ny om jag skulle vilja. Än så länge kan passar ju den bruna jag sydde i höstas. Denna blåa är sydd på samma vis, fast mönstret är lite annorlunda. Jag tycker, som Hanna, att Baby Cools förklädesklänning har lite för breda axlar och stora ärmhål. Så jag kombinerade ihop lite olika modeller till en egen. Den här gången var jag också lite fiffigare när jag sydde knäppningen - jag vändsydde ändarna på snedslån först, så blev det inte så många lager att trycka dit knappen igenom. Tur det, för den här manchestern var lite kraftigare än den förra. Det märktes inte minst när jag gjorde snedslån.

Jag vet att flera har frågat vad en snedslåvikare är för något, så jag visar en bild på hur det går till. Lite tidskrävande, men det är jättepraktiskt att kunna göra egen snedslå när man inte får tag på (eller har hemma) den färg man vill ha. Sen kan man ju göra roliga som inte finns att köpa också. Om du vill skaffa en har jag sett att det finns tex på Symaskinsgrottan, Panduro och Stoff&Stil.

Manchestern köpte jag på Jofotex i förra veckan, fodret är vit lakansväv och fickan är gjord av en bit av ett tygfynd på loppis. Varför görs inte såna tyger längre? Inte för att jag vet om det är så man "ska" göra, men jag kom på ett praktiskt sätt att få fickan jämn. Nämligen att klippa till den med sömsmån och sen sy en raksöm med lång steglängd längs den blivande kanten. Då var det lätt att vika in, nåla fast och sen sy innanför hjälpsömmen. När fickan sen var på plats var det bara att dra bort tråden. Hoppas man kan se på bilden hur det är gjort.

Hoppas att ettåringen gillar sin klänning och att den passar - det är det som är lite läskig med egna anpassningar, men jag mätte mot en "riktig" 86:a.

Maskinval:

Overlocken att sy ihop med. Vanliga symaskinen till resten.

Bäst just nu:

Att jag lyckades knåpa ihop ett eget mönster som jag tycker verkar funka.

Sämst just nu:

Att jag inte hinner förverkliga alla mina idéer. Huvudet är fullkomligen proppat med tänkbara alster! Måste skriva ner dem så jag kan ta av dem när jag får idétorka.

En retrobody till

Jag skrev ju i förra inlägget att jag hade mer retro på gång. När jag ändå höll på och klippte till den förra bodyn gjorde jag en till samtidigt. Denna andra är sydd i samma tyg som den vändbara klänningen, köpt på Jofotex för lite sen. Tänkte det skulle passa fint med bodyn under klänningen. Bodyn är sydd på precis samma sätt som förra retrobodyn. Enda skillnaden är att jag fållade ärmarna med omvänd trillingsöm (4-4-4-3; diffmatning 1,25, steglängd 4). Satt först och fingrade på en röd muddväv men bestämde mig sen för att köra på grönt. Och det matchar ju klänningen fint :-)

Det är så skoj när man fått in snitsen på något; den här gången tog bodyn ungefär en och en halv timme att sy. Enda missen var egentligen att jag, medan jag sydde halsmudden, trodde att den skulle bli så slapp att jag skulle få göra om, så jag slarvade lite. Så blev den perfekt och då iddes jag inte sprätta och göra om. Sömmen i halsringningen blev med andra ord inte supersnygg. Jag dolde raskt en del av det med en Kokalallapp! Förresten har jag mer och mer gått över på mina nya namnlappar som man kan fästa i sidorna. Liksom de gamla kommer de från Mina Namnband.

Retro, retro, retro

...nån som missat att jag gillar retro?!

Visst är tyget helt underbart?!! Det kommer från Jofotex, liksom den bruna muddväven. Det känns som att man sett tyget förut... jag associerar det till nån skjorta jag sett pappa ha på ett foto från typ -75. Och nog skulle man själv kunnat haft på sig en sån här body när det begav sig? Fast jag undrar om den här modellen fanns då. Mönstret till den här kommer från Ottobre 3/2004 och är så bra, eftersom man inte behöver nån knäppning i halsen. Ringningen är tillräckligt rymlig ändå och blir trots det inte slapp. Jag använde mig av samma mönster när jag sydde giraffbodyn i våras, men då i storlek 74. Den här gången tog jag i och slog till med storlek 86. Den känns väldigt stor just nu, men funkar säkert redan idag.

Ärmarna har jag fållat upp istället för bandkantat. Sen stickade jag ned axelsömmarna med trillingsömmen på coverpron med brun tråd. Jag gjorde även det på ärmsömmarna först, men då tyckte jag att det blev lite för plottrigt, så jag sprättade upp det. Konstigt, när man vill ha coverprostygnen kvar repar de så gärna upp sig, men när man vill bli kvitt dem sitter de som berget. Knapparna är från Prym - synd att de är så dyra.

Maskinval:

Overlock till att sy ihop (5-5-5-4, diffmatning mellan N och 1,5) och att sy fast kantbanden. Coverpron använde jag dels till att fålla ärmarna och sticka ned axelsömmarna och dels till att sy fast kantbanden (4-4-4-3, diffmatning 1,25 och steglängd 3).

Bäst just nu:

Att maken sa att "otroligt vad fint du syr" när jag visade mitt nya alster. Jag nästan sprack av stolthet!

Mitt fina tyg! Det är så kul att gå på Jofotex, för man hittar alltid något nytt. Det finns inte alltid så mycket av varje och det kommer in nytt hela tiden, så det är aldrig meningslöst med en visit!

Sämst just nu:

Att jag inte hinner sy mer! Jag har ett retroprojekt till som ligger och väntar... Skulle vilja kasta mig över det genast.

Halsdukar

Jaha, det är väl bara att inse att sommaren, och snart hösten, är över. Och därmed även de obekymrade dagishämtnigarna när man bara kramar om sin unge och går hem. Nu ska man, efter kramen förstås, på med det ena lagret efter det andra. Suck. Sju månader till nästa gång man kan börja hoppas på hämtning utan jacka! Men man kan i alla fall göra på- och avklädningen så enkel som möjligt. Därför blev jag så glad när jag fick se en så smart halsduk på storasysters kompis H i lekparken i går. H:s snälla mamma lånade glatt ut den så jag fick rita av. Tack N!

Ikväll har jag sytt tre exemplar. En röd till min stora tjej. Den blir fin till hennes röda overall. De rosa och turkosa får matcha kusinernas fleecemössor (fast de vet de inte om ännu!).

Fleectygerna har jag handlat på lite olika ställen. Det turkosa är från Michas Stoffecke, det röda (en helt underbar smultronröd färg) från Jofotex och det rosa från Panduro. Kardborrbandet från Prym är jag inte helt kompis med. Det är självhäftande och kläggade ihop både nål och tråd. Det gick visserligen bort med aceton, men ändå. Jag har provat kardborrband från Ohlsons tyger och vill minnas att de var bättre.

Mönstret är enkelt: ett framstycke och en krage. Jag provade mig fram på lite olika vis för att sy fast kragen på bästa sätt. Ett ypperligt tillfälle att träna sig på sånt! Bäst tyckte jag det gick att sy fast kragen i sömsmånen utvikt med rätan mot framstyckets avigsida. Sen vek jag ihop kragen, sydde hörnen och vände dem. Därefter vek jag in sömsmånen, nålade fast och sydde från rätan. Allra bäst blev det faktiskt när jag först sydde fast kragen och sen trådtråcklade 3 mm utanför sömmen och sen vek över mot rätan, vek in sömsmånen och nålade precis i tråcklingskanten. Men sånt är väl bara för oss nybörjare! Jag provade att sy en stickning längs kanten på kragen på en av halsdukarna. Det blev lite för högtidligt och gjorde att man tappade lite av den där mysiga känslan som en halsduk ska ha, så jag sprättade bort den sömmen igen.

Maskinval:

Halsdukarna är kastade med 3-trådig overlock. Jag hade inte tråd helt ton-i-ton, men tycker det blev fint ändå. Trådspänning 6-6-5 och differentialmatning mitt emellan N och 1,5. Typ 1, alltså! När jag sydde kragen gjorde jag lite olika, ibland med vanliga symaskinen och ibland med overlocken. Det går lite snabbare med overlocken, men då behövde jag sätta i en nål till och byta trådfärg emellan, så det blev så många moment. Snabbare med vanliga maskinen!

Bäst just nu:

Att lyckas med att rita av något, sy rätt snabbt och så blev det som jag hade tänkt mig.

Sämst just nu:

Kan inte komma på nåt!

Utökning av byxgarderoben

Lillasyster behöver utöka sin byxgarderob. Man vill ju gärna kunna matcha lite och dessutom har hon utvecklat en väldigt effektiv, men klädslukande, stil att ta sig fram. Hon kryper nämligen inte, utan ålar med otrolig effektivitet fram på golvet (och över trösklar och andra hinder) på mage genom att skjuta på med ena foten. Jag undrar om hon någonsin kommer börja krypa eller om hon hoppar över det. I alla fall måste man verkligen byta kläderna efter en dag med hennes förflyttningsmetod. Jag vet inte hur välstädat ni andra har hemma, men med två ungar i huset finns inte en chans (eller ens ambition!) att hålla så rent att en ålande unge inte blir smutsig på magen efter en dag! Funderar på att sy henne en body av en wettex eller två. Då kunde man ju få lite nytta av busungen! :-)

I alla fall. Jag plockade fram ett par favvobyxor och ritade av dem. Att jag aldrig lär mig att jag inte grejar det! Istället borde jag ta ett grundmönster och mäta lite och sen ändra utifrån grundmönstret. Nu blev det OK ändå, som tur var. Men det berodde nog mest på att jag ritat fel på rätt ställe. Eftersom originalbyxorna har mudd med snöre i ville jag också ha det. Men jag vände mina fina, sydda knapphål åt fel håll när jag sydde fast mudden, så på min byxa blev knytningen inåt! Ja, man ska inte sitta och "bara sy det sista" sen på kvällen när man är trött. Men det är ju bara då man har tid!

Byxorna är sydda i E-slöjdstrikå. Den gula mudden minns jag inte var jag köpte. Snodden kommer i alla fall från Jofotex. Mönstret är som bekant egenkonstruerat. Jag gillar det skarpt, så jag ska nog lägga ner lite jobb för att få till ett bra mönster. Fickorna med muddkant gör byxorna lite mer detaljrika och de är rymliga och (verkar) sköna. Mudden blev lite bubblig när jag sydde fast den. Hade resår i och fick sträcka utav attan, kanske var det det som spelade in.

Bäst just nu:

Att byxorna blev OK, trots mina missar och felritat mönster.

Sämst just nu:

Att jag inte kan göra mina egna mönster varje gång jag vill. Vill kunna!!

Maskinval:

Overlock att sy ihop byxorna.

Coverpron till att fålla (gjordes innan jag sydde ihop byxorna) och att sy kedjesöm när jag sydde fast kantbandet. Trådspänning 4-4-4-3, diffmatning 1,5, steglängd 2.

KokaLal-lappar

Jag har blivit så väldigt inspirerad av Liksom och Cecilia på Tygpärlor. De har gjort egna lappar att fästa vid sina kläder. Där kan man skriva tvättråd och storlek eller bara nån liten hälsning. Jättebra när man ska ge bort som present eller om man ska sälja något litet plagg.

Min kort är vanliga visitkort som jag beställt hos VistaPrint. Där kan man få 250 st gratis, men då är det det allra enklaste utförandet. Jag lade till två logor; den ena var namnet och den andra den lilla KokaLalblomman (ja, det är den som ser ut som en liten fluglort mitt på kortet!). Varenda liten grej man lägger till utöver standard tar de rätt saftigt betalt för. Min nota slutade på 250 kr, men då fick jag i alla fall 250 kort. Det tog ungefär tio dagar från beställning tills jag hade dem i lådan.

Oj, sånt här är så himla kul! Det gör att sakerna man syr ser så proffsiga ut. Synd att jag inte hann få med dem på mössorna jag levererade tidigare idag - inlägg kommer senare.

Överdragsbyxor

Egentligen hade jag tänkt köpa överdragsbyxor. Jag menar, de kostar en hundring på H&M, är rätt trista och ständigt skitiga. Men jag var för sent ute. Nu kan man bara köpa fodrade byxor och jag ville ha något som man bara kan dra på utanpå jeansen så man slipper slita på galonisarna vid lite torrare väder. Det fick bli till att sy ett par. Snabbt och enkelt, tänkte jag. Fem sömmar, en fåll och två benuppläggningar, så skulle de vara klara. Men sen hittade jag ett mönster på kanvasbyxor i Ottobre 3/2004. De kändes lite lagom vida och lite roliga. När jag tänkte efter var det nog bättre att sy ett par byxor som är lite kul. Annars kommer 3½-åringen inte att ha dem. Nu är det ju de själva som klär på sig på dagis och när inte mamma står hotande bredvid kan det bli lite vad som helst. Och absolut inte ett par FULA byxor.
Jag rotade fram min meter bävernylon som jag köpte på Sundbybergs Textilcentrum i våras när jag skulle laga ett par huggarbyxor. Sen ritade jag av mönstret i 116 på bredden och 110 på längden för att få utrymme. Jag gjorde en egen skärning fram. De sömmarna samt sömmarna till besparingarna bak sydde jag med reflexpasspoalband (köpt på postorder från Stoff&Stil). Tänkte dottern skulle synas ordentligt i höstmörkret. Sen ser det lite tufft ut också! Istället för blixtlås sydde jag dit kardborrband. Lättare för små kalla barnfingrar att stänga. Framfickorna hoppade jag över. Hade en känsla av att det blir lite för bylsigt med fickor fram när man syr överdragsbyxor i bävernylon.

Egentligen var det inte så svårt att sy dem. Kanske inte bästa passpoalträningen med halkig bävernylon och halkig reflex, men det gick det också. Den enda egentliga missen jag gjorde var att jag sydde på linningen mot rätan först. Jag skulle sytt den mot avigan, vänt över, vikt in sömsmånen och sytt från rätan (för att hålla koll så inte sömsmånen smet ut igen!). Det blev betydligt pyssligare på mitt sätt! Men det funkade det också. De allra flesta sömmarna sydde jag med vanliga maskinen. Sen eftersydde jag med overlocken för att kasta kanterna. Det känns tryggast att göra så när jag syr något som är nytt för mig. Lättare att sprätta en vanlig raksöm än att åtgärda en felaktiv overlocksöm.

Bäst just nu:
Att byxorna blev så bra som de blev.
Sen är jag lite stolt över att ha lyckats sy passpoaler för första gången i mitt liv.
Att jag vågat mig på byxor med knäppning. Nu blev det inte blixtlås den här gången, men dessa är sydda nästan på samma sätt, så lite övning blev det ändå.
Att jag fått sy lite på vanliga maskinen. Den krånglar inte. Vi är kompisar!

Sämst just nu:
Att dottern är på dagis så jag inte kan prova!

Lektäcke till liten E

Så har jag då äntligen fått träffa henne, mina vänners lilla dotter E. Så fin hon är! Tyvärr har sjukdomar och annat hindrat mig från att få se underverket tidigare.

Som välkommen-till-världen-present fick hon spindelmannenklänningen i storlek 50/56 som jag sydde förut. Dessutom hade jag sytt detta lektäcke till henne. Jag gjorde ett annat till min egen yngsta och har använt det varje dag sen hon var ett par veckor gammal. Hoppas att lilla E kan få användning för sitt.

Täcket är sytt i 16 st 25*25 cm stora rutor i fleecetyg, så det färdiga täcket mäter ca 1*1 m. På varannan ruta har jag sytt på en applikation i fleece. Dem har jag designat själv :-). För att sy på en applikation av fleece i fleecetyg behövs varken vlieseline eller lösrivbart mellanlägg. Det är bara att nåla fast med ett par nålar, välja en lagom tät sicksack och gasa. Täcket är vadderat med vadd och har baksida i bomullstyg med smala gula och vita ränder. Beskrivning på hur jag gjorde finns här. Något jag gjort bättre än förra gången var att använda extra långa knappnålar istället för säkerhetnålar. Går mycket snabbare! Dessutom sydde jag med "osynlig" tråd denna gång. Då syns eventuella ställen där lapparna inte går helt kant-i-kant inte lika väl.

Jag inser nu att det är ett år sen jag sydde mitt eget...jösses vad fort tiden går!

Vändbar klänning i frotté och trikå

Ibland blir allt bara fel. Idén var bra, tyckte jag. Tygerna helt underbara; frottén från Hilco, köpt hos Michas Stoffecke, och trikån med stjärnor från Jofotex. Mönstret, avritat av en älskad vändbar klänning från Polarn, blev bra. Och klänningen ser helt OK ut på bild.

Ändå är jag inte nöjd. Fram till att jag klippt ut och sytt ihop respektive klänning gick allt bra. Jag hade då i och för sig inte kommit på att min idé att göra "foderklänningen", den av stjärntyget, lite mindre inte var så bra när man skulle ha stjärnorna utåt och en bylsig klänning i frotté inåt. Det blev knöligt åt det hållet. Men glatt oviss om detta fållade jag de båda klänningarna och tråcklade ihop ärmhål och hals. Sen skulle jag bara kanta lite snabbt med coverpron och allt skulle vara klart. HAHA! Jag höll på i närmare två timmar, körde upp typ tre meter kantremsa och fick ändå inte remsan att bli rätt. Tråden gick av, tog slut två cm från slutet, gick av igen, tog slut igen... Till slut gick jag och lade mig, alldeles för sent och sk*tförbannad!

Idag struntade jag i kantningsfoten och sydde utan den. Jag försökte vika in kanten så att det skulle bli snyggt från båda håll, men det blev sådär. Sydde de sömmarna med coverpron, för det blir ändå snyggast på båda sidorna. Ja, det är helt enkelt så att jag inte är någon hejare på att kanta på det här viset. På något ställe täckte inte sömmen invikningen, så det får jag fixa för hand. Ikväll orkar jag inte. Jag tänker sura!

Ja, jag hoppas att jag, när den värsta irritationen har lagt sig, kan tycka att den blev rätt OK ändå. Hade jag lagt ned lite mindre tid hade jag kanske inte varit lika missnöjd. Måste sy nåt enkelt snart så att jag får upp självförtroendet! :-)

Bäst just nu:

Att jag har mer av stjärntyget.

Sämst just nu:

Att jag inte har mer av frottén. Jag köpte lite för att kolla kvalitén (toppen, såklart!).

Att bandkantaren krånglar.

Att det inte går att sätta några spolarrullar på trådhållarna på Coverpron. Väldigt irriterande när man inte har så många rullar med samma färg!

Pippifeber

Det finns så många saker på min "det-här-vill-jag-sy-lista" att jag inte vet var jag ska börja. Det blir lite så när man varit ifrån symaskinerna ett tag och har hunnit jobba upp idéer istället. Det fick bli lite småpyssel för att få upp ångan!

I fredags var vi på Junibacken. Inte bara vi; tjejerna och jag, två kompisar och deras respektive två barn. Utan där var också PIPPI. RIKTIGA Pippi. Det har pratats Pippi och Världens bästa Karlsson i ett sen dess. Varför var egentligen Pippi där??? Allt detta Pippi-prat fick mig att dra mig till minnes att jag lovat äldsta dottern att sy ett kuddfodral i ett Pippityg jag köpte på Åhléns i våras. Jag rotade fram tyget längst ner i en gömma. Vips var kuddfodralet sytt. Det var ju inte så svårt. Fast det höll på att gå åt fanders. Jag hade markerat mitten med en knappnål, glömt det och gasade på med overlocken. Pang! Som tur var klarade sig kniven. Usch, så otroligt klantigt!!

Som ränta för att hon väntat så länge kunde jag ju göra något mer av tyget... En liten väska med tillhörande påse fick det bli! Utmärkt, då kunde jag öva på att göra väska! Jag tog ett kraftigt grönt bomullstyg från IKEA till foder, eftersom Pippityget var lite sladdrigt. Först av allt sydde jag på en ficka på fodret. Sen sydde jag på blixtlåset 2 cm från överkanten på båda fodersidorna. Sen sydde jag ihop foderpåsen (sånär som på ett hål jag vändsydde igenom). Sen sydde jag handtagen och sydde fast dem i ytterpåsen, när jag sytt ihop den. Därefter lade jag ihop räta mot räta (med ytterpåsen istoppad i fodret och handtagen emellan) och sydde ihop dem. Vända genom hålet - Klart!

Sen har jag länge tyckt att Ankis på Sytt mobilfodral är så snygga, men inte riktigt trott att jag kunde själv. Detta fick bli tillfället att testa kunskaperna! Påsen är sydd i det gröna bomullstyget med en ficka i Pippityg på ena sidan. Den stängs med öljetter - premiär för min del! Mycket enklare än jag trodde - fast jag satt dem på insidan först, så just detta exemplar har dubbla öljetter :-)

Får se vad dottern säger när hon vaknar...

Matchande tunika och byxor

Ja, jag har ju förut sagt att rosa inte riktigt är min färg. Men så här tycker jag att rosa är häftigt! Att liksom pigga upp något annat med. Dessutom är färgkombinationen lite ny-gammal. Jag hittade en frottéklänning från när jag var liten i en av mammas kassar (jag hade kunnat göra vad som heltst för att få tag på det tyget!). Den hade just denna kombination. Sen blev jag ju väldigt förälskad i Florins set hon gjorde för ett tag sen också...

Tunikan är sydd enligt samma mönster som domartunikan. Velouren är från Sundbybergs textilcentrum och muddväven från Stoff & Stil. Banden är ditsydda med en sån bandkantningsfot till min coverpro (läs mer nedan). Jättesmidigt! Sen blev det lite bubbligt när jag sydde ihop omlottdelarna, så jag sydde ned sömmen med en stickning på vanliga maskinen för att det skulle stadga upp sig. Den sömmen fanns inte på mönstret. Ärmarna är samma mudd som halsen och fållen nedtill är gjord med tvillingsöm. Här gjorde jag så mycket jag bara kunde av fållar innan jag sydde ihop, för att slippa fästa coverprosömmarna.

Byxorna är samma som mjukisbyxorna, fast jag tog ut dem en cm för att få dem lite mindre tightslika. Tyget (visst är det härligt!) är från Michas Stoffecke; lite tunnare och jättemjukt. Tyvärr är det lite svårare att sy i än E-slöjds stabila grejer. Men jag gissar att man vänjer sig. Här sydde jag ytterbensömmar först, fållade och sydde sen ihop innerbensömmarna - allt för att slippa fästa coverprotrådarna! Overlocktrådarna fäster jag ändå när jag syr ner sömmen mot byxbenet med några stygn för att den inte ska stå upp och skava, så det blir inget extra moment. Tyvärr var jag inte så haj på att sy fast resåren. Jag gjorde för första gången en rundel av resåren och försökte sy fast den som en mudd, först med sick-sack och sen vek jag ner och körde med tvillingsöm på coverpron. Jag måste jag dragit ojämnt, för det blev lite snett. Inget som syns när man har tunikan över! :-)

Ja, just det, jag hade ju köpt en kantbandspressarfot till Coverpron. Jäääääätteonödigt kan man tycka, och förvisso väldigt dyrt mot vad man får för pengarna. Men, OK, jag erkänner, ibland blir jag lite pryltokig och det kändes helt nödvändigt med en sån här pressarfot! Dessutom tänkte jag på att det i nästa nummer av Ottobre kommer ett mönster på omlottbody och då sitter man ju och kantar i evighet. Inte för att det är så trist att kanta egentligen, men det spar ju tid till annat.

När jag sydde kantbanden hade jag max stygnlängd och trådspänning på 9-9-9-8. Resåren sydde jag fast med max stygnlängd och trådspänning 6-6-6-5.

Bäst just nu: Fortfarande mina fina tyger! Och att det går så smidigt och blir så snyggt när man kantar med kantbandspressarfoten. Och mina nya namnlappar att fästa i sidan på kläderna.

Sämst just nu: Att jag har influensa. Segt att vara så risig att man har färdiga plagg och bilder men inte orkar skriva om dem. Att jag inte kan kanta med resår så att det blir helt bra.

Ett litet konstverk!

Jag har fått en del frågor hur jag hinner med att sy så mycket. Ett svar på den frågan skulle kunna vara att det gäller att se till att de yngre familjemedlemmarna är sysselsatta (maken klarar sig för det mesta själv :-)). Och klipper mamma i tyg så vill 3½-åringen göra detsamma. "Visst, visst, här har du en sax och en liten bit tyg, var försiktig med saxen bara." Det är kul att klippa i tyg. Ett litet tag. Sen bråkar allt. Eller så vill man ha en lika stor bit som mamma att klippa i.
Då kom jag på idén att tejpa upp dubbelhäftande tejp eller fotomonteringstejp (finns på Panduro och ser ut som en sån där tippex-mus - jättebehändigt) på vanligt papper. Sen drygade jag ut de tygbitar som redan klippts till så att det fanns en skål med blandade material och färger (små restbitar är ju ingen bristvara direkt...). Sen var det bara för dottern att börja skapa. Och se så fint det blev! (och mamma fick klippa till ett par byxor till!)

Utställda byxor i mjukt tyg

Som jag har jagat ett mönster på utställda byxor i trikåmaterial! Äntligen, äntligen hittade jag ett mönster i Ottobre 2/2000. Tack Ottobre för hjälpen! Jag ändrade mönstret lite och sydde en kanal för resåren istället för att sy fast den direkt. Jag har nån slags fobi för fastsydda resårer, fast jag i ärlighetens namn aldrig har sprättat och bytt nån någon gång!

Byxorna är sydda i ett lite tunnare sweattyg från Hilco; köpt från Michas Stoffecke. Måste verkligen lobba för dem! OK, priserna är lite höga, men kvalitet måste ju få kosta? Alla tygerna jag köpte är helt underbara... (ja, man lär köpa några stycken när man ändå håller på, eller gå ihop med någon, för frakten kostar 20 Euro)

Att göra nästa gång: Då ska jag nog bredda mönstret nån cm och sy in dem upptill. Modellen är lite som utställda tights och jag har en rätt knubbig ung dam! Sen måste jag komma ihåg att fålla innan jag syr ihop byxorna. Kanske lite fusk, men då slipper man fästa coverprotrådarna.

Bäst just nu: Mina nya tyger! Jag går och klappar på dem hela tiden och gör upp drömmar för vad jag ska använda dem till...

Sämst just nu: Att jag hade lite bråttom när jag sydde byxorna, så att jag sydde lite utanför i fållen... Sen är det ju rätt trist att fästa coverprotrådar...

Hundtröja

Den här tröjan har jag skapat ihop med äldsta dottern. När hon en dag stolt visade upp sin fina hund hon hade ritat kom jag på att den skulle göra sig bra på en originell tröja till henne själv. Nu måste ju jag i ärlighetens namn säga att just hund kanske inte är det första jag tänker på när jag ser den här figuren - den för snarast tankarna till en bild på ett uppförstorat kvalster som jag sett i nån apoteksreklam nån gång! Men den är SÅ fin och hon är så stolt, min goa tjej! Och jag också!

Mönstret till tröjan kommer från Ottobre 3/2004. Tyget är från E-slöjd och muddväven, som även hunden är gjord av, är beställd från Stoff & Stil. Tröjan är ihopsydd med overlocken, kantsömmarna och stickningen av axelsömmarna är gjorda med trippelsömmen (som på baksidan bildar den trippla täcksömmen som syns på bilderna) på Coverpron. När jag sydde fållen och ärmsluten hade jag steglängd 2,5, differentialmatning 1,25 och trådspänning 4-4-4-3. Det blev bra. Enligt mönstret skulle det egentligen vara en hank och en fastsydd knapp, men jag valde att sätta dit en tryckknapp med Prymtången istället. Den klarar faktiskt dubbla muddtrikåfållar utan att knapparna lossnar, vilket inte min HemLinetång gjorde.

Applikationen är sydd med satängsömmen på den vanliga maskinen. Jag hade den lite bredare när jag sydde fast motivet (hade vliesofix först och sen lösrivbart mellanlägg på baksidan) och lite smalare när jag sydde ben och svans. Ögonen är sydda på samma vis fast med svart tråd.

Jag hade gjort klart tröjan när jag hämtat dottern på dagis. Den eftermiddagströtta trumpenheten byttes mot ett stort leende när hon fick sin nya tröja. Det återstår att se hur jag ska få av den när det är sovdags...

Tack för inspirationen, Carolina, som tidigare har gjort en liknande åt sin son.

Muddjeans

Det är mycket "mudd-" just nu...

Men det är ju så himla praktiskt!!! Inget skav, mjuka, lätta att ta på. Och de är enkla att sy och går att variera i det oändliga. Senaste bidraget till samlingen är dessa muddjeans. Mönstret är samma gamla vanliga, från Ottobre 5/2006, fast med mudd på benen också.div>Fickorna ritade jag själv och sydde på innan jag sydde ihop byxorna. Namnlappen strök jag fast med vliesofix innan jag sydde på den på ena fickan. På den här modellen finns ju ingen bensöm att fästa en namnlapp i. Alla sömmar försåg jag med stickningar, dvs jag pressade och sydde fast sömmen mot byxan, eftersom tyget inte var lika mjukt som velour. Nästa gång tror jag att jag testade med en avvikande färg, typ orange, för att få lite mer jeanskänsla.

För att vara denim, var det ett otroligt mjukt tyg jag hittade. Det var väl därför jag slog till, på ett av mina Jofotexbesök i våras. Sen har det legat och väntat på rätt tillfälle! Den marina mudden är nyanländ från Stoff & Stil.

"Domar"tunika med halv omlottskärning

Snacka om retrokänsla! Den här kreationen för åtminstone mig närmast tillbaka till 50-talet (eller möjligen till Råsunda?!). Jag hade inte riktigt sett det framför mig när jag satte igång. Den brun-vitrandiga trikån köpte jag från MG Tyger i våras. Då tänkte jag inte på att ränderna var på andra ledden. Det är ju lite det som är avigsidan(!) med att köpa över nätet - att man inte kan känna på tygerna och uppskatta tjocklek och så. Nu kändes tyget i och för sig lika elastiskt i båda ledder, men jag vågade inte avvika från stadkanten som trådrakt. Det fick bli randigt på höjden istället! Från början hade jag först fingrat på lite röd muddväv, sen bestämt mig för och klippt till vit, men så hittade jag en restsnutt av min älskade bruna på Jofotex i helgen. Hurra! Och det blev mycket bättre.

Tunikan är sydd med ett bakstycke och ett framstycke som är kapat ca 2 cm från ärmhålets nederkant. Överdelen är två likadana bitar, som först sytts på bakstycket och sedan kantats runt halsöppningen, lagts omlott och sytts fast mot framstycket. Väldigt enkelt, faktiskt. Jag fållade ärmar och nederkant med CoverPron och använde kedjesömmen till halslinningen, men det hade funkat lika bra med tvillingnål.

Mönstret har jag snott ihop själv. Det är inspirerat av omlottunikan i Ottobre 4/2007, omlottröjan i Ottobre 3/2004 och lite egna influenser. Medan jag sydde var jag lite skeptisk. Sådär som man kan vara när man klippt till i förväg för att vara i startgroparna, sovit på saken och sen haft lite svårt att komma igång. Under tiden har det börjat bli lite UFO-varning (=unfinished object). Nu när den är färdig är jag dock väldigt nöjd. Jag tänkte att den skulle passa till de bruna velourbyxorna och manchestermuddisarna. Och den funkar nog även med bara ett par strumpbyxor, åtminstone i början. Min åttamånaders blir en 50-talshemmafru i ett nafts!

Manchestermuddisar

De växer... Byxor har blivit en bristvara i lilltjejens garderob, trots mitt ihärdiga knåpande. Jag letade runt lite bland favorittygerna och hittade den mjuka, bruna manchestern som jag hade till manchesterklänningen. Den, tillsammans med den sista biten av min bruna muddväv (väntar på ny från Stoff & Stil - hoppas den är lika bra), blev dessa manchestermuddisar. Jag gillar verkligen muddbyxor. De är mjuka och bekväma, sitter bra och är dessutom snygga.

Mönstret är detsamma som till dessa och dessa - Ottobre 5/2006. Även om mönstret är avsett för stretch tycker jag att det går bra att använda även vävda tyger. Testade även på linnebyxorna i somras, men då utan mudd nedtill.

Två par velourmuddisar

I går kväll tillverkades dessa två par muddbyxor i velour till två av yngsta dotterns kompisar. Mönstret är detsamma som till dessa. De två orangea velourtygerna, liksom den mörkare muddväven, kommer från Sundbybergs textilcentrum. Den ljusare muddväven hittade jag på Ohlssons tyger.

Det är så kul att ha rätt tyg hemma när man får en idé eller, som nu, får en beställning på något. Jag saknar tiden att surfa runt eller åka och leta efter material när det är dags att sy. Dessutom lever jag mycket på energin man får av ett infall - att man ser framför sig hur något ska se ut - och kastar mig över verket! Alltså: lika bra att handla när man ser ett fint tyg :-)

Hoppas de nya ägarna blir nöjda.

Fiskrensskallra

Eftersom lilletjejen inte vill ha napp, men gärna snuttar på allt möjligt blev jag väldigt ivrig att sy den här fiskrensskallran när jag läste bloggen Filurkläder till Fiffiluren. Mönstret kommer från boken "Kalle K och andra varelser du kan sy" av Åke Cederholm. Jag har förut sytt en del av deras figurer, men denna var fortfarande ogjord och jag tänkte inte riktigt på vilken genialisk grej det var som nappsubstitut! Velourtyget är köpt på Krabats butik på Kungsgatan i Stockholm och bjällran som är insydd i en liten tygpåse och stoppad i fiskens huvud kommer från Panduro. Jag valde att ha olika tyg på de båda sidorna, för jag tyckte det blev ännu lite roligare då. Barn gillar ju som bekant färg (och en och annan vuxen också!).

Vanligtvis tillhör jag dem som är lite dålig på att tvätta mina tyger innan jag syr, dels för att jag är lite för ivrig och dels för att tygerna ofta är ett uns vackrare innan man tvättat dem första gången. Den här gången tvättade jag dem dock, med tanke på att avsikten ju är att ett litet barn ska ha den i munnen.

Kavalkad av blöjfodral

Jag har fått en beställning!

När vi var och badade under förra veckans värmebölja hade jag med mitt blöjfodral till stranden. Väldigt praktiskt, tyckte mina två kompisar och ville gärna beställa var sitt. "Har ni några önskemål om färg", frågade jag och hoppades väl att de på något underligt vis skulle kunna läsa mina tankar och svara att det skulle vara roligt att se något i mitt nya, fina, ouppackade elefanttyg som matchar perfekt med tyget jag köpte på Ikea i helgen... "Nej, blått och grönt, som ditt, blir fint".

Sagt och gjort, jag började skrädda till två likadana fodral. Jag lade dock till lite extra sömsmån på dem, så de blev större än mitt original. En smaksak; man får plats med nån extra blöja eller ett lite större paket skötservetter. Eller, som jag brukar göra - på bekostnad av en blöja, vika ihop och stoppa ner en liten minihandduk också. Å andra sidan blir de ju inte riktigt lika små.

När jag var klar kunde jag ändå inte släppa tanken på att sy ett blöjfodral i mitt nya elefanttyg (köpt på Superbuzzy - tack Anki, för det tipset!). Originaltanken var att ha det orangea, lite kraftigare Ikeatyget utåt och elefanttyget som foder. Men då syns ju inte elefanterna! Jag bestämde mig för att göra en av varje och se vilket som blev bäst. Det går ju rätt bra med löpandebandprincipen att göra två på en gång. Jag kan inte avgöra vilket jag gillar mest - båda har sina fördelar. "Beställarna" får själva välja vilka de vill ha. De övriga två får bli presenter. För man behöver ju inte hur många som helst! Även om jag vääääldigt gärna skulle vilja ha ett elefantfodral också! :-)

Mönstret jag sytt efter är ihopknåpat efter lite olika influenser, se mitt första och mitt andra fodral. För den som vill sy ett eget kan man där också se måtten på fodralet och hur jag gått tillväga.

Stoooor omlottbody

Är det någon mer än jag som tycker det är synd att det är svårt att hitta omlottbodies som är större än storlek 68? En omlottbody är ju verkligen det ultimata plagget när man har en slingrig liten parvel på skötbordet, som dessutom hatar att ta på sig kläder.

Jag rotade i mina gamla Ottobrenummer och kombinerade ihop bodyn i nummer 3/04 och omlottröjan i nr 5/06. Den varianten har jag gjort tidigare, men då i storlek 68. På New Conceptions finns en bra beskrivning på hur man enkelt gör den kombinationen.

Som sagt, den här gången blev det en större modell, eftersom min lilla tjej växer och växer. Jag borde vetat bättre än att ta storlek 80 i ett Ottobremönster - de brukar ju alltid vara stora. Nån som behöver en omlottbody till en tvååring?!

Stor eller ej, ungen växer väl i den förr eller senare! Mjuk och go blev den i alla fall, i den härliga bomullsjerseyn från Hilco, köpt hos Nea Nobelle. Mudden kommer från Jofotex om jag inte minns fel och girafftyget till applikationen är en sista snutt av min beställning från Reprodepot, som jag gjorde i våras. Giraffen fäste jag först med vliesofix och sicksackade sedan. Tror jag skulle ha gjort det lite tätare, men det kan man ju bättra på i efterhand.

När jag sydde kantbanden sydde jag först fast dem, utan att nåla först, med overlocken och sydde sen en söm med coverpro:n en halv cm innanför, för att få lite bredare kantning. Jag tog en tråd som hade samma färg som tyget, inte som kantbandet, eftersom den sömmen syns lite på avigan när man klippt bort överflödigt tyg. Här skulle man såklart haft en 5-trådig overlock med säkerhetssöm, men det har inte jag! Efter att jag vikt runt kantbandet nålade jag, pressade och sydde sen med en tvillingsöm på coverpro:n. Inser att jag skulle sträckt lite mer än jag gjorde...

Spindelmannenklänning till nyfödd

En av mina allra bästa vänner har fått en liten dotter! Eftersom min kompis och hennes man (som också är min kompis!) har samma humor som jag själv, tror (och hoppas!) jag att de kommer att se det lustiga i den här klänningen. Den är sydd i storlek 50/56 enligt mönstret till förklädesklänningen från boken Baby Cool. Tyget är det som blev kvar från min egen dotters spidermanklänning. Hon älskar den! Men å andra sidan var hon stor nog att önska sig en...och det är ju inte det här lilla knyttet. Men lugn, hon ska få andra presenter också!

Istället för knappar har jag gjort ett knytbart sprund på bakstycket. Det, liksom resten av klänningen, är kantat med färdig snedslå som jag sytt på direkt, snedslå-tyg-snedslå, utan att hjälpsy fast den först.

Höstig kanintröja

Ja, det är nåt visst med den där kaninen. Jag vet inte varför, men jag blir så sugen på att ha den som applikation på tröjorna jag syr. Tror att det är för att den å ena sidan piffar upp tröjorna lite utan att vara för gullig och att den å andra sidan gör kläderna personliga - den finns ju bara på sånt jag sytt! Den här gången är den sydd i mörkbrun velour (matchar velourmuddisarna jag syddeför lite sen perfekt eftersom det är samma tyg!). Man lär sig, man lär sig: den här gången strök jag fast en lagom stor bit velour på en bit vliesofix och ritade av konturerna på den innan jag klippte ut kaninen och strök fast den på framstycket. Sen hade jag lite lösrivbart mellanlägg bakom när jag sydde fast den med en lite tätare sicksack. Snabbt och smidigt!

Tröjan är sydd efter mönstret på en T-shirt från Ottobre 3/2007 (samma som denna). Tyget är Hilco-trikå som jag köpt från Sew Euro. Helt underbar!!! Förstår inte hur jag ska kunna sy i någon annan trikå efter att ha testat denna! Jag hittade inte denna färgsättning i Sverige och det var billigare att ta hem från USA än att köpa från Tyskland. Tyvärr kommer inte färgerna riktigt till sin rätt på den här bilden. Tyget är inte lika tjockt som E-slöjds trikåer och innehåller dessutom lite lycra, så det är lite halkigt att sy i, men SÅ mjukt och härligt! Mudden är brun muddväv från Jofotex. Jag har bara lite, lite kvar och när jag försökte komplettera med lite till var den SLUT! Attans, jag som gillar brunt och har haft så svårt att få tag på brun muddväv. Ärmsluten och fållen sydde jag med täcksöm i brunt på Coverpro:n för att få med den bruna färgen även där. Overlocktråden köpte jag från Bibbis textil. Bra pris och bra kvalitet, tyckte jag! Hon har ingen hemsida, men man kan få info om man mailar till bibbistextil@brikks.com.

Visst har det sina sidor att sy i randigt... Bra när man klipper till, men sen syns det ju så otroligt väl när man syr lite snett!

Bäst just nu: Att jag fått hem lite Hilco-tyger. Jag har tyckt att de varit så dyra, men bestämde mig för att testa nu när man kan köpa dem från Sverige (tex från Nea Nobelle). Och jag är helt såld! När man lägger ned en massa tid på att sy kan man ju försöka satsa på bra tyger. Just med trikå märks det så väl, tycker jag.

Sämst just nu: Att jag inte hinner förverkliga alla mina idéer! Jag skulle behöva 48-timmarsdygn och att barnen och maken sov åtminstone 36 av dem! Eller, ja, maken kunde kanske vara vaken lite längre. Han klarar sig ju själv en del av tiden i alla fall! :-)

Att mina namnlappar är slut. Jag har beställt nya som är på ingång.

Manchesterklänning

Ytterligare ett planerat projekt genomfört! Jag gillar detta bruna manchestertyg från Jofotex skarpt. Jag hade tänkt mig att sy en manchesterklänning av det och skred till verket efter att jag hittat tyget till fickan på loppis i förra veckan. Det hade egentligen varit ett etui, troligen att ha servetter i. Men visst gjorde det sig bättre på min klänning? :-)

Mönstret till klänningen är från boken Baby Cool. Jag tog skärning för lammullsklänning och lade det på tygvikningen så att jag fick ett helt bakstycke. Den här gången fattade jag hur det hängde ihop (vilket jag inte riktigt gjorde när jag sydde Spidermanklänningen). Jag tyckte att modellen var lite lång för att passa en krypande tös, så jag kortade av den 4-5 cm. Fodret är gjort av naturfärgat bomullstyg. Till det ritade jag av mönstret ned till några centimeter under ärmhålet och sydde ihop i axlarna. Sen tråcklade jag fast det aviga mot aviga med klänningen och dolde tråcklingen under snedslån. Snedslån är förresten i samma tyg som klänningen, egenhändigt tillverkad med snedslåvikaren.

Istället för knappknäppning valde jag att klippa ur ett sprund som jag kantade innan jag kantade halsringningen. Sen vek jag ändarna dubbelt och nitade fast en tryckknapp med Prymtången. Det blev riktigt bra! Å, jag är så nöjd med min klänning!

Florin önskade sig en bild på en Prymtång. Den kommer här!